Den skånska rasismen

Rasism och främlingsfientlighet är en sorglig vardag i vårt land. Över hela landet utsätts dagligen personer med ”fel” etnisk bakgrund eller ”fel” religion för nedsättande kommentarer, hot och våld. Detta är fullständigt oacceptabelt, och dessbättre råder stor enighet bland de allra flesta i vårt land om detta.

Undantaget tycks vara Skåne. Där verkar det finnas en helt annan acceptans för rasistiska strömningar. Till och med från ledande politiskt håll rycker man på axlarna åt problemet, eller t.o.m. underblåser det. Den läsare som är bevandrad i väljarstödets geografiska statistik, och sedan tidigare känner min skeptiska inställning till SD, som ju har exceptionellt starkt stöd i Skåne, kanske nu förväntar sig en bredsida mot Åkessons gossar.

Fel! Denna gång är det en annan måltavla som får smaka på de Magnussonska verbala karatesparkarna. Det jag vill ägna uppmärksamhet åt denna gång är något annan än Sverigedemokraternas förvisso ogenerösa hållning i invandringsfrågor. Den här gången handlar det om riktig rasism, om trakasserier och förföljelser av en religiös minoritet som börjar bli så allvarlig att dessa människor börjat fly Skåne och Sverige.

Berlin 1940, eller Malmö 2010?

Det handlar om den förföljelse av judar i Malmö som nu tagit sådana proportioner att de börjat uppmärksammas i internationell press, som gör att stadens judar tvingas leva i skräck och att dölja sin identitet, och som t.o.m. fått en del att emigrera, eller att överväga emigration. Till skillnad från annan rasistisk förföljelse vilken närmast universellt fördöms i samhället, så får denna grupp inget stöd från den socialdemokratiska ledningen i staden.

Kommunalrådet Ilmar Reepalu (s) har gång på gång förnekat att problemet finns, eller bagatelliserat det. Om det faktum att judarna ser sig tvingade att fly hans stad har han egentligen inget att säga. Han ser det inte som ett problem. Tvärtom verkar han tycka att judarna får skylla sig själva som tillhör samma etniska grupp som styr ett land i Mellanöstern vars politik han ogillar.

Faktum är att Reepalu och hans vänsterallians nog får anses medskyldig till att ha underblåst dessa antisemitiska utbrott i Malmö, genom sitt dåraktiga beslut att stoppa Israels DC-lag i tennis att spela inför publik där i somras, och sina tvivelaktiga uttalanden. Det är ingen tvekan att det funnits antijudiska stämningar i Malmö innan dess, men genom denna av vänsterpolitikerna beslutade bojkott, har antisemitismen fått ökade legitimitet. Det var efter detta som angreppen på judarna eskalerade.

Judeförföljelsen i Malmö är ett komplext fenomen, och sätter samtidigt ljuset på den inkonsekvens och det hyckleri som präglar den svenska vänsterns antirasism. Komplexiteten manifesteras huvudsakligen i förhållandet mellan å ena sidan staten Israel, och å andra sidan individer av judisk härkomst. Israel är en kontroversiell stat. Landet befinner sig sedan dess födelse för drygt 60 år sedan i ständig konflikt med en stor del av dess grannar.

Även om jag själv tillhör de som uttalat stödjer Israel, så inser jag att detta land lika lite som något annat är ofelbart, och att man måste få kritisera den politik staten Israel för, utan att för den skull stämplas som antisemit. Samtidigt tenderar Israels kritiker att glida över från kritik av staten Israels handlingar till generell kritik mot judarna, och bland den vänster som närmast universellt tagit ställning för extremistiska palestinska rörelser och mot Israel, finns väldigt liten erfarenhet att skilja på sak och person. Är man jude bär man på en kollektiv skuld för allt som Israel gör när de försvarar sig mot sina fiender, och därmed får man också tåla att bli hatad och förföljd, verkar resonemanget lite tillspetsat gå.

Det finns hos vänstern en utpräglad oförmåga att acceptera ”fair play”, regler som gäller lika för alla. Så länge vänstern har sympati för en grupp är det rasism om denna utsätts för obehagligheter. Om det däremot är en grupp som man inte känner lika varmt för, eller t.o.m. ogillar, som står i skottgluggen, då gäller andra regler. Då tystar man ner, bagatelliserar, eller försöker helt enkelt skifta skulden till offret. Judarna i Sverige är en sådan grupp. De har blivit syndabockar för den israeliska politik man ogillar. Samma sak gäller egentligen de vita i Zimbabwe, som förföljs brutalt av Mugabes vänsterregim. Hade rollerna varit omvända, och de svarta förtryckts av de vita på samma sätt hade den svenska vänstern vrålat i högan sky. Nu är det ganska tyst om saken.

Kaninen Assud som i palestinsk TV lär barnen hata judar, vilka han deklarerar att han skall döda och äta upp

Den mest minerade delen av denna fråga är att en stor del av de antijudiska stämningarna som plågar Malmö kommer från invandrade personer med rötter i Mellanöstern. Det handlar om människor som växt upp i länder där man från barnsben indoktrineras att hata judar i barnprogram och i skolan, en indoktrinering som fortsätter i vuxen ålder genom politiker och massmedia. Att dessa människor tar med sig sitt judehat när de kommer till Sverige är inte förvånande.

Detta stör självklart bilden av rasisten som en reslig, blond och blåögd svensk med hakkorsarmbindel, och offret som en liten svag stackare som invandrat från Afrika eller Mellanöstern. Här handlar det istället om offer som sannolikt bott i Sverige i generationer, och rasister som själva är nyligt invandrade. Det stör vår egentligen ganska rasistiska föreställning om rasism som något som förövas av vita mot alla andra, av judar mot araber, och av alla mot svarta, men inte tvärtom. Bakom dessa antagande framskymtar ett resonemang där vissa grupper antas vara rasmässigt överlägsna och andra lägre stående.

Fredrik Federley (c) har gått till hårt angrepp på Reepalu för dennes släpphänta inställning mot antisemitismen i Malmö, och t.o.m. krävt hans avgång. Detta kommer så klart inte att ske. Han har nog ganska starkt stöd i sitt parti. Vi får dock hoppas att Malmös väljare ser till att han tvingas avgå till hösten. Malmö skulle verkligen behöva ett nytt styre, som tar tag i detta problem och ser till att tvätta bort den fläck på stadens rykte som redan spridit sig långt utanför Sveriges gränser.

Patrik Magnusson

27 Responses to “Den skånska rasismen”


  1. 1 Torbjörn Kvist februari 26, 2010 kl. 0:37

    Folkhemmet – rasism – socialdemokrati – antisemitism – Sverigedemokraterna – ut ur dimmorna träder konturerna av något kletigt och latent som det kanske går att sätta fingret på senare i sommar …

  2. 2 Rolf K Nilsson februari 26, 2010 kl. 7:10

    Vänder mig å det kraftigaste såsom skåning åt rubriken. Tala inte om ”skånsk” rasism. Tala möjligen om rasismen i Skåne. Med tanke på vilka krafter det är som bedriver en aktiv hets mot judar i Malmö ger beskrivningen ”skånsk” en felaktig bild av vad det är som pågår. I övrigt en artikel med åsikter som jag helt instämmer i.

  3. 3 Patrik Magnusson februari 26, 2010 kl. 7:32

    Rolf,

    Jag får be dig och alla andra skåningar om ursäkt ifall ni tagit illa vid er av rubriken. Jag medger att den var medvetet formulerad för att få läsarna att haja till, och att vilseleda dem en smula.

    Nu har vi sannolikt inte så många vänsteranstrukna läsare, men ibland när man vill lura någon att läsa och reflektera över något de egentligen inte vill ta till sig kan det vara effektivt att först leda in dem på en väg de tror sig vilja följa.

    I detta fall spelar jag således på en existerande fördom om skåningar som särskilt fientliga till invandrare, för att sedan i artikeln visa att rasismen faktiskt florerar ymnigt just bland de som flitigast brukar framställa sig som antirasister, nämligen den politiska vänstern.

  4. 4 Rolf K Nilsson februari 26, 2010 kl. 9:48

    Jag förstår både Ditt resonemang och Ditt uppsåt. MEN ”…spelar jag således på en existerande fördom om skåningar…” Det är precis så man stärker och etablerar en fördom. Jag erkänner att jag är känslig när det gäller den skånska frågan.
    Förra året brändes det på MUF Stockholms stämma en skånsk flagga inför jublande ombud. Den skånska flaggan är officiell flagga för region Skåne, det är en historisk och kulturell identifikationssymbol. Jag tycker inte om när symbolen för mina kulturella och historiska rötter brännes och jag tycker inte om när fördomar om min skånskhet strykes medhårs.

    I all vänlighet

    Rolf K

  5. 5 Patrik Magnusson februari 26, 2010 kl. 11:27

    ”Det är precis så man stärker och etablerar en fördom.”

    Där är vi inte överens. Om en fördom existerar försvinner den inte för att man tassar omkring den. Den behöver lyftas fram och utmanas. Om mitt försök var lyckat eller inte är en annan femma.

    ”Förra året brändes det på MUF Stockholms stämma en skånsk flagga inför jublande ombud”

    Vedervärdigt. Själv har jag ju min hemvist i andra änden av vårt avlånga land, men det spelar ingen roll. Varje region har rätt till respekt för sin särart och sina symboler. Att bränna flaggor är en hatisk och motbjudande handling. Där är vi helt överens.

    Kan för övrigt tillägga att jag till skillnad från allt för många norrlänningar absolut inte har något emot Skåne och skåningar. Det är ett vackert landskap, med intressant historia och trevliga människor som jag ett flertal gånger besökt på min semester, och säkerligen återvänder till.

  6. 6 Alex Birch februari 26, 2010 kl. 15:03

    Jag kan inte hjälpa att tycka det här är extremt roligt att följa i nyheterna. Först lobbade vänstern för en kollektiv europeisk skuld över folkmordet på judarna under andra världskriget. Men sedan hände något. Amerika gick in i Irak, och detta kopplades senare samman med Israels krigsföring i Gaza. Nu har vänstern i Sverige lobbat fram hat mot Amerika och Israel. Judarna är de nya nazisterna (under demo i Malmö målade vänsterradikaler hakkors på Israelflaggan). Man sympatiserar med offer, varje gång, oavsett sakfråga.

    Den roliga vinkeln ligger såklart i backlashet mellan etniska grupper, och hur Sverige inte förstår de komplexa kulturella problem som vi nu importerar. Rasismen mellan invandrare tar oss på sängen, för vi är mer fokuserade på att försöka tolerera allting och alla än att tänka realistiskt och förstå historia.

    –OFF TOPIC —

    Rolf, jag är också skåning, och jag förstår inte varför du blir defensiv. Det är klart man ska bestrida generellt skånehat (låt STHLmarna bränna vår flagga, vem tycker om deras förmynderi över vår regionalpolitik?), men det är ju ren fakta att vi är mer värdekonservativa (vänta, är inte det en positiv sak på den här bloggen, eller gäller det bara allting utom kulturnationalism?) och invandringskritiska. Och varför är vi det?

    – Danskt inflytande (i Danmark vågar man, omfg, stå upp för sin kultur och sin konstitution, och viker inte för andra kulturers anspråk)
    – Stora sociala och kulturella problem relaterade till invandring (tolerans i all sin ära, men vem orkar leva i mini-Irak? i så fall flyttar jag hellre till Irak och upplever genuin kultur)
    – Tätbefolkning (ju fler svenskar och invandrare du trycker ihop på mindre yta, desto mer problem kan du räkna med. obekvämt, men sant, om du jämför med andra invandringsstäder som Södertälje)

    Skåne är radikalt och det tycker jag inte man bör skämmas över. Våra sossar vågar iaf lyfta bladet från munnen emellanåt och säga saker som de är. Jag väljer en Skånesosse över en Stockholmsmoderat eller en Västerbottenfolkpartist vilken dag som helst.

  7. 7 Oskari februari 26, 2010 kl. 15:03

    Orsaken till ”den skånska rasismen” och stödet för SD finner man nog i att många flyktingar och invandrare under de senaste åren valt att bosätta sig just där. SDs starka resultat i Landskrona kan t.ex. inte helt frikopplas från att staden blivit något av Lilla Kosovo med en mycket stor (och, hävdar många) problematisk koncentration av kosovoalbaner. Detsamma gäller städer som Trelleborg, Kristianstad och Malmö.

    Problemet är inte den skånska rasismen, utan den liberala invandrings- och flyktingpolitiken och den olyckliga koncentrationen av invandrare/flyktingar till just södra Sverige/Skåne.

    Motståndet från Vellinge(borna) till att ta emot flyktingar från Malmö beror på att man vill undvika just de problem som uppstått i Malmö på grund av koncentrationen av flyktingar/invandrare där.

  8. 8 Patrik Magnusson februari 26, 2010 kl. 15:46

    Oskari:

    ”Orsaken till ”den skånska rasismen” och stödet för SD finner man nog i att många flyktingar och invandrare under de senaste åren valt att bosätta sig just där.”

    Tyvärr ger din tolkning av mitt inlägg en poäng till Rolf i hans och min diskussion om det lämpliga i min rubriksättning. Det jag avsåg med med termen ”skånsk rasism” hade alltså inte med SD att göra överhuvudtaget, utan refererade till det förhållandet att Malmös judar utsätts för rasistiska påhopp, och att detta tolereras eller t.o.m. uppmuntras av den politiska vänstern, och av många personer som själv har invandrarbakgrund.

  9. 9 Alex Birch februari 26, 2010 kl. 16:19

    Du sa det själv Patrik. Det här är ett vänsterfenomen. Man är pro-palestinsk och anti-israelisk/amerikansk. Snarare är det så att den så kallade SD-rasismen i Skåne stödjer judarna i deras sak och man är öppet pro-israelisk. Nynazisterna har dock en annan agenda och följer vänsterperspektivet på palestinakonflikten.

  10. 10 JohannaV februari 26, 2010 kl. 17:10

    Jag är själv Malmöbo och jag störs också av rubriken. De enda rasister vi har här inspireras nog mer av deras muslimska eller arabiska bakgrund än av den omgivande skånska kulturen tyvärr.

    Som en person som länge försökt uppmärksamma Malmöpolitikerna på antisemitismen i staden har jag lagt märke till att SD i Malmö är de enda som verkar i handling (och inte endast i ord) vilja gör något åt saken. Nämnas bör att SD väckt flera motioner i kommunfullmäktige (då bl.a. Reepalu varit närvarande och t.o.m. debatterat ämnet).

  11. 11 Allianspartisten februari 26, 2010 kl. 20:46

    ”Rasism i Skåne” eller ”Skånsk rasism” har möjligen lite olika innebörd men att det finns en problematik i vårt sydligaste landskap går inte att sticka under stol med.

    Sverigedemokraterna, som dessvärre, ju mer jag studerat partiet, hittar mycket tveksamma inslag hos, var i proncip dubbelt så stort i Skåne (6.5 procent) mot riket i övrigt (3.3 procent). Att Sverigedemokraterna appellerar till rasism framgår av skrivningen i principprogrammets andra avsnitt:

    ”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen.”.

    Märk här att man talar om ”etnisk likhet”.

    Vidare är det uppenbart så att det även finns rasister i meningen antisemiter i Skåne bland ett visst klientel hos en muslimska befolkningen i Malmö. Dessa tillhör med största sannolikhet inte Sverigedemokraterna vilket gör problemet än större.

    Till detta kommer vänsterkrafterna, med den no omdiskuterade Ilmar Reepalu. Reepalu kan här förmodas agera utifrån två agendor.

    Som den politiker Reepalu är vet han att det finns en grupp i det egna partiet, låt oss kalla dem ”gråsossarna”, som inte står särdelses långt från Sverigedemokraterna, som ju drivs av vurm för folkhemmet och beundran för socialdemokraternas socialistiska experiment från 60- och 70-talen, som gick under namnet ”blandekonomi”. Här gäller det alltså att hålla ett antal väljare på gott humör så att de inte faller av till Sverigedemokraterna.

    För det andra är Reepalu en vänstersympatisör. Vänstersympatisörer, från socialdemokrater ut till den yttersta terroristvänstern, drivs av ett hat mot USA. Allt som är emot USA är i det närmaste definitionsmässigt bra och riktigt. Detta senare gör de facto personer som kamraten Ohly till talibanförsvarare, riktigt så långt har det kanske inte gått med kamraten Reepalu men i grunden är det samma snedvridna verklighetsuppfattning man utgår ifrån.

  12. 12 AnteBragd februari 27, 2010 kl. 17:31

    Allianspartisten
    Vad är det med formuleringen ”etnisk likhet” som är rasistiskt? Blir man automatiskt rasist om man råkar befinna sig i ett sammanhang med enbart folk från sitt egna folk, eller hur ska man tolka ditt resonemang?

    ”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen.”.

    Den historiska erfarenheten visar att citatet ovan har rätt.

  13. 13 AnteBragd februari 27, 2010 kl. 17:32

    Eller åtminstone till stor del.

  14. 14 Allianspartisten februari 27, 2010 kl. 21:16

    AnteBragd,
    Om man som en grundtes, i sitt partiprogram, talar om ”etnisk likhet” talar man i termer av uteslutning. I förlängningen innebär detta att om man inte i ett land tillhör rätt etnicitet ja då hör man inte hemma där. Jag kan tyvärr därför inte se att det finns rasistiska resonemang bakom detta även om inte partiet som sådant är uttalat rasistiskt.

    Hävdandet av den ”etniska likhetens” princip har ofta ställt till en enorm tragik och ofattbart lidande. Ett av de senaste exemplen på detta i större skala är de tragiska konflikterna på Balkan under 90-talet och där det finns kvarvarande problematik i Kosovo. Ett dagsfärskt exempel på vad principen om ”etnisk likhet” kan innebära kan studeras i Zimbabwe, en av världens absolut värsta skurkstater med ärkerasisten Mugabe som främste härförare.

    Historien är fylld av folkvandringar och det vi ska komma ihåg är att dessa folkvandringar varit en viktig del i samhällsutvecklingen. Se till exempel på Förenta Staterna, ett land som är resultatet av just folkvandringar. Här finns förvisso en gemensam identitet som är oerhört viktig, men denna identitet har inget med etnicitet göra, utan utgår istället från de principer som finns i den amerikanska konstitutionen.

    I ett gott samhälle måste människor av olika etniskt ursprung kunna leva sida vid sida. Här talar vi om grundläggande männsikovärde.

  15. 15 AnteBragd februari 27, 2010 kl. 22:17

    De exempel du drar upp visar ju verkligen hur problematiskt det blir när flera etniska grupper delar ett territorium. Hade länderna i f.d. Jugoslavien varit självständiga stater från början, där varje folk hade sitt eget fysiska och andliga utrymme, så hade regionen antagligen sparats en hel del konflikter. Historien talar sitt tydliga språk, det är när folk tvingas ihop av totalitära stater med verklighetsfrämmande ideologiska mål (tex Sovjet eller Jugoslavien, Sverige på 2000-talet?) som etniska konflikter lätt uppstår. Vulgärnationalism är snarare ett symptom på ett dysfunktionellt samhälle än orsaken i sig.

    Vad gäller USA så har det väl fungerat relatvit bra, mycket på grund av det du säger, att det bygger mycket på gemensamma värderingar. Man får inte glömma att landet är så stort, att de flesta etniska grupper har haft möjlighet att leva relativt enklaviserat. Sen tror jag att en till av anledningarna att det har fungerat ganska bar är att det traditionellt har funnits en slags ”etnisk hierarki” hur osmakligt man än kan tycka det låter. Anglo-amerikaner på toppen, tyskar och skandinavier, irländare och kanske östeuropeér. På botten var givetvis slavarna och deras ättlingar. Det har funnits liknande strukturer i Latinamerika, med vita på toppen, mestizos, indianer och svarta osv.

    Människan kommer alltid identifiera sig mer med sitt egna folk, då det är med dessa man delar språk, historia, kultur, sociala koder, till viss grad även utseende med. För mig är det en del av människovärdet (som du gärna pratar om) att en människas etniska identitet och gemenskap värderas och respekteras.

    Nu vill inte jag, och det tror jag inte heller SD vill, att Sverige ska vara 100 % ”homogent” och inte heller tror jag SD har utarbetat nån slags politik för att göra det så. Sen måste man ju få diskutera generella principer för hur välfungerande samhällen bör ordnas.

  16. 16 Stoller februari 28, 2010 kl. 0:17

    Patrik Magnusson:
    ”Detta stör självklart bilden av rasisten som en reslig, blond och blåögd svensk med hakkorsarmbindel, och offret som en liten svag stackare som invandrat från Afrika eller Mellanöstern.”

    Ja, det blir lätt problematiskt för vänstern när deras svart-vita(!) mallar inte riktigt passar i en mer mångsidig verklighet.

    Det moderna västerländska vänsteretablissemanget drivs i stor utsträckning sedan 60-70-talen av två drivkrafter. Dessa är: rasism och sexism.

    Rasismen består av att man har väldigt rigida schabloner och förväntningar knutna till ras. Exempelvis antas all ondska komma från vita människor. Man utgår också från att alla icke-vita är ”goda” vänsteraktiviser. Om en ”färgad” människa visar sig ha borgerliga åsikter eller om en sådan människa på annat sätt uppför sig och tycker annorlunda än vad vänstern förväntar sig efter personens hudfärg, anklagar man genast denna människa för att vara en korrupt förrädare eller för att vara dum och vilseledd. Om ”färgade” människor begår uppenbart onda handlingar, exempelvis folkmord, skall vi inte ingripa, det är emot folkrätten heter det. Dessutom konstruerar man långsökta förklaringar till varför det är de vitas fel när svarta slår ihjäl svarta (om man alls bryr sig om det) och omyndigförklarar därmed en stor del av jordens befolkning. Rasism, i vid mening, visar sig också i det kulturhat, riktat mot den egna kulturen, samtidigt som man väldigt naivt och okunnigt hyllar andra kulturer.

    Sexismen består i att man ser män och kvinnor som kollektiv och ej som individer. Detta samtidigt som man paradoxalt nog förnekar alla (evolutionärt betingade) skillnader mellan könen. Män utmålas som onda, förtryckande, sammansvärjda förövare. Medan kvinnor ses som goda, osjälviska, prosociala och förtryckta. Man är därför idag inom vänstern väldigt individualistisk och vill slå sönder alla naturligt framväxta kollektiv, exempelvis familjen. Tillsammans med en del liberaler förespråkar man ”stats-individualism”. Därmed ökar beroendet av staten och den mer isolerade människan blir mer lättstyrd. Radikalfeminism och genus-”vetenskap” har ett oerhört inflytande i vårt samhälle. De får stå oemotsagda av alla som har eller som aspirerar på makt då dessa maktaspiranter riskerar angrepp om de bryter mot riddaridealen genom att säga: ”Men vänta lite här nu. Det där är ju faktiskt inte riktigt klokt!”. Endast kvinnor kan uttala sig kritiskt i dessa frågor. De riskerar dock att råka ut för samma sak som ”färgade” som inte tycker ”rätt”: de blir anklagade för att vara bakom flötet och vilseledda av ondskan. Eller värre: att de för egen vinning har lierat sig med ondskan (ondskan benämns ”patriarkatet”, ”kapitalismen”, ”den vite västerländske mannen” eller ”borgerskapet”). Man kan kalla människor som inte tycker som vänstern förväntar sig enligt deras ras eller kön för ”alibi”. Man riktar sig mot en motståndare och talar nedsättande om exempelvis ”deras kvinnliga alibi” eller ”deras svarta alibi” eller ”deras husneger”. Rasismen och sexismen är renodlad och uppenbar. Ondskan tillhör alla de som tänker utanför de mycket snäva politiskt korrekta vänsterramarna. Alla medel är givetvis tillåtna för att bekämpa ondskan.

    Att det sedan emanerar märkliga ”vetenskaper”, politiska teorier och märklig praktisk politik från dessa grundantaganden är kanske inte så mycket att förundras över.

    Rolig detalj nummer ett: Mannen som den råbarkade sällen och kvinnan som den goda och väna är en rest från det gamla patriarkala riddaridealet. Galanteriet som fortlever i vår kultur är den kraft som gör det möjligt att uppenbart störda företeelser som genus-”vetenskap” och radikala feminismer har så stor makt i vårt samhälle.

    Rolig detalj nummer två: Bakom masochism ligger skuld. Hatet mot den egna kulturen, etnisk masochism, har sina rötter i kristendomen. Denna har under historiens gång av vissa grupper och individer lett till en besatthet av skuld. Många är de asketer som späkt sig själv, vissa till döds, medan de vältrat sig själv i den tjocka, söta smärtan/njutningen av sin egen skuld och sitt självplågeri. Eskatologisk extas har också varit en potent kraft i den kristna historien. En förtjust förväntansfull och skräckblandad bävan för och längtan efter världens undergång. Postkoloniala predikare och extasiska västerländska västhatare har förpassat skulden från sig själv och projicerar den på det onda västerlandet, vilkets undergång de både längtar efter och fruktar. Marx är den ende guden och Naomi Klein är hans profet, skanderar de samtidigt som de lierar sig med satan själv om det behövs för att påskynda världens undergång.

    Vad gäller den moderna vänsterns båda huvudsakliga drivkrafter kan man alltså konstatera att de helt sitter fast i den västerländska patriarkala medeltiden. Hepp!

    Judehatet orkar jag knappt ens nämna. Jag är en kristen i Malmö och jag skäms oerhört över vilka följder vänsterns pakt med radikal islamism och gammalt ”hederligt” svenskt judehat har fått. Juden och staten Israel är det perfekta offret. Israeler är ”dem”, ”de andra” som är lätt att urskilja från ”oss”. Samtidigt är judarna tillräckligt västerländska för att vänstern ska kunna hata dem som västerländska. Dessa framgångsrika kapitalister och demokrater som efter årtusenden av förföljelser har börjat kunna freda sig då de tillåtits bygga upp ett eget land. Var gärna kritisk till delar av deras politik och till delar av deras krigsföring. Men förnekar du deras rätt till existens som land (om du är antisionist), förtjänar du inte annat bemötande av dem än förakt och om du aktivt motverkar deras existens på plats, förtjänar du endast att deras vapen riktas mot dig.

  17. 17 Allianspartisten februari 28, 2010 kl. 9:25

    AnteBragd,
    Det du gör är att måla upp en statisk bild av världen, där varje folk under historien levt i väl avgränsade områden. Så är det inte och så kommer det inte att vara. Lär och studera historien.

    Gamla Jugoslavien innehåller många exempel på detta där olika ”etniska” folkgrupper levt ”om varandra”, låt vara i det vi kan kalla ”enklaver”. En av huvudorsakerna till de fruktansvärda massmorden, ”den etniska rensningen”, under 90-talet, var just att denna typ av enklaver skulle ”rensas bort”, oavsett om befolkningen bott här i hundratals år. Ditt inlägg i detta stycke vittnar om ganska stor avsaknad av insikt i de historiska förhållandena, då många av ”enklaverna” har betydligt äldre ursprung än det Jugoslavien som skapades efter första världskriget.

    Vi ser serbiska byar i det nu självständiga Kosovo som isoleras allt mer. Även här är det frågan om människor som bott på samma plats i 100-tals år.

    I Europa flyttade under århundradena många tyskar österut och slog sig ner i det som idag är Kaliningradområdet, Polen, Solovakien, Tjeckien och Ungern. Även här skedde en ”etnisk rensning” efter andra världskriget, då människor som i många många generationer levt på samma plats tvingades bort. Här blev den enskilda människan ett kollektivt offer, och fick utstå en kollektiv skuld, för det krig som drivits fram av den vanvettiga naziregimen.

    Jag talade i mitt förra inlägg om situationen i Zimbawe. Här talar vi om europer som bott i detta land i kanske 120 – 130 år vilket är kanske 5 generationer. Här har många många tvingats att lämna landet som en en följd av rasisten Mugabes politik. För dessa människor, ”etniska europeer” är Zimbawe lika mycket hemland som för ”etniska afrikaner”.

    Sydafrika är ett annat land, som alls inte gått lika långt som Zimbawe, men där man infört ”omvända apartheidlagar” där det är mycket svårt för ”etniska europer” att få t.ex. statliga och kommunala arbeten. Arbeten de förnekas enbart på grund av sin ”etnicitet”. Följden är en relativt stor utvandring av ”etniska europeer”. När man på plats träffar de ”etniska europeerna” (många boer som har levt i landet sedan 1600-talet) ser man dystert på tillvaron och menar att den ”etnicitetsbaserade” politiken leder till en enorm ”brain drain”.

    AnteBragd, läs historien och skapa dig en bild över alla folkvandringar som sker och sett. Titta på hur olika ”etniska” folkgrupper, ibland helt blandat och ibland i enklaver, levt sida vid sida i hundratals, ja ibland i tusentals, år. Du kommer då att se orimligheten i ditt ”etnicitetsteoretiska” resonemang.

    Resonemanget om ”enicitet” är ett djupt kollektivistiskt resonemang som bygger på att man indelas i ett kollektiv enbart beroende på med vilka ”utseendemässiga” gener man fötts. Ett sådant resonemang kan jag, som försöker stå upp för den västerländska kristna traditionen och dess syn på människovärde, aldrig acceptera. Därav min kraftiga och djupa kritik av SD och alla andra som svänger sig i termer av ”etnicitet” när man talar om hur samhället skall organiseras.

  18. 18 AnteBragd mars 1, 2010 kl. 0:19

    Allianspartisten
    Det är lite av en besvikelse att du inte ens försöker förstå mitt resonmang. Du lägger också till dig med en viss besserwisser attityd, när du upprepade gånger uppmanar mig att läsa historia.

    Jag är fullt medveten om att folk historiskt sett inte levt på samma plats sen tidernas begynnelse, eller att man inte levt i välavgränsade områden.

    Jag har aldrig, som jag antydde innan, stött någon form av vulgärnationalism eller någon långt driven politik som härstammar från sådant tänkande. Du har dock, trots alla exempel du drar upp, en ovilja att förstå dynamiken i etniska konflikter och framför allt problematiken i multietniska samhällen.

    Du nämner tex de fd tyskdominerade områdena i det som nu är Polen, Tjeckien och Slovakien och målar en bild av att problemen började i slutet eller direkt efter andra världskriget. Först och främst har jag fått känslan av att tyskarna var i stark majoritet i flera områden och städer bla Bratislava (förr kallat Pressburg om jag inte minns fel). De levde alltså antgagligen ganska enklaviserat och således inte sida vid sida med de slaviska folken (såvida man inte har en vid tolkning av begreppet ”sida vid sida”). Efter första världskriget, när gränserna ritades om, så tillföll många av dessa områden nya statsbildningar, då tänker jag främst på Polen och Tjeckoslovakien. Dessa stater identiferade sig naturligtvis mer med de folkslag som de var ”skapade för” dvs polacker, tjecker och slovaker, än med tyskarna (eller ungrarna i Slovakien)oavsett hur länge de må ha bott där. Som du säkerligen vet så gjorde Hitler senare politik av de tyska minoriteternas situation, vilket hade tragiska följder för alla inblandade.

    Poängen är att, där du verkar se nationalismen som problemet i sig, och önskar nån slags liberalanstruken social ingenjörskonst av ”det finns inga legitima kollektiv” -typen för att motverka detta, så ser jag konflikterna på ett annat sätt. Jag tror snarare att etniska konflikter uppstår därför därför att diverse folk (eller etniska grupper) lever i en tillvaro (ofta under en ”främmande” statsbildning) som inskränker deras historiska, kulturella eller mänskliga rättigheter. En drivande faktor i många mellanstatliga konflikter är också när ett land känner att deras ”etniska fränder” kränkts av en annan stat (ofta ett grannland). Då är det nära till hands med den urspårade typen av nationalism. Den dynamiken gällde i Sudetlandet såväl som Armenien vs Azerbaijan och många, många fler konflikter.

    Slutsatsen är att, risken för konflikter minimeras om folk lever i statsbildningar som följer de etniska och kulturella gränserna så långt som möjligt, dvs nationalstater. Jag påstår dock inte att det alltid, eller speciellt ofta, är så lätt att fastställa var dessa gränser går, vare sig det gäller Sudetlandet, Kosovo eller Palestina och många andra fall. Folk rör på sig precis som du har noterat, och folk har olika åsikter om vilka krav som är legitima. Det är snarare fråga om en slags princip som man bör arbeta efter, på ett humant och rättvist sätt givetvis.

    För att kommentera din slutkläm, så är försöker även jag stå upp för den västerländska kristna traditionen. Dock vet jag inte om jag uppfattar det som att den västerländska traditionen underkänner alla former av kollektiva identiteter, det låter mer som en nyliberla tankebildning i mina öron men jag kan ha fel.
    För att avsluta, så får du gärna ge historiska exempel på när folk har levt ”sida vid sida” fredligt och i samexistens,utan att några konflkter har uppstått, eller att det har funnits någon slags hierarki mellan grupperna.

    God kväll!

  19. 19 Allianspartisten mars 1, 2010 kl. 23:50

    AnteBragd,
    Låt oss gå tillbaka till utgånspunkten för denna diskussion, ett citat ur SD’s principprogram:

    ”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen”

    Det jag starkt reagerar på är begreppet ”etnisk likhet” som ju i praktiken säger att man skall ha ”rätt utseendemässiga gener” för att passa in i ett samhälle. För mig gränsar detta farligt nära till rasim och något som är snäppet mer än endast ”vanlig” nationalism.

    Jag inte fullt klar över din inställning i frågan om etnicitet. För mig däremot, som har nära relationer till personer av annan etnicitet som i övrigt är svenskar fullt ut, blir jag oerhört upprörd över skrivningar om ”etnisk likhet”. Detta ber jag dig respektera.

    Utöver detta har jag i olika sammanhang och på olika sätt träffat personer som drabbats av konsekvensen av sådana som hävdar den ”etniska likhetens” princip. Jag har träffat såväl Sudettyskar (…även om det var ganska många år sedan nu) såväl som fördrivna Bosnier som flytt till vårt land, jag har bekanta som har ryska släktningar som är ”andra klassens medborgare” i Lettland och jag har arbetat ihop med boer som är djupt oroade av den ”omvända apartheidpolitik”, som man menar är på frammarsch i Sydafrika. Dessa möten har påverkat mig, det vill jag också att du ska förstå.

    Gemensamt för dessa personer är att de själva inte har försatt sig i en situation som kan få mycket tragiska och livsavgörande konsekvenser. Deras enda fel är att de har fel etnicitet (d.v.s. fel gener) genom att deras förfäder frivilligt eller tvångsmässigt bosatt sig på en plats där det finns sådana som idag anser att de inte passar in.

    Jag tar alltså i detta avseende den enskilda människans perspektiv framför den nationalistiska teorins perspektiv. Du säger ju själv:

    ”Jag påstår dock inte att det alltid, eller speciellt ofta, är så lätt att fastställa var dessa gränser går, vare sig det gäller Sudetlandet, Kosovo eller Palestina och många andra fall. Folk rör på sig precis som du har noterat, och folk har olika åsikter om vilka krav som är legitima.”

    Det är precis detta som är min hela poäng och det som jag menar att historien har lärt oss. Grundproblemet är att det inte finns något ”nolläge” att utgå ifrån varför problemet i praktiken inte är lösbart. Det vi har att utgå ifrån är den situation som råder idag och framförallt de människor, av kött och blod, som lever och verkar idag.

    Att Stalin genomförde en hårdhänt tvångsförflyttningspolitik skall rimligen inte behöva drabba de tvångsförflyttades barnbarn och barnbarns barn. Det hela handlar om människovärde och inte om ”nån slags liberalanstruken social ingenjörskonst av ”det finns inga legitima kollektiv” -typen” som du insinuerar.

    Samhället måste byggas utifrån den komplexa verklighet som vi lever i och inte utifrån teoretiska och utopiska modeller. I detta avseende har den rent nationalistiska ideologin precis samma problem som socialismen och för all del också den extrema liberalismen. Man ser bara modellen och inte den verklighet som modellen på ett ytterst förenklat sätt försöker att beskriva.

    Observera också att min argumentation i denna diskussion främst avser begreppet ”etnisk likhet” och inte primärt nationalism och nationalstater även om jag har åsikter även här.

    Du ber mig avslutningsvis att ge exempel på folkgrupper som lett fredligt sida vid sida. Här behöver vi inte gå speciellt långt. I vårt eget land har vi samerna, där det förvisso funnits problematik och konflikter, men där vi, undantaget en och annan jakt- och fiskekonflikt, måste konstaera att samexistensen är ganska fredlig.

    Går vi österut så har vi Finlandssvenskarna som, i alla fall mestadels, levt i fredlig samexistens med Finnarna ända sedan Birger Jarls kolonisation i mitten av 1200-talet. Även västerut finns exempel, om än i mindre skala, i vår absoluta närhet då det i den tyska staden Flensburg finns en dansk minoritet, som efter vad jag kan förstå lever fredligt ihop med sina grannar av tysk ”etnicitet”.

    Det riktigt stora exemplet, Förenta Staterna, en statsbildning baserad på gemensamma värderingar och inte etnicitet, har redan nämnts. Här har det inte varit problemfritt och konflikter finns fortfarande, t.ex. i sydstaterna, men det finns också områden där olika etniciter lever sida vid sida på ett mycket väl fungerande sätt.

    Om jag slutligen ska tillåta mig en reflektion kring nationalstatsproblematiken så utgår denna just från Förenta Staterna. Här talas det ofta om hur ung historia Förenta Staterna har jämfört med Europas historia. Ser vi på statsbildningen Förenta Staterna som sådan och jämför den med dagens Europeiska statsbildningar så är det endast en drygt handfull statsbildningar som är äldre än Förenta Staterna.

    Med detta inte sagt att nationalstater inte skulle kunna fungera men Förenta Staterna är ändå ett talande exempel på att nationalstatens princip alls inte är någon förutsättning för en framgångsrik statsbildning.

  20. 20 Patrik Magnusson mars 2, 2010 kl. 20:14

    Jag kan nog bli tvungen att revidera min uppfattning att Reepalu kommer att kunna sitta kvar på sin post. Karln har ju uppenbarligen ingen insikt i hur motbjudande hans åsikter är, och varje gång han öppnar munnen för att försvara och förklara sig gräver han sig allt djupare ner i den bruna smörjan som kallas antisemitism.

    Nu senast gråter han ut om hur ”israellobbyn” bedriver personkampanj mot honom.

    http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=18537

    Återigen denna oförmåga att skilja på staten Israel och enskilda personer av judisk härkomst. Försvarar man alla svenskars, även judars, rätt att leva i trygghet från förföljelse, hör man således till Israellobbyn. Reepalu är nu farligt nära att löpa linan fullt ut och uttala den misstanke som kankse rör sig i hans huvud, och som definitivt rör sig i många av hans väljares.

    Är det inte så att vi nu ser tecknen på en mäktig global judisk konspiration, en allians av politiker, bankirer och journalister som krossar alla som, likt Reepalu, står i dess väg?

    Reepalu skall ha utsatts för hot. Detta är självfallet oacceptab elt. Hur vedervärdiga hans åsikter än är måste han få uttrycka dem utan att utsättas för hot och våld. Däremot får han finna sig i att kritiseras för dem. Det vore klädsamt om han också kunde utsträcka samma ynnest till sina motståndare.

    Skall man gå efter hans måttstock så är det inte bara han som får skylla sig själv när hans åsikter får folk att låta sin vrede gå överstyr, alla socialdemokrater, svenskar, män, ateister (eller vad han nu har för tro) måste nog också vara beredda att utstå samma behandling, oavsett vad de själva har för uppfattning. De hör ju till samma kollektiv som Reepalu. Som tur är torde hans motståndare inte sjunka så lågt.

  21. 21 Patrik Magnusson mars 2, 2010 kl. 20:44

    En annan av Reepalus motoffensiver har satts in mot centerns Fredrik Federley, som ju var något av upphovsman till att Reepalus inställning till det antismeitiska problemet uppmärksammades.

    Han levererar ytterst nedlåtande kommentarer om Federleys person, bl.a. om hans hobby att uppträda som transvestit. Undrar just om en borgerlig politiker skulle komma undan med ett motsvarande angrepp på en sosse.

    Han har också hunnit med att hota sveriges radios Svante Weyler med polisanmälan för att han haft fräckheten att kritisera Reepalu. Där tycks han dock ha backat sedan han fått löfte om att komma med en replik i radio. Kanske inte så smart. Med tanke på hur han förvärrat sin egen situation varje gång han öppnat munnen i frågan, så måste ju ett radioframträdande från Reepalu närmast betraktas som en present till Federley, Weyler m.fl.

    Jag tror Reepalus öde kommer att avgöras i den sändningen. Lyckas han prestera en reservationslös ursäkt och ett reservationslöst avståndstagande till sina tidigare uttalanden, utan att tillfoga några nya grodor, kanske han får sitta kvar, åtminstone till valet. I annat fall tror jag han är körd.

    Sossarna har inte råd med ett sådant sänke i valrörelsen. Det har de så många av redan.

  22. 22 Allianspartisten mars 2, 2010 kl. 20:56

    ”Sossarna har inte råd med ett sådant sänke i valrörelsen. Det har de så många av redan.”

    …vilket för min del innebär att det inte är någon brådska med att avpolletera kamrat Reepalu, låt honom fortsätta med att visa de unkna åsikter som helt uppenbart finns långt in i socialdemokratin och ”den heliga” arbetarrörelsen.

    Hur som helst har sagde kamrat Reepalu gett sig in på en mycket märklig väg. Hans sedan länge kända antisemitiska, och djupt avskyvärda, uttalanden följs nu av oförståelse för vad yttrandefrihet innebär genom de minst sagt tramsiga angreppen på Weyler.

    Det finns helt visst fler kamrater av kamrat Reepalus snitt och även dessa bör föras fram i ljuset och utsättas för den granskande journalistiken.

  23. 23 AnteBragd mars 2, 2010 kl. 21:52

    Allianspartisten
    Vi talar förbi varandra trots upprepade försök att förklara våra ståndpunkter. Du upplever att SD´s tal etnisk likhet som en primär förutsättning för ett fredligt och harmoniskt samhälle som obehagligt. Jag upplever det som en relativt, jämfört med alla riksdagspartier hållning, verklighetsbaserad samhällssyn. Begreppet etnicitet har kanske olika betydelser för oss. Vi får även helt enkelt sätta punkt för den här gången och ”agree to disagree”.

  24. 24 Allianspartisten mars 2, 2010 kl. 23:28

    AnteBragd,
    Ja, jag upplever SD’s skrivning som obehaglig.

    Det som är betecknande är att SD skriver ”etnisk och kulturell likhet”. Detta kan inte tolkas på annat sätt än att man menar att även den rent biologiska aspekten är betydelsefull. Om det endast stått ”kulturell likhet” hade jag även här haft en del synpunkter men inte alls utifrån den fundamentala aspekten av människovärde.

    Genom att man blandar in den biologiska aspekten blir det hela farligt nära rasism och då kan inte mitt avståndstagande från partiet bli annat än mycket kraftfullt.

  25. 25 JohannaV mars 3, 2010 kl. 11:35

    Nedanstående skrev jag den 25 februari men har tydligen tagits bort:

    Man får inte glömma att sd talar om en inkluderande svenskhet – alltså är den sk etniciteten inte avgörande. Men jag tror att etnisk homogenitet i befolkningen är en stor fördel när det gäller att bygga upp ett tryggt samhälle och min uppfattning är att invandrare och svenskar med annan etnisk bakgrund inte ser vår homogenitet som ett hot.

  26. 26 Allianspartisten mars 3, 2010 kl. 16:20

    JohannaV,
    Faktum kvarstår att SD i en av principprogrammets fundamentalparagrafer talar om ”etnisk och kulturell likhet”. Detta går inte att komma undan, hade inte etniciteten varit viktig hade man rimligen inte haft med den i en fundamentalparagraf.

    Alltså, slutsatsen att SD svänger sig med skrivningar som ligger farligt nära rasism kvarstår.

  27. 27 Oskari mars 30, 2010 kl. 14:01

    Det går inte att komma ifrån att välfärdssamhället/-staten såsom det byggdes upp under mellankrigstiden byggde på en etnisk och social homogenitet. Utan etnisk homogenitet ingen gemenskap och utan gemenskap är det svårt att övertyga människor om att de ska överlämna 60% av lönen till samhället att omfördela.

    I ett multietniskt och därmed, per definition, mindre homogent Sverige kommer folk att känna allt mindre gemenskap med varandra/andra grupper i samhället och vara mindre benägna att acceptera omfattande ofördelning av inkomster.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,732 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar