Centern till attack mot kulturmiljön

Att Centern inte längre är vad det varit har väl varit uppenbart ganska länge. Av det landsbygdsförsvarande och kulturarvsvurmande bondepartiet har blivit ett ultraliberalt storstadsparti. Nu vill man ta nästa steg.

Det är riksintresset för kulturmiljövård som nu står i skottgluggen för centerns nydaning. Detta står nämligen i vägen för partiets mål att bygga skyskrapor i storstäderna för att skapa tätare städer, och därmed – hoppas man – vinna nya storstadsväljare. Alltså måste skyddet för kulturmiljöer bort, tycker Centern.

Ska man nu nödvändigtvis bygga skyskrapor får man väl rikta in sig på områden som detta

Det tycks således som Centern, av alla partier, nu är beredda att släppa lös en ny våg av skövlingar av vackra och historiskt värdefulla kulturmiljöer i våra gamla stadskärnor, likt de som sossarna på 60-talet genomdrev. Förutom att jag ogillar förslaget så tvivlar jag på att detta blir den väljarmagnet man hoppas på. Snarare känns det som ännu en pusselbit i Centerns jakt på att slippa delta i Riksdagens arbete till hösten.

Jag tillhör förvisso de som inte kategoriskt motsätter mig att man bygger skyskrapor eller på annat sätt förtätar storstäderna. Ska man göra detta får det dock inte ske till priset av att man förstör det gamla. Hus från medeltiden, eller för den delen 1800-talet, skall inte rivas för att göra plats åt det nya. Inte heller bör stadsdelar som präglas av bebyggelse från en äldre epok kompletteras med fururistiska alster.

I första hand får man utnyttja obebyggd mark, och om det inte är möjligt kan man väl i så fall ge sig till att skyffla undan några av de nedgångna och omänskliga miljonprogramsområden som förpestar våra städer.

Patrik Magnusson

18 Responses to “Centern till attack mot kulturmiljön”


  1. 1 Frederick januari 22, 2010 kl. 13:29

    Ja, jag personligen sörjer det gamla Centerpartiet i Fälldins och Olof Johanssons anda.

    Den kombinationen av välfärd och kulturarv finns inte mer. Suck.

  2. 2 LP januari 22, 2010 kl. 14:24

    Efer stockholmsutställningen 1930 och den socialdemokraiska och kulturradikala funktionalisiska stridsskriften ”Acceptera” (1931) blev ”funkisen” den nya nationalarkitekturen. Genom planmonopol, folkbildning och förmånliga bosadslån med vissa krav revs näsan hälften av den äldre bebyggelsen. Den kvarvarande bebyggelsen är av samma orsaker ofta väldigt ovarsamt renoverad och förfulad. Bevarandeprogram och upplysning om vår kulturhistoria saknades i stor sett fram till 80-talet då en stor skada redan var skedd. Storskalighet och omänsklig andefattighet premierades trots att småskaligare och mer traditionell bebyggelse enligt undersökningar sedan 1940-talet varit mest omtyckt. Att miljonprogrammet redan från början fick problem med tomma lägenheter medan innerstadens omoderna bostäder , ofta med renoveringsförbud, inte lämnades frivilligt säger en del.

    Den alltmer planekonomiska politiken tillsammans med den oroliga ekonomin fram till mitten av 1940-talet slog ut konkurrensen på byggmarknaden och gynnade några få allt större aktörer. Än idag dominerar ett fåtal byggbolag vilka därför inte behöver anstränga sig för att bygga attraktiva hus. Hos arkitektutbildningen råder fortfarande samma 1930-talsideal trots att undersökning på undersökning visat att småskaliga, detaljrika och traditionstyngda städer och trädgårdsstäder är de i särklass mest omtyckta och mest socialt hållbara stadsmiljöerna. Se t.ex. arkitekturforskarna Johan Rådberg, Jan Gehl, Catharina Sternudd och Jerker Söderlinds arbeten.

  3. 3 LP januari 22, 2010 kl. 14:55

    Om stockholm skulle ha fortsatt att byggas enligt äldre stadsplaneideal med större innerstal omgiven av mer gles bebyggelse(trädgårdsstad med blandad villa- radhus och låg flerbostadshusbebyggelse längs gator, små torg och parker samt med närbutiker och barer i vissa bottenvåningar) i denna rutnätsplanering hade staden varit både mindre, mer socialt integrerad och hållbar. Staden hade på så sätt även blivit mer miljövänlig med gångavstånd till mycket och med bättre möjligheter för kollektivtrafik. Den modernistiska stadsplaneringen har inte gjort staden tätare med sina klungor av höghus och villamattor omgivna av stora, obebyggda områden. Se t.ex. ”Drömmen om atlantångaren” av Johan Rådberg.

  4. 4 Patrik Magnusson januari 22, 2010 kl. 17:42

    LP,

    Tack för kunniga och intressanta upplysningar. Lägger till dina arkitekturforskares arbeten i listan på saker att läsa.🙂

  5. 5 LP januari 22, 2010 kl. 18:47

    Dessutom hjälper enskilda höghus till att leda ner blåst mot fotgängare. Den traditionella trästaden är å andra sidan optimal med sin låga och måttligt täta bebyggelse.

  6. 6 Allianspartisten januari 22, 2010 kl. 20:35

    Jag var på ett kort besök i Paris i veckan. Har besökt staden ganska många gånger och tycker faktiskt bättre och bättre om denna stad för varje gång.

    Med undantag för några verkliga misstag, glaspyramiden framför Louvren och liknande, tycker jag innerstaden är tilltalande med sina hus i ljusa färgtoner på kanske 4-6 våningar. Breda boulevarder blandas med ganska smala gator. Visst finns här en och annan skyskrapa och en del ”modernistiska” bostadhus men i huvudsak är ändå intrycket att man lyckats bevara innerstadens karaktär.

    Skyskraporna och den djärva arkitekturen finns istället i nya delar av staden runt den egentliga gamla stadskärnan. Stadsdelen la Defence är ett intressant exempel på detta.

    Jag tycker inte huvudproblemet är ny arkitektur eller modernism. Huvudproblemet är istället när man raserar bra, fungerande och tilltalande stadsmiljöer. I vårt land är 60- och 70-talens massaker på stadsmiljöer ett i det närmaste oförlåtligt brott.

    Arkitekturen har tiderna igenom utvecklats och tagit nya former. Detta är en utveckling som kommer att fortsätta och det finns ingenting som säger att arkitekturen vid en viss tidpunkt skulle ha uppnått någon slutnivå. Personligen, och med risk för att på denna blogg ”svära i kyrkan”, måste jag t.ex. tillstå att jag kan finna den modernisktika funkisarkitekturen tilltalande i de miljöer där den passar.

  7. 7 Anders Gardebring januari 22, 2010 kl. 22:51

    Var i Centerpartiets utspel står det att man vill riva befintlig bebyggelse?

    Det vore naturligtvis ett misstag av gigantiska mått att riva ännu mer av vår gamla vackra historiska bebyggelse. Det gjordes det av stora mått när det begav sig och det misstaget ser jag gärna att vi inte gör igen. Det vore naturligtvis djupt tragiskt.
    Men vad du i den här artikeln presenterar är faktiskt en halmgubbe, en retorisk figur i avsikt att svärta ner meningsmotståndaren utan att den som kommer med beskyllningarna kan backa upp det med sakargumentation. Centerpartiet, liksom alla andra partier, vet naturligtvis att det vore politiskt självmord att föreslå rivningar av vacker och omtyckt äldre bebyggelse, och just därför kommer det heller inte att hända att det kommer sådana förslag från politiker. (Det finns några undantag, som t.ex. sossarna och miljöpartiet som ville riva i Gårda i Göteborg, men det verkar som det är på väg att ändra sig nu.). Vad det här handlar om är en diskussion om vad man ska göra med de hål i den urbana väven som idag finns, alltså precis det nyttjande av obebyggd mark som du lyfter fram som något positivt, en inställning som jag helt instämmer i. Ska vi nyttja den marken effektivt (bygga tätt och med några fler våningsplan) eller ineffektivt (bygga lågt och gles).

    Vidare så lyckas du inte förklara varför höjden på husen skulle ha någon automatisk koppling till rivning av äldre bebyggelse. Är det inte snarare så att det finns en potential för det omvända? Om vi bygger högre och tätare behöver vi ju inte ta lika mycket mark i anspråk, och alltså behöver vi inte röra lika mycket av det som redan finns. ALternativet är förstås att rassla ut ännu fler punkthus i någon stackars skogsbacke ett par mil från stan där inga protestgrupper kommer att bildas, men det är nog inte så klokt ur klimatsynpunkt.

    För övrigt är inte miljonprogrammens problem brist på skyskrapor. De behöver en stadsväv, invävning av lokaler, en uppgörelse med trafiksepareringen och blandade upplåtelseformer. Skyskrapor i miljonprogrammen har förvisso en potential att skapa mervärde och attraktion men kommer inte att lösa de grundlägande stadsplanemässiga problemen.

  8. 8 Patrik Magnusson januari 23, 2010 kl. 9:55

    Anders Gardebring:

    ”Var i Centerpartiets utspel står det att man vill riva befintlig bebyggelse?”

    Nja, som du säger är det ju knappast politiskt gångbart att gå ut med att man vill skövla gammal fin bebyggelse, så det säger man såklart inte. Men om man inte är ute efter att riva skyddade kulturmiljöer, varför då bry sig om att undanröja det skydd för dessa som riksintresset utgör?

    ”Vad det här handlar om är en diskussion om vad man ska göra med de hål i den urbana väven som idag finns”

    Detta är självfallet en intressant fråga, och där tror jag nog att vi delvis är inne på samma linje. Jag är inte gladare över alla isolerade ghetton ”utslängda i någon stackars skogsbacke” än vad du är, och jag tror också på värdet av att väva samman stadsmiljön.

    Så, ok för att bygga ”effektivt”, men här har jag vissa reservationer. Jag tycker att det vore fel att inrikta sin effektiviseringsiver på stadskärnorna som dels har (eller hade åtminstone) huvudsakligen vacker äldre arkitektur, dels är ganska väl sammanvävd redan och som ändå utgör en liten bråkdel av stadens totala areal.

    Bättre då att ge sig på att förtäta och väva samman förorterna. Det är ju där du hittar de isolerade öar som utgör problemet, och om du till äventyrs skulle behöva riva något, så är det knappast något värdefullt som försvinner. Vill man bygga tätt och högt där, så ser jag inte några större problem med detta. Sedan kan man ju göra detta på många olika sätt ur estetisk synvinkel, men där är ju smaken olika så rimligt vore väl att resultatet speglar detta.

    Om man ändå finner ”hål” att täppa igen i stadskärnorna (och när jag säger stadskärna menar jag t.ex. Stockholm innanför tullarna), så tycker jag däremot att man kan kräva att det man då bygger harmoniserar med den befintliga arkitekturen, vilket utesluter allt för höga byggnader, och byggnader i funktionalistisk eller futuristisk stil.

    Jag har svårt att se att skyddet för kulturmiljöer skulle innebära något hinder för de lösningar jag förordar, men skulle det visa sig att jag har fel är jag inte sämre än att jag kan ompröva min inställning.

    På vilket sätt menar du att riksintresset sätter käppar i hjulet för den lösning du förordar? Om man nu skulle ta bort detta skydd, hur menar du då att man skall skydda den äldre bebyggelse som även du tycks värna?

  9. 9 LP januari 23, 2010 kl. 19:04

    Jag tycker man borde tänka mer på vad som upplevs vackert, sevärt och platstypiskt så att staden både håller kvar invånare och drar till sig nya invånare och turister. Nästan inget som byggts de senaste 80 åren skapar detta. Funktionalismen som varit nästan allenarådande ansåg sådana kvalitéer som oväsentliga i ett modernt och rationellt samhälle. I Sverige finns knappt några välbyggda och omsorgsfullt utformade bebyggelsemiljöer som ger stolthet och engagemang. Stadskärnorna präglas endast av kedjebutiker som strikt följer internationella trenderna och byter sina slarvigt byggda inredningar och lokaler lite då och då. Problemet finns i många länder, men är nog extra omfattande här.

  10. 10 Anders Gardebring januari 23, 2010 kl. 22:15

    Hej igen Patrik. Tack för ditt svar (som jag tycker är mer nyanserat än blogginlägget, tack för det!🙂

    Jag står kvar vid att det du försöker bygga är en halmdocka. Det kanske är en omedveten sådan, men likväl en halmdocka. Det finns idag ingen politiker i Stockholm vid sina sinnens fulla bruk som skulle föreslå att riva gammal omtyckt bebyggelse. Det vore helt enkelt politiskt självmord. Däremot finns det naturligtvis gott om meningsmotståndare som argumenterar på det sättet för att försöka få människor att tro just det, eftersom det är ett kraftfullt opinionsverktyg. Klararivningarna spökar än, något halvsekel senare.

    Du skriver: ”Men om man inte är ute efter att riva skyddade kulturmiljöer, varför då bry sig om att undanröja det skydd för dessa som riksintresset utgör?” vilket får mig att undra hur pass mycket du vet om riksintressena? Riksintressen handlar alltså ingalunda bara om skydd av enskilda byggnader eller kvarter. Riksintressen tar upp hela stadsdelar, ja ibland hela städer, _i sin helhet_. De tar också upp sådant som skylines, alltså att du inte får bygga ett högre hus i stadsdel A eftersom du kan se det från stadsdel C.

    Riksintressena är också på många ställen mycket löst formulerade, vilket ger upphov till ett stort tolkningsutrymme, och det blir lätt lite roulette när man som fastighetsutvecklare vill göra något som potentiellt kan påverka ett riksintresse. Om man kommer få det eller inte kan handla om vilken handläggare på länsstyrelsen som hanterar ärendet. Du skriver i ditt inlägg om våra vackra innerstäder, och våra mindre trivsamma miljonprogramsområden. Och i det kan jag bara instämma. Men även här är riksintresset ett problem. Riksintresset tar nämligen ingen som helst hänsyn till vad som är välfungerande och omtyckta miljöer, och till vilka som inte är det. Många av våra miljonprogramsområden är således idag ansedda som riksintresse, och länsstyrelse och stadsmuseet stoppar glatt både ommålningar och energieffektiviseringar. Att ordentligt bygga om, förtäta och riva i miljonprogrammet är inte att tänka på med dagens riksintressen!
    http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33538&a=1496604&lid=share

    Jag tycker dock att det är synd att diskussionen gång på gång låser sig vid höjd på hus. Det är en ganska tråkig diskussion som inte säger så mycket. Jag har inget emot skrapor på rätt plats i Stockholm, tvärtom. Men att diskussionen blir låst just bara där hela tiden är både frustrerande, irriterande och ganska trist. Och här skulle jag nog gärna vilja ge en ordentlig släng av sleven till media också. De vill sälja tidningar och ha tittare, så de vet hur de ska vinkla. Som exempelvis att Svenska Dagbladet väljer att illustrera artikeln rubriksatt med ordet ”skyskrapor” med en bild på djurgårdsbron och nordiska muséet? Som om någon skulle föreslå skyskrapor där…

    ”Om man ändå finner ”hål” att täppa igen i stadskärnorna (och när jag säger stadskärna menar jag t.ex. Stockholm innanför tullarna), så tycker jag däremot att man kan kräva att det man då bygger harmoniserar med den befintliga arkitekturen, vilket utesluter allt för höga byggnader, och byggnader i funktionalistisk eller futuristisk stil.”

    Fast då tittar du ju väldigt selektivt. Det finns redan mycket funktionalistisk/modernistisk arkitektur i Stockholms innerstad, en arkitektur vars senare epok (60-70-tal framförallt) jag själv inte är speciellt förtjust i. Men jag gissar att du inte tycker att man ska ”harmonisera” med den arkitekturen, utan med den äldre arkitektur som du själv uppskattar? Och då blir det ju subjektivt tyckande om arkitektur, inte objektiv argumentation. Själv gillar jag både futurism, klassicism, art noveau och div. andra stilar, men ogillar det mesta av modernism (däremot inte tidig funkis som kan vara väldigt bra). Så jag tror det är svårt att finna ngn slags koncensus om vilken sorts hus vi ska bygga i Stockholm. Där det ändå verkar finnas någon slags koncensus är kring att folk verkar ogilla modernism, vilket ju är minst sagt ironiskt eftersom det nästan bara byggs modernism…
    Så till höga byggnader då. Om vi för ett ögonblick tittar på harmoniseringsargumentet där så uppstår samma problem igen. Det finns redan många höga byggnader i Stockholm. Stadshuset, kungstornen och en hel hög med kyrkor tillhör den äldre traditionen, medan vi har hötorshusen, dn-skrapan, wennergren center, folksamhuset, Kaknästornet, skatteskrapan, bonnierhuset, söder torn m.fl. som nyare tillskott. Tyska kyrkan är 96 meter hög, stadshuset 104 och klara kyrka 105 meter. Stockholm är brokigare än man kan tro vid en första anblick. Så om det är tradition vi ska ansluta till så behöver vi även bygga högt ibland. Här menar jag att det snarare handlar om en fråga om arkitektur. Folksamhuset och Wennegren center är ju inte direkt några skönheter, men låt oss då prata om just arkitektur. Inte hur höga husen råkar vara. Högt har vi nämligen byggt under hundratals år.

    En sista grej. Utan att på något sätt vilja förringa det du skriver så noterar jag på er sida om skribenterna att du är bosatt på den svenska landsbygden. Själv bor jag i Stockholms innerstad och är också mycket intresserad av stadsbyggnadsfrågor. Därför vill jag gärna förmedla fakta kring *var* i Stockholm man diskuterar högre bebyggelse. Det är inte i gamla stan, på östermalm eller söder. Det som är föreslaget är två högre byggnader i city, alltså de delar av Stockholm som revs bort i klara-rivningarna. I det ena fallet skulle det ersätta Scandic hotell vid Vasagatan (en inte speciellt vacker tidstypisk grå skapelse) och i det andra fallet byggas över vad som idag är ett spårområde vid centralen. That’s it. Det finns också några förslag på hög bebyggelse nära det som idag räknas som innerstad, men inte i den. Det handlar då dels om ”Tors Torn” vid Norra stationsområdet, ett område som idag upptas av spår, motorväg och enorma ytparkeringar men som ska ersättas av en ny stadsdel. I det andra fallet handlar det om två högre hus ute vid Värtahamnen/Hjorthagen.

  11. 11 Patrik Magnusson januari 24, 2010 kl. 0:59

    Hej igen Anders,

    Och tack för att du tar dig tid att så utförligt förklara din ståndpunkt för en ”lantis”, och jag menar inte detta som ironi. Förvisso har jag bott tio år i Stockholm, men det börjar vara ganska många år sedan, så jag håller mig väl inte helt uppdaterad om vad som diskuteras konkret nuförtiden.

    Min fråga om riksintressena var också att betrakta just som en fråga. Om det är som du säger, vilket jag inte ser någon anledning att betvivla, så är reglerna mer omfattande än vad jag föreställde mig, och då kan jag på ett annat sätt än tidigare förstå motiveringen bakom att ifrågasätta dem.

    Som alltid kommer diskussioner som denna tillbaka till Klarakvarteren och 60-talet. Jag tror att det finns en väldigt logisk förklaring till detta, och jag tror inte att det handlar om slug retorik eller byggande av halmgubbar. Jag tror helt enkelt att det handlar om ett trauma som sitter så djupt i ryggmärgen hos många svenskar att allt som ger en antydning i den riktningen får folk att vilja slita i nödbromsen.

    Jag tror att detta, tillsammans med den totala förtroendeklyfta som tycks finnas mellan arkitketer och allmänhet och som naturligtvis är intimt förknippad med att de förstnämnda gång på gång tvingar på de senare modernistisk arkitektur man inte vill ha, är något som de/ni (eller kanske t.o.m. vi, då jag tycker att mycket av det du skriver faktiskt verkar vettigt) som vill förändra stadens utformning har att ta hänsyn till.

    Om man måste ändra på befintlig lagstiftning för att kunna göra något åt förorterna, så tror jag att det är mycket viktigt att man i så fall inte bara kastar ut den, utan formulerar om den så att den ger ett fortsatt skydd för den äldre bebyggelsen i stadskärnan.

    Du må lita på att politikerna inte går lös på den äldre bebyggelsen, men jag skulle nog sova bättre om jag visste att de inte hade möjligheten. Kanske är jag där färgad av min uppväxt i en medelstor norrländsk stad där man rivit bort huvuddelen av den äldre träbebyggelsen, och där man vad jag förstår fortfarande i denna dag obekymrat knackar ner något av de få kvarvarande vackra husen då och då för att göra plats för en betongkoloss.

    Det är alltid roligt att diskutera med någon som är både kunnig och balanserad, även om man tvingas utstå nesan att framstå som okunnig. Den smällen kan jag dock ta. Det kan det vara värt för att lära sig något nytt.🙂

  12. 12 Staffan Andersson januari 24, 2010 kl. 21:10

    Liksom författaren är jag ingen kategorisk motståndare till skyskrapor i Stockholm. Dock finns det inte många plateser kvar där sådana verkligen skulle passa. Vissa föreslagna platser är synnerligen olämpliga (såsom denm förslgan 100-metersskrapan framför St:a Klara kyrkas torn) eller modernistfula (Tors torn som liknats vid excelstaplar).

    Centerpartiet har länge präglats av en rädsla för att verka ”bondiga” och efterblivna. Det är inget som fötts med Maud Olofsson. Frågan är väl snarare om man nu har blivit urbana liberaler på riktigt?

    Ett uttalande som att ”vi kan inte bo i ett muséum” betyder i praktiken att man inte är intresserad av att bevara kulturmiljöerna.

  13. 13 Thomas Johansson januari 25, 2010 kl. 1:15

    En mycket generell tankegång beträffande för mig önskvärd stadsarkitektur, som jag har närt i rätt många år nu, är följande. Arkitekter borde vid ritandet av byggnader för större städer, ha mindre städers byggnader som ideal. Överhuvudtaget borde arkitekter försöka få in så mycket som möjligt av det humana, pittoreska och idylliska från mindre städer i sitt planerande av större städer. Det är ju trots allt samma varelser, dvs människor och deras husdjur, som ska bo i båda typerna av ”stadsbildningar”.

    Visserligen kommer alltid städer med miljontals invånare att se annorlunda ut än städer på 100 000 invånare och färre, men det går väl ändå att sikta på att skapa humana storstäder med den mindre staden som föredöme.
    I sammanhanget går det att sikta på att byggnader ska vara byggda i så naturliga material som möjligt, inte vara för höga, inte vara för fula (ursäkta den normativa tonen!), och på ett smidigt sätt flyta in såväl bland andra byggnader som med omgivande landskap.

    Vidare går det möjligen att tänka sig att på varje kluster med ca tiotusen invånare ska det finnas ett litet torg med små butiker som tillhandahåller diverse grundläggande köpbehov, samt offentliga byggnader där de offentliga servicetjänsterna produceras.

    Det är kanske rentav kunde vara ett ideal, och en norm, att så fort ett kluster, en stadsdel, får uppåt 50 000 invånare eller så, slutar det byggas just på detta område. Istället lämnar kommunledningen rymliga grönområden innan nästa stadsdel börjar byggas en bit längre bort. På detta vis uppstår i bästa fall ett område som totalt sett hyser massor av människor, kanske rentav någon miljon, samtidigt som den gemytliga småstadskänslan är bevarad, i och med att den större staden egentligen är en massa småstäder.

    Jag är medveten om att det jag nu har skissat på, kan framstå som en ren utopi, men i en bister, grym och arkitektoniskt (är det rätt ord?) mycket förfulad värld, tillåter jag mig att en smula sväva ut i utopier.

    Jag hoppas att tilltaget ursäktas..!🙂

    Mvh,
    En smula utopisk Thomas

  14. 14 LP februari 3, 2010 kl. 21:33

    ”Hela staden : från mellanrum till stadsrum” av Kristina Berglund, John Sjöström och Birger Åström är en annan bok skriven av stadsforskare

  15. 15 LP februari 3, 2010 kl. 21:41

    En av författarna är med i debatten och skriver ”Skyskrapor ger inte ökad täthet åt en stad”:
    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skyskrapor-ger-inte-okad-tathet-at-en-stad_793497.svd

  16. 16 LP februari 6, 2010 kl. 13:36

    Bara bebyggelsemiljön och forskning om hur den påverkar psyket är en stark anledning att bli konservativ. Resultat inom en massa områden verkar alltmer stödja en sund konservativ inställning.

  17. 17 Thomas februari 6, 2010 kl. 19:10

    Patrik Magnusson m fl konservativa hjältar,

    ”… Det är riksintresset för kulturmiljövård som nu står i skottgluggen för centerns nydaning. Detta står nämligen i vägen för partiets mål att bygga skyskrapor i storstäderna för att skapa tätare städer, och därmed – hoppas man – vinna nya storstadsväljare. Alltså måste skyddet för kulturmiljöer bort, tycker Centern…”

    Jag tar mig för pannan, och tillåter mig att stilla undra vem inom centern som har kommit på, och beslutat, att partiet ska ha som mål att bygga fler skyskrapor?

    Har partiet blivit förryckt?!

    Om det vore så enkelt att få nya väljare att ett parti blott behöver att systematiskt verka för fler skyskrapor, skulle väl ex moderaterna ha försökt med detta för länge sedan..?

    Därutöver är det ju såväl noterbart som märkligt, att ett parti som centern – som väl historiskt har representerat en hel del traditionella och konservativa drag – ska söka bli något slags genomurbaniserat parti..?

    Har månne Maud Olofsson bett historiska centerhjältar som Torbjörn Fälldin och Olof Johansson om lov för att genomföra denna drastiska och smått vansinniga kursförändring..?!

    Har fru Olofsson på minst vis försökt att få gehör för dessa skyskrape- och libertarianska tankar hos den traditionella väljarbasen i starka centerfästen som t ex Västerbotten och Jämtland..?

    Bör jag rentav gå så långt i mina tankegångar, att jag öppet ställer frågan om huruvida fru Olofsson ska betraktas som minst lika obildad som någonsin fru Sahlin brukar anses vara, och därmed skulle vara för otillräcklig för den nationella politiska arenan..?

    Ni får ursäkta om det kom fram en del bitterhet i detta inlägg, men det är tråkigt att ett gammalt fint, decentraliseringsvänligt och småskalevänligt, delvist konservativt parti som centern körs ned i vasken på detta vis av Stureplanscentern och gud vet allt.

    Därutöver bör det väl nämnas, att centerledningen borde förstå att det torde finns saker som nationen Sverige är i påtagligt mycket större behov av än en massa nya skyskrapor. Sant att uppförandet av dylika motbjudande byggnader inte nödvändigtvis ger en massa uthålliga, riktiga jobb åt landet!

    Sverige behöver mått och sans. Sverige behöver nya, uthålliga, arbetstillfällen. Sverige behöver en ökad folklig medvetenhet om mycket av det sköna i den svenska arkitekturhistorien. Sverige behöver mycket, men vad landet än behöver, lär det knappast vara en urusel cityarkitektur framdriven av ett centerparti som har övergett sin historia, sina kärnväljare, och het tycks sakna kompass för att kunna navigera sig ur det kärva läge partiet befinner sig i. Om partiet låter sig fortsätta domineras av skyskrapeälskare och nyliberala tillbedjare, lär det gå på grund.

    Gå på grund med ett dån.

    Mvh,
    Thomas

  18. 18 romaren februari 24, 2010 kl. 19:28

    En lagom blandning har alltid varit det bästa för stadsplaneringen, men de höga husen ser man inte de finns inte höghus i Stockholm, förutom hötorgs husen som är kanske i det närmaste Stockholms svar på skyskrapor. I hjorthagen skall de i alla falla bygga en och annan skyskrapa, vilket är nära men inte för nära till Stockholms låga bebyggelse, ett utmärkt ställe att bygga höghus.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,732 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar