Klimatalarmismen ifrågasätts

Har människan kläm på jordens naturliga cykler eller inte?

I Sverige är det inte en legitim åsikt att inte tro på jordens undergång genom global uppvärmning som människan gjort sig skyldig till under de senaste 150 åren av jordens 4 540 000 000 års långa existens. Det är inte ”politiskt korrekt”. Ifrågasätter man klimatkonsensus så är det liktydigt med att idiotförklara sig själv. Ändå är det precis det som är anledningen till att Köpenhamnsförhandlingarna nu till slut inte visade sig ha lett någon vart, och att det slutgiltiga avtalsdokumentet blev alltför urvattnat.

Resultatet av det efterlängtade Köpenhamnsavtalet är nämligen att det inte är legalt bindande, det innehåller inga siffror om utsläppsminskningar för i- respektive u-länder och det nämns inte ens någon siffra för utsläppsminskningarna till 2050 (tidigare har man talat om 50%). Enligt uppgift har klimatkonferensen kostat 2 miljarder kronor. Det är ofrånkomligen så att världen är full av ”klimatskeptiker”, ävenså den industrialiserade och demokratiserade delen av världen – och det ända upp på regeringsnivå, bevisligen med en hel del kvalificerad forskning på sin sida.

Koldioxiden och livet på jorden

I anslutning till de senaste klimatförhandlingarna mellan världens ledare i Köpenhamn, publicerar tidskriften Ingenjören – organ för Sveriges civilingenjörer – i nr 9 2009 en artikel om den inte helt försumbara skara forskare och rörelse som ifrågasätter klimathotet. I artikeln intervjuas bl.a. Göran Petersson, professor i kemisk miljövetenskap, sedan länge medlem i Greenpeace och Naturskyddsföreningen och med sina politiska sympatier hos Miljöpartiet. Han påpekar att vi historiskt sett står inför en ny istid just nu.

Detta minns jag att vi läste om när jag gick på gymnasiet. Att jordens normaltillstånd är istid, att istider brukar variera mellan 10,000 år och 100,000 år, att vi nu lever i en varm paus mellan istider och att den mänskliga civilisationen sådan vi känner den från Babylon tills idag har uppstått i den senaste varma pausen mellan två istider. Vidare att den kommande istiden är en 100,000 års-istid, till skillnad från den förra som varade i 10,000 år. Jordens klimat har dessutom varierat enormt genom dess historia. Det finns t.ex. isräfflor i Sahara och vi har för länge sedan haft medelhavsklimat i Norden. Men dessa saker talas det inte alls speciellt mycket om nuförtiden.

Det stora hotet mot livet på jorden är inte heller att det blir för mycket koldioxid i atmosfären. Koldioxid är ett gödningsmedel, som får växtligheten att frodas (jfr ”växthuseffekten”) – och ju mer växtlighet desto mer syre produceras det, vilket är en förutsättning för att människor och djur ska kunna leva. Tvärtom är den verkligt stora faran att det blir alltför lite koldioxid i atmosfären så att växterna dör – då produceras inte mer syre och då kan inte heller animaliskt liv existera på jorden. Under förr-förra istiden var det mycket nära att det blev så kallt att koldioxiden frös – och att därmed allt liv på jorden skulle ha dött. Det är värt att betänka.

Är det då alldeles självklart någonting dåligt att öka utsläppen av koldioxid? OM det är så att människan verkligen kan påverka jordens klimat, vilket alltså ifrågasätts med lika kvalificerade argument som anhängarna har, så är det kanske det sätt vi kan rädda civilisationen från undergång? Om människan verkligen har förmåga att påverka jordens medeltemperatur och därigenom kan rädda mänskligheten, civilisationen och kanske rentutav allt liv på jorden – så är det kanske snarare positivt än negativt med global uppvärmning? Göran Petersson är inne på detta, och menar att om vi genom ökade koldioxidutsläpp kan förhindra att jorden går in i en ny istid så överväger det helt klart alla nackdelar med global uppvärmning.

Klimatfrågan förminskar andra miljöhot

Det är synd att under de senaste 10 åren har just koldioxidutsläppen och den globala uppvärmningen fått alla andra miljöfrågor att verka mindre betydelsefulla. Sådant som giftutsläpp i skog och vatten och bevarad ekologisk mångfald. Det är bara att hålla med Göran Petersson om detta. Dessutom har de ”individnära” miljöfrågorna fått absurt stort utrymme i debatten. D.v.s. att det överhuvudtaget skulle spela roll att svenskar källsorterar, köper miljövänliga produkter och kör miljövänligare personbil. Det spelar verkligen ingen roll om vi så miljöreformerar oss tillbaka till grottstadiet – så länge som USA och Kina, vilka tillsammans står för hälften av jordens utsläpp, inte ser till att deras industrier, kolkraftverk och lastbilstrafik m.m. minskar sina utsläpp. De globala miljöproblemen kan överhuvudtaget inte påverkas från medborgarnivå, det är endast världens politiker och hur de förhåller sig till näringsliv, energiförsörjning och infrastruktur som kan utöva påverkan (läs min artikel i Captus om saken).

Ett intressant argument som lyfts fram i artikeln i Ingenjören 9/09, är att ökad värme på jordens yta leder till ökad molnbildning som i sin tur kyler ner jordens yta. Att polerna och glaciärerna håller på att smälta är inte heller någonting nytt, det har pågått ända sedan förra istiden. Det har också länge förefallit mig besynnerligt hur okänt det är i den svenska debatten att skogar är en betydande koldioxidreducerare, och att Sveriges skogstäthet är så hög att våra skogar redan kompenserar mer än väl för svenska koldioxidutsläpp. Så varför, egentligen, ska vi satsa så mycket på att svenska medborgare är miljömedvetna och ”klimatsmarta”? Jag vet inte riktigt vad jag själv ska tro måste jag säga, men när det är så uppenbart att de stora miljöfrågorna ändå bara kan lösas på politisk nivå så luktar det socialism lång väg att enskilda svenska medborgare måste tänka så mycket på miljön och anpassa hela sin livsstil efter mönster som är både frihetsinskränkande och näringslivsfientliga.

Skeptikerna utmålas som hot mot hela världen

På Newsmill har också uppmärksammats och problematiserats det faktum att det i huvudsak är män som är skeptiska till klimatalarmismen. Där ställer sig Maggie Thauersköld Crusell (läs här) frågan om anledningen till detta inte är att män överlag tenderar att vara mer skeptiska. Istället är det ju ett psykologiskt faktum att kvinnor inte är lika riskbenägna som män, och att vara ”klimatskeptiker” kräver avsevärt mod. Att bli utmålad som ett hot mot hela världen är verkligen inte det lättaste.

Den som följt med debatten de senaste månaderna har naturligtvis inte heller missat ”Climategate” nu i november, den uppmärksammade stora skandalen kring hur betydande delar av den forskning som FN stött sig på under de senaste 10 åren har manipulerats till att verka som att människan har en påverkan på den globala uppvärmningen som egentligen saknar belägg i samma forskningsmaterial. Säga vad man vill om allt detta, men det är i alla fall ett positivt tecken att klimatdebattens betongpositioner både fått sig ett par rejäla grundstötar nu hösten 2009 – och att den börjat intressera sig för både vidgade perspektiv, källkritik och annan vetenskaplig fakta än den politiskt önskade.

Konservatismen är bevarandets idélära, med fokus på försiktighet, värnandet av det långsiktigt hållbara, och befordrandet av civilisationens utveckling. Så vad är det som är mest värt att bevara – jordens normaltillstånd, eller mänskligheten och civilisationen? Det är en stor fråga också för oss konservativa.

Jakob E:son Söderbaum

13 Responses to “Klimatalarmismen ifrågasätts”


  1. 1 Allianspartisten december 19, 2009 kl. 17:01

    ”Konservatismen är bevarandets idélära, med fokus på försiktighet, värnandet av det långsiktigt hållbara, och befordrandet av civilisationens utveckling”

    Just det här med försiktighet gör det nog viktigt att inte avfärda vare sig ”koldioxidförespråkare” eller ”koldioxidskeptiker”. Vad det är frågan om är oerhört komplexa system som är omöjliga att empiriskt studera i ”laboratoriemiljö”.

    Vetenskapen har att förlita sig på simuleringar och modeller som helt visst kommer att förfinas med tiden. Ett problem här är att de typer av system som behöver studeras tenderar att vara kaotiska.

    Faran är att vetenskapen görs politisk och används för att uppnå diverse dolda agendor. Denna fara är lika stor oavsett om det är ”koldioxidförespråkare” eller ”koldioxidskeptiker” som står för de dolda agendorna.

  2. 2 Populisten december 19, 2009 kl. 23:36

    Söderbaum, tack för ännu ett läsvärt inlägg i detta viktiga ämne.

    En liten reflektion om behovet av alarmismen är att de radikala ideologierna behöver fiender att hetsa folket mot. Efter det kalla kriget finns ingen uppenbar yttre fiende utan den strömning som redan fanns, att se oss själva som fienden, blir alenarådande. Att sätta fienden mitt ibland oss är lika propagandistiskt genialt som samhällsmässigt livsfarligt, det ger oss historien många bevis på.

  3. 3 Jonatan december 19, 2009 kl. 23:48

    ”I Sverige är det inte en legitim åsikt att inte tro på jordens undergång genom global uppvärmning som människan gjort sig skyldig till under de senaste 150 åren av jordens 4 540 000 000 års långa existens.”

    Nja, det är det väl heller ingen som gör. Den globala uppvärmingen är ett hot mot oss människor – inte mot jorden. Jorden klarar sig alltid, men mänskligheten kan komma att dö ut (eller åtminstone få det väldigt mycket mindre trevligt här på jorden). Konsekvenserna av jordens uppvärming kan få obehagliga konsekvenser redan under våra barns och barnbarns livstid. Att acceptera översvämningar, torka och andra naturkatastrofer för att våra barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn(etc.) eventuellt skulle kunna få slippa en ny istid är ju visserligen en lite hissnande tanke, men knappast ett realpolitiskt alternvativ.

  4. 4 Populisten december 20, 2009 kl. 0:02

    Jonatan, ge gärna ett enda exempel på en korrekt förutsägelse som gjorts genom att använda koldioxidhypotesen.

  5. 5 Marthin december 20, 2009 kl. 9:43

    Då nordmännen såg slätterna vilka höll blott snö och is, hörde man det nämnas, att här var det vitt överallt; låt oss kalla det för Gröna landet…

  6. 6 Jonatan december 20, 2009 kl. 9:54

    ”Jonatan, ge gärna ett enda exempel på en korrekt förutsägelse som gjorts genom att använda koldioxidhypotesen.”

    Nej, det tänker jag inte göra eftersom mitt inlägg inte argumenterar för någon särskild hypotes.

  7. 7 Allianspartisten december 20, 2009 kl. 10:49

    Polpulisten,
    Jag tror du gör det lite för enkelt för dig när du vill ha fram ”korrekta förutsägelser”.

    Det vi pratar om, och som jag nämner i mitt föregående inlägg, är oerhört komplexa system, dom dessutom ibland är kaotiska till sin karaktär. Idag kan vi bara konstatera att vetenskapen inte har nått den nivå då ”korrekta förutsägelser” kan göras.

    Vi vet att det finns cykler i jordens klimat men vad dessa ytterst beror på finns det, om jag förstår saken rätt, många hypotester, det talas om solaktivitet, koldioxid, metangas, …

    Vi vet heller inte om den pågående uppvärmningen är en del av en ”naturlig” klimatcykel eller inte.

    Utifrån detta måste vi vara försiktiga och ödmjuka och inse att mänskligheten faktikt inte sitter inne med den kunskap som skulle krävas för att göra de ”korrekta förutsägelserna”.

  8. 8 Alex Birch december 20, 2009 kl. 14:03

    Vem bryr sig om klimatfrågan?

    Det är ju överbefolkningen som är den stora frågan vi har att tampas med som mänsklighet: http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2008/may/05/returnofthepopulationtimebomb

  9. 9 Populisten december 20, 2009 kl. 20:56

    Allianspartisten,

    det är ingen fråga vilken som helst jag ställer utan den fråga som avgör om något är vetenskap eller inte. Förmågan att göra verifierbara utfästelser är ju en tämligen vedertagen definition av vetenskap.

    Mig veterligen har klimatalarmisterna aldrig lyckats med detta. Tvärtom tycks det mig att de ändrar teorierna för att passa nya mätningar. Men att anpassa parametrarna i en teori för att stämma med data är inte vetenskap utan bara matematiskt hantverk.

  10. 10 Patrik Magnusson december 20, 2009 kl. 22:36

    Det torde inte råda något tvivel om att det är mycket komplexa fenomen det handlar om när man talar global uppvärmning. Se bara hur förgjortat svårt meteorologerna har att korrekt förutspå vädret på en liten lokal plats bara några timmar framåt.

    Mot bakgrund av detta vill jag ta allianspartisten i hand och förespråka stor ödmjukhet. Vi vet helt enkelt inte vad som är sant och inte. Ett stort problem i denna fråga är att vi har en rad tyckare med mer eller mindre på fötterna vad gäller vetenskaplighet som gör anspråk på att veta hur det förhåller sig.

    Denna tvärsäkerhet finner vi hos både alarmisterna och deras motståndare, men det är de förstnämnda som av lätt insedda skäl fått vänsteretablissemanget bakom sig och som därför kan dominera debatten och brännmärka tvivlarna. Båda sidor försöker också göra det lätt för sig genom att vältra över bevisbördan på motståndaren, vilket ju är smart med tanke på att det i dag är praktiskt taget omöjligt att bevisa någondera hypotes, men kanske inte så konstruktivt.

    Personligen lutar jag åt att de variationer i temperatur vi ser i huvudsak förklaras av faktorer som vi människor inte råder över, men jag tycker inte att vi kan utesluta att våra utsläpp kan ha påverkan. Konsekvensen av detta tycker jag bör vara att vi med fördel kan försöka finna vägar att minska våra utsläpp. Här tror jag dock mer på ny teknik än svulstiga politiska mål.

    Däremot tycker jag inte att det i dagsläget är befogat med panikstämning och drastiska regleringar. Hade alarmisternas västa skräckscenarion gått att verifiera kanske delar av detta hade varit befogat, men att basera så drastiska beslut på så lös grund känns minst sagt huvudlöst.

    Man får inte glömma bort att de politiska lösningar för minskade utsläpp som det filas på kommer att få konsekvenser på andra områden. De regleringar som förespråkas kommer att leda till ett ofriare samhälle, till en mindre produktiv ekonomi, och för mindre utvecklade länder stora svårigheter att råda bot på fattigdom och ohälsa.

    Ett problem för klimatlobbyn är dock att allt det trixande, och allt kväsande av oliktänkande, de uppenbarligen håller på med har sänkt deras trovärdighet så till den grad att det kommer att bli svårt för dem att bli trodda om de en dag verkligen kan verifiera sina teorier.

  11. 11 Populisten december 20, 2009 kl. 23:09

    Patrik M,

    Problemet är bara att man inte kan se de ”vetenskapliga” teorierna och de, ofta skrämmande, politiska konsekvenserna som separata saker. De hör i allra högsta grad ihop genom offentlig, debatt, en akademi som går i statsmakternas anslagsledband och så vidare.

    Varför ska vi alls bry oss om en obevisad teori när det finns så gott om bevisat elände att ta tag i i världen?

    Eller varför satsar vi stora pengar på att undvika just detta domedagscenario? En liten jämförelse: 1989 lär ett mycket stort objekt varit när att kolidera med jorden, dock klarade vi oss undan med blotta förskräckelsen då asteroiden i fråga kom in med så låg vinkel att den studsade bort på atmosfären. Att en himlkropp av den storleken kan utplåna vår civilisation vid en direktträff av jorden råder det ingen tvivel om, inte heller att det inträffad tidigare (t.ex. är ju en omhuldad, men ständigt ifrågasatt, teori att dinosariuerna dog ut p.g.a. en sådan kollision). Trots detta görs inga större insatser för att upptäcka dessa objekt i tid och skaffa system för att ändra deras bana så att kollision undviks. Mänskligheten har faktiskt teknolgi för detta numer. Varför gör vi inget åt detta bevisade hot, men satsar miljarder på det hypotetiska ”klimathotet”? Kan det inte helt enkelt vara så att det senare fyller våra politikers syften mycket bättre?

  12. 12 Allianspartisten december 20, 2009 kl. 23:17

    Populisten
    ”Förmågan att göra verifierbara utfästelser är ju en tämligen vedertagen definition av vetenskap.”

    Det är sant men det du glömmer är att vetenskapligt arbete också består i att ställa upp hypoteser för att sedan bekräfta eller förkasta dessa. Nu är det så att arbetet med att bekräfta hypotetser kan ta mycket lång tid.

    Låt oss ta ett exempel från matematiken. Här ställde den tyske matematikern David Hillbert år 1900 upp 23 olösta matematiska problem. Av dessa är ännu åtminstone 3 olösta och andra har lösts för inte allt för många år sedan. Då måste vi ändå notera att matematiken är den enda exakta vetenskapen och den kan också studeras utifrån tämligen fixa ”randvillkor”.

    Om matematiken befinner sig i en ytterkant i naturvetenskapen med exakthet och fixa ”randvillkor” så befinner sig klimatforskningen i en annan ytterkant då det är näst intill omöjligt att genomföra observationer med fixa ”randvillkor”. Klimatforskningen är också mycket ung som vetenskap medan mänskligheten hållt på med matematik i tusentals år.

    På samma sätt som du begär vetenskapliga bevis av ”klimatalarmisterna” att hypoteserna gäller, på samma sätt kan du begära bevis från ”klimatskeptikerna” att hypotersrena är felaktiga. I båda fallen kommer du att bli besviken då vetenskapen i dagens läge inte har svaren. Visst, det kan vara frustrerande att i dagens samhälle, där vi tror att vi har all kunskap eller att vi snabbt kan få den, behöva inse att allt inte är så enkelt.

    Min fortsatta slutsats är därför att vi måste vara försiktiga och visa stor ödmjukhet och inte frestas i att fastna i de dolda politiska agendorna som utnyttjar klimatproblematiken.

  13. 13 Patrik Magnusson december 21, 2009 kl. 0:29

    Populisten:

    en akademi som går i statsmakternas anslagsledband och så vidare.

    Jo, du sätter där fingret på ett avgörande problem. Det är politikerna som håller i penningpåsen, och således deras prioriteringar som avgör vad en forskare skall satsa på och komma till för resultat. Det är ju detta som gör att det ligger så nära till hands att avfärda klimatalarmisterna. Om de inte sade vad de säger skulle deras levebröd ryckas ur munnen på dem.

    Detta borde oroa klimatlobbyn lika mycket som oss andra. Baksidan av myntet ur deras perspektiv blir ju att det för alla som tänker någorlunda självständigt blir nästintill omöjligt att lita på vad de publicerar.

    ”Varför gör vi inget åt detta bevisade hot, men satsar miljarder på det hypotetiska ”klimathotet”? Kan det inte helt enkelt vara så att det senare fyller våra politikers syften mycket bättre?”

    Jo.

    ”Varför ska vi alls bry oss om en obevisad teori när det finns så gott om bevisat elände att ta tag i i världen?”

    Tja, alla teorier är väl i början obevisade, så att även denna är det torde inte vara ett skäl att inte åtminstone undersöka den. Däremot vore det ju helt felaktigt att fatta beslut om åtgärder som bygger på att teorin är bevisad när den inte är det.

    Jag tycker gott att man kan fortsätta att forska i ”klimathot”, men det förutsätter att man kan göra det under former som är vetnskapligt acceptabla istället för politiskt korrekta, vilket bl.a. bör innebära att man inte öronmärker pengar till detta, utan låter klimatforskare få konkurrera om forskningspengar på samma villkor som annan forskning.

    Att jag sedan tycker det är ok att satsa på att försöka finna ersättning för fossila bränslen har egentligen mindre med klimatpolitik än med andra orsaker att göra. Det går inte komma ifrån att oljan är en ändlig resurs. Minskad produktion i kombination med ökad efterfrågan från allt fler växande ekonomier kommer att skjuta priset i höjden. I ett sådant läge är det ingen nackdel att ha börjat finna alternativ.

    Sedan har ju oljefyndigheterna en obehaglig egenhet att i oproportionelig andel vara placerad på platser där de styrande är av sådan kaliber att man helst inte vill ha med dem att göra, och absolut inte stå i beroendeförhållande till dem.

    Detta tycker jag är hållbara motiv för att försöka minska oljeberoendet, men om det på köpet råkar göra klimatlobbyn glad så bjuder jag på det.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,543 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar