Mera akademiröra!

Även publicerad i Världen Idag 27/11

månadsbrevbild

Svenska Akademin är varken speciellt snillrik eller smakfull längre, menar artikelförfattaren.

KULTUR | När författaren Lotta Lotass i mars i år anförtroddes stol nr 1 i Svenska akademien utbröt glädjetjut på parnassen. Kultureliten verkade gemensamt ropa ”Äntligen!” Och ledamöterna själva var enligt (blivande) ständige sekreteraren Peter Englund helt enkelt ”fruktansvärt nöjda” med sitt val.

Aftonbladet kallade den nyinvalda för ”ett litterärt geni, en fascinerande textmaskin”. Även om man godtar den udda idén att Akademien väljer in maskiner har Lotass med råge kvalificerat sig för i hennes böcker tror man sig ofta möta kataloger från Tekniska eller Naturhistoriska museet, egensinnigt sammanställda av henne själv eller (som i romanen Den vita jorden) levererade i form av 148 separata små häften som enligt Lotass kan blandas efter önskan och därmed skjuter ett grundskott mot vanliga romaners tidsföljd.

Lotta Lotass (född 1964) har inte vilat på lagrarna. Från debuten år 2000 med den traditionella Bergslagsberättelsen Kallkällan har hon skänkt vårt språk en kaskad av verk, där tekniken som medel att motstå en hård natur bildar röd tråd och där ”manliga” maktdrömmar  bakom allt från geografiska upptäckter till sputniken avslöjas. I sin roman Aerodynamiska tal behandlar hon flygkonsten och i Tredje flykthastigheten är ämnet den ryske kosmonauten Jurij Gagarins livsbana. En avsiktligt (?) opersonlig berättarteknik och frånvaron av mer påtagliga konflikter får dock i båda verken tyvärr intresset att svalna.

Skriver Lotass skönlitteratur i vanlig mening? Man tvivlar, för i hennes böcker möter både en del störande manér och tom språkakrobatik. Det är som att se Andy Warhols soppburkar passera, fast i textform. En läsare finner ibland greppet likna verk som Karin Boyes Kallocain eller P O Sundmans Ingenjör Andrées luftfärd. Bägge dessa är dock under av personlig värme jämförda med Lotass metalliska diktion.

Frågan vart textmaskinen från Mockfjärd ska leda vår gustavianska akademi är delikat. Den gäller i sista hand också fler svenskar än DN:s och Aftonbladets nöjda kulturredaktörer.

Vilken stil kommer att segra i och styra de adertons krets? Såväl dess arbete i stort som olika stipendiebeslut liksom inte minst valet av litterära nobelpristagare tar självklart färg av dem som leder den vördade institutionen.

Varför sitter förresten så få icke-författare och ingen jurist eller teolog mera i akademien? Var kommer alla tosiga svärmare från? Och vart tog ödmjuka män som Hjalmar Gullberg och Bo Bergman vägen? Devisen ”Snille och smak” verkar i dag direkt hotad. Kanske akademiens egentliga valspråk blivit ”Var tillgjord och obegriplig.”

Vid en snabb räkning tippar vågskålen med Lotass inval betänkligt åt detta håll. Ledamöterna Olsson, Trotzig, Svenbro, Englund, Linde, och Frostenson kan klart, fast med växlande fog, beskyllas för denna sjuka. Med kollegerna Engdahl, Espmark och Lugn som gränsfall. Summa 10 ledamöter, av 18 som sagt.

Men, som gamle Stig Ahlgren sade: var står det i Bibeln att man måste vara tillgjord för att komma till himlen?

Vänner av sans och god smak har skäl att protestera.

Carl Johan Ljungberg

8 Responses to “Mera akademiröra!”


  1. 1 Lalande november 30, 2009 kl. 23:15

    Det givna valet för stol nr. 1, av tradition förbehållen jurister eller ämbetsmän, hade ju annars varit Stig Strömholm.

  2. 2 Läsare december 1, 2009 kl. 10:09

    Stig Strömholm är 78 år.

  3. 3 Staffan Andersson december 3, 2009 kl. 19:02

    78 år är ingen ålder i våra dagar.
    På samma sätt förstår jag inte att så fort en riksdagsman fyllt 65 väljer han att inte kandidera igen. Vi lever i ett konstigt samhälle ungdom värderas framför erfarenhet.
    Strömholm hade varit ett naturligt val.

  4. 4 S. O. Pettersson december 3, 2009 kl. 21:27

    Jag delar i någon mån artikelförfattarens utgångspunkt: att skriva obegripligt – eller svårbegripligt – kan aldrig vara ett mål i sig. Kritiken av Lotass, kan jag efter att ha läst ”Aerodynamiska tal” också stämma in, även om jag tycker det fanns vissa partier av intresse. (Hon kunde använda sin begåvning bättre).

    Emellertid finner jag den motsatta åsikten lika absurd: att god litteratur med nödvändighet är lättillgänglig. Mycket av den klassiska litteraturen gör nog helt visst ett svårtillgängligt intryck på den genomsnittlige läsaren.

    Med detta i åtanke, tycker jag 10 av 18 är litet högt räknat. Frostenson och Lotass är de vilka anklagelsen om tillgjordhet drabbar hårdast tycker jag. Hur Englund hamnat, såsom en av våra främsta populärhistoriker hamnat i de svårbegripligas krets begriper jag inte alls. Inte heller Olsson, Engdahl eller Espmark tycker jag är där på helt rättvisa grunder, även om de understundom besväras av ett onödigt bruk av modern litteraturvetenskaplig jargong. Svenbro bör väl inte vara där genom sin poesi, men måhända genom somligt av det han i övrigt skrivit. Linde har jag inte alls läst, och kan därför inte bedöma. Lugn tror jag mig begripa, men jag kan inte begripa vad som är bra. Trotzig är kanhända svårtillgänglig, men kan knappast kallas tillgjord. En outsider, som inte nämnts, skulle möjligen kunna vara språkvetaren Bo Ralph, vilken påverkats av Chomsky och den ”generativa grammatiken”, vilket jag – helt utan att göra anspråk på specialistkunskaper – skulle vilja kalla rent bondfångeri.

    Nja, så illa är det väl inte, med tanke hur mycket obegripligt skit som publiceras i vår samtid.

    Lite skeptisk till akademin har jag emellertid blivit på grund av de senare årens utnämningar till nobelpriset. Självbiografiska prosaister som skriver om aktuella ämnen, helst 1900-talets folkmord, synes vara premierade. Något mer av variation och fantasi i tilldelningarna kunde man önska. Durkdrivna författare de flesta, men nog finns det intressantare författare; varför belönas exempelvis inte Peter Handke eller Claudio Magris?

    Instämmer i att Strömholm är ett gott val. Att han alltjämt producerar texter av hög kvalitet tyder på tillräcklig vitalitet. Bland de yngre skulle jag gärna se Per Landin.

  5. 5 gautic01 december 5, 2009 kl. 19:13

    Min röst går också till Stig Strömholm.

    När spårade Svenska Akademin ur? Det troliga är 1964 då den ständige sekretraren Anders Österling slutade. Det krävs en del forskning om detta. Det finns hemska exempel som Fo och Pinter och en del andra. Det hade varit lämpligare om de erhållit Leninpriset.

    Mkh

    Bertil Häggman

  6. 6 Lars december 5, 2009 kl. 23:13

    Det är ju kul att Carl Johan Ljungberg är bekant med Stig Ahlgren, denne lysande skribent, men i fortsättningen – om han inte har ambitioner att höja sig en smula över den bornerade attityd som det här ignoranta inlägget visar prov på – borde han nog vara lite försiktigare med att hänvisa till honom. Namnet förpliktar nämligen och inbjuder till jämförelse, i Ljungbergs fall till en mycket förödmjukande jämförelse.

  7. 7 Staffan Andersson december 20, 2009 kl. 22:20

    Om Lotass litterära kvalitéer vet jag inget. Däremot gläder det mig att hon är bekännande kristen.
    http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=197501

  8. 8 S. O. Pettersson december 20, 2009 kl. 22:58

    ”Däremot gläder det mig att hon är bekännande kristen.”

    Det gäller också den nye sekreteraren:
    http://www.dagen.se/svenskajournalen/article.aspx?id=159028
    Liksom åtminstone Engdahl, Ekman, Trotzig, Lindgren och Vallqvist. (Övriga saknar jag uppgifter om). Svenska Akademin är uppenbart mera kristen än Sverige i övrigt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,543 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar