SIDA – ännu en obstruerande myndighet

Biståndsminister Gunilla Carlsson (m) har SIDA att tampas med

Alliansregeringen har det inte alltid så lätt när de skall försöka få verkställighet i sin politik. Allt som oftast har de att övervinna motstånd från myndigheter skapade av Socialdemokraterna för att driva socialdemokratiska projekt och ledda av personer med socialdemokratisk partibok.

När regeringen ger sig till att försöka reformera den välfärdskoloss som slukar skattepengar likt amerikanska raggarbilar slukar bensin, så stöter de på hårt motstånd från dessa vänsterbastioner. Rent ideologiskt motstånd kombineras med organisatoriskt egenintresse och facklig vakthållning kring arbetstillfällen.

En av alla dessa myndigheter som slukar pengar, och som tenderar att förbruka dem på en kombination av dyr och ineffektiv administration, och vänsterideologiskt motiverad verksamhet är SIDA. Det svenska biståndet har en förfärande historia av att stötta korrupta och despotiska vänsterregimer hellre än att hjälpa folk i fattigdom och nöd.

Nu har SIDA och biståndsminister Gunilla Carlsson (m), hamnat på kollisionskurs vad gäller biståndet till Afghanistan. Regeringen har, mycket befogat, ålagt SIDA att spara pengar. Samtidigt har man ökat SIDA:s anslag för dess verksamhet i Afghanistan. Motivet för att prioritera Afghanistan är uppenbart. Satsningar på bistånd där går hand i hand med de svenska truppernas uppdrag att skapa fred och stabilitet i landet. Endast genom att vinna befolkningens stöd har ISAF-styrkorna en chans att lyckas med sitt uppdrag.

Julius Nyerere använde tiotals miljarder av svenska skattepengar för att köra Tanzania i botten

SIDA delar dock inte regeringens prioriteringar. Som ett led i myndighetens besparingar väljer man nämligen att vakantsätta en tjänst i just Afghanistan, något som fått biståndsministern att gå i taket och ta SIDA i örat. Men behöver inte vara mycket till cyniker för att misstänka att SIDA ägnar sig åt ett klumpigt försök att få ökade anslag. Genom att välja att spara på den enda verksamhet som regeringen uttryckligen sagt sig prioritera, så hoppas man kunna tilltvinga sig extrapengar. Gammal hederlig utpressning således.

Ett annat motiv som framskymtar i kommentarerna från facket är sysselsättningsaspekten. Fälttjänster i Afghanistan kostar mer än byråkrattjänster i Stockholm. Genom att vakantsätta en tjänst i Afghanistan, och en i Irak, skulle man kunna rädda 5-6 arbetstillfällen i Sverige. SIDA:s funktion är således inte främst att hjälpa människor i fattiga länder, utan att skapa sysselsättning för svenska biståndsbyråkrater.

Frågan är om det inte är dags att helt enkelt lägga ned SIDA. Det absolut viktigaste biståndsprojekt Sverige bedriver just nu är det i Afghanistan. Satsningarna där skulle behöva mångdubblas, och de skulle behöva samordnas effektivare med ISAF-styrkornas verksamhet. Det är uppenbart att SIDA inte klarar detta. De har uppvisat en notorisk ovilja till samarbete med de militära styrkorna, och som den nu aktuella konflikten visar så ligger SIDA:s prioriteringar på annat håll än Afghanistan.

Afghanistan - Det är här svenskt bistånd behövs nu

Vad som istället behövs är en ny organisation som kan ta ett helhetsgrepp om uppdrag som det i Afghanistan eller för den delen Kongo eller Haiti, en organisation som förenar militära maktmedel med civilt bistånd. Det blir allt mer uppenbart att dessa uppgifter går hand i hand. Att skapa fred i oroshärdar är närmast ogörligt utan att vinna stöd och sympati hos lokalbefolkningen. Det gör man bäst genom att förbättra folks levnadsvillkor. Det handlar både om att skapa säkerhet från paramilitära och/eller kriminella element och att förse befolkningen med basnödvändigheter som vatten, mat och sjukvård, men även lite mer långsiktigt viktiga insatser som infrastruktur och utbildning. Enbart militär räcker inte till detta, men inte heller enbart hjälparbetare.

Även uppgiften att hjälpa folk vid fall av naturkatastrofer kräver en kombination av verktyg. När fattiga och instabila länder drabbas av större katastrofer finns en uppenbar risk att den civila ordningen bryter samman. Inkommande bistånd blir lovligt byte för såväl desperata människor i nöd som kriminella ligor som ser en chans att sko sig på eländet. För att biståndet skall kunna nå fram till de behövande krävs att lag och ordning kan återskapas och biståndsarbetarna skyddas.

Den delen av SIDA:s verksamhet som handlar om utvecklingsprogram i olika länder kunde istället med fördel kanaliseras via olika ideella organisationer som kan uppvisa goda resultat. Det torde i vart fall finnas gott om sådana som är effektivare än SIDA.

Lägg ned SIDA!

Patrik Magnusson

5 Responses to “SIDA – ännu en obstruerande myndighet”


  1. 1 alexander februari 13, 2010 kl. 10:36

    Tycker att John stossel framför varför det inte fungerar när staten skötter utlandsbiståndet.

    Det är mycket bättre om vi satsar pengarna här hemma i Sverige och sen får skattebetalarna investera dom istället så att det kan skapas riktiga jobb.

  2. 2 Allianspartisten februari 13, 2010 kl. 11:02

    ”Frågan är om det inte är dags att helt enkelt lägga ned SIDA.”

    Jo, absolut. SIDA driver uppenbart en egen agenda och åsidosätter därigenom regeringens (…och den folkvalda riksdagens) ambitioner. Å andra sidan ligger regeringens och Gunilla Carlsson agerande farligt nära ministerstyre vilket också är mycket bekymmersamt.

    Biståndet som sådant är något vi måste ha råd med men att anförtro hanteringen av detta åt SIDA, med en historia av notoriskt misslyckade och socialistiskt färgade projekt duger inte.

    ”Vad som istället behövs är en ny organisation som kan ta ett helhetsgrepp om uppdrag som det i Afghanistan eller för den delen Kongo eller Haiti, en organisation som förenar militära maktmedel med civilt bistånd.”

    Låter klokt och då är detta något som borde skapas inom ramen för EU vilket skulle kunna ge mycket mer effekt och tyngd.

    ”Den delen av SIDA:s verksamhet som handlar om utvecklingsprogram i olika länder kunde istället med fördel kanaliseras via olika ideella organisationer som kan uppvisa goda resultat. Det torde i vart fall finnas gott om sådana som är effektivare än SIDA.”

    Sant, finns ingen anledning att staten ska försöka sig på något som man bevisligen egentligen aldrig fått att fungera.

  3. 3 Trocke februari 13, 2010 kl. 14:09

    Håller med slutsatserna i artikeln. Jag har under lång tid arbetat med bl a Sida-uppdrag på fältet. Sida har sedan NIB-tiden alltid haft sin egen kultur och haft svårt att ta till sig impulser utifrån. Det finns en kultur att man vet bäst. När Riksrevisionen kritiserar myndigheten så gör man en motutredning, när man inte håller med sin politiske uppdragsgivare, biståndsministern, så skriver de högsta cheferna en debattartikel i pressen där man går emot sin uppdragsgivare, regeringen. Och personalen fyller på med protestskrivelser. Detta är tecken på att Sida inte förstått sin roll som myndighet. Mest förvånande är att Sidas GD Anders Nordström håller sig helt undan i debatten och Sida företräds av Vice GDn. Har det varit en palatsrevolution på Sida? Har han blivit totalt överkörd internt?

    Av egen erfarenhet på fältet så finns det mycket att säga om Sidas tjänstemän på lokal nivå och deras förmåga att styra projekten. En del är professionella men alltför många klarar inte uppgiften. Och det är mycket pengar var och en förvaltar – lång mer än de 20 miljoner man nu slåss om.

    Jag tror man måste göra lika dant som man en gång gjorde med Skolöverstyrelsen. Lägg ner myndigheten, utveckla en ny strategi för biståndet och bygg om en ny myndighet med ny kultur. Då kan man få ett svenskt bistånd som fungerar i enlighet med demokratiskt fattade beslut i riksdagen.

  4. 4 Patrik Magnusson februari 13, 2010 kl. 15:22

    Trocke,

    Tack för din kommentar. Alltid intressant att få synpunkter från personer med information ”från insidan”. Mycket tråkigt att den kultur du beskriver bitit sig fast, för den sätter ju käppar i hjulet för vad som onekligen är (eller borde vara) en viktig verksamhet.

  5. 5 Trocke februari 13, 2010 kl. 16:13

    Man kan fundera över om det var så lyckligt att slå samman de tidigare specialiserade och fristående myndigheterna SwedCorp och BITS och föra in dem i Sidas organisation. Tidigare fanns en statlig mångfald i biståndet – varje organisation med sin specialitet och kompetens. Men ofta upplevdes dessa organisationer som konkurrenter inom Sida, liksom nu Sida upplever UD och deras särskilda biståndsprojekt som konkurrens. Resultatet blev en stor Sida-koloss som kom att styras byråkratiskt.

    Ett alternativ är att starkare lyfta fram ett bredare spektrum av statliga institutioner/myndigheter i biståndspolitiken på samma sätt som man gör för många andra mer socialt inriktade organisationer. Med det nya tillväxtmålet bör näringslivsorganisationer kunna fylla en än mer starkare roll än idag, t ex NIR och Handelskamrarna.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,543 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar