Varning för Miljöpartiet

De partier som går bra i opinionen är lätträknade. Jämfört med 2006 års valresultat är det bara två riksdagspartier som verkar kunna se fram emot en ökning 2010, nämligen moderaterna och miljöpartiet. Att det går bra för moderaterna är kanske inte så konstigt. Partiets ledande ställning inom alliansen och den uppmärksamhet de får i media genom Reinfeldts statsministerpost gör att borgerliga väljare dras ditåt. När det väl blir val brukar de övriga allianspartierna ta tillbaka en del väljare.

Även socialdemokraterna brukar i kraft av ledande parti till vänster ha lättare i opinionsmätningar mellan val än i skarpt läge. Trots de rödgrönas opinionsframgångar fortsätter dock kräftgången för Sveriges forna statsbärande parti. Praktiskt taget hela vänsterblockets framryckningar i opinionen står istället miljöpartiet för.

Varning för Miljöpartiet!

Varför går det då så bra för miljöpartiet? Förmodligen är det en kombination av faktorer som spelar in. Klimatfrågornas stora exponering är självklart en faktor, vilken i sin tur är nära förknippad med det förhållande att miljöpartisterna idag är lika överrepresenterade inom journalistkåren som en gång kommunisterna var. Detta innebär att miljöpartiet kan räkna på ett närmast ovärderligt gratis propagandastöd i media, och ett frikort mot kritisk granskning.

En annan kombination av faktorer som har avgörande betydelse är Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och den rödgröna alliansen. Medan Sahlin har förtvivlat svårt att vinna respekt ens i de egna leden, så framstår Wetterstrand även långt utanför sitt parti som en genuin, ärlig och kompetent person. När nu alliansen mellan s och mp är så pass tät som den ändå är, så öppnar det upp för sossar som skäms över sin partiledare att gå till mp istället, utan att överge särskilt mycket av sin ideologi.

Farligast ur ett borgerligt perspektiv är att miljöpartiet som enda vänsterparti förmår locka borgerliga väljare. Det lever fortfarande kvar en bild av miljöpartiet som försvarare av den småskaliga idyllen, med en politik som är i grunden positiv till familjen, småföretagen, friskolor och måttfulla inkomstskatter. Hur väl stämmer då denna bild som attraherar vissa borgerliga väljare, och hindrar missnöjda sosseväljare från att gå över till alliansen?

Den bistra sanningen är att den inte alls stämmer. Genom sin allians med s och v är mp idag ett klart och tydligt vänsteralternativ. Låt mig ta några exempel på miljöpartistisk politik, beskriven med deras egna ord:

Ekonomi och energi:

”Vi avvisar en snäv skattepolitik där det överordnade målet är att sänka skattetrycket.”

”De miljöskattehöjningar vi framför allt vill genomföra är:
• höjd koldioxidskatt
• en kilometerskatt på tunga lastbilstransporter som gynnar godstransporter på järnväg framför väg
• en anpassning av trafikskatterna så att energisnåla fordon gynnas
• en skatt på flyget (som idag helt är undantaget från energi- och klimatskatter)
Med den höjningen skulle bensinen bli cirka 2 kronor dyrare per liter.”

”I höstbudgeten 2009 lanserade regeringen det fjärde steget i jobbskatteavdraget, vilket Miljöpartiet sagt helt nej till. Vi tycker att detta är en olämplig åtgärd när Sverige befinner sig i en ekonomisk kris. Reformen är ett dyrt sätt att skapa jobb och den är ofinansierad, vilket kommer att leda till försvagade statsfinanser.”

”Kärnkraften i Sverige ska avvecklas snabbt med början omedelbart. Avvecklingen kan genomföras på 10-12 år, samtidigt som koldioxidutsläppen minskar.”

”Vi arbetar för en Tobinskatt på valutatransaktioner för att minska global spekulation och en global koldioxidskatt på flygbränsle för att minska klimatuppvärmning.”

Vattenmelonen är som mp. Grön utanpå - Röd inuti.

Fortfarande betonar miljöpartiet vikten av goda villkor för småföretagen. På det hela taget tror jag att deras ambition är ärlig, men frågan är hur mycket förbättringar småföretagarna kan räkna med när kamraterna Sahlin och Ohly satt ned foten. Av miljöpartiets gröna skatteväxling torde bara ena halvan, höjda miljöskatter bli verklighet. Den andra halvan sänkta inkomstskatter verkar man inte ens själv tro på längre, och miljöpartiets bundsförvanter är ju definitivt inte kända för någon tro på låga inkomstskatter.

Miljöpartiets vurm för att införa ytterligare en beskattningsnivå globalt bådar heller inte gott. Tänk vilka mängder av nya skatter som globala politiker skulle ta chansen att uttaxera, och tänk hur de skulle användas. FN har ju inte direkt gjort sig kända för sin sunda hushållning, effektiva byråkrati och kloka prioriteringar. Med friska miljarder i skattepengar torde vi få en kleptokraternas julafton.

Inte heller ett tokstopp i energiproduktionen när kärnkraften snabbavvecklas samtidigt som vi skär ner användningen av fossila bränslen torde gynna välståndet i landet. Miljöpartiet havererar också i det Magnussonska lackmustestet vad gäller synen på skatter. I sitt motstånd mot jobbskatteavdraget som en dyr reform avslöjar man vem av staten eller medborgarna som man ser som den rättmätiga ägaren till medborgarnas pengar – nämligen staten. Socialister!

Försvar & rättsväsende

”Som steg på vägen bör vi i trovärdighetens namn gå före på nedrustningens väg och minska våra militärutgifter. Invasionsförsvaret ska avvecklas.”

”Vi menar att Sverige borde ha en mer restriktiv vapenexportpolitik. (…) På sikt bör Sverige upphöra med export av vapen, nedrusta och ersätta värnplikten med en frivillig värntjänst.”

”Grunden för ett tryggt, säkert och solidariskt samhälle skapas genom en långsiktigt hållbar politik på arbetsmarknads, familje-, ekonomi-, miljö- och det socialpolitiska området. En progressiv kriminalpolitik finns i en solidarisk hållbar politik som syftar till att skapa ett humant och tryggt samhälle.”

”I huvudsak bör alternativ sökas till fängelsestraff”

Naivitet gränsande till galopperande godtrogenhet är miljöpartiets kännemärke i frågor kring försvar och rättsväsende. Vidare kommentarer är överflödiga.
Familj

”Feminism innebär att man inser att kvinnor är underordnade män och att man vill ändra på det. I den bemärkelsen har de gröna alltid varit en del av den feministiska rörelsen.”

”Möjligheten att överlåta månader mellan föräldrarna ska vara begränsad”

Att miljöpartiet köpt den feministiska smörjan rakt av gör dem dessvärre inte unika i Sverige. Viljan att kvotera föräldraförsäkringen torde dock vara större än hos de flesta, med goda utsikter till stöd hos de röda kollegorna. Miljöpartiet sticker fortfarande ut i sitt sällskap vad gäller ambitionen att föräldrar skall kunna vara hemma mer med sina barn, men inte heller där torde utsikterna att rucka de röda vara stor. Det ideologiska värdet av att tvinga in alla barn i den offentligt organiserade genuspedagogiken torde vara alltför stark för några kompromisser där.

Sammantaget torde miljöpartiet anno 2010 vara den mest utpräglat röda årgången av partiet, både i kraft av deras egna positionering, och i kraft av den alliansbildning man anslutit sig till. En röst på miljöpartiet är mer än någonsin en röst för ett socialistiskt Sverige, så akta er för Miljöpartiet.

Patrik Magnusson

9 Responses to “Varning för Miljöpartiet”


  1. 1 Allianspartisten februari 17, 2010 kl. 20:11

    ”…så framstår Wetterstrand även långt utanför sitt parti som en genuin, ärlig och kompetent person”

    Personligen har jag svårt för kamrat Wetterstrand då jag tycker att hon ofta framstår som arrogant även om hon i jämförelse med kamrat Eriksson utan någon som helst tvekan är den mest kompetente.

  2. 2 Halldin februari 18, 2010 kl. 8:44

    Avveckla fängelsestraff!? Hur verklighetsfrånvarande får man vara!? Kan väl inte vara många promille av deras röster som känner till den punkten.

  3. 3 Martin S februari 18, 2010 kl. 10:15

    Detta har ingenting att göra med ovanstående artikel, utan endast en stilla fundering om ett helt annat ämne som inte har blivit omskrivet.

    Två svenska soldater har blivit dödade i Afghanistan, och alla medier är/har varit fulla av nyheter och analyser kring händelsen. T.o.m. Aftonbladet har skrivit hjältereportage om soldaterna.

    Döm då om min förvåning när Tradition och Fason inte har skrivit en enda rad om detta. Istället publicerades artiklar om att lyktstolpar är mer populära än Sahlin på Facebook!?

    T&F har tidigare skrivit läsvärda artiklar kring Sveriges insatser i Afghanistan och vikten av att hylla våra soldater som är där.

    Varför skrivs ingenting om de döda soldaterna?

  4. 4 Patrik Magnusson februari 18, 2010 kl. 12:28

    Martin S:

    Det är inte alltid lätt att välja vad man skall skriva om. Vi försöker nog få så bra variation på innehåll, längd och djup på våra artiklar som vi kan. För egen del har jag ju ett speciellt intresse för utrikes- och säkerhetspolitik och tenderar att lägga stort fokus på detta. Afghanistan har t.ex. förekommit ett par gånger. Jag vill dock försöka undvika att bli allt för enkelspårig.

    Det som hände de två svenska officerarna är naturligtvis en tragedi för dem, för deras anhöriga, och kollegor. Självfallet är dessa två, liksom alla de som tjänstgjort, tjänstgör och kommer att tjänstgöra i svenska förband utomlands, hjältar, och jag bär ständigt mitt gula band på jackan för att visa mitt stöd. Just nu är det dock, som du konstaterat, så att praktiskt taget alla media uppmärksammar svenskarnas viktiga insatser i Afghanistan. För mig har det varit en signal om att jag kan ligga lågt just nu. Då känns det viktigare att fortsätta uppmärksamma dem när insatsens grå vardag återkommer och media gått vidare och hittat annat spännande att skriva om.

    Politiskt ser jag inte heller att just denna händelse är så mycket att kommentera. Att det är riskabelt att vistas i Afghanistan är ingen nyhet, och de som åker gör det frivilligt. Det var nästan givet att ett antal svenskar förr eller senare skulle få sätta livet till. Tyvärr blir det sannolikt fler.

    Händelsen har inte ändrat min syn på den svenska insatsen där, och tycks faktiskt inte heller ha påverkat den svenska opinionen i stort. Det är fortfarande en majoritet av svenskarna som anser att vi skall fortsätta att försöka hjälpa afghanerna att få slut på kriget och bygga sin demokrati.

    Tystnaden skall absolut inte tolkas som någon ringaktning av de svenska soldaternas insats. Om så blivit fallet beklagar jag det djupt. Tack alla svenska män och kvinnor som riskerar era liv för att hjälpa människor i nöd. Ni är hjältar!

  5. 5 Thomas februari 18, 2010 kl. 14:05

    Patrik Magnusson m fl,

    ”… Tack alla svenska män och kvinnor som riskerar era liv för att hjälpa människor i nöd. Ni är hjältar!”

    Instämmer med föregående talare.

    Mvh,
    Thomas

  6. 6 Stoller februari 18, 2010 kl. 22:08

    Det läskiga med miljöpartiet är att det för vissa framstår som mörkrött medan det av andra verkar uppfattas som ett närmast borgerligt parti med miljöprofil. De är utgör dock ett tydlig och ganska extremt vänsterparti. Tack Patrik för att du belyser detta. MP nämner ”företag” eller ”småföretagare” emellanåt – detta gör dem inte till ett borgerligt parti! Sahlin svamlar också på detta vis och nu har till och med Ohly och hans anhang börjat göra det! Tror de sig verkligen kunna värva borgerliga röster med detta?

    ”… Tack alla svenska män och kvinnor som riskerar era liv för att hjälpa människor i nöd. Ni är hjältar!”

    Tack till alla som med livet som insats och med hårt arbete hjälper dem som har det allra svårast. Ni är de som uppvisar den verkliga och sanna solidariteten.

  7. 7 Carolina februari 23, 2010 kl. 21:26

    Jag tror att svenskarnas stöd till de svenska soldaterna i Afghanistan är stort och blev större efter de två dödade officerarna. Däremot tror jag inte att svenskarnas stöd för själva insatsen, som en solidarisk och politisk operation egentligen är särskilt stor. Inte bland soldaterna själva heller – en betydande andel vill bara ha en sysselsättning, pengar och äventyr – vilket jag inte klandrar dem för. Av någon konstig anledning är de dock beredda att dö för saken också.

  8. 8 Allianspartisten februari 23, 2010 kl. 21:40

    ”Inte bland soldaterna själva heller – en betydande andel vill bara ha en sysselsättning, pengar och äventyr – vilket jag inte klandrar dem för. Av någon konstig anledning är de dock beredda att dö för saken också.”

    Ja man kan tro och tycka mycket, men är inte detta en anklagelse som är på gränsen till det oförskämda?

    Jag ska inte säga att jag träffat många som deltagit i utländska svenska styrkor, men några är det från olika tidsåldrar, Kongo, Gaza, Bosnien och Kosovo. Min bild är inte att detta varit några utpräglade äventyrare. Varför på detta sätt misstänkligöra de som verkligen har modet att göra en insats?

  9. 9 Patrik Magnusson februari 23, 2010 kl. 21:56

    Carolina och Allianspartisten,

    Jag har ganska många i min bekantskapskrets som tjänstgjort i Bosnien, Kuwait, Libanon och Afghanistan m.m.

    Min bild är nog att de allra flesta som åker på ett sådant uppdrag gör det utifrån en ärlig vilja att göra en insats, att hjälpa. Sedan finns det säkert andra för vilka äventyret, pengarna och karriären väger tyngre.

    Framförallt får man inte bli så enögd att man tror att det ena utesluter det andra. Man kan faktiskt drivas av äventyrslust och samtidigt en vilja att hjälpa.

    Hur det än må vara med motivationen så blir ju resultatet att soldaterna gör en viktig hjälpinsats, så egentligen skall vi nog inte heller klaga på de som eventuellt bryr sig mer om pengar än afghaner. De gör i vart fall en oändligt mycket större insats än alla vi som med aldrig så goda avsikter sitter hemma i trygghet och skriver på vårt tangentbord.

    Om jag skall vara lite petig så vill jag påminna om att inlägget ursprungligen handlade om miljöpartiet, så vi är på väg ganska långt från ämnet. Vill man diskutera Afghanistan och vår insats där på T&F kan jag dock rekommendera ett antal tidigare artiklar som berör detta ämne, och som man kan kommentera på.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,732 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar