Folk och försvar – en sista chans för alliansen att vinna försvarsvännerna

Dags att återgå till rätt prioriteringar

Under ett halvsekels tid (om inte ännu längre) har de riktiga försvarsvännerna varit väljare som borgerligheten, huvudsakligen moderaterna, med självklarhet kunnat räkna med att få stöd av. Efter valet 2006 ändrades detta raskt. När det visade sig att den nya alliansregeringen var beredd att inte bara fortsätta, utan intensifiera, den avrustningspolitik som sossarna alltsedan 60-talet med stigande intensitet bedrivit, så har denna grupp plötsligt öppnats upp för andra partier.

När riksdagspartierna nu samlas till den årliga konferensen Folk- och försvar, är detta sannolikt den sista chansen för alliansen att vinna tillbaka och/eller mobilisera denna grupp av väljare. Givet att inte något större krig bryter ut i vårt närområde innan valet är detta sista gången innan vi går till valurnorna som försvarsfrågorna kommer att få en chans att konkurrera med försäkringssystem, jobben, skolan och vården på den politiska dagordningen.

Det är nu alliansen har chans att gå ut och säga att Långtbortistandoktrinen i all ära, men försvarets viktigaste uppgift är att förvara vårt territorium och vårt nationella oberoende, och det måste få kosta vad det behöver kosta. Alliansen borde omgående deklarera sin avsikt att direkt efter valet tillsätta en ny försvarsberedning, helst med medverkan från Socialdemokraterna och eventuellt Miljöpartiet, med uppgift att utforma en långsiktigt hållbar försvars- och säkerhetspolitisk lösning för Sverige.

Framförallt börjar det vara hög tid att sätta ned foten i NATO-frågan. Antingen fullföljer man den anslutning till den västliga försvarsalliansen som man i praktiken utgått från de senaste 15 åren, och går vidare med ett fördjupat militärt samarbete med Finland och Norge inom ramen för ett NATO-medlemskap, och rustar upp försvaret för att kunna lösa sina uppgifter med dessa förutsättningar (vilket jag förordar), eller så väljer man att bygga upp ett försvar som helt på egen hand skall kunna försvara vårt land, med allt vad det innebär av återskapade förmågor till självständig materielutveckling, ledning, operativa förmågor, och förbandsnumerär.

Ett annat besked alliansen bör ge till väljarna är att det blir byte på försvarsministerposten vid en borgerlig valseger. Sten Tolgfors har delvis med orätt kommit att få skulden för en försvarspolitik som den moderata partiledningen med Borg i spetsen drivit genom, och kan mycket väl vara en kompetent person i andra sammanhang, men det går inte komma ifrån att han för alltid kommer att vara intimt förknippad med alliansens svek i försvarsfrågan. En ny kvast på försvarsdepartementet är därför oundviklig om regeringen skall få trovärdighet i försvarsfrågan. Om bytet inte kan ske innan valet bör det åtminstone göras klart nu att det kommer att ske när regeringen efter valet ombildas.

Allan Widman (fp) - Tänkbar som ny försvarsminister

Glädjande nog verkar det finnas åtminstone ett alliansparti som insett att något måste göras i försvarsfrågan, och som inte bara har blygsamma förslag i rätt riktning, men som också under en längre tid visat sig intresserad nog av rikets säkerhet för att faktiskt driva försvarsfrågan. Det partiet är Folkpartiet. Därför vill jag föreslå att Folkpartiet får överta ansvaret för Försvarsdepartementet. En lämplig kandidat för posten som ny försvarsminister är Allan Widman (fp) som visat både intresse, kunnighet och engagemang i frågan.

För övriga allianspartier må Folkpartiets förslag tas som inspiration och en utmaning att visa sig lika entusiastiska och konstruktiva när det gäller att ta ansvar för vårt lands säkerhet. Jag skulle t.ex. vilja se Kristdemokraterna ta bladet från munnen och en gång för alla kasta av sig sitt semipacifistiska förflutna. Det är ingen hemlighet att jag i många frågor ser Kd som det bästa partiet vi har i Sverige, och med god potential att utvecklas i rätt riktning. Men med den hittillsvarande mjugga attityd partiet visat mot försvaret kan jag helt enkelt inte ge dem min röst.

Till dess att Kd förmår matcha Fp i försvarspolitiskt engagemang och ansvarsfulla förslag kommer jag att betrakta mig som folkpartist, och avser utifrån det jag idag vet, fullt medveten om Folkpartiets fel och brister i andra frågor, rösta på dem i valet 2010.

Patrik Magnusson

8 Responses to “Folk och försvar – en sista chans för alliansen att vinna försvarsvännerna”


  1. 1 Populisten januari 17, 2010 kl. 23:12

    Patrik M:

    Att försvarsfrågan ska väckas är förvisso en from förhoppning, men det kommer knappast att hända eftersom Alliansens strateger och taktiger utgår från att försvarsvännerna ändå kommer rösta på dem. Vart ska de gå annars? Knappast till den rödgröna röran.

    SD slickar sig nog om munnen eftersom de är det enda alternativet alltmedan PK-folket i alliansen fortsätter oja sig att såååå många röstar fel.

    Angående NATO så vet jag sedan tidigare att vi har olika syn, men jag tror att du håller med mig om att det är en skam om vi ska gå till Onkel Sam med mössan i hand, skrapa med foten och be att få vara med av det enda skälet att vi inte kan försvara oss själva längre.

  2. 2 essenonvideri januari 18, 2010 kl. 1:00

    ”Angående NATO så vet jag sedan tidigare att vi har olika syn, men jag tror att du håller med mig om att det är en skam om vi ska gå till Onkel Sam med mössan i hand, skrapa med foten och be att få vara med av det enda skälet att vi inte kan försvara oss själva längre.”

    Jo, jag tycks minnas att vi ser lite olika på NATO, men du har helt rätt i att NATO aldrig får eller kan bli ett alternativ till ett eget försvar.

    Oavsett om vi är med i NATO eller ej, så kommer huvuddelen av bördan att försvara Sverige att ligga på svenskarna och inga andra.

    NATO kommer aldrig att acceptera som medlemmar ett land som inte drar sitt strå till stacken, och skall ett medlemskap bli aktuellt för svensk del kommer det att krävas att vi stärker vår försvarsförmåga rejält. Stirrar man på utgifter, vilket egentligen är ganska enfaldigt då det är försvarseffekt som är det intressanta, så fattas nog i storleksordningen 15 miljarder varje år i försvarets kassakista för att nå upp till minsta anslagsnivå för de västeuropeiska NATO-länderna.

    Ett NATO-anslutet Sverige måste fortfarande ha de sjö- och luftstridskrafter som behövs för att avvisa kränkningar av vårt luftrum och vårt territorialvatten, och för att utdela ett kraftfullt slag mot en eventuell invasion över Östersjön.

    Vi behöver vidare ett antal mycket snabbt gripbara, mycket mobila, och mycket välutbildade elitförband, ett antal tyngre slagkraftiga brigadförband, och ett rejält tilltaget hemvärn med vässade klor och god territoriell spridning, så att vi kan möta angrepp längs hela skalan från terroristdåd, via mindre maktdemonstrationer till strategiskt överfall.

    NATO eller ej, handlar inte så mycket om detta, som att få ut mer effekt av försvarspengarna genom olika typer av samordningsvinster, allt ifrån gemensam materielutveckling och utbildning till C4I. Det handlar om att redan i fredstid planera och öva för hur riket skall försvaras om ett fullskaligt angrepp skulle drabba oss, och om att en potentiell angripare skall känna sig säker på att vi kommer att få hjälp om så sker.

    Det var allt för länge sedan jag bar de grönfläckliga kläderna, och jag var en alltför blygsam kugge i vår militära apparat för att jag idag skall ha något större kunnande om detaljerna i detta, men vad jag förstår av att läsa det mer initierade skriver, så är hela vår puttefnaskarmé idag så djupt integrerad i NATO:s strukturer, och beroende av dess rutiner och standarder, att optionen att bygga upp ett självständigt försvar i praktiken inte finns längre, ens om man var beredd att låta skattebetalarna punga ut med mångdubbelt dagens anslag.

    Sedan finns såklart en ideologisk dimension. Jag känner en intim samhörighet med den västerländska demokratin, och med våra Europeiska vänner. För mig är det en självklarhet att vi skall hålla ihop, och det enda realistiska verktyget för detta är NATO. Jag har definitivt inget emot att Sverige uttalat avser hjälpa goda grannar i nöd. Däremot är det rent pinsamt och mycket farligt att som Tolgfors skriva ut sådana checkar som hans fögderi så uppenbart inte klarar att lösa in.

  3. 3 Dag Elfström januari 18, 2010 kl. 12:15

    Förstår dig Patrik. Frågan har i vart fall de senaste 40 åren varit vilket parti som är minst dåligt, inte vilket som är bäst.

  4. 4 Allianspartisten januari 18, 2010 kl. 21:19

    De facto och i praktiken kan vårt land anses vara medlem av NATO även om vi inte har ett formellt medlemskap. I egenskap av medlem av EU kommer vi aldrig att kunna stå utanför en eventuell framtida konflikt där EU (…där de flesta är medlemmar av NATO), som helhet, eller ett medlemsland angrips eller hotas.

    Bästa sättet att hantera hela frågan vore därför att upprätta en integrerad europeisk försvarsmakt. Det vi har idag är ett komplicerat ”hopkok” av samarbeten som bara kommer att ge problem om det värsta av scenarios skulle inträffa.

    Inom ramen för en europisk försvarmakt skulle rimligen sjö- och flygstridskrafter kunna organiseras på ett mer effektivt sätt. Markstridskrafterna måste nog fortsatt ha en grundläggande territoriell koppling.

  5. 5 Patrik Magnusson januari 19, 2010 kl. 22:10

    ”De facto och i praktiken kan vårt land anses vara medlem av NATO även om vi inte har ett formellt medlemskap”

    Jag håller inte helt med dig här. Visst har vår integration i NATO gått långt, men det saknas ändå ett par pusselbitar som ett fullständigt medlemskap ger.

    För det första går det aldrig att komma ifrån att klara, tydliga och formellt bindande åtaganden är betydligt svårare att backa ur än muntliga, luddiga antaganden. I de flesta fall skulle jag säga att det inte har så stor betydelse, men i ett läge där Sverige snabbt ockuperas och/eller när betydande NATO-länder är hårt bundna någon annanstans kan ett formellt icke-medlemskap utgöra ett kryphål att smita undan en dyr befrielse.

    För det andra har det med krigsplanläggning att göra. Som NATO-allierad kan vi redan i fredstid göra upp planer för hur Sverige skall försvaras som en del av alliansen. Det innebär att vi kan utforma vårt försvar för att ta en första stöt, och för att hålla ställningarna så gått det går till hjälp kommer, och att utformningen av denna hjälp redan i fredstid kan planeras och övas.

    Att improvisera hjälp när det redan brakat lös är ju inte det enklaste, och att planera in den redan nu går ju inte när vi skall låtsas vara neutrala. Att planera in hur vi skall försvara oss på egen hand går ju inte heller, eftersom det är en omöjlighet, särskilt med det obefintliga försvar vi har. Resultatet har ju också blivit att Sverige idag – bokstavligt talat – inte har någon krigsplanläggning alls.

    ” Bästa sättet att hantera hela frågan vore därför att upprätta en integrerad europeisk försvarsmakt.

    Jo, där är vi ju helt överens. Faktum är att det i praktiken finns en organisation som utgör ett väl utvecklat embryo till detta. Den heter NATO. Praktiskt taget alla EU-länder är med i NATO. Doktriner, materiel, arbetsrutiner m.m. är redan standardiserat, och NATO-staber är redan idag redo att leda och samordna operationer i Europa.

    Jag tror att i takt med att USA drar sig tillbaka från Europa för att kraftsamla i för dem viktigare områden så kommer EU att bli tvungna att självt ta ansvar för sin säkerhet, och det kommer att ske genom att vi får en integrerad europeisk försvarsmakt. Eftersom det vore orimligt att uppfinna hjulet igen, så torde dock detta inte ske genom att EU skapar en ny organisation för detta, utan genom att NATO anpassas för att fylla den funktionen.

    Ett svenskt NATO-medlemskap är således inget alternativ till ett framtida europeiskt försvar, det är ett naturligt steg i den riktningen. Men det är också nödvändigt för att skapa en hållbar säkerhetspolitisk lösning till dess att EU nått i mål med sitt försvar, och erfarenheter från hur lång tid denna typ av samarbeten tar att bygga upp säger att det kan dröja ett bra tag. Min gissning är att vi inte kommer att få se en sådan lösning på plats förrän en bra bit in på 20-talet.

  6. 6 Allianspartisten januari 19, 2010 kl. 23:41

    Patrik,
    Jag håller egentligen med dig i allt du skriver.

    Min poäng var egentligen, även om det inte skrivs klart, att då vi i praktiken är någon form av NATO-medlem finns det inga verkligt bra argument för att vi inte kan ta steget fullt ut.

    Om sedan NATO är embryot till ett EU försvar eller inte kan diskuteras men slutmålet bör vara en väl integretad försvarsmakt där inte nödvändigtvis varje EU-land måste ställa upp med varje ”vapenslag”.

    För vårt land skulle det, förutom grundläggande armestridskrafter (dock inte alla typer av specialförband) som nog måste finnas, vara naturligt att satsa på ubåtar och lättare stridsflyg. Ytfartyg, tyngre stridsflyg (…som vi väl i och för sig inte har något) och transportflyg skulle andra kunna hantera inom ramen för det integrerade försvaret.

  7. 7 Patrik Magnusson januari 19, 2010 kl. 23:55

    Allianspartisten:

    Ok, jag förstår. Tror också att vi är överens.


  1. 1 Claeskrantz.se » Folkpartiet satsar på militarismen och svensk upprustning Trackback vid januari 18, 2010 kl. 13:58

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 927,842 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar