Vargen, politiken och konservativa perspektiv

Från att ha lagstadgat fängelsestraff på att skjuta varg, har nu den första vargjakten på 50 år genomförts i Sverige. I och med det har vargfrågan åter seglat upp i samhällsdebatten, men nu alltså med delvis nya perspektiv. De gamla har ju som bekant ungefär gått ut på att vargen är fridlyst av stockholmare som bara sett den i uppstoppad form på museer och ute i landet bor de glesbygdsbor som får sina liv förstörda för att vargarna som hela tiden blir alltfler driver omkring och river boskap och dödar jakthundar. Så även jag tänkte bidra med lite andra perspektiv än de gamla vanliga.

För mig som gärna vill se kopplingar mellan ideologi och politik, är en fråga som den här ganska intressant. Vad är t.ex. en socialistisk, liberal eller konservativ inställning i vargfrågan? Socialisten kunde tänkas vilja motverka privat näringsverksamhet, och därmed inte ha något emot att vargar förstör för bönder. Liberalen kunde tänkas vilja värna egendomen och medborgarnas frihet, och därmed vara emot vargen. Men så enkelt är det inte! Eller så saknar hela Sveriges av socialister och liberaler till bredden överfyllda riksdag ideologisk kompass. För det finns verkligen inga tydliga skiljelinjer mellan höger och vänster i denna fråga – åtminstone inte om man följer debatten.

Om ovanstående i alla fall är ett nödtorftigt sätt att logiskt anknyta en ståndpunkt i vargfrågan till socialismen och liberalismen, hur kunde man då tänka sig att en konservativ ståndpunkt skulle kunna te sig? Viktiga beståndsdelar i bedömningen är då kulturen, att vi måste förvalta det vi ärvt, det fria civilsamhället och att staten behöver finnas för att skydda medborgarna.

Till att börja med kan konstateras att vi i Sverige sedan gammalt vet att ingenting värmer så bra som vargens päls. På så vis är vargen, alldeles tveklöst, en del av vår kultur. Därmed varken sagt att vargen ska utrotas, eller att den ska få föröka sig ohämmat. Men den svenska kulturen – hävden – är som sagt alltid en given utgångspunkt, i den mån den kan göras gällande.

Det sociala problemet med att vargar river t.ex. får är att det drabbar farmarna. Därmed kan inte fårfarmare driva sin verksamhet fritt, samtidigt som hela landet skulle ha nytta av att de kan göra det – och detta är två fullgoda skäl till att staten ska träda in som beskyddare inte bara av utrotningshotade djur utan även av dem som drabbas av vargen. Lösningen i detta fall anser jag vara ekonomisk ersättning från staten, vilket inte heller är mer än rimligt när det framför allt är politiker i storstäderna som vill skydda vargstammen.

En relaterad fråga som också är mycket angelägen i debatten, är rätten till självförsvar. Det är ju alldeles självklart en konservativ åsikt att man ska få försvara sin egendom. Lika självklart ur konservativ synpunkt är att man ska kunna (inte bara ”ska”) reda sig själv snarare än att gå och förvänta sig att Staten löser alla problem man kan tänkas råka ut för. Man kan dock inte bortse från det faktum att om samhället sprängs i små självbeskyddande enheter, så är det knappast förenligt med konservatismen. På samma sätt är en överbeskyddande statsmakt inte heller förenlig med konservatismen.

Som i många andra fall blir därför även här den mest konservativa lösningen ”lagom-principen”, i denna fråga alltså ekonomisk ersättning. Mot denna bakgrund är det förstås någonting helt annat än bidrag, som konservativa också genuint motsatt sig i alla tider. Konservatismen handlar i mycket stor utsträckning om att balansera intressen mot varandra, för att undvika alltför påtagliga ytterligheter – som t.ex. att man utrotar djurarter, eller saboterar äganderätt, kultur eller samhällsgemenskap.

Slutligen måste man ställa sig frågan: Är en växande vargstam ett hot mot vårt samhälle? Nej, inte nödvändigtvis – om staten tar sitt ansvar. Ett sätt är förstås också att utlysa vargjakt. Men huvudproblemet att vargar river får och dödar vakthundar kvarstår så länge det finns varg i Sverige. Därför måste någonting mer till för att vi ska kunna uppnå en långsiktigt hållbar lösning. Konservatismen eftersträvar alltid det långsiktigt hållbara.

Jakob E:son Söderbaum

10 Responses to “Vargen, politiken och konservativa perspektiv”


  1. 1 Stilton januari 15, 2010 kl. 14:34

    Skjut, gräv, tig.

    Den utmärkta filmen Varg med Peter Stormare bör ses.

  2. 2 Patrik Magnusson januari 15, 2010 kl. 14:51

    Jag instämmer i din balanserade hållning, Söderbaum. Detta är ingen enkel fråga med ett självklart rätt eller fel.

    Därför skall det inte tolkas som ett ställningstagande i sakfrågan när jag noterar att MUF-ordföranden Wykman är så emot vargjakten att han t.o.m. i en debattartikel på politikerbloggen nedlåter sig till att åberopa konservatismen som idégrund:

    ”Regeringens rovdjurspolitik är inte baserad på vad som är bra för den biologiska mångfalden och den saknar stöd i folkopinionen. Men lika illa är att den saknar förankring i de idéer vi säger oss företräda. Konservatismen råder oss att värna natur och miljö och liberalismen säger oss att vara rationella och förnuftiga. Ett kraftigt angrepp på en hotad djurstam gör inget av detta.”

    http://www.politikerbloggen.se/2010/01/03/25204/

    Och det lär ju inte skall till lite innan den mannen inte bara tar ordet konservatism i sin mun, utan t.o.m. säger sig företräda denna ideologi.

    Vad skall man nu vänta sig? Att Wykman tar ställing för försvaret, något som vore både rationellt och förnuftigt, och i linje med konservativ syn på vikten att bevara vårt nationella oberoende? Men, nej – så långt torde väl inte den ideologiska omprövningen gå. Där är det nog fortfarande socialism som gäller.

  3. 3 Allianspartisten januari 15, 2010 kl. 19:55

    ”Viktiga beståndsdelar i bedömningen är då kulturen, att vi måste förvalta det vi ärvt, det fria civilsamhället och att staten behöver finnas för att skydda medborgarna. ”

    Där jag växte upp, på gränserna mot det sydsvenska höglandet, sköts den sista vargen på 1850-talet. Sedan dess har det inte funnits någon varg och således heller inget arv att förvalta. Nu har kanske igen en och annan varg passerat trakten men någon vargstam finns där inte. Vad jag kan förstå är också den nuvarande svenska vargstammen inte ursprunglig utan invandrad. Med statlig viltvårdspolitik skall nu vargen göras mer livskraftig genom inplantering från , som jag förstår det Ryssland och Finland.

    Det som inte kommer fram i debatten är att det är inplantering och etablering av en ny vargstam vi håller på med och inte förvaltning av en ursprunglig inhemsk vargstam. Jag tror man ska vara mycket försiktig med att återinplantera en djurart som till stora delar varit försvunnen från faunan i nästan 150 år.

    Återetableringen av en annan utrotad djurat, vildsvinet, som visserligen inte skett planerat utan genom rymningar, visar att det finns en problematik i att återetablera. Förhållandena nu och förhållandena när arten försvann skiljer sig högst väsentligt. I detta fall har vi en i det närmaste okontrollerad tillväxt med skador på jordbruk och ökade trafikrisker som följd.

    Jag är inte en rabit varg- ellr rovdjursmotståndare men ska vi ha en vargstam i södra delarna av landet då måste denna vara begränsad. Ur detta perspektiv känns det som att jakten är befogad.

  4. 4 Rune januari 15, 2010 kl. 19:58

    Den långsiktiga lösningen uppnådde våra förfäder i slutet på artonhundratalet när de sista vargarna sköts i mellansverige.
    Detta fick vi njuta av under femtio och sextiotalet när vi kunde vistas i skog och mark utan rädsla.
    Jag som är uppväxt praktiskt taget i skogen har aldrig en enda sekund känt någon saknad efter varg. Förekomst av varg är för mig ungefär lika angeläget som förekomst av fästingar. Jag kan med glädje avvara båda sorterna av djur.

  5. 5 Allianspartisten januari 15, 2010 kl. 23:03

    Rune:
    Problemet med varg är knappast att den angriper människor. I Sverige är det, som jag förstått det, tveksamt om det i historien finns något belagt fall där varg angripit en människa.

    Huvudproblemen är istället, om vargarna blir för många:
    – Angrepp på tamboskap.
    – Angrepp på vilt som älg och rådjur vilket kan minska stammarna för dessa vilt som är etabelrade i faunan på ett helt annat sätt än vargen.

    Och visst kan man förstå våra förfäder i deras syn på vargen. I bondesamhället var boskapen en väsentlig del av en familjs kapital och vargangrepp kunde därför få mycket allvarliga konsekvenser.

  6. 6 Populisten januari 16, 2010 kl. 13:59

    Allianspartisten och Rune, jag har samma utgångspunkt som er. Vargen var utrotad. Det kan ha varit fel att utrota den, eller det kan ha varit rätt, men den var i alla fall utrotad. Detta var utgångspunkten. Det övergår mitt förstånd varför en massa stockholmare som inte ser våra nordiska djur annat än på Skansen promt ska tillåtas bestämma över vilka djur som finns i skogar där de (jag kanske borde skriva vi numer) aldrig sätter sin fot och genom inplantering och skydd inför en djurart som lokalbefolkningen inte vil ha där.

    När jag växte upp i Bergslagsskogarna saknasdes varg och lo. Räv var det ont om efter skabben och med andra ord var det gott om rådjur och älg som flitigt jagades och åts. Nu finns där lo och varg och därmed mycket mindre älg och knappt rådjur alls. Därmed kan vi inte längre nyttja skogen i samma utsträckning som resurs för rekreationsjakt och födouttag. Vad har vi våra skogar till?

  7. 7 Peter H. januari 18, 2010 kl. 19:54

    Varför inte sätta ordentliga stängsel kring tamboskapen? Konservativa har ju alltid gillat stängsel och murar, till skillnad från liberaler som gillar öppna samhällen😉

  8. 8 etvisvitae januari 19, 2010 kl. 14:06

    Mja, hur mycket det än bär mig emot måste jag ändå hålla med Wykman i den här debatten. Jag trodde dessutom att djur och natur generellt stod väldigt nära konservatismen och dess frälsta anhängare…? Jag ser vargstammen som en naturlig del av den svenska djurfaunan, vilket den också har varit historiskt, och att de dessutom utgör ett av de mest praktfulla exemplen i den svenska skogen. En vargstam så liten påbjuder inte anledning till jakt.

    Jag tror inte huvudproblemet är att de river får e t c, utan dess skadeverkan för den lokala bygden är överdriven och kan som ovanstående påpekar åtgärdas. Däremot önskar inte belackarna den konkurrens om vilt som varg och björn innebär för jägarna.

    Att vi skulle skjuta av vargar för att de innebär ett minimalt hot mot individen är befängt, tillika en tidstypisk hysterika. Väljer man att leva i skogen, ett angenämt val, måste man lära sig att leva i symbios med den situation man valt. Vi kan inte eliminera allting som utgör minsta lilla risk mot oss, vare sig det är vargen eller något av de andra 1000-tals sakerna i samhället. Dessutom tror jag att väldigt få hade ställt sig något annat än djupt kritiska och bedrövade om t e x Afrikanerna hade beslutat att utrota lejon/noshörningar/elefanter för att dessa utgjorde en inkomstkälla/oangelägenhet i vardagen.

  9. 9 Allianspartisten januari 19, 2010 kl. 20:38

    etisvitae,
    ”Jag tror inte huvudproblemet är att de river får e t c, utan dess skadeverkan för den lokala bygden är överdriven och kan som ovanstående påpekar åtgärdas…”

    Det står dig givetvis fritt att tro vad du vill. Andra har gjort lite mer faktabaserade analyser och kommit till slutsatser som inte helt överenstämmer med din ”tro”:

    Ur Jägarförbundets förslag till handlingsplan för varg kan följande citeras:

    ”En familjegrupp eller ett vargpar dödar 110-140 älgar per år i reviret. Vargens uttag, i antal älgar, är lika stort oavsett revirstorlek och älgtäthet. Det innebär att effekterna på den lokal älgstammen kan variera kraftigt. I ett litet vargrevir med låg älgtäthet kan uttaget från varg bli 4 gånger så högt som i ett stort revir med god älgtillgång. Det innebär att klövviltförvaltningen inte bara måste ha bra kunskap om älgstammens storlek utan också måste känna till vargrevirets storlek. Förenklat kan man säga att vid älgtätheter på 5-6 älgar/1000 ha tar vargarna i princip hela avkastningen. Men i områden med små vargrevir kan vargarna ta hela den årliga tillväxten ända upp till 10 älgar /1000 ha. Älgstammen produktivitet påverkar givetvis också. När vargreviren ligger i områden med hög björntäthet kan hela den årliga produktionen av älg bli rovdjursföda, även vid höga älgtätheter.
    Vissa skogsbruksföreträdare har redan sänkt och eller vill sänka älgtätheten i syfte att minska skogsskadorna. Det leder till att rovdjurens påverkan blir än större och leder till ökade konflikter.”

    Källa: http://www.jagareforbundet.se/Documents/Policys/handlingsplan_varg_forslag.doc

  10. 10 etvisvitae januari 19, 2010 kl. 21:36

    Allianspartisten,

    Det var ju precis det jag sa.

    ”Däremot önskar inte belackarna den konkurrens om vilt som varg och björn innebär för jägarna.”

    Kan inte vara enkelt att argumentera när både jag och du är emot dig…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar