Svensk solidaritet i praktiken

Så har då våra försvarspolitiker fått chansen att i praktiken visa vad den svenska solidaritetsförklaringen innebär i praktiken. Detta skedde i form av agerande mot ett fiktivt scenario som Bo Hugemark och Johan Tunberger spelade upp för politikerna under konferensen Folk och Försvar i Sälen.

Den s.k. solidaritetsförklaringen lyder:

”Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.”

Johan Tunberger vars scenario gav politikerna skrämselhicka

Hur skulle Sverige då agera om något sådant inträffade? I scenariot så utsattes en baltisk stat för påtryckningar från Ryssland, som hävdade att landet förtryckte sin ryska minoritet. I denna spända situation arrangeras stora ryska militärövningar vid den baltiska statens gräns, ungefär så som skedde i Kaukasus inför Georgienkriget 2008 – eller för den delen i Östersjöområdet ifjol.

Vis av erfarenheten från Georgien där den ryska övningen på några dagar hade övergått i en fullskalig invasion som fullständigt krossade Georgiens försvar (ett försvar som f.ö. var betydligt större än dagens svenska) känner sig det baltiska landet hotat, och begär nu att dess goda vänner skall visa sin utlovade solidaritet, och skicka trupp för att stärka upp deras försvar inför invasionshotet.

Urban Ahlin (s), Staffan Danielsson (c), Karin Enström (m), och Peter Rådberg (mp) ställde sig dock kallsinniga. Någon svensk hjälp kunde inte bli aktuell. Inte heller såg man det befogat att höja den svenska beredskapen. Allt för att inte reta ryssen. Allt detta är knappast överraskande. Det ligger helt i linje med svenska politikers traditioner från kalla krigets övningar att långt efter att en invasion inletts fortfarande vägra att mobilisera.

Det är också en fullt logisk slutsats av den totala avsaknaden av militära resurser Sverige lider av. Självklart kan vi inte idag hjälpa en hotad baltisk stat. Några förband för detta finns inte. Vi kan inte ens upplåta luftrum, baser eller territorialvatten åt allierade som vill och kan hjälpa, för risken att utsätta oss för repressalier vi inte har resurser att möta. Ja, vi kan inte ens höja vår beredskap för att inte ryssen skall känna sig hotad och retad. Allt detta avslöjar skoningslöst den svenska solidaritetsförklaringen som tomma ord.

Incidentjakten får stanna på backen för att inte provocera

Vad skulle Sverige kunna göra i ett sådant scenario? På vilket sätt skall vi visa att vi inte står passiva? Protestera i FN? Nja, lite för vågat kanske. Sända sketcher i SVT som driver med ryssarna? Absolut inte!!! Hota med att utsätta ryska gasledningar för en extra miljöprövning? Skulle inte tro det. Ta emot flyktingströmmar? Ja möjligen, så länge ryssarna tycker det är ok. Personligen tror jag dock vår aktivitet kommer att inskränka sig till ett ”kraftfullt” politiskt uttalande av den typ Sten Andersson (s) gjorde till stöd för balterna 1989.

Faktum är att redan att ett hypotetiskt scenario likt detta har offentliggjorts av våra svenska politiker uppfattas som en alltför riskabel provokation mot den stora grannen i öster. Kanske är det också så att man kan spåra viss irritation över att scenariokonstruktörerna skapat ett scenario som inte ryms inom den försvarsbudget man är beredd att avsätta. För som alla vet så styrs ju hotbilden av hur mycket pengar politikerna tycker att försvaret ska få kosta.

Jag har som tidigare nämnt inget emot en svensk solidaritetsförklaring, men den får inte bara vara tomma ord. Det finns nu bara två möjliga slutsatser att dra av vad som alla realistiska bedömare sedan länge vetat, och som nu uppenbarats, att ambitionerna och resurserna inte på långa vägar går ihop. Antingen anpassar man resurserna efter ambitionerna och bygger upp ett försvar som kan leverera det Tolgfors lovat, eller så omformulerar man ambitionerna efter resurserna. En ny solidaritetsförklaring skulle då kunna se ut som följer:

”Sverige kommer att förhålla sig extremt passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss däremot att dessa länder skall komma till vår hjälp om Sverige drabbas, eftersom vi inte har någon förmåga att hjälpa oss själv, och inte ids skaffa det heller.”

Den kanske inte imponerar så mycket mer i Riga, Tallinn och Helsingfors än dagens formulering, men den är i alla fall ärlig.

Läs också kloka kommentarer hos Wisemans Wisdoms och Rolf K Nilsson.

Patrik Magnusson

11 Responses to “Svensk solidaritet i praktiken”


  1. 1 Olof januari 20, 2010 kl. 2:14

    Mycket bra, som alltid när Patrik Magnusson skriver om försvarsfrågor.

    Vi avvecklar vårt försvar, samtidigt som vi skrävlar om att vi minsann skall försvara även våra grannländer från angrepp.

    Samtidigt som försvarsmaktens behov av personal är mindre än någonsin tidigare tjatas det om att det behövs fler kvinnor i försvaret.

    När man ser högvakten marschera förbi nuförtiden är den nästan undantagslöst full av kvinnor och invandrare.

    Sveriges försvarspolitik är ett dåligt skämt.

  2. 2 Alamo januari 20, 2010 kl. 9:33

    Förslaget ovan till en ny solidaritetsförklaring skulle ha varit superkul om det hela inte gällt vårt lands anseende och säkerhet. Svensk säkerhetspolitik anno 2010 är en tragedi och att det i kommande valet inte finns ett enda riktigt bra alternativ att rösta på är mer än sorgligt

  3. 3 Patrik Magnusson januari 20, 2010 kl. 16:21

    Alamo:

    Nej, som jag tidigare sagt är väl alternativen: Ganska dåligt (Fp), Något sämre (kd, c, m), ännu mycket sämre (s), total katastrof (mp), och bortom total katastrof (v).

    Mitt förslag till solidaritetsförklaring får väl sorteras in under kategorin galghumor. Sorgligt var ordet.

  4. 4 Allianspartisten januari 20, 2010 kl. 17:55

    Olof,
    ”När man ser högvakten marschera förbi nuförtiden är den nästan undantagslöst full av kvinnor och invandrare.”

    …och var i all sin dar kom vår nya svenska in i bilden???

    Om invandrare, som blivit svenska medborgare, söker sig till försvarsmakten så är det väl inte det något problem. Studera vår historia och du kommer att finna att vi under 1600-talet tog in ett ansenligt antal ”invandrare” i armén också på ledande befattningar.

    Den här diskussionen handlar om försvar och inte invandringspolitik.

  5. 5 Stoller januari 20, 2010 kl. 20:03

    Det är inte några som helst problem med att invandrare och kvinnor ingår i försvarsmakten. Det är helt ovidkommande om soldaterna är män eller kvinnor och helt ovidkommande huruvida de har svenskt eller annat etniskt ursprung. Det som är avgörande är huruvida våra soldater är motiverade, är av rätt virke, är välutbildade och välutrustade samt huruvida de ingår i en organisation som är av rätt storlek, som fungerar väl och som därmed kan fullgöra sin uppgift.

    Svenska politiker har nu skippat alla ambitioner vad gäller de viktiga punkter jag räknar upp. Försvaret (och många andra delar av det offentliga Sverige) är nu reducerat till en arena där politiker och andra karriärister kan visa upp hur tjusigt ”politiskt korrekta” de är. Därav en officersutbildning som fokuserar på genusideologi och därmed en rekrytering som fokuserar på att attrahera och rekrytera ”politiskt korrekta” grupper, d.v.s. kvinnor och invandrare. Detta istället för att rikta in sig på de som har bäst förutsättningar OAVSETT kön och etniskt ursprung.

    Jag håller alltså med Olof så länge han inte vill utesluta någon från försvaret baserat på ovidkommande demografiska grunder.

  6. 6 Alex Birch januari 20, 2010 kl. 23:49

    ”Detta istället för att rikta in sig på de som har bäst förutsättningar OAVSETT kön och etniskt ursprung.”

    Jag håller med fullständigt. Det kommer ändå bli övervägande (svenska) män som går med i försvaret. Phu!

  7. 7 FredrikN januari 21, 2010 kl. 6:42

    Jag är väl allt för konservativ då? Jag tycker inte kvinnor passar som militärer.

  8. 8 Stoller januari 22, 2010 kl. 12:15

    FredrikN.
    Det är din åsikt och den har du naturligtvis rätt till. Kvinnor och män ÄR olika på gruppnivå och detta leder till olika utfall av könssammansättning i olika yrken.

    Att kvinnor och män gör olika frivilliga val då de är olika som grupper ska dock inte användas som argument för att förtrycka individer som väljer annorlunda än det egna könet som grupp.

    Enligt mitt sätt att se det är det lika dumt att försöka tvinga individer att göra samma val som de flesta i sin grupp (socialgrupp, kön, etnicitet, mm.), som det är dumt att med propaganda och tvång försöka utradera skillnader mellan grupper. Båda dessa förhållningssätt leder till förtryck genom att fåfängt söka bekämpa folks fria val. Fria val som härstammar från naturligt framväxande olikheter över lång tid – genom artens (biologi), individens och kulturens utveckling.

    Vad man gör om man vill förändra och tvinga sina medmänniskor på något av dessa sätt är att man säger att mitt val, mina värderingar, mina mål, mina prioriteringar och min syn på livets mening är de enda rätta, därför måste alla andra valmöjligheter elimineras.

  9. 9 Patrik Magnusson januari 23, 2010 kl. 20:10

    Noterar att debatten kring min artikel delvis vandrade in på ett sidospår om kvinnliga militärer. Jag gör det här enkelt för mig genom att helt sonika skriva under på stollers kommentar i frågan. Precis så ser jag också på saken.

  10. 10 Nils februari 1, 2010 kl. 23:08

    Det som gälller är den klassiska svenska modellen, ned med byxorna, tag ett stadigt tag om anklarna samt ett förtjust leende på läpparna. Det är vad Sverige är kapabelt till och vad Sverige alltid har gjort i modern tid.

  11. 11 FredrikN februari 2, 2010 kl. 12:55

    Stoller: Jag har inte sagt att jag vill eliminera möjligheten för kvinnor att bli militärer. Jag har bara sagt att de i mitt tycke inte passar i denna uppgift och ställning.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,732 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar