Muslimer och jämlikhet vs. särbehandling

En muslimsk man har med Diskrimineringsombudsmannens (DO) hjälp stämt Arbetsförmedlingen för att ha dragit in hans ersättning, efter att han vid en jobbintervju vägrat att ta sin eventuellt blivande kvinnliga chef i hand. Arbetsförmedlingens regelverk säger nämligen att arbetssökanden aktivt ska medverka till att få jobb för att ha rätt till arbetslöshetsersättning efter en viss tidpunkt. Arbetsförmedlingen har nu dömts att betala 60,000 kr i skadestånd till den muslimske mannen.

Den filosofiska frågan i sammanhanget är förstås hur långt en samhällsgrupp ska kunna särbehandlas innan det går ut över jämlikheten. I ett diskrimineringsknarkande land som Sverige är det också en alldeles delikat politisk fråga, där kvinnors rätt att behandlas lika med män ställs mot religionsfriheten.

En stor eloge till Nalin Pekgul (S) för att ta debatten om detta i sena SVT Rapport igår, och såsom själv varandes muslim säga att det ingalunda är muslimsk sed att inte ta kvinnor i hand. Ingen debattör med kristen eller sekulär bakgrund hade kunnat nå ut i debatten med detta påstående, och hade debattören inte hört till vänsterblocket så hade vederbörande förmodligen blivit stämplad som rasist. Såvida man inte själv är invandrare, som Pekgul. Nalin Pekgul (S) säger det som behöver sägas, hon gör det sakligt och objektivt utan ideologiska undertoner, och därmed legitimerar hon en ståndpunkt och drar i en viktig tråd där den svenska samhällsdebatten har trasslat in sig i ett farligt virrvarr.

En rejäl repripand däremot till kvällens motdebattör DO Katri Linna. Som DO gör hon fullständigt fel när hon går i debatt om detta. Hon ska ju bara hänvisa till lagen! Detta är bara ett av de senaste decenniernas många exempel på när svenska myndigheter ägnar sig åt opinionsbildning. Helt absurt. Och det har absolut ingenting med demokrati att göra, myndighetsföreträdare har inget politiskt mandat utan är (ska vara!) neutrala tjänstemän i staten. Ombudsmannapositionerna är, oavsett deras stora auktoritet i media, inte till för att vara politiska plattformar.

Se debatten ca 19 min in i sändningen.

Jakob E:son Söderbaum

21 Responses to “Muslimer och jämlikhet vs. särbehandling”


  1. 1 Mupp februari 9, 2010 kl. 11:15

    60,000 kronor i skadestånd är väl inte mycket. Räcker till lite mat. Men jag förstår inte varför man använder tiondels öre.

  2. 2 Vesslan februari 9, 2010 kl. 13:14

    Jag trodde aldrig jag skulle sympatisera med Nalin Pekul, men i detta har hon helt rätt.

  3. 3 Tobias februari 9, 2010 kl. 13:58

    Pekgul blandar ihop äpplen och päron. Uppenbarligen finns det muslimer som anser att det hör till islam att inte ta kvinnor i hand. Oavsett om man tycker att detta ska vara acceptabelt eller inte så kan inte staten ge sig in i att avgöra vad som är äkta och falsk islamisk sed. I så fall har vi slängt den religiösa neutraliteten över bord för gott. Vill vi verkligen ha en stat där DO och domstolarna uttalar sig om religiös sanning. Den här sortens resonemang drar åt det hållet. Samma sak gäller diverse resonemang om kvinliga präster och kyrkor som inte vill viga homosexuella (i samkönade par).

    Till saken hör att många som vill dra in religiösa motiv i juridiken inte alls vill försvara religionen. Det hävdvunna sättet att se på religionsfriheten är att man visar extra stor tollerans när det gäller religiöst motiverat handlande, kanske eftersom religiöst förtryck har varit så vanligt och eftersom religiöst motiverat handlande ofta är viktigt för människor. Religiösa sammankomster har t.ex. särskilt skydd.

    Nu finns det de som drar åt andra hållet. I debatten om den muslimska huvudduken är det många som vill förbjuda den på allmän plats eller bland minderåriga. Det här gäller då enbart om den bärs av muslimer av religiösa skäl. Vi har idag mycket få juridiskt bindande klädkrav, utöver att kläder i någon form är obligatoriskt på allmän plats. Alla argument jag har hört kring regler om huvudduken tycks innebära att det ska vara tillåtet att täcka håret av alla andra skäl, t.ex. om det är kallt eller om huvudduken ingår i en svensk folkdräkt. Vi går alltsö över i ett läge där handlingar som sker med religiösa motiv åtnjuter mindre frihet än andra handlingar. Jag har svårt att se detta som en positiv trend för dem av oss som tycker att religiöst tänkande bör spela en viktig roll i samhällslivet.

  4. 4 Populisten februari 9, 2010 kl. 16:53

    En fundering jag får är hur det står till med både den muslimske mannens och den potentiella chefens sociala kompetens. Ska det verkligen vara nåt att komma ihop sig om att han inte skakar hand med kvinnor? Han borde ju rimligen ha hälsat på något annat hövligt sätt (en lätt bugning kanske) och sagt att så här hälsar man på främmande kvinnor i hans land varpå hon borde sagt ”så trevligt” och hälsat tillbaka på samma sätt.

    Klara inte folk av att uppföra sig längre?

  5. 5 Allianspartisten februari 9, 2010 kl. 19:53

    Nu verkar det vara så att det hela JO-anmälts (http://svt.se/2.33731/1.1882219/handskakningsdom_jo-anmals?lid=senasteNytt_1851215&lpos=rubrik_1882219) utifrån det motsatta perspektivet att detta är kvinnodiskriminering.

    Det som i grunden är fel är tolkningen av diskrimineringslagstiftningen och nog egentligen inte lagsstiftningen som sådan. Här ställs saken på sin spets då religonsdiskriminering ställs mot kvinnodiskriminering och i att avgöra detta lär diskrimineringslagstiftningen vara till föga hjälp. Det som saknas är det sunda förnuftet som alltid måste finnas och som aldrig fullt ut kan formuleras med ”lagens bokstav”.

    Om nu den muslimske mannen av ena eller andra skälet inte ville ta sin potentiella kvinnliga chef i hand är detta främst något som måste tas i beaktande vid tillsättandet av det utannonserade jobbet. Ett göra en anställning innebär att göra en avvägning mellan olika faktorer som t.ex. kompetens för arbetsuppgifterna som sådana, social kompetens och uppträdandet som sådant. I de anställningar jag själv gjort har ofta kompetensen för arbetsuppgifterna uppfyllts av många varför det ofta blir det andra egenskaperna som avgör.

    Slutsatsen är att det av den muslimske mannen sökta jobbet innehåller arbetsuppgifter där det krävs att man socialt skall kunna hantera kontakt, enligt vedertagna normer för umgänge människor emellan, ja då uppfyller han inte kravprofilen för jobbet. Skulle det istället vara så att jobbet inte har krav på denna förmåga bör det inte vara något problem.

    För övrigt har jag stött på förhållandet att män och kvinnor inte tar varandra i hand även i andra asiatiska kulturer utanför den muslimska. Här blir det istället en bugning med hopförda händer.

  6. 6 Rune februari 9, 2010 kl. 19:58

    ” Han borde ju rimligen ha hälsat på något annat hövligt sätt (en lätt bugning kanske) och sagt att så här hälsar man på främmande kvinnor i hans land varpå hon borde sagt ”så trevligt” och hälsat tillbaka på samma sätt.”
    ——————

    Det där med religion var nog endast en förevändning för att bära sig kränkande och illa åt. Många av muslimerna hatar ju västerlandet och västerlänningar men älskar västerlandets pengar och bidragssystem.

  7. 7 Carolina februari 9, 2010 kl. 20:43

    Varför kan man inte bara ta seden dit man kommer?! Vissa situationer är faktiskt svarta eller vita.

  8. 8 Allianspartisten februari 9, 2010 kl. 21:19

    Rune,
    ”Det där med religion var nog endast en förevändning för att bära sig kränkande och illa åt. Många av muslimerna hatar ju västerlandet och västerlänningar men älskar västerlandets pengar och bidragssystem.”

    Ja, kanske det, men jag tror du generaliserar när du säger ”många av muslimerna”.

    Kan också vara värt att reflektera lite över ”Västerlandets” historia som under kolonialismens tidsepok inte var alldeles klanderfri i förhållandet till andra kulturer.

    Det är frågor man nog bör nalkas med ödmjukhet och utan stora yviga generaliseringar. Fokus i detta fall måste vara sakfrågan (…och inte allmän främlingsfientlighet), kan den muslimske mannen fullgöra sina arbetsuppgifter om han vägrar ta kvinnor i hand?

  9. 9 Stoller februari 9, 2010 kl. 22:14

    Tobias, du skriver:
    ”Oavsett om man tycker att detta ska vara acceptabelt eller inte så kan inte staten ge sig in i att avgöra vad som är äkta och falsk islamisk sed…Samma sak gäller diverse resonemang om kvinliga präster och kyrkor som inte vill viga homosexuella (i samkönade par)”.

    Detta är svåra frågor men jag kan inte undgå att tycka att du blandar äpplen och päron här. Religiös sed är en sak. Kulturell sed (som inte är direkt sprungen ur religionen) är en annan.

    Jag har inte läst koranen, men vad jag förstår står det inte något i den om handskakningar (eller om huvuddukar och burkor). Dessa påfund är kulturella sedvänjor som uppstått oberoende av religionen. Man kan argumentera för att sådana sedvänjor skall respekteras även utanför den egna kulturkretsen om man vill. Man bör dock undvika hänvisningar till religion om det faktiskt inte handlar om religion. Vad gäller det kristna äktenskapet framgår det dock tydligt i bibeln vilka makar denna religiösa institution avser. I detta fall kan man alltså hänvisa till BÅDE religion och kulturell sedvänja.

    Allianspartisten, du skriver
    ”Fokus i detta fall måste vara sakfrågan (…och inte allmän främlingsfientlighet)…”

    Så långt håller jag med dig. Men sedan skriver du:
    ”…kan den muslimske mannen fullgöra sina arbetsuppgifter om han vägrar ta kvinnor i hand?”

    Jag håller inte med. Fokus här bör vara rätten att anställa eller inte anställa vem man vill. Det handlar om avtalsfrihet och om rätten att välja sitt sociala umgänge även under arbetstid.

    Låt oss säga att du har ett litet företag tillsammans med ett par vänner och kompanjoner. Ni behöver anställa en person till. En sökande uppfyller de formella kraven men du och dina vänner upplever att personen är direkt otrevlig. Tycker du då att det är rimligt att ni tvingas ta in denna person i ert professionella och sociala liv? Påtvingade relationer – hur känns det? Fel person på en arbetsplats kan förstöra hela stället och det snabbt – för både andra anställda, chefer och ägare.

  10. 10 Tobias februari 9, 2010 kl. 22:25

    Stoller, utan att uttala mig om vad som kan stå om äktenskap i Bibeln så kan jag säga att jag är rätt säker på att det inte står ett ord om kvinliga präster där. Jag kan ändå ha rätt stor respekt för mäniskor som tolkar bibeltexter så att den får implikationer för den frågan.

    Koranen är för övrigt inte den enda källan i Islam. Muhameds egna yttranden finns t.ex. också nedtecknade i rätt stor utsträckning. Tolkningen av allt det där är närmast en egen vetenskap, den kallas sharia och det finns en stor mängd skolbildningar och tolkningsriktningar. I länder, som Iran, där sharia gäller som lag så har staten en uppfattning i sådana tolkningfrågor. Jag tycker inte att det är lämpligt att svenska staten börjar ha det.

  11. 11 Stoller februari 9, 2010 kl. 22:25

    ”Kan också vara värt att reflektera lite över ”Västerlandets” historia som under kolonialismens tidsepok inte var alldeles klanderfri i förhållandet till andra kulturer”.

    Jag förstår att du är kritisk till Runes resonemang, det är jag också. Men denna typ av postkoloniala resonemang kan vi väl spara åt vänstern? Det finns inte någon större kultur (och endast få mindre) som inte har en historia av expansion, krigföring och erövring. Om man jämför västerlandets historia med exempelvis islams eller 1900-talets socialistiska imperier (det finns hur många fler exempel som helst!) behöver vi inte skämmas. Vi kan och bör ta lärdom över vår historia men vi skall knappast skämmas över den. Etnomasochism eller kulturell masochism är något av det mest patetiska man kan ägna sig åt (enligt min ödmjuka mening).

  12. 12 Tobias februari 9, 2010 kl. 22:30

    Vad jag menar är helt enkelt att religiösa texter måste tolkas för att betyda någonting alls i dagens samhälle. Det är ingenting konstigt med det, så har det alltid vart. Poängen är bara att man inte ska skriva lagar så att det slutar med att svenska jurister får sitta och tolka religiösa texter för att kunna fälla juridiska avgöranden. Om lagen är väl formulerad räcker det med att tolka lagtexten. Det är liksom det som är poängen med att skilja den sekulära lagstiftningen från religionen, något som vi har en ganska lång tradition av att göra i den kristna världen.

  13. 13 Stoller februari 9, 2010 kl. 22:36

    Tobias:”Koranen är för övrigt inte den enda källan i Islam”
    Det må så vara men merparten kulturella sedvänjor om beröring mellan okända kvinnor och män är förislamska. De må sedan ha inkorporerats i den islamska kulturens sedvänjor, men de kommer inte från den primära och enda icke ifrågasättbara källan inom islam: koranen, där Gud (allah) talar direkt till alla muslimer.

    Dessa sedvänjor är på grund av hur och när de har uppstått och då de ej nämns i koranen (alltså de nämns inte av Gud) strängt taget inte att betrakta sprungna ur religionen utan ur kulturer oberoende av religionen.

    Huruvida lämpligt kön för präster avhandlas i bibeln vet jag (beklagligt nog) inte. Äktenskapsfrågan är dock glasklar.

  14. 14 Stoller februari 9, 2010 kl. 22:45

    Tobias. Det går inte att bete sig hur som helst och sedan vara fredad genom att hänvisa till religionen. Det går inte att döda denna fråga så enkelt. Jag tror att du egentligen inser detta. Det intressanta här är egentligen när en arbetsgivare har rätt att själv välja vem de skall anställa. Jag tycker att de alltid borde ha det.

    Men så ser det inte ut i Sverige. Denna frihet är beskuren av ett trassligt nät av diskrimineringslagstiftning. Jag, som är emot denna lagstiftning i stora delar, kan inte låta bli att dra på munnen när dessa lagar krockar med varandra.

    Hur vill du ha det Tobias? Är det OK att ”diskriminera” kvinnor men inte muslimer? Är det OK att diskriminera så länge man kan påstå att diskrimineringen är påbjuden av ens religion? Gäller denna frihet att diskriminera alla religioner (det finns många konstiga!), eller gäller den bara just muslimer? Ser du hur absurd diskussionen blir?

  15. 15 Magnus i Solna februari 10, 2010 kl. 6:21

    Tydligen hade han inte heller velat titta henne i ögonen. Det känns ju inte som han direkt ansträngde sig för att göra ett gott intryck och bli anställd.
    F ö så måste ju arbetsgivaren kunna få anställa vem han/hon själv vill till sitt företag.

  16. 16 Populisten februari 10, 2010 kl. 10:28

    @Rune: ”Det där med religion var nog endast en förevändning för att bära sig kränkande och illa åt.”

    Nu är du bara spekulativ och smygrasistisk. Det är inte kränkande att vägra handskakning om det hanteras värdig, t.ex. som Allianspartisten upplevt: Hopförda händer och en lätt bugning som hälsning istället. Vem kan ta illa upp av det?

  17. 17 Teologen februari 12, 2010 kl. 14:08

    Stoller: frågan om lämpligt kön för präster (i meningen församlingens lärare) avhandlas verkligen i bibeln. Frågan var aktuell eftersom grekiska mysteriekulter använde både kvinnliga och manliga präster. Ordningen med kvinnliga präster Sv K kom inte av att man ändrat teologisk övertygelse(på den tiden), utan för att kyrkan skulle fortsätta att vara relevant i samhället. Läs mer på http://kalin.nu/km1958.htm
    Den ändrade äktenskapslagstiftningen är en logisk följd: ett könsneutralt ämbete och ett könsneutralt äktenskap kommer ur samma argumentation – kön är ej av Gud givet, utan en social konstruktion.

    Det är verkligen med sorg i hjärtat jag noterar att omvärlden uppfattar oss ”kvinnoprästmotståndare” på samma sätt som den uppfattar muslimer som inte vill ta kvinnor i hand…

  18. 18 Populisten februari 12, 2010 kl. 14:56

    @Teologen: Man kan tillägga att Luther (som visserligen inte har auktoritativ status inom Luthersk kristendom då ju ”sola scripta” gäller, men ju torde räknas som en tungt expert) lär ha undersökt de teologiska möjligheterna till kvinnliga präster för att råda bot på prästbristen. Han kom dock fram till att det inte var förenligt med skrift och teologi.

    Vare sig det är tydligt i Skriften eller ej, så kan man ju fundera på hur det kan komma sig att man tydligt tolkat Bibeln på ett sätt under 1900 år för att sedan påstå att andra tolkningar är möjliga eftersom man helt plötsligt säger sig veta bättre. Förutsättningarna för korrekta tolkningar borde istället avta ju längre man kommer från det Gudomliga ursprunget, varför varje brott mot den ortodoxa traditionen måste framstå som ett teologisk vågspel.

  19. 19 Roy M december 7, 2010 kl. 11:31

    Jag tycker det är fördjävligt att mina skatte pengar går till sånt trams.

    Lägg ner DO och använd dom pengarna till demensvården istället.

  20. 20 SM811 december 7, 2010 kl. 11:33

    @Aliaspartisten
    Citat ”För övrigt har jag stött på förhållandet att män och kvinnor inte tar varandra i hand även i andra asiatiska kulturer utanför den muslimska. Här blir det istället en bugning med hopförda händer”
    Inte f-a kan jag propsa på att de skall ta mig i hand annars anmäler jag.
    Låter det korkat? Det är helt huvudlöst.

  21. 21 Urban F december 7, 2010 kl. 15:44

    Kommer man till Sverige SKALL man ta kvinnor i hand när det påbjuds.

    Gillar man inte det, SKALL man inte vara i Sverige mer.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,543 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar