70 år sedan Sovjet anföll Finland

Idag är det den 30 november, ett datum som för många svenskar främst förknippas med vår Konung Karl XII:s död 1718, en händelse som extremister av alla de slag idag tar som intäkt för att ge sig ut på gator och torg och puckla på varandra.

Stalin lät anfalla Finland 30 november 1939

För vårt broderfolk i öster torde dock denna händelse överskuggas av en annan som inträffade samma datum i lite mer modern tid. Det var nämligen den 30 november 1939 som Stalins Sovjetunionen, i enlighet med de överenskommelser man gjort med den nationalsocialistiska paktbrodern Hitler, överföll det lilla Finland i syfte att göra det till en sovjetisk lydstat såsom skett i de baltiska staterna.

Ett par dagar tidigare hade Röda Armén arrangerat en incident vid den sovjetisk-finska gränsen genom att beskjuta byn Mainila på den sovjetiska sidan gränsen med artilleri och sedan beskylla finnarna för dådet. Detta togs som ursäkt för att säga upp det icke-angreppsavtal man hade med finnarna, och så på dagen för 70 år sedan utlösa ett massivt anfall in över hela den långa gränsen mellan de båda länderna.

Anfallet hade föregåtts av sovjetiska krav på finskt territorium, på baseringsrättigheter i Finland och raserandet av olika finska befästningar, ungefär sådant som Hitler förhandlade till sig i Tjeckoslovakien innan han några månader senare likviderade landet. Det torde inte råda något tvivel om att de sovjetiska krigsmålen innefattade en fullständig ockupation av hela Finland.

Ett par tecken på detta är att de sovjetiska stridskrafterna utrustats med skriftliga instruktioner för hur de skulle bete sig när de närmade sig den svenska gränsen, och att Sovjetunionen redan på krigets andra dag inrättade en finsk lydregering i den erövrade finska staden Terijoki, under ledning av den finske landsflyktige kommunisten Otto Ville Kuusinen.

Marskalk Mannerheim ledde det framgångsrika finska försvaret

Kriget gick dock inte så som Stalin hade tänkt sig. De tappra och skickliga finnarna bet ifrån sig rejält mot övermakten. Platser som Salla, Suomussalmi och Tolvajärvi vann ryktbarhet då stora sovjetiska förband där nedgjordes av numerärt mycket underlägsna finska. Vid Suomissalmi nedgjordes en hel sovjetisk armékår och 27 000 av 40 000 deltagande soldater stupade. Finska armén hade som mest 11 000 man på plats under slaget. Betydande mängder artilleri och stridsvagnar erövrades av finnarna, vilka själva hade stora brister i tung materiel.

Från Sverige kom en hel del hjälp i olika former. Vid krigsutbrottet förklarade sig inte Sverige ”neutralt” utan ”icke-krigförande”, vilket har viss betydelse, t.ex. genom att det då blev möjligt att tillåta rekrytering av frivilliga till Finland och att skicka utrustning. Totalt kom över 8000 svenskar att tjänstgöra i finska armén, och från Sverige skickades ett par hundra artilleri-, luftvärns-, och pansarvärns- pjäser, 131 000 gevär och stora mängder ammunition. Ett svenskt flygförband, F19, sattes också upp och baserades i Uleåborg där det ansvarade för luftförsvaret av norra Finland. En tredjedel av Sveriges jaktflyg (12 Plan) ingick i denna styrka.

Den svenske kommunistledaren Sven Linderot gav sitt fulla stöd till Stalins anfallskrig

Efter en massiv uppladdning med trupper och materiel kunde Röda armén efter de inledande motgångarna åter gå på offensiven i februari 1940. Denna gång bröt man genom det finska försvaret och tvingade finnarna till vapenvila, och att i förlängningen acceptera hårda sovjetiska fredsvillkor. Ändå går det inte komma ifrån att Finland ändå gick segrande ur kampen. Man hade vunnit en hel världs beundran och sympati, och man hade försvarat sin självständighet. Av alla de krigförande länderna i Europa under andra världskriget var det bara tre som aldrig fick sin huvudstad erövrad av fienden. Finland var ett av dessa tre. De andra två var Sovjetunionen och Storbritannien.

Det är dessa historiska erfarenheter som i mångt och mycket gjort att Finland under det senaste decenniet intagit en mycket mer realistisk hållning i försvarsfrågor än Sverige, som ju totalt avvecklat sitt invasionsförsvar. Finland har i stort behållit sin stora arménumerär från det kalla krigets dagar, sitt värnpliktssystem, och ett flygvapen med modern utrustning som snart är lika stort som det svenska (vilket i och för sig beror på de svenska nedskärningarna).

Dessa satsningar på nationellt försvar till trots har Finland ändå kunnat delta i olika internationella insatser i en omfattning som är jämförbar med Sverige, detta trots att internationella insatser är det enda Sverige gör militärt idag. Och Finland gör detta till en prislapp som är mindre än vad de svenska skattebetalarna får punga ut med.

Vi svenskar har all anledning att vara stolta över den hjälp vi gav Finland under deras tid i nöd, och jag hoppas att hjälpen också uppskattades i Finland. Samtidigt måste man vara ärlig nog att säga att den hjälp Sverige kunde ge var sorgligt otillräcklig. Vi hade helt enkelt inte särskilt mycket resurser att erbjuda, vilket naturligtvis var en följd av det huvudlösa försvarsbeslutet 1925 då Sverige kraftigt nedrustade.

Detta kan vara ett förhållande att begrunda när Sverige nu frikostigt lovar att ingripa till våra grannländers hjälp om de hamnar i nöd. Om våra stridskrafter 1939 var i ett sorgligt tillstånd och oförmögna att vara till särskilt mycket hjälp så är det ingenting mot för vad våra stridskrafter idag 70 år senare är. Idag har vi praktiskt taget ingenting att backa upp våra löften med.

Istället verkar det stå allt mer klart om att den svenska viljan att hjälpa snarast handlar om ett förtäckt rop på hjälp. Eftersom vi är så generösa och beredda att hjälpa till, borde väl vi kunna förvänta oss samma ynnest. Skillnaden är att Finland om de skulle skrida till Sveriges hjälp faktiskt har resurser för detta. Kort sagt låter vi Finland betala notan även för vår säkerhet.

Ynkligt!

Patrik Magnusson

Annonser

9 Responses to “70 år sedan Sovjet anföll Finland”


  1. 1 Allianspartisten december 1, 2009 kl. 2:11

    I inlägget nämns det faktum att det svenska kommunistpartiet stödde Stalins skändliga anfall mot Finland 1939. Partiet stödde också Hitlers och Stalins pakt som i praktiken undanröjde alla hinder för andra världskriget utbrott.

    Intressant är då att notera att detta svenska kommunistparti är exakt samma parti som vänsterpartiet. Om någon skulle tvivla på detta är det bara att läsa vänsterpartiets program och där läsa att partiets historia startar 1917. I partiets ”stolta” historia ingår alltså stöd för både Stalin och Hitler.

    Så länge partiet inte tar avstånd från sin historia så länge borde Mona Sahlin hålla sig för god att samarbeta med vänsterpartiet. Om man tänker efter är det fullständigt enastående och häpnadsväckande att Mona Sahlin drar in kommunisten Ohly, som tillhör ett parti med den solkigaste av historia, i det politiska finrummet.

    Sahlins omdöme är uppenbarligen mycket bristfälligt. Bristfälligt omdöme är heller ingen bra utgångspunkt för den som vill bli statsminister. Detta är det många väljare som borde fundera noga över.

  2. 2 gautic01 december 2, 2009 kl. 20:36

    Allianspartisten

    Här bör kanske sägas att Mona Sahlin gjorde ett försök att hålla (v) utanför men det var nog ett spel för gallerierna. Det blev snabbändring och man öppnade vida famnen för (v) nästan omgående. (s) är bra på taktikspel. Kanse det enda man är bra på.

    Mkh

    Bertil

  3. 3 essenonvideri december 2, 2009 kl. 21:34

    ”(s) är bra på taktikspel.”

    Ja, normalt har du rätt, men Mona har väl inte direkt imponerat. Velandet med (v) lyckades ju mest få den rödgröna röran att framstå som just röra, den retade kommunisterna när de inte fick vara med, miljöpartisterna när Ohly & co till sist släpptes in, och alltihop fick Mona att framstå som svag.

    Jag klagar inte på något sätt. Det är roligt att se de röda göra bort sig. Däremot är det ju upprörande rent principiellt att sossarna ens överväger att ta med ett parti, som ivrigt hejat på snart sagt varje diktatur i världen under partiets historia, i regeringen.

    Till och med juntans Argentina omnämndes 1982 i vänsterpressen med allt annat än ovänliga ordalag när de lyckades framställa sin erövring av Falklandsöarna som ett antikolonialistiskt projekt riktat mot det imperialistiska Storbritannien.

  4. 4 Allianspartisten december 2, 2009 kl. 22:13

    Bertil,
    Att det var ett taktikspel är det nog inget tvivel om. Frågan är bara vad som var taktiken. Jag ser två alternativ.

    (1) Utgångspunkten var att väljarna i mitten skulle vara lättast att nå utan att ha med kommunistpartiet i båten. Kallt räknade man med kommunisternas stöd då dessa inte skulle ha något egentligt alternativ.

    (2) Utgångspunkten var att likna Alliansen så mycket som möjligt i fråga om regeringsduglighet genom att för väljarna presentera ett samlat majoritetsalternativ. Problemt var att det fanns ett antal, även för socialdemokrater och miljöpartister, oacceptabla ståndpunkter hos kommunistpartiet, varför detta parti måste pressas till eftergifter.

    Om det var den första taktiken som gällde misslyckades denna totalt då socialdemokraternas vänsterflygel ”gick i taket”.

    Om det var den andra taktiken som gällde så kanske denna lyckades kortsiktigt då kommunistpartiet gjorde några eftergifter, främst av symboliskt art, kring t.ex. budgettak.

    Slutsatsen måste oavsett taktik vara att Sahlin hanterat det hela mycket och det hela stärker bilden av Sahlin som en svag ledare och med egenskaper som inom vissa områden gränsar till inkompetens.

  5. 5 gautic01 december 3, 2009 kl. 7:56

    Det där med svag inkompetent ledare är riktigt men omfattande angrepp kan leda till en backlash av sympati inom vissa kvinnliga väljargrupper.

    Frågan är om det är bra för SAP om Sahlin är kvar som partiledare i valet 2010. Mycket talar väl för att partiet inte kan byta partiledare så här nära valet.

    En intressant aktuell taktikfråga är agerandet då det gäller SAAB. I onsdags var hon i Trollhättan och lät sig fotograferas ur alla vinklar. Givetvis försökte hon framställa sig som den som brydde sig och utnyttjade tillfället taktiskt.

    Alla vet säkert vid det här laget att besluten ligger i Detroit. I Trollhättan tar man det nu med lugn. Sahlin lever i det förgångna och använder den gamla ”rädda jobben”-jargongen från bland annat 1970-talet. Visst är det viktigt att Trollhätteborna får en utkomst. Lånemöjligheter för SAAB finns och flera företag är intresserade. En uppgång i konjunkturen är på väg och har inletts. Så vad har en dinosaur som Sahlin i Trollhättan att göra? Hon var där för att driva taktikspel.

    Kort sagt är hennes spel föråldrat. Men partiets grepp om vissa väljargrupper är fortfarande fast. Man bör som sagt inte underskatta hennes och partiets förmåga att manipulera väljarna.

    Mkh

    Bertil

  6. 6 gautic01 december 3, 2009 kl. 8:03

    En fråga av intresse i samband med minnet av det sovjetiska överfallet av Finland är om de finska väljarna lärt något. En normal reaktion borde vara att vända sig till partier som är pro-västliga och borgerliga. Finland vill sköta sitt eget försvar och bör vara en förebild i Sverige med vettiga satsningar på försvaret. Man får inte glömma vad Ulf Nilson skrev nyligen i Expressen: Det är ett helvete att ligga nära Ryssland.

    Mkh

    Bertil

  7. 7 Allianspartisten december 3, 2009 kl. 16:53

    Bertil,
    ”Kort sagt är hennes spel föråldrat. Men partiets grepp om vissa väljargrupper är fortfarande fast. Man bör som sagt inte underskatta hennes och partiets förmåga att manipulera väljarna.”

    Underskattning är oerhört farligt och därför är det viktigt att samarbetet inom Alliansen stärks på alla sätt. Det ideala vore att genom ett valförbund går fram med gemensamma listor i riksdagsvalet under beteckningen ”Allians för Sverige”.

    Sedan är det mycket riktigt så att både Sahlin och hennes närmaste politruck Östros driver ett mycket föråldrat spel som tar sin utgångspunkt i 60- och 70-talet och inte i dagens situation. Problemet man har är att detta spel främst övertygar de redan övertygade. Jag tror inte detta spel med förespeglingar falska förespeglingar övertygar särskilt många i det mittfält där valet kommer att avgöras.

    Ett annat problem för socialdemkraterna är givetvis att den traditionella gruppen av ”arbetare” minskar. De ”gamla sanningarna” gäller därför inte längre och traditionell socialdemokratisk retorik kommer att få allt svårare att nå fram.

    På något sätt drabbas nu socialdemokraterna av samma problematik som bondeförbundet/centern tidigare sett när den egentliga basen för partiet kraftigt reduceras. Centern talar fortfarande ibland om att man är en ”folkrörelse”, vilket med all respekt blir lätt patetiskt, och det samma kan sägas nu om den socialdemokratiska retoriken när man appellerar till ”rörelsen” och när man använder klassretorik av olika slag. Detta biter föga på de stora väljargrupperna i politikens mitt.

  8. 8 gautic01 december 3, 2009 kl. 18:18

    Tack för det lugnande beskedet och det känns betryggande att man är optimistiska på den borgerliga sidan. Kvar står emellertid problemet med opinionsmätningarna. Efter EU-ordförandeskapet ges det månne mer tid till den alltid lika viktiga inrikespolitiken.

    Mkh

    Bertil

  9. 9 Alamo december 10, 2009 kl. 21:22

    Finland, Finland, Finland, the place where I want to be…

    Men jag MENAR det!

    🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 950,446 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar