Sagittarius om… Danmark

SAGITTARIUS | Tid för Gunnar Unger, och åter igen genom Onkel Heliogabalus. Denna gång är ämnet på tapeten Danmark. Och det är knappast en danskvänlig inställning den gode Unger intar. Och vi publicerar den trots att det sammanlagda arvsanlaget hos T&F-redaktionen utgörs av en åttondel danskhet. Men eftersom vi upplåtit plats åt att oreserverat hylla det danska ordningssinnet tidigare i veckan tänkte vi att det var passligt med lite omväxling.

Texten är publicerad på Svenska Dagbladets ledarsida någon gång i början av 60-talet och sedan återgiven i boken Onkel H:s Hädelser (Cavefors, 1964).

Läs gärna fler texter av Gunnar Unger i vår Sagittarius-sektion. Du kan dessutom numera bli ett ”fan” av Gunnar Unger på facebook (länk).

—–

Danskt

– Jag ser att du varit i Danmark, pojkvask, yttrade onkel H. med ett misstänksamt tonfall. Nå, hur var det då?

– Underbart som alltid, suckade jag.

– Underbart! Va menar du med det? Har du glömt Stockholms blodbad, din landsförrädare? Mullrade den gruvlige gubben.

– Visst inte, svarade jag. Det var ju då Kristian Tyrann gav Gustaf Vasa ett ovärderligt handtag genom att slå huvudet av de av Gustafs stormodiga ståndsbröder, som han annars blivit tvungen att nacka själv.

Onkel H. kippade efter andan inför denna hädelse, och jag passade på att försätta innan han hunnit få mål i mun igen.

– Onkel, tänk på det danske smil.

– Jag säger som en av våra mest framstående industriledare: ”Det finns bara två svenskar som inte fallit för det danske smil och den andre är professor Gustaf Sundbärg”

– Javisst, Sundbärg, jag förstår att det är där onkel hämtat sin visdom. Onkel hör till den där utdöende genrerationen som alltjämt tror på s.k. folkkaraktärer, eller hur? Danskarna är alltså ett folk av snikna, baksluga, falska krämare som strängt taget bara lever för att lura de bottenärliga svenskarna?

– Ungefär så. Tänk på SAS!

– Då vill jag vara säga att under mina många besök i Danmark har jag aldrig blivit uppskörtad eller lurad – inte det jag vet om åtminstone!

– Typiskt skrek onekl H. Det är just det som är uträkningen. Vi blir lurade utan att vi ens märker det.

– Men då lider vi ju inte av det.

– Kräk! Gnisslade den gräslige geronten.

– Tänk på den danske lune.

– Den har jag aldrig stött på. Men däremot det köbenhavnske grin. Har du inte lagt märket till det formliga svenskhat som råder i Danmark och som tar sig uttryck i att danskarna icke försummar något tillfälle att smutskasta och förlöjliga Sverige?

– Personligen har jag aldrig stött på något uttryck för animositet mot Sverige i Danmark, jag har mött uteslutande älskvärdhet och vänlighet.

– Då måtte det bero på att du är så onaturligt älskvärd och vänlig själv, sade onkel H. sarkastiskt. Vill du säga mig att du aldrig varit på en dansk revy?

– Senast i söndags var jag på revy i Köpenhamn. Visst förekom där en gliring mot Sverige, fast det var precis samma sorts skämt, som man brukar höra i svenska revyer om våra bröder på andra sidan Sundet resp. Kölen. Men jag kan berätta en sak som kanske kan glädja onkel. Det var en matinéföreställning, som började klockan två. Efter en stund avbröt en av de uppträdande sitt nummer för att meddela att nu stod det ett – noll. Jubel bland publiken. Något senare meddelades ett – ett. Tandagnisslan. Därefter upphörde alla meddelanden.

– Där ser du!

– Men skulle inte vi gjort likadant?

– Du är ju alldeles förgapad i Danmark och danskarna.

– Glöm inte danskorna. Tänk på deras ynde.

– Vad är det förs slag? Att de röker cigarr?

– Det var just det jag tänkte på. Men har onkel alldeles glömt vad Holger Drachmann, om jag inte minns fel, kallade den danska kvinnans naturliga vapensköld.

– Nåja, det ligger nånting i det, medgav den gamle libertinen skrockande.

– Men denna ynde finns inte bara hos de danska kvinnorna, den finns i den danska naturen, liksom i den danska kulturen, den ligger i luften varje gång man kommer till Köpenhamn.

– Äsch prat! I Köpenhamn ligger ingenting annat i luften än fabriksrök, ölstank och ockerpriser.

– För den som i pojkåren gjorde sitt första utlandsbesök i Danmark och upplevde Köpenhamn som den fösta främmande storstaden är det ständigt samma äventyr att komma tillbaka och att på nytt företa sin sentimentala resa till alla de gamla välkända platserna.

– Vad dig beträffar är jag övertygad om att din sentimentala resa tar sin början på en krog, sade den gemene gamlingen.

– Det råkar händelsevis förhålla sig så det här fallet, svarade jag så värdigt jag kunde. Det är en tradition att börja med en tidig lunch på Krogs Fiskehus, det första restaurang jag någonsin besökt i Köpenhamn. Att se höstsolen spela över Nyhavm . . .

– Där sa du ett ord, utbrast onkel H. men ett vämjeligt gnäggande. Nyhavn. Blev du också av med byxorna?

– Jag har bara besökt Nyhavn på dagen då är det alltigenom till sin fördel, genmälde jag stelt. När man så promenerar upp från hamnkvarteren i riktning mot Amalienborg och därifrån universitetet, blir man verkligen påmind om hur kulturfattiga vi är jämfört med danskarna.

– Skäms att kacka på i eget bo. Stockholm är världens vackraste stad.

– I fråga om belägenhet, ja. Men har vi inte gjort vårt bästa att förstöra den genom bebyggelsen? Hur annorlunda är det inte i Köpenhamn. Kvarter efter kvarter av orörda hus från senare hälften av 1700-talet och början av 1800-talet, de stilepoker, då smaken här i Norden stod på sin höjdpunkt. Vilken lisa för alla sinnen att vandra bland dessa gamla byggnader och lyssna till hemlighetsfulla ekon från det förflutna.

Tjener, et styckke med rejer! Ekade den plumpe åldringen.

– Och när man står på Runde Taarn och ser ut över det måleriska virrvarret av höga tegeltak med sneda gavlar, som är sig ganska likt sedan H. C. Andersens och Sören Kierkegaards tid…

– Torrklosetter på gården, menar du?

– … då känner man på sig att man befinner sig i den kulturmiljö, där det ännu i vår tid kunnat skrivas gotiska berättelser, vintersagor, som förenar drömmande fantasi med intellektuell oro, mjukt behag med glans och skärpa, mystik med kvickhet, ja som kort sagt är mäktiga den mest raffinerade av alla konstprinciper: den romantiska ironien.

– Du med din Isak Dinesen, sade onkel H. föraktfullt. Hokus pokus. Falska juveler. Danmark har inte frambragt någon författare av betydelse.

– Onkel glömmer sin käre Gustav Wied, sade jag förbittrat. Han som skrev: ”Kvinnor, barn och djur är lyckliga. Vi människor är det inte”.

– Ja, jag gör ett undantag för honom, sade onkel H. belåtet. Det finns något gott också hos danskarna.

Sagittarius

Redaktionen

0 Responses to “Sagittarius om… Danmark”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,284 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar