Konservativa blir syndabockar i moderat fuskhärva

Det stormar hos stockholmsmoderaterna. Exakt vad som hänt är inte lätt för en utomstående att avgöra. Inte minst som den utredning partiet gjort delvis hålls intern. Klart är dock att ett antal personer använt sig av oetiska metoder för att uppnå bra resultat i provvalen, och därmed förbättra sina chanser till bra listplaceringar i det kommande valet.

Mats G Nilsson (m) - Gjorde sig själv omöjlig

Några av de utpekade fuskarna har tagit konsekvenserna av det uppdagade och avsagt sig sin kandidatur. Andra, som riksdagsmannen Mats G Nilsson, tar strid. Han anser sig inte ha gjort något fel, och tänker inte kliva åt sidan. Istället går han till angrepp på dem som avslöjat skandalen.

Det handlar om bittra konservativa personer som velat bli av med liberala motståndare, menar han. Därmed försöker han göra det som är en fråga om personlig moral och personligt ansvar till en politisk fraktionsstrid, och att flytta ansvaret från dem som fuskat till dem som sannolikt blivit förfördelade genom fusket och som sett sig tvingade att reagera.

Jag vet inte om det ligger något i att de som fuskat hör till en liberal falang, och de som protesterat är mer konservativt lagda. Kanske är det så. Men i så fall har jag svårt att se att detta på något vis skulle tala till liberalernas fördel, eller de konservativas nackdel. Det är ju fuskarna som begått fel, inte de som påtalat fusket.

Men, kanske är det så enkelt att han räknar med att om man kan utmåla motståndaren som konservativ, så är slaget redan vunnet i ett parti där konservativa idag jagas som ohyra med blåslampa. Förhoppningen skulle då vara att alla som inte vill riskera att stämplas som konservativ, och därmed effektivt göra slarvsylta av sin politiska karriär, gör klokt i att snällt finna sig i att utmanövreras av kandidater med ett mera rymligt samvete.

Denna typ av maskirovka skadar dock bara moderaterna som parti, och i synnerhet den liberala falangen i partiet. I ett fall där vi har enstaka personer som låtit sitt begär efter makt förblinda omdömet, framstår det istället som att vi har ett helt parti präglat av en mygel- och mobbningskultur, och med fraktionsstrider av gammalt vänstersnitt, eller kunde ha framstått om det inte blivit så att även Nilsson till sist fått silkessnöret. Med sådana vänner behöver moderaterna sannerligen inga fiender.

Precis när jag sitter och skriver detta nås jag nämligen av beskedet av även Mats G Nilsson kastar in handduken. Han kommer inte att kandidera i nästa val. Det är nog ett klokt beslut. Jag vet inte exakt vilken roll han haft i karusellen runt provvalet. De uppgifter jag har sett är väl egentligen inte särskilt graverande. Det verkar ju inte ens uteslutet att han handlat helt i god tro. Hade det stannat där kanske han kunnat få förtroendet att kandidera. Det som däremot gör hans ställning ohållbar är hans reaktion på affären, hans bagatelliserande av det inträffade och utfallet mot de ”bittra herrarna”.

Nu tror jag ändå inte att detta i längden kommer att skada moderaterna nämnvärt. Det handlar trots allt om en partiintern historia, och jag tror väljarkårens insikt om att detta sannolikt förekommer i lika stor utsträckning i alla partier, är ganska stor. Frågan är om det ens kommer att skada politikerskrået i stort. Jag är rädd att väljarnas förväntningar på våra politiker redan är så låga att detta framstår som en storm i ett vattenglas.

Brittisk Torypolitiker kampanjar i sin enmansvalkrets

Det man möjligen kan hoppas kommer ut av detta är en diskussion om svagheterna och bristerna i vårt valsystem. Fortfarande har partierna stort inflytande över vilka personer som tillåts kandidera till beslutande församlingar. I de flesta partier sker detta på ett betydligt mer slutet sätt än hos moderaterna. Samtidigt har partierna fjärmat sig från väljarna, och blivit små klubbar för inbördes beundran, i huvudsak befolkade av idéfattiga och ryggradslösa karriärister.

Kanske börjar tiden vara mogen för att på allvar diskutera införande av ett system med personval i enmansvalkretsar. Då flyttar man på allvar makten att välja kandidater till väljarna istället för partierna. Då får man på ett helt annat sätt kandidater som företräder sina väljare, och som har ett personligt ansvar för de beslut man stödjer. Då kommer vi att få politiker som inte kan dagdrömma sig genom en mandatperiod, utan tvingas visa resultat, och som får och måste stå för sina egna värderingar snarare än att lita till en partipiska.

Patrik Magnusson

8 Responses to “Konservativa blir syndabockar i moderat fuskhärva”


  1. 1 Allianspartisten februari 20, 2010 kl. 10:37

    ”Kanske börjar tiden vara mogen för att på allvar diskutera införande av ett system med personval i enmansvalkretsar. Då flyttar man på allvar makten att välja kandidater till väljarna istället för partierna.”

    Problemet med rena personvalskretsar är att de rent ”valmatematiskt” är svåra att få ihop. Följden kan mycket väl bli att ett parti som får flest röster i ett val ändå inte får majoritet i den valda församlingen.

    När striden om rösträtten stod i vårt land i början på 1900-talet var valsystemet den stora frågan. Branting och Staaf förespråkade majoritetsval i valkretsar medan högerledaren Arvid Lindman stod upp för och lyckades driva igenom det proportionella valsystemet, som rent ”valmatematiskt” är lättare att hantera.

    Själv tror jag mer på ett utökat personval där man kanske t.o.m. skall ”tvingas” att markera en kandidat. Med nuvarande system med pappersvalsedlar skulle detta kanske inte fungera men om vi övergår till någon form av elektroniskt valssystem skulle det vara fullt möjligt.

  2. 2 Patrik Magnusson februari 20, 2010 kl. 11:19

    ”Problemet med rena personvalskretsar är att de rent ”valmatematiskt” är svåra att få ihop. Följden kan mycket väl bli att ett parti som får flest röster i ett val ändå inte får majoritet i den valda församlingen.”

    Självklart finns det problem även med enmansvalkretsar. Risken att vi får olika majoriteter i valmanskåren och i den beslutande församlingen är ett. Inte heller vårt nuvarande system utesluter dock att detta kan ske. Som jag skrivit om tidigare kan det mycket väl bli verklighet i nästa val att fler röstar på alliansen än på den rödgröna axeln, men att det ändå blir Sahlin som blir statsminister (t.ex. om Kd åker ur).

    Kanske finns det andra lösningar som är bättre än enmansvalkretsar. Större inslag av personval vore defintivt bättre än dagens system i alla fall. Jag tycker ändå att man bör studera det brittiska systemet närmare. Eventuella matematiska nackdelar tror jag mycket väl kan uppvägas av det ökade personliga ansvaret.

    Om inte annat så borde ju förekomsten av ett sådant system gynna uppkomsten av ett enat alliansparti, och det tror jag i alla fall vi båda skulle välkomna.

  3. 3 Allianspartisten februari 20, 2010 kl. 14:24

    Alla system har nog sina brister och visst kan man diskutera hur demokratisk fyra-procentsspärren är. Dock, jämför man det proportionella systemet med ett system som innehåller majoritetsval så är min bild att fördelarna överväger för det proportionella valet. Det går inte komma ifrån att det ”valmatematiskt” är lättare att ”få till” ett proportionellt system.

    Från ett ”Allianspartiperspektiv” skulle det kännas som en mycket tilltalande lösning med ett Alliansparti kombinerat med personvalsystem där man måste kryssa. Här blir det då helt upp till väljaren vilka personer som väljs in och problemet med nomineringar, ofta i praktiken hanterad av partiernas inre kärnor, försvinner.

  4. 4 Zoco februari 20, 2010 kl. 19:26

    Något fusk är inte bekräftat. Däremot har en person (Mats Rudin) betalat några nya medlemmars avgifter. Han tog också konsekvenserna av detta.

    Tre partivänner har tagit emot listor med nya medlemmar och pengar för dessa från Mats Rudin samt registrerad dessa på kansliet. Hur detta kan anses vara fusk eller oförenligt med partiets anda övergår mitt förstånd. Däremot har de varit utsatta för en mediekampanj som startade på DN. DN har uppgett att informationen kommer från personer hos Moderaterna.

    Sammanfattningsvis kan man konstatera att personer hos Moderatarna har haft kännedom om att Mats Rudin betalat medlemsavgiften för några nya medlemmar samt lämnat över pengar och listor på dessa till andra i partiet. Mottagarna av listorna har sedan pekats ut som delaktiga i Mats Rudins regelvidriga värvningskampanj. Observeras bör att man har konstaterat att mottagarna inte har brutit mot något regelverk. Likförbannat är de brännmärkta i media och av partiet.

  5. 5 Populisten februari 20, 2010 kl. 21:48

    Även om Zocos uppgifter stämmer så är det oerhört beklämmande med denna typ av historier liksom t.ex. det tidigare utbredda medlemsfusket inom ungdomsförbunden, särskilt SSU, eftersom det blir så tydligt vilken slags moral som råder hos stora delar av den politiska överheten. Demokratins väktare? Baah! säger jag som betjänten i sagan om Pomperipossa.

    @Patrik M: Jag är helt enig med dig om att enmansvalkretsar vore att föredra. Dock vore det nog ett för stort steg att ta i Sverige. Men kopplingen mellan valkretsens väljare och valkretsens folkvalda behöver återupprättas. Två enkla reformer skulle ordna detta ändå.

    1) Förbud att kandidera annat än i den valkrets man bor i.

    2) Borttagen 4%-spärr och slopade utjämningsmandat (Medborgarrrättsrörelsen drivier f.ö. just detta). Det ska sägas direkt att SD då skulla ha ett antal mandat, men ska vi verkligen designa valsystem i syfte att hålla åsikter som stämplas som icke-korrekta ute ur riksdagen?

    @Allianspartisten: ”Problemet med rena personvalskretsar är att de rent ”valmatematiskt” är svåra att få ihop.”

    Den åsikt som du verkar ta för självklar Sanning är bara sann om man samtidigt postulerar att demokrati är liktydigt med partival. Enmansvalkretsar bygger på att man väljer en person att representera valkretsen, inte en representant för ett parti. Så finns i UK också två olika Labourpartier (och Torypartier), dvs ett allmänt parti som man kan vara medlem i, föra samhällsdebatt i och som kan hjälpa till med kandidaters kampanjer, samt ett annat parti som består av de MP som identifierar sig som Labour. Dessa två partier är helt olika juridiska personer.

    Ett vanligt påstående är att man får tvåpartisystem genom enmansvalkretsar och visst blir vanligen två partier dominerande, men det brittsiska underhuset innehåller faktiskt hela 10 partier. Låt vara att de flesta har tämligen få MP. Snarare är ju procentspärrar ett effektivt sätt att hindra starka lokala opinioner att få genomslag. Dessutom är detta ett hinder för nya landsomfattande partier eftersom de ofta börjar som lokalt starka rörelser (KD hade ju t.ex. länge en stark ställning i Jönköpings län innan de slog igenom i hela landet).

  6. 6 Allianspartisten februari 21, 2010 kl. 9:17

    Populisten,
    ”Den åsikt som du verkar ta för självklar Sanning är bara sann om man samtidigt postulerar att demokrati är liktydigt med partival.”

    Självklart eller inte men det är på detta sätt som demokratin ”kokat ner” inte bara hos oss utan i de flesta länder som man kan kalla för demokratier. Denna demokratiform är alltså vad den historiska utvecklingen lett till och man får förmoda att det då i detta finns en erfarenhetsbakgrund.

    För mig är demokratin som begrepp inte endast en fråga om majoritetens makt över minoriteten. Med enmansvalkretsar är risken att vi hamnar i en situation där majoriteten blir kraftigt överrepresenterad gentemot minoriteten. Detta tycker jag skulle vara djupt olyckligt. För att en demokrati skall fungera och respekteras krävs en delaktighet från minoriteten. Detta tror jag gäller oavsett om vi har partier eller rena personval. Även i ett system med rena personval kommer de valda pesonerna att omfatta ett fåtal verkliga grupperingar som de facto kommer att svara mot vad våra partier står för.

    De grundläggande frågorna i samhället förändras inte om vi inför ett personvalsystem. Det fria samhället, där det visas respekt för den enskilde och dennes familjer, kommer fortsatt stå mot socialismens ofrihet och förmynderi, i denna fråga har varje kandidat att ta en klar ställning, personvald eller partivald spelar ingen roll.

    Dock och som jag sagt tidigare, jag vill ha ett kraftigt utökat inslag av personval inom ramen för partivalet.

  7. 7 Populisten februari 21, 2010 kl. 21:36

    Allianspartisten,

    grunden för demokratin är att de fria medborgarna träffas på torget för att ta beslut i gemensamma angelägenheter medhelst handuppräckning. Så var det i den grekiska statsstaten och så var det i den höga nord där våra förfäder hållit ting så länge att det försvinner i forntidens töcken. Med tiden blev frågorna och de administrativa områdena för stora och den representativa demokratin måste uppstå. Det naturliga blev då att folket istället samlades på torget för att välja en person de hade förtroende för att representera bygden i den större församlingen, och därmed är enmansvalkretsen född. Detta är det ursprungliga, detta är det naturliga.

    Det proportionella valsystemet är en konstruktion som uppstår först då ideologierna gör sitt intog med sina naiva, och ömsesidigt uteslutande, anspråk på Sanningen. Väljaren förväntas bilda sig en uppfattning vilken Sanning som är den Rätta och välja därefter. Valet står mellan ideologier inkarnerade som partier vilket gör individerna onödiga.

    Men verkligheten ser annorlunda ut. Politikens dagliga hantverk är att besluta om allehanda vardagliga ting där de ideologiska skiljelinjerna är ringa. Vad dom behövs är dugliga personer. Vad garanterar att partierna sätter dugliga personer på listorna? Vad som behövs är personer som försvarar sin valkrets intressen mot statsmaktens. Varför skulle partigängaren göra det?

    Ytterst handlar politik om förtroende. Jag kan hysa förtroende för en person, men egentligen aldrig för en organisation. Jag tror inte att jag är unik. Därmed blir det reella valet mellan enmansvalkretsar där man röstar om förtroendet för en lokal representant och ”presidentval” mellan partiledarna. I Sverige har vi tydligt fått det senare och därmed flyttas debatten från det lokala torget till den centrala TV-rutan.

    För övrigt hindrar dagens valsystem effektivt möjligheten att kandidera som privatperson, vilket i sig är stötande.

  8. 8 Allianspartisten februari 22, 2010 kl. 19:36

    Populisten,
    Att man i demokratins ursprung samlades på torget, eller för att översätta detta till mer svenska förhållanden vid tinget eller sockenstämman, är en sak. Dock, med tiden lät sig inte detta sig göras rent praktiskt, och vi fick, som du mycket riktigt påpekar, den representativa formen av demokrati.

    I denna tid var vårt land ett lokalsamhälle där kontakterna med omgivningen, och då även den nära omgivningen, var ytterst begränsade. Att vi då fick ett geografiskt konstruerat valsystem där, i fallet härad en socken eller några näraliggande socknar utsåg en nämndeman, och i fallet bondestånd och riksdag, häradet utsåg riksdagsman,var fullt naturligt och alls inget att säga om.

    Men, handen på hjärtat min bäste Populist, lever vi i ett lokalsamhälle idag? Skall vi i nutidens ”avståndslösa” samhälle ha ett system med enmansvalkretsar där det är ounvikligt att den rent geografiska indelningen kommer att vara en mycket viktig faktor?

    Vidare är samhället idag oändligt mer komplext än när statsmedborgarna stod på torget någonstans i det antika Grekland eller när våra vikingaförfäder samlades till ting. Ett sätt att hitta mönster i denna komplexitet är just genom ideologierna. Även om det finns få, om ens någon, som till 100 procent omfattas av en ideologi, så är det ofta möjligt att ställa upp på huvudlinjerna.

    För mig är det av avgörande betydelse att en kandidat ställer upp på samma huvudlinjer som jag själv. I detta sammanhang är därför ideologi och i dess praktiska förlängning också parti viktigt (…at jag sedan tycker vi har onödigt många borgerliga partier är en annan sak). I nästa steg vill jag givetvis, som jag framfört i två inlägg ovan, ha mycket större möjlighet till personval inom ramen för partivalet. Jag tror att man skulle kunna hitta tekniska lösningar för själva valproceduren som skulle möjliggöra att man ”tvingas” kryssa en kandidat.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 927,842 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar