Ich war dabei

Det är i dagarna 20 år sedan muren föll. Mer precist än så brukar inte Berlinmuren (eller ”antifaschistischer Schutzwall”, som regimen i DDR kallade den) behöva presenteras. Alla vet vad man talar om. Knappt ett år senare, den 3 oktober 1990, återförenades de båda tyska staterna.

DDR%20Ich%20war%20dabei

"Jag var där" - Återföreningsdagens stridsrop

Denna dag befann jag mig i Berlin. Aldrig förr eller senare har jag skådat så mycket människor samlade. Längs hela Unter den Linden, kring Brandenburger Tor, och i Tiergarten strömmade folk kors och tvärs, sjungandes och insvepta i tyska flaggor. Viss hjälp hade säkert en och annan av den Sekt som flödade, men den huvudsakliga berusningen grundades på ren glädje, glädje över frihet från 40 år av kommunistiskt förtryck, och återförening av ett folk som så länge tvingats leva delade. Detta var det kalla krigets ultimata segerfest – för oss som hållit på rätt sida.

I utkanten av denna jättelika fest lufsade förlorarna. Med buttra miner och sina röda fanor vajande i vinden marscherade allehanda kommunistsympatisörer, skyddade av kravallpolis. Säkert var de lika buttra miner hos partikamraterna över världen, och inte minst våra egna kommunister. Banden mellan DDR:s regerande kommunistparti och Lars Ohlys Kamrater var långvariga och djupa.

Det är lätt att sympatisera med tanken på att Sverige, liksom många andra länder, borde gå till botten med vad som egentligen förevarit i svenska DDR-kontakter. Inte minst borde det vara ett demokratiskt anständighetskrav att svenska medborgare får veta vilka svenskar det är som gått den tyska säkerhetstjänsten STASI:s ärenden. Den svenska säkerhetspolisen har på olika vägar fått in upplysningar om detta, men uppgifterna är hemligstämplade.

Omkring 50 danskar och 30 norrmän lär finnas bland de som gick diktaturens ärenden. Säkert är svenskarna inte färre. Sannolikt finns en och annan som hade eller senare kommit att få högt uppsatta positioner i svenskt kulturliv, svensk politik och svensk massmedia. Varför skulle inte deras skamliga agerande dras fram i ljuset? Varför, förresten, skulle de inte åtalas för den brottslighet de begått?

Men man kan också vända på frågeställningen. Det måste finnas än fler svenskar som genom huvudlösa politiska åsikter på goda grunder kan misstänkas ha tjänat Stasi, men som faktiskt är oskyldiga till detta i alla fall. Det borde ju ligga i deras intresse att det framkommer att de inte finns med på avlöningslistorna.

Till sist erbjuder jag ett stycke musik, intimt förknippar med murens fall, och med en del historiska bilder: Scorpions ”Wind of Change”.

Patrik Magnusson

T&F:s utsände i Berlin 1990

8 Responses to “Ich war dabei”


  1. 1 Allianspartisten november 10, 2009 kl. 20:36

    Om Vänsterpartiets mycket solkiga historia finns en hel del tänkvärt i dagens ledare i Svd:

    http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3776145.svd

    I Aftonbladet den 27 maj 2000, alltså nästan 9 år efter murens fall säger Lars Ohly:

    ”Jag har varit kommunist sedan jag gick med i Kommunistisk ungdom 1978 och aldrig förknippat det med diktatur eller förtryck.”

    Detta kan inte förstås på annat sätt att även åren från 1978 till 1989 innefattas. Denna uppfattning blir än mer klar genom Ohlys uttalande i Ekots lördagsintervju den 24 januari 2004, dryga 14 år efter murens fall:

    ”För mig så handlar det om att vara trogen de ideal jag har varit trogen ända sedan jag blev politiskt aktiv i vänstern på 70-talet.”

    Frågan infinner sig då vari dessa ideal bestod:

    Ohlys tal vid Kommunistisk Ungdoms kongress 1983 ger en del intressant information om de Ohlyska idealen. Följande kan citeras:

    ”De socialistiska staterna har i motsats till de imperialistiska staterna ett objektivt intresse av freden. De socialistiska staterna tvingas att rusta för att inte riskera sin egen utplåning.”

    I en artikel säger Ohly:

    ”Marxism-leninismen är ett bra, riktigt och viktigt begrepp.”

    Som bekant utgjordes grunden för den sovjetiska förtryckarregimen och dess lydstater bakom järnridån av just ”marxism-leninismen”.

    I debattinlägg i Röd Press 1983 säger Ohly:

    ”För mig är demokrati inte enbart demokratiska fri- och rättigheter i form av mötesfrihet, yttrandefrihet, strejkrätt m.m. Demokrati måste också innefatta avskaffandet av utsugningen och klassförtrycket. Med en mer fullständig syn på demokratin så blir det inte så enkelt längre att fördöma de socialistiska staterna som odemokratiska. ”

    …vidare:

    ”Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen. ”

    och

    ”Det kan vara så att inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna är den enda möjligheten för arbetarklassen att slå vakt om den största demokratiska reformen vi känner till – avskaffandet av utsugningen och kapitalismen.”

    Det är verkligen förvånande att Socialdemokrater och Miljöparti vill ha ett så nära samarbete med ett parti vars partiledare har en minst sagt tvivelaktig bakgrund där det gäller grundläggande demokratisyn.

    Vänsterpartiet där Ohly varit aktiv sedan 1978, och då också under de 11 år som återstod av det kommunistiska förtrycket, var inget annat än medlöpare under denna period vilket tydlig framgår av ledaren i SvD.

  2. 2 Mikael Andersson november 11, 2009 kl. 8:50

    Ohly och vänsterfalangens vilja att ursäkta diktaturer är välkänd och de har fixat till den fina fasaden, men bakom den så är det samma fuskbygge och diktatoriska ideal som regerar.

    Det intressanta är dock den stora skillnaden mellan hatet mot nazister och kommunister. Självklart skall man inte försöka gradera dem och diskutera ondska relativt, men samtidigt kan man inte förneka att det finns grader i helvetet. Svenskarna som stred för Hitler, Fridolins program om svenska rasismen (som jag som historiker faktiskt fnyser rätt mycket åt) o.s.v där vi gör upp med vårt rasistiska nazista förflutet. Men intresset för svenskarna som stred för Franco, svenskarna som åkte till Sovjet för att leva i ”drömmen”. De som jobbade för STASI som nämnts har de inget intresse för. Och det tycker jag är mycket märkligt.

    Sedan att åtala dem tycker jag är lite för långt att gå, men en sanningskommission hade inte varit helt fel.

  3. 3 Stoller november 11, 2009 kl. 17:29

    Varför utesluta åtal? Det beror väl på vad de har gjort. Har de gjort något åtalbart skall de givetvis åtalas oavsett om de jobbat för (och som) nazister eller kommunister.

  4. 4 Allianspartisten november 11, 2009 kl. 18:20

    Den östtyska diktaurens fall ligger endast 20 år tillbaka i tiden. Finns det idag svenska medlöpare som arbetat för STASI bör dessa givetvis kunna åtalas givt att det rymms inom gällande preskriberingsregler. Detta innebär, om jag förstår det nya regelverket rätt, att straffet skall kunna bli livstid.

    Det brott som då kan vara aktuella är spioneri och mord. Båda är full möjliga. Mord kan vara aktuellt om en svensk STASI-agents agerande lett till att STASI genomfört mord.

  5. 5 Patrik Magnusson november 11, 2009 kl. 18:40

    Jag tror personligen att det kan bli svårt att få någon svensk fälld för de brott de begått i kommunismens tjänst under det kalla kriget. Det bör dock inte hindra att man gör ett försök, om det går att få underlag till ett åtal. Inget tvivel torde råda att det finns svenskar som gjort sig skyldiga till både medhjälp till mord, spioneri och landsförräderi.

    Även i de fall där åtal inte är möjligt borde man åtminstone kunna offentliggöra namnen på de som arbetat för stasi. Sedan vore det naturligtvis minst lika intressant att få veta mer om vilka som tjänat DDR:s husbonde direkt.

    Vilka personer, partier och andra organisationer (fredsrörelsen t.ex.) har tagit emot stöd från Moskva? Vilka har lämnat underrättelser till KGB och GRU? Vilka har gett logistiskt stöd till olovlig underrättelseinhämtning? Vilka har på Sovjets uppdrag försökt påverka svensk politik, både inreikes och utrikes?

    De åsikter och det verbala stöd som v(pk) under decennier gav till östblockets totalitära diktaturer är förvisso illa nog, men nog vore det välgörande om alla kontakter kom fram i ljuset. Tyvärr har vi i detta fall ett sämre källäge än i fallet stasi, så mycket kommer nog aldrig ut.

    Tack, allianspartisten, för dina Ohly-citat. Jag tycker det är bra när han får komma till tals. Det borde ge en och annan sosse en tankeställare, vad det är för något de avser släpa in i regeringen, om olyckan är framme.

  6. 6 Allianspartisten november 11, 2009 kl. 21:39

    Ju mer man studerar väsnterpartiets och dess föregångares historia ju mer förvånad blir man.

    Verkligt avslöjande är vad som står på sidan 31 i nu gällande partiprogram:

    ”Sedan grundandet 1917 är vänsterpartiet en del av den svenska arbetarröreösen och det partipolitiska uttrycket för vänstern i Sverige”,

    Läs det en gång till: ”Sedan grundandet 1917…”

    Konsekvensen är att partiet bekänner sig till en historia som inbegriper en mycket lång period av nära relation till Sovjet och Komintern. Först med Chrustjevs avsägelse från stalinismen avsade sig också det svenska partiet stalinismen.

    Härefter följde en period en ganska lång period av stora problem att förhålla sig till demokratiska värderingar.

    Efter en resa till Östtysklnd 1974 säger Lars Werner:

    ”Under vår rundresa kunde vi ta del av det framgångsrika socialistiska uppbyggnadsarbetet som pågår i DDR. Vi har konstaterat de framgångar man uppnått under 25 år som socialistisk stat och fått en bekräftelse på att det bara är socialismen som kan lösa samhällsproblemen i det arbetande folkets intresse”.

    Partiet ansåg också länge att när väl socialismen införts skulle den inte kunna avskaffas.

    År 1974 skriver Jörn Svensson, på sin tid tongivande vpk’are, i ”Du skall ta ledningen och makten” följande (s 208-209):

    ”…i det socialistiska Sverige ska det vara olagligt att väcka frågan om inskränkning eller raserande av det beslutssystem socialismen byggt upp och ersättande av detta med beslutssystem i kapitalistiska former. Varje försök att rubba folkegendomen och arbetarsjälvstyret ska vara olagligt. Något verkställande av sådana beslut ska inte lagligen kunna ske. Det ska tvärtom ankomma på den socialistiska statsmakten att med tillgängliga medel bekämpa sådana försök”

    Boken ”Du skall ta ledningen och makten” var flitigt använd vid studiecirklar inom vpk.

    Kan någon påstå att detta utgör en demokratisk grundinställning?

    I partiets marxistiska grundkurs ”Studier för socialism” från 1979 sägs bland annat (s. 125):

    ”När socialismen väl genomförst finns det inga reella möjligheter för en övergång till kapitalism annat än genom kupper eller militär inblandning utifrån”

    Alltså folkets i fria val uttryckta vilja skulle inte kunna rubba socialismen.

    År 1979 skriver Jörn Svensson i en skrift ”Istället för yttrandefrihet och tryckfrihet” (s. 31):

    ”…huvudtesen är, att det råder yttrande- och tryckfrihet i ett samhälle,ej har något värde i sig. Det är heller vare sig ett tillräckligt eller nödvändigtvillkor, för att det ska råda en sund opinionsbildning”.

    Länge pågick också fraktionsstrider mellan mer moskavtrogna och minder moskvatorgna som 1977 slutade i utbrytningen Arbetarpartiet Kommunisterna.

    …och med detta parti vill socialdemokrater oh miljöpartister samarbete, har man helt tappat omdömet?

  7. 7 Allianspartisten november 11, 2009 kl. 21:43

    …och man kan väl här förmoda att Lars Ohly fick sin grundläggande politiska skolning i marxistisk grundkurs ”Studier för socialism” där det uttryckligen sägs att socialismen är irreversibel oavsett folkvilja.

    Med detta kan återknytas till ovan citerade uttalande från 2004:

    ”För mig så handlar det om att vara trogen de ideal jag har varit trogen ända sedan jag blev politiskt aktiv i vänstern på 70-talet.”

  8. 8 do cleaning logs work augusti 27, 2016 kl. 5:48

    wonderful put up, very informative. I ponder why the opposite specialists of this sector don’t realize this. You should continue your writing. I’m sure, you have a great readers’ base already!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,732 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar