Rasismbegreppets devalvering och opinionsbildare i myndighetsskrud

En för mig tidigare okänd person från sametinget skriver tillsammans med Katri Linna från DO en svavelosande hatartikel mot regeringen i dagens SvD.  Regeringen bryter mot de mänskliga rättigheterna och uppviglar i praktiken rasism, är den röda tråden i artikeln.

I sakfrågan kan man ju bara konstatera att lagstiftningen ger samerna en rad särrättigheter. Debatten borde snarare handla om huruvida dessa särrättigheter verkligen är motiverade, själv har jag inte riktigt bestämt mig i frågan. Men att utifrån det nuvarande regelverket börja härja om fördomar, diskriminering och rasism är naturligtvis rent löjeväckande. Om det är någon som diskrimineras i sammanhanget är det ju rimligen de etniskt svenska markägarna i Norrland.

Men bortsett från själva sakfrågan så är artikeln ännu ett exempel på hur svenska myndigheter totalt missuppfattat sin uppgift. Allt fler myndigheter slutar att agera som myndigheter och börjar istället agera som skattefinansierade opinionsbildare, vilket faktiskt är ett allvarligt problem. Det är heller inte första gången det är just diskrimineringsombudsmannen som träder över denna linje. I november förra året gick DO ut och krävde ny och skarpare diskrimineringslagstiftning. Och nu går DO alltså ut och hävdar att den egna regeringen är rasistisk.

Kan inte någon klok riksdagsman ställa en interpellation till Nyamko Sabuni och fråga om statsrådet är tillfreds med att DO agerar som en propagandacentral istället som en förvaltningsmyndighet?

Dag Elfström

13 Responses to “Rasismbegreppets devalvering och opinionsbildare i myndighetsskrud”


  1. 1 Allianspartisten januari 10, 2010 kl. 21:23

    Våra myndigheter har en unik ställning jämfört med många länder då de har att agera självständigt och utan direkt politisk kontroll. Ministerstyre, i den meningen att den politiska makten ska gå in och tolka ett regelverk på ett visst sätt, är inte, enligt grundlagen tillåtet. Detta är en i grunden bra ordning och en garant för rättsäkerheten.

    Denna ordning förutsätter dock att myndigheterna agerar strikt utifrån de lagar och regelverk de har att följa. Är det inte frågan om uppenbara fel i lagar och regelverk skall inte en myndighet ifrågasätta dessa. Utformandet av lagar och regelverk är politikens uppgift varför det både blir ett demokratiskt problem och ett rättsäkerhetsproblem när en myndighet ägnar sig åt opinionsbildning på detta sätt.

    En av orsakerna till den utveckling vi ser är att ett antal myndigheter skapats av tidigare socialdemokratiska regeringar just i syftet att opinionsbilda och vara ett verktyg i uppbyggandet av det socialistiska folkhemmet. Strikt sett, och utifrån grundlagens definition, kan det nog starkt ifrågasättas om vissa statliga inrättningar, som kallas myndigheter, verkligen är myndigheter.

    Berörda fall visar tyvärr bara toppen på ett isberg.

  2. 2 Alex Birch januari 11, 2010 kl. 12:38

    Det finns en enkel lösning på problemet: skär ner på antalet myndigheter. Då behöver vi inte heller särbehandla någon grupp – alla tar sig fram utifrån egna förutsättningar.

    Men det hade sossesverige aldrig gått med på.

  3. 3 Oskari januari 11, 2010 kl. 13:58

    Jag reagerade också på artikeln. Dels så framgick det aldrig vå vilket sätt samerna diskriminerades, det bara hävdades.

    Det var heller aldrig tydligt exakt vad man krävde av regeringen – självstyrande regioner i Lappland likt de som kanadensiska ursprungsfolk fått eller full självständighet i likhet med Grönland? I så fall är det bättre att man säger det rent ut.

    Särrättigheter för enskilda grupper är en farlig väg att gå. Kan samerna hävda att de skall ha vissa rättigheter som grupp så finns det inget som hindrar ex. att muslimska ledare i Sverige hävdar att svenska muslimer skall omfattas av särskilda rättigheter som grupp. Nä, förresten… det har de ju redan gjort – för något år sedan krävde ledaren för Sveriges muslimska förbund rätt att godkänna muslimers skilsmässor och vårdnadstvister.

    Nej, grupprättigheter är inte vägen framåt. Tvärtom, den relativt starka positionen för svenska samer beror på att de inte låst in sig i reservat utan att de är en del av samhället. Fast det så klart, det ger samiska politiska ledare mindre makt. Det finns ingen orsak till varför inte samer kan representeras av sina politiker precis som alla andra.

  4. 4 FredrikN januari 11, 2010 kl. 21:23

    Kan man inte diskutera om ministerstyre tvärtom är bra? Vad anser redaktionen?

  5. 5 Dag Elfström januari 11, 2010 kl. 21:33

    Fredrik N:

    Kan man inte diskutera om ministerstyre tvärtom är bra? Vad anser redaktionen?

    Jag är ingen expert på statsförvaltning, men vad jag förstår så är ministerstyre när en minister styr över en statlig myndighets utövning av enskilda ärenden. Att detta inte är tillåtet i Sverige tycker jag är bra och riktigt. Hägglund ska inte kunna säga åt socialstyrelsen att de ska besluta på ett visst sätt i en sakfråga och Björklund ska inte kunna säga till skolinspektionen att de bör överse med bristerna på en speciell skola. Politiker ska stifta lagar och ge direktiv till statsförvaltningen som i sin tur ska applicera dem i enskilda ärenden.

    Vad en minister däremot har sin fulla rätt att göra är ju att ge generella direktiv om hur en myndighet ska sköta sin verksamhet. Folkhälsominister Maria Larsson skällde ju exempelvis ut smittskyddsinstitutet för att de vägrade sköta sina arbetsuppgifter eftersom de tyckte lagen var fel. Nyamko Sabuni borde ge motsvarande utskällning till DO.

  6. 6 FredrikN januari 12, 2010 kl. 13:32

    Det är en intresant fråga hur man styr landet. Gör ämbetsmännen det de är tillsagda? Speciellt för borgerliga regeringar som måste fajtas med sossar överallt.

  7. 7 Patrik Magnusson januari 12, 2010 kl. 18:45

    Att ministrarna ägnar sig åt principbeslut, och överlåter åt förvaltningen att sköta enskilda ärenden förefaller mig en rimlig ordning. Det är viktigt att det finns befattningshavare som tillåts lyfta blicken från detaljfrågorna, och som med gott samvete kan motstå trycket att pilla på än den ena än den andra detaljen.

    Däremot kanske det är så att vi behöver låta vissa av de högsta befattningarna i förvaltningen vara politiskt tillsatta. Egentligen är jag mot en sådan lösning, eftersom jag vill ha den maktdelning som mera fristående ämbetsmän skulle kunna innebära, men när vi i praktisken sedan länge har inofficiella politiska utnämningar kanske det vore ärligare att formalisera det hela.

    Det råder ju inget tvivel om att statsapparaten sedan lång tid systematiskt befolkats med personer som har ”rätt” partibok, så frågan är om inte idealet med den opartiske ämbetsmannen redan är oåterkalleligen förlorad.

    En annan lösning vore naturligvis att helt avskaffa, eller radikalt omstöpa, en rad myndigheter som ändå är mer eller mindre önödiga i en normal statsapparat. Det är ju också främst alla de nya välfärdsmyndigheter som växt fram sedan 60-talet som vänsteranhängarna samlats i.

    Det är ju ingen slump att det är inom instanser som diskrimineringsombudsmannen, AMS, Försäkringskassan och liknande som det värsta gerillakriget mot regeringen förs.

  8. 8 Allianspartisten januari 12, 2010 kl. 20:53

    Om jag inte minns alldeles fel så var det en av våra kungar som hade valspråket ”Land skall med lag byggas” vilket ganska bra sammanfattar vad denna problematik gäller.

    Genom lagar och bestämmer vår folkvalda representanter i riksdagen ramarna för det samhälle vi lever i. Såsom medborgare är det viktigt att kunna ta del av lagarna och förstå vad de innebär för att kunna leva som en ”laglydig” medborgare. Likheten inför lagen är här en fundamental princip.

    När vi talar om lagar som rör straffrätt och civilrätt har vi ett domstolsväsen med överprövning. Här skulle knappast någon domare komma på tanken att utöva opionionsbildning på det sätt som sker hos ”propagandamyndigheterna”.

    När det sedan kommer till den statliga förvaltningen blir det mer komplicerat. Grunden är här att myndigheter fattar de förvaltningsbeslut de är ålagda att göra enligt lagar och andra författningar.

    Då förvaltningsbesluten, precis som domstolarnas domar, skall fattas utifrån en så enhetlig tolkning av regelverken som möjligt blir det fundamentalt fel om politiska aspekter tas med på denna nivå och på sikt urholkas både demokrati och rättsäkerhet.

    Denna ”maktdelning” mellan politik och myndighetsutövning är viktig att slå vakt om. Till syvende och sist är det också så att politiken alltid har möjligheten att ändra och förbättra lagar och författningar men detta är en helt annan sak än att tolka och tillämpa givna ramverk.

  9. 9 Populisten januari 13, 2010 kl. 15:07

    Jag ber att få anmäla avvikande åsikt om detta med ministerstyre, det vore en nåd att stilla bedja om för vårt land! Som det är idag saknar medborgarna varje realistisk möjlighet att ställa den verkställande makten till svars eftersom regeringen inte fullt ut är denna exekutiva makt utan snarast den lagstiftande maktens främsta representant. Därmed förvandlas också riksdagen från centrum för lagstiftning och debatt till det transportkompani den är idag.

    Istället utgörs den verkliga exekutiva makten i landet av rena myndighetspersoner som medborgarna aldrig kan komma åt. Skönt för dem, dåligt för oss. Likaså skönt för statsråden som slipper vara direkt ansvariga för hur deras ansvarsområden fungerar.

  10. 10 Michaël Lehman januari 13, 2010 kl. 19:32

    Det är en intresant fråga hur man styr landet. Gör ämbetsmännen det de är tillsagda?

    I en djupare semantisk mening har vi i stort sett inga ämbetsmän kvar i Sverige. Vi har tjänstemän. Skillnaden är, att ett ämbete präglas av oväld, politisk oavhängighet, och ämbetsmannaansvar, medan en tjänst är just — en tjänst. Ämbetsmannaansvaret (ämbetsmännens särskilda straff- och skadeståndsansvar) är avskaffat och oväld är väl ett i det närmaste okänt begrepp i en socialistisk folkrepublik som Sverige. Quod erat demonstradum av själva frågeställningen — en ämbetsman görer icke det, han är tillsagd att göra. Det är tjänstemannens uppgift.

  11. 11 Allianspartisten januari 13, 2010 kl. 20:13

    En följd av socialdemokraternas långa regeringsinnehav är att man steg för steg politiserat samhället. Petitesser som rättsäkerhet och likhet inför lagen har betraktats som irriterande störningar i kampen för det goda folkhemmets samhälle.

    Istället förutsätts den allvetande politikern med sitt, förmodligen medfödda, skarpa intellekt (…som vida slår experter med lång akademisk utbildning) kunna fatta de rätta besluten. Då en politikers beslut definitionsmässigt är rätt ger enkel logik att straff- och skadeståndsansvar är onödigt.

    …därav ”devalveringen” av ämbetsmannen.

  12. 12 Bengt januari 15, 2010 kl. 14:48

    Jag har läst artikeln flera gånger, men ser inte svaveloset, rasismen och hatet som du skriver i inlägget. Det tycks vara kritik mot hur staten hanterat samefrågorna och förslag på lösningar. Kan du förklara hur du menar?

  13. 13 Patrik Magnusson januari 15, 2010 kl. 15:08

    Bengt,

    Artikeln innehåller både kritik och förslag. Det håller jag med om. Kanske finns det delar av kritiken som är berättigad och delar av förslagen som är kloka, men allt detta tycker jag kommer i skymundan när man väljer att peppra artikeln med negativt värdeladdade begrepp som ”Kränkning av mänskliga rättigheter”, ”diskriminering”, ”rasism”, och ”kolonialism”

    Så länge som man slungar ur sig sådana begrepp får man nog tåla att man blir betraktad som hatisk och svavelosande. Även i ett samhälle som det svenska där detta är exempel på begrepp som genom överanvändning devalverats till menlöshetens gräns, så är detta inte ett språkval som signalerar vilja till konstruktiva lösningar och samförstånd, det signalerar vrede och oförsonlighet.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,732 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar