Märkesdagar att minnas

Har Gustav Adolfsfirandet verkligen en plats i ett modernt Sverige?

Visst kan fackeltåg och fanborgar till Gustav II Adolfs åminnelse framstå som otidensligt, en relik från en annan tid. Men det är just därför som firandet är värdefullt för 2000-talets Sverige. Liksom alla traditioner och historiska märkesdagar fyller den rollen att påminna oss om historien och att vi lever mitt i den. Men inte bara högtidstagar som 6 november kan stämma till eftertanke, utan även årsdagen av oktoberrevolutionen kan ge oss en viktig påminnelse om historien.

Igår, den 6 november, var det Gustav Adolfsdagen, vilken vi firar för att högtidlighålla minnet att Gustav II Adolfs (eller för de renläriga, Gustav Adolf den stores) död i slaget vid Lützen 1632. För inte allt för länge sedan var det alltjämt en sanning att även om man inte visste något annat om svensk historia, så kände i alla fall alla svenskar till vad som hände den 6 november 1632. Antagligen stämmer inte ens detta på långt när nuförtiden. Att en majoritet av alla svenskar som har gått ut gymnasiet kan säga vilket datum slaget vid Lützen ägde rum hör till det förgångna.

På samma sätt kunde man till för några år sedan säga att även om Gustav Adolfsdagen inte firades med någon vidare intensitet så var det i alla fall en förevändning att äta bakelser, men inte ens det stämmer särskilt väl längre. Det borde numera inte vara en allt för stor del av Sveriges befolkning som mumsar Gustav Adolfsbakelse den 6 november. Att firandet av dagen är så ljumt är tråkigt, eftersom dagen erbjuder ett utmärkt tillfälle att minnas och reflektera över vår historia. Vi svenskar kan behöva känna oss som en del i historien som en motvikt till vår nu-centrerade tid. Trots det ljumma firandet överlag så högtidlighölls dock 377-årsminnet av slaget vid Lützen på en rad håll i Sverige, bland annat Göteborg, Sundsvall och Uppsala, som alla är städer som har en grundmurad tradition av Gustav Adolfsfirande. Att firandet i Uppsala var mycket stämningsfullt och lyckat kan intygas.

Gustav Adolfsdagen som nationell högtid är naturligtvis inte oifrågasatt (eller, måste man erkänna, helt oproblematisk). Oavsett vad man tycker om det så kan det inte förnekas att det inte riktigt ligger i tidsandan att hedra en krigar- och hjältekonung med fackeltåg och kransnedläggning. Huruvida det i så fall beror på att det är fel på tidsandan eller Gustav Adolsfirandet kan man däremot låta vara osagt. Ett exempel på angrepp från vänsterhåll mot 6 november-traditionen är att Laboremus, den socialdemokratiska studentföreningen i Uppsala, har utlyst 6 november till Tagedagen för att hedra minnet av Tage Erlander. Logiken bygger på att om man kan fira Gustav Adolfs frikostiga donation till universitetet (vilken finansierade universitetets verksamhet i 300 år) så kan man väl lika gärna fira den massiva utbyggnad som universitetet fick tack vare Tage Erlander. Att Tage använde skattemedel och Gustav Adolf sin privata förmögenhet är bara en anledning till att jämförelsen haltar, den är även i övrigt historielös och endast avsedd att provocera. I övrigt har vi dock klarat oss från allt för högljudda krav på dagens avskaffande. Den största anledningen till att kontroversen inte har blivit större är sannolikt att firandet i så hög grad har fallit i glömska och blivit, för de radikala, en märklig men harmlös relik.

Faktum är dock att det även (eller kanske framförallt) i vår tid finns all anledning att fira minnet av Gustav II Adolf. För det första är det inte i första hand Gustav Adolfs krigiska bragder som firas, utan hans oskattbara civila gärning för det moderna Sverige; länsväsendet och ämbetsverken samt en mängd nygrundade städer. För det andra är det en anakronism att säga att det är fel att fira minnet av en militarist och imperialist. Gustav Adolf var inte mer krigisk eller brutal än sina samtida likar. Motståndet mot Gustav Adolfsfirandet handlar därför snarast om att inte vilja kännas vid sin historia. Vår historia är en ofrånkomlig och omistlig del av vår nutid. Gustav Adolfsfirandets otidsenliga och 1800-talsmässiga drag kränker eller skadar inte någon, men hjälper oss att minnas och vårda vår historia, just på grund av att de så uppenbart härstammar från en annan tid. De fyller, precis som det ”otidsenliga” jul- eller påskfirandet, traditionens roll i vårt flytande samhälle. Att Gustav Adolfsbakelsen i år även fyllde 100 år var ju naturligtvis inte mindre anledning att fira.

Den 7 november - en allvarsam minnesdag.

Vissa som inte tycker att den 6 november är något att fira firar tyvärr idag, den 7 november, istället. Den 7 november 1917, för 92 år sedan således, ägde oktoberrevolutionen rum. Namnet är därmed missvisande. Att oktoberrevolutionen ägde rum i november beror som bekant på att Ryssland fram till 1918 räknade tiden efter den julianska kalendern. Oktoberrevolutionen är dessutom ett felaktigt namn såtillvida att det inte alls rörde sig om en revolution, utan i realiteten en statskupp, dessutom en statskupp centrerad till regeringskvarteren i Moskva varför ”ryska revolutionen” blir en ännu mer missvisande term. Det fanns inga uppretade, uthungrade massor med i händelseförloppet den 7 november 1917 utan bara ett antal ränksmidande yrkesrevolutionärer.

Inte heller var oktoberrevolutionen ödesbestämd. Hade kuppen misslyckats skulle Ryssland väl ha kunnat lotsas till att bli en normal västlig demokrati under Aleksandr Kerenskij och den demokratiska, borgerliga regering som regerade sedan februarirevolutionen. Nu blev det inte så och resultatet blev att inte bara Rysslands och de omgivande, ockuperade staternas folk utan hela världen utsattes för omätliga lidanden och umbäranden. Inte ens idag, 92 år efteråt, har Östeuropa och de sovjetiska delarna av Asien återhämtat sig från den långa natt som kommuniststyret innebar. Desto tråkigare att det faktiskt finns människor som känner sig föranledda att fira detta sorgliga datum.

Men detta är förvisso en dag som förtjänar att uppmärksammas och minnas, om än inte högtidlighållas. Tillsammans med tjugoårsminnet av Berlinmurens och östblockets fall påminner det oss om frihetens och demokratins bräcklighet och de auktoritära systemens potential till makt över människan. Dagen kan även stämma till eftertanke gällande hur oberäkneliga och till synes obetydliga händelser som kan ändra ödets förlopp när historien spelar tärning. Då torde en viss ödmjukhet och tacksamhet över att vi i vårt land trots allt har fått leva i frihet i 500 år och fred i snart 200 år infinna sig. Och så leds plötsligt tanken tillbaka till en stunds tyst tacksamhet och reflektion över historiens fladdrande gång vid den nötta skriften på ett Gustav Adolfsmonumet anno 2009.

Daniel Bergström

Annonser

10 Responses to “Märkesdagar att minnas”


  1. 1 Staffan Andersson november 8, 2009 kl. 3:33

    Gustaf Adolfs-firandet i Uppsala har genomgått en del förändringar genom åren. Ett akademiskt GA-firande i Uppsala är tämligen självklart då kung Gustaf II Adolfs donationer till universitetet hade stor ekonomisk betydelse långt fram i tiden.
    Studentkårens ordförande håller inte längre tal (tackar för det!) och något år har inte studentkåren deltagit i fanborgen. (Jag vet inte hur det var i år, de är nämligen ganska vänstervridna. Det är i varje fall kuratorskonventet som står för arrangemanget). Allmänna sångens mansstämmor brukade alltid tidigare sjunga nationellt sinnade manskörssånger. För några år blev man dock uppmärksam på att Sverigedemokraterna i Uppsala hade en samling alldels innan sångarhyllningen och då kände sig inte kören längre bekväm med att sjunga de nationalistiska sånggerna.
    http://www.sdkuriren.se/arkiv_nyheter/artiklar03/11/07uppsala.shtml . http://expo.se/2003/48_840.html
    Allmänna sången ändrade sin repertoar och även kvinnostämmorna deltar nu. Jag hade inte möjlighet att vara där i år och lyssna men det var säkert vackert som vanligt. Det är dock trist att det nationellt högstämda ska förknippas med (SD) och att de får ”ta över” detta arv. Jag har själv aldrig sett att sd-folk varit där (skulle nog inte känna igen dem heller) och än mindre några skinnskallar.

    ”Till Österland vil jag fara” är förvisso vacker men ”Hjältar som bedjen”, skriven av litteraturprofessorn C.W. Böttiger och tonsatt av professorn i orientaliska språk, Otto Fredrik Tullberg, till GA-jubiléet 1832, den hör tilllfället till.

    Hjältar, som bedjen, striden och blöden!
    Vaknen! Ty bräckt är seklernas graf.
    Döden ger seger, seger ger döden,
    Kraften ger Han, som fordom den gaf.
    Stridernas åskor tunga ljunga,
    Segrarnas hymn de unga sjunga.
    Minne! O främst bland lagrarna sätt
    Hjeltens på Lützens blodiga slätt!
    Fallen I kämpar, som han, och förblöden!
    Er ära, som hans, ej dör i döden.

    Se, hur han ordnar svenskarnas leder!
    Hör, hur hans stridspsalm i gryningen ljöd!
    Morgonens dimma sitt täckelse breder,
    Solen ej gerna vill lysa hans död.
    Sent hon sin stråle tänder, – vänder
    bort den med skräck från Lützens bränder.
    Ljuset och mörkret sin tvekamp i dag
    Kämpa i Lützens blodiga slag.
    Kommande åldrar! O bedjen, O biden!
    Er gäller den hårda, den heta striden.

    GUSTAF! Du föll, – ditt verk skall ej falla,
    Stundernas praktverk må ramla till grus!
    Tag på din dödsdag ed af oss alla,
    Lifvet att offra för seger och ljus!
    Skuggorna gladt vår skara svara,
    Grafvarnas ljud må oss klara vara!
    Fosterland! Kräfver du sönernas blod,
    Dig vi det gifva med leende mod.
    Trygga vi framgå mot hotande öden
    Och visa, att GUSTAF ej dog i döden.

    Så brukade också sjungas ”Hör oss Svea”. Här finns också Vår Gud är oss en väldig borg citerad.

    Hör oss Svea, moder för oss alla! Hör oss! Hör oss!
    Bjud oss kämpa för ditt väl och falla! Bjud oss! Bjud oss!
    Aldrig, aldrig skola vi dig svika! Aldrig! Aldrig!
    Tag vår ed, a alla skiften lika! Tag den! Tag den!
    Med liv och blod försvara skall
    Den fria jord, som än är vår,
    Vartenda grand utav det arv
    Du gav i saga och i sång.
    Och om av svek, förräderi
    Och split och våld du hotad står,
    Så tro ock vi i Herrans namn
    Som våra fäder trott en gång.
    Vår Gud är oss en väldig borg, Han är vårt vapen trygga.
    På honom i all nöd och sorg, Vårt hopp vi vilja bygga.
    Härligt, härligt blir det då, segrande i striden stå
    Härligare dock att få, för dig, o moder, falla.

  2. 2 Fältmarskalken november 8, 2009 kl. 10:27

    Det finns all anledning att fira Gustav Adolfsdagen och där hylla vår store Konung Gustav II Adolf som är en av de konungar som betytt mest för vårt lands utveckling. Han förde arvet vidare från sin farfader Konung Gustav I, riksbyggaren, och sin fader Konung Karl IX och bidrog där med på ett betydande sätt till att skapa det land vi har idag, både vad gäller det yttre försvaret och det inre uppbyggandet av fasta samhällsstrukturer. Vår store Konung grundade också flera städer, däribland rikets andra stad, Göteborg.

    Att vänstern, den röde satans lakejer, icke uppskattar firandet av vår Hjältekonung måste lämnas helt utan avseende. Dessa ohistoriska samhällsomstörtare har istället all anledning att skämmas för alla blodbad, mord och revolutioner deras andliga fäder ställt till med.

    Med djup förstämning tänker vi också på den statskupp, där en av de värsta röda satanisterna och en av historiens värsta brottslingar, Vladmir Lenin, tillskansade sig makten i Ryssland och därigenom lade grunden för ett förtryck som världen aldrig tidigare skådat.

    Samme vedervärdige röde satanist, beordrade i juli 1918 mordet på den ryska Kejserliga Familjen där inte ens alla uppnått vuxen ålder. Det är med djupaste avsky vi bespottar denne röde satan och alla de efterföljare som verkar i lenismens, stalinismens, kommunismens och socialismens namn.

    Gud bevare Konungen och Fäderneslandet.

  3. 3 L-G november 8, 2009 kl. 10:47

    I Finland firar vi finlandssvenskar den 6 november som ”svenska dagen”, vilket sannolikt är helt okänt för 99,9% av rikssvenskarna.

  4. 4 Allianspartisten november 8, 2009 kl. 11:25

    !Ett exempel på angrepp från vänsterhåll mot 6 november-traditionen är att Laboremus, den socialdemokratiska studentföreningen i Uppsala, har utlyst 6 november till Tagedagen.!

    Så fantastiskt löjligt och barnsligt!!!

  5. 5 Allianspartisten november 8, 2009 kl. 12:11

    ”Desto tråkigare att det faktiskt finns människor som känner sig föranledda att fira detta sorgliga datum.”

    Som jag förstår det finns det idag åtminstone tre socialistiska/kommunistiska partier i Sverige som hyllar oktober revolutionen (…som ju skedde i november enligt vår tideräkning).

    Först har vi Kommunistiska Partiet (KP) ”Stalinisterna”, som har sin historia i bokstavskombinationsvänstern olika sekter via KFML, KFML(r) och KPML(r). Partiet tycker att sovjetsystemet spårade ur efter Stalin. I partiprogrammet kan läsas att man är för väpnad revolution.Både Nordkorea och Kuba ses fortfarande som stora förebilder.

    Kommunvalet 2006 gav 9432 röster, vilket är ganska förfärande med tanke på att partiet är uttalat odemokratiskt och förespårkar våld som vapen i den poiltiska kampen. I riksdagsvalet ställde partiet inte upp. Partiet ställde inte upp i riksdagsvalet.

    Sedan kommer Socialistiska Partiet (SP) ”Trotskisterna”,som också har sin historia i bokstavskombinationsvänstern olika sekter via Revolutionära Marxister (RM), Revolutionära Marxisters Förbund (RMF), Kommunistiska Arbetarförbundet (KAF), Socialistiska Förbundet (SF) och slutligen Socialistiska Partiet (SP). Partiet tycker att det sovjetsystemet spårade ur när Stalin kom till makten.

    Partiet fick i 2145 röster kommunvalet 2006 men ställde inte upp i riksdagsvalet. Man är representerade i 4 kommunfullmäktige och har genom valsamverkan med Vänsterpartiet tagit sig in i ytterligare 2 kommuner. I årets EU val ställde man upp tillsammans med ”Rättvisepartiet Socialisterna” under beteckningen ”Arbetarinitiativet” vilket gav 2862 röster.

    Slutligen kommer Sveriges Kommunistiska Parti (SKP), som efter diverse trassligheter, kan anses vara den utbrytning, Arbetarepartiet Kommunisterna, 1977. Partiet var troget Sovjet och de östeuropeiska diktaturena hela tiden och förvarar fortfarande detta system. Både Nordkorea och Kuba ses fortfarande som stora förebilder.

    Partiet är i dagsläget endast representerat i Gällivare där man fick 514 röster vilket gav ett mandat i fullmäktige under namnet Kommunisterna. I riksdagsvalet 2006 finns 438 röster registerade på Kommunisterna.

    Förmodligen finns det fler sekter på vänsterkanten som öppet hyllar oktoberrevolutionen.

    Ovanstående grupp av partier kan alltså uppskattas till att ha ett stöd av upp mot 15000 väljare.

    Sedan är det nog helt visst också så att det inom Vänsterpartiet finns stora grupper som känner sympati med oktoberrevolutionen även om detta inte erkänns lika öppet. Lenin fanns dock kvar på partiexpeditionerna långt efter murens fall och ligger med stor sannolikhet fortfarande kvar i byrålådorna.

  6. 6 Michaël Lehman november 9, 2009 kl. 12:50

    Liksom alla traditioner och historiska märkesdagar fyller den rollen att påminna oss om historien och att vi lever mitt i den.

    Traditioner kan ju ha andra funktioner än så. De kristliga traditionernas innehåll är ju icke att påminna oss om, att vi lever mitt i historien, utan snarare att påminna oss om vår egen litenhet, om Guds kärlek och nåd, och om vårt broderliga ansvar för varandra.

    De fyller, precis som det ”otidsenliga” jul- eller påskfirandet, traditionens roll i vårt flytande samhälle.

    Problemet med många traditioner är, att de i vår tid har förvandlats till innehållslösa rutiner och till förevändningar för vilt festande. Därföre har också den för vår kultur helt främmande Halloween-»traditionen» till form men icke till innehåll direktimporterats från kolonierna i väster. Halloween i svensk (och också i dess amerikanska) tappning är blott meningslösa ursäkter för dryckeslag, trakasserier och vandalism (»godis eller bus» — när annars är sådan utpressning tillåten?).

    Om detta, läs min artikel »Låt icke den sekulära materialismen kväva julens sanna budskap».

  7. 7 Agata november 9, 2009 kl. 21:03

    Jag håller på att brodera följande, som ska vara ett yttrande från Gustav II Adolf, i korsstygn till min bror i julklapp. Det ska bli en liten bonad…

    ”Näst på Gud hänger riksens välfärd på dess flotta.”

    Ja, ni kan ju gissa vad han har för yrke…

    Jag hoppas han bli glad.

  8. 8 Agata november 9, 2009 kl. 21:04

    Under texten blir det en örlogsflagga…

  9. 9 Daniel Bergström november 9, 2009 kl. 21:58

    Michaël: Jag håller helt med dig. Naturligtvis är inte (alla) traditioners uppgift endast att påminna oss om historien, i synnerhet inte de kristna traditionerna. Även jag ser en fara i att traditioner i och för sig upprätthålls, men urlakas på allt innehåll. Min poäng var att det otidsenliga i traditionen inte ligger den till last, utan fyller en viktig roll. Annars, vågar jag säga, skulle vi inte heller fira de kristna högtiderna på det sätt som vi gör idag.

  10. 10 Daniel Bergström november 9, 2009 kl. 21:58

    Agata: Strålande.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 963,743 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar