Sagittarius om… Europa

SAGITTARIUS | Åter igen tid för Gunnar Unger och Onkel Heliogabalus. För första gången kommer vi nu in på ett av Gunnar Ungers favvoritämnen: Europa. Unger var en av de varmaste anhängarna av en svensk anslutning till dåtidens EU under kalla kriget. Carl Johan Ljungberg har ett helt kapitel om Gunnar Ungers europa-engagemang i den nyligen utkomna boken En stridslysten drömmare – Gunnar Unger som journalist och opinionsbildare.

Frågan om vad Unger skulle tycka om dagens EU kommenterar Ljungberg såhär:

Vad skulle Unger ha sagt om dagens Europeiska Union? Hur skulle han ha sett på att inte bara konservativa britter envist misstror Bryssel? På att avhoppade svenska politiker, även från moderaterna, i Junilistan har sökt påvisa uninonens växande politiska makt och svärigheten att hävda ländernas egna intressen? Unger lade på sin tid en brasklapp, med innebörden att vi måste vara med i EEC för att få inflytande på en arana vi under alla händelser skulle bli starkt beroende av. Men grundtipset är positiv.

Nedanstående text är publicerad på Svenska Dagbladets ledarsida någon gång i början av 60-talet och sedan återgiven i boken Onkel H:s Hädelser (Cavefors, 1964).

Läs gärna fler texter av Gunnar Unger i vår Sagittarius-sektion. Om Du gillar de texter av Gunnar Unger vi tillgängliggjort så kan Du med fördel bli ett ”fan” av Gunnar Unger på facebook (länk).

—–

Utrikespolitiska äventyr

– Vill onkel ha fred, frihet, ökad trygghet?

– Ja för all del, svarade onkel H.

– Arbete åt alla?

– Inte mig emot. Jag är gudskelov pensionerad så det gör mig ingenting om alla andra är tvungna att arbeta. Ich kann stundeland ansehen ohne müde zu werden.

– Onkel är en gammal äckelragg, viskade jag för mig själv. Högt tillade jag: Vill onkel ha ett vänligt Stockholm?

– Gärna det, om det nu är möjligt så länge stockholmarna bör där. Men framför allt vill jag ha ett vackert Stockholm! Riv riksdagshuset, riv Barskrapan, riv Hötorgscity, riv alla broar som byggts efter Västerbron och fridlys ”gamla äckliga strandvägen”.

– Jajaja, vi har redan hört det där. Vill onkel ha bort kösamhället?

– Om! Jag förbannar det varje gång jag går till sjukkassan och det händer allt emellanåt kan jag tala om för dig, min gosse. Jag har känningar av mitt blodtryck, förstår du, suckade han.

– Det betvivlar jag inte, käre onkel, sade jag. Vill onkel rättvisa åt kvinnorna?

– Hela mitt liv har gått ut på att göra kvinnorna rättvisa, svarade Operabalettens gamle skyddspatron med ett liderligt skrockande.

– Det är inte frågan om det nu, sade jag strängt. Jag tror inte onkel är riktigt insatt i kvinnosaken.

– Är inte jag? Vem skulle i så fall vara det, om jag får fråga? Förresten är kvinnosaken inte alls så komplicerad, som folk vill göra den till. Den har bäst sammanfattas i skalden, greve Snoilskys odödliga rader om kreolskan: ”Jag hinner ej mera än vara skön och vara till”.

– Jag är inte säker på att Ulla Lindström och Inga Thorsson skulle instämma.

– Nej, det är just det. Ner med dem! Och rättvisa åt kvinnorna, vilket, det tycker varje man värd namnet, är detsamma som rättvisa åt KVINNLIGHETEN.

– Jag tror vi ska lämna det här ämnet, sade jag.

– Nå, vad är det nu jag ska göra för att åstadkomma allt detta? frågade onkel H.

– Det är den enklaste saken i världen, upplyste jag. Det är bara att rösta på något av de i valet deltagande partierna.

– Menar du att det gör detsamma på vilket man röstar?

– Det har jag inte för ett ögonblick gjort gällande. Men det kan onekligen förefalla så när man studerar deras valaffischer. Säger onkel nej till utrikespolitiska äventyr? Sporde jag förskräckt.

– Försök inte lura mig till några oöverlagda uttalanden, pojkvask, sade den gruvlige gubben. Jag ger mig tusan på att du hitta denna slogan på någon bodfångaraffisch.

– Jag förstår inte vad onkel menar. Det står på centerpartiets affisch.

– Vad var det jag sa! Utropade den gamle triumferande. Nej till utrikespolitiska äventyr, det är detsamma som nej till Europa, och det ska du inte få mig att säga.

– Ja, men nu sen den där intressanta boken om ”Sverige och Västeuropa” utkommit är det kanske på tiden att man börjar tänka om i den där frågan, sade jag med ett menlöst tonfall och avvaktade effekten. Den uteblev inte.

– Kräk! röt onkel H. Du är väl ändå inte så enfaldig att du låter påverka dig av vad de där tre narrarna säger!

– Men onkel! yttrade jag förebrående. Okvädingsord är inga argument. Narrar! Ja, Roland Pålsson förståss. Men den där Ekström är ju i alla fall LO-ekonom och Gunnar Myrdal är professor i nationalekonomi, glömt inte det.

– Nej, det är just det jag tänker på, svarade den gräslige åldringen. Det är något till söte bok den där. Känner du inte igen hela argumenteringen? Det är bara en variation på den text, som först utlades på kommunistiska partikongressen i Moskva och sedan med jämna mellanrum återkommit i den kommunistiska pressen i Ryssland och Sverige. Först ryssarna, så våra hemmakommunister och nu, flåsandes i deras fotspår, herrar Myrdal, Ekström och Pålsson. Snyggt sällskap.

– Men onkel vill väl ändå inte påstå att dessa goda svenska medborgare skulle gå ryssarnas ärenden?

– Inte medvetet. Med omedvetet, utan tvekan. Det häftigaste motståndet mot de europeiska enhetssträvandena kommer naturligtvis från Ryssland. Varför? Helt enkelt därför att ekonomiskt och politiskt integrerat Europa är den starkaste fredsfaktor, som tänkas kan, omöjliggör ett ryskt framträngande till Atlantkusten och därmed ett kommunistiskt världsherravälde och skapar balans i förhållandet mellan Öst och Väst. Det enda intressanta med myrdalingarnas skrift är att den bekräftar att de medlöpare inom socialdemokratien vara ett mål att sträva efter. Nu vet vi att så inte är fallet, det räder starka motsättningar även beträffande den halvmesyr som heter associering och som först ryssarna, sedan myrdalingarna förklarat vara oförenlig med vår ”neutralitet”. Slutsatsen kan bara bli en. Det är skämt åsido inte så svårt att veta på vilket parti man ska rösta denna gång. På det parti som först och högst och klarast sagt ja till Europa. Eller hur, pojkvask?

– Ja, onkel, svarade jag lydigt.

Sagittarius

Redaktionen

4 Responses to “Sagittarius om… Europa”


  1. 1 Erik P januari 21, 2010 kl. 20:57

    Europafrågan ut ett konservativt perspektiv är intressant. Västerlandets enighet ställs mot nationell suveränitet. Inte en helt enkel fråga.

  2. 2 Populisten januari 21, 2010 kl. 22:02

    Jag har aldrig förstått hur det kan vara en borgerlig dygd att omfamna ett projekt som avser att bygga upp en självaste Leviatan.

    EUs fäder verkar ha drömt om ett slags jätteschweiz. Det hade varit bra, men EU kan heller inte vara längre från detta.

  3. 3 Allianspartisten januari 24, 2010 kl. 12:30

    Visst var de förutseende de ”gamla högermännen”. Långt innan andra svenska politiker insåg de betydelsen av Europa och Europasamarbetet.

    Som vanligt kan konstateras att vänstern och vänsterkrafterna låg långt långt efter. Det skulle dröja till 90-talet innan socialdemokraterna började inse att vi faktiskt är en del i den europeiska intressegemenskapen. Miljöpartiet har möjligen också de börjat komma till denna insikt genom att i alla fall inte längre förespråka ett utträde (…om detta är taktiskt betingat för att blidka socialdemokraterna kan man givetvis fundera över).

    Kvar i motståndet mot EU står betongkommunisten Ohly sida vid sida med nationalpopulisten Åkesson. Det stämmer till en del eftertanke…

  4. 4 emanuel. januari 24, 2010 kl. 15:30

    Eftertanke, ja.. ”Ska jag verkligen tycka annorlunda än dessa politiker som lever sina liv i total självförnekelse för oss stackars medborgare?”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar