GÄSTKRÖNIKA: Hans Wallmark

POLITIK BORTOM MARKNAD OCH MAKT

Den andra idéstriden om det civila samhället kan sägas ha utkämpats. Och den här gången var det snarast walk-over från vänstersidan medan den förra gången förlorade rejält.Trots förtryck och säkerhetspolis som i bästa fall ägnade sig åt trakasserier och i värsta fall internerade och torterade formades en allt tydligare opposition i Öst- och Centraleuropa under 1970- och 80-talet. Folk kastades i fängelse för att enligt regimernas mening ha läst fel böcker, tänkt fel tankar och satt upp fel teaterpjäser. Det formulerades alternativ till en makt som tydligt ruttnade inifrån.

I Sverige började vi bekanta oss med begreppet ”det civila samhället” Om något som fanns både bortom Makt som Marknad. Det handlade om människor i samverkan. Från USA levererades teorier av exempelvis Robert Nisbet. Det talades om ”communitarianism” och Robert B Putnam kartlade vad som hände med samhällen där allt fler bowlade ensamma och körsången tystnade. Att agera tillsammans och bygga relationer på många plan skapade mer välmående och tryggare samhällen än dem där individerna av olika skäl drog sig undan.

I Sverige kom professor Hans L Zetterberg att både som tidningsröst i Svenska Dagbladet och som idépolitiker i moderaternas närhet formulera teorier som med gillande togs emot av många inom borgerligheten. Den svenska vänstern stod vid sidan av och lät sig besegras på ett ganska tidigt stadium. Pikant nog hade ju många som engagerat sig bakom tankarna på det civila samhället i andra länder inte endast utgjorts av politiska företrädare från höger. När Berlinmuren föll och de realsocialistiska republikerna imploderade fördjupades säkert misstänksamheten hos svenska kommunister och socialister. Även om få utåt försvarade de gamla diktaturstaterna så hade det nog inåt uppskattats att det fanns ett alternativ till det USA och den västvärld som ogillades. Därmed hamnade personer som Vaclav Havel på fel sida då de gick från lägercellen till presidentpalatset.

1980- och 90-talets ideologiska utveckling passerade utan att den svenska vänstern påverkades i större utsträckning. Borgerligheten, och särskilt då moderaterna, kom dock att adoptera formuleringar om den lilla respektive stora världen. Det handlade om solidaritet och starka vänskapsrelationer människor emellan i kontrast till marknadens affärsmässighet och maktutövandets formella opartiskhet.

För några dagar sedan var det dags för en ny batalj om det civila samhället. Riksdagen hade att behandla en av regeringen avlämnad proposition i ämnet. Inte var det mycket till ideologisk markering från vänstersidan. Litet slentrianmässigt påminde oppositionsledaren i kulturutskottet, ordförande Siv Holma (V), om den gamle socialistteoretikern Gramsci. Mycket mer än så blev det inte. Socialdemokraternas kraftfulla slag i luften var en önskan om en återgång till ”folkrörelsepolitik”. Och miljöpartiet höll med de två andra.

Siv Holma konstaterade i debatten:

”Sverige har ingenting av det som kännetecknar en östeuropeisk modell av förtryckande byråkrati. Nej, i Sverige har vi en offentlig sektor med offentlighetsprincip och demokratisk insyn. Försöker man att använda civilsamhället blir resultatet att i stället för att bryta ned en förtryckarapparat bryter man ned vår välfärdsmodell.”

Som idékritik lämnar det ju en del i övrigt att önska. Pikant i sammanhanget är naturligtvis att de ideella och idéburna organisationerna i Sverige själva har funderat kring vilket begrepp som uppfattas som bäst. Tillsammans har de kommit fram just till ”det civila samhället”. Smålandsposten har i en ledare utvecklat tankarna bakom:

”Nu är dock civilsamhället ett vedertaget begrepp. Den professor som förde in begreppet det civila samhället i svensk kontext var Hans L Zetterberg, som använde följande definition:

’Familjeliv, umgängesliv, föreningsliv, gudstjänstliv och fritt kulturliv. Det civila samhället har en broderskapsmoral som inte finns i marknadens sfär och en frivillighet som inte finns i statsmaktens sfär’/…/

Det ligger således något mer i ordstriden, nämligen en ideologisk skillnad i synen på hur samhället ska organiseras. Det var ingen slump att den borgerliga regeringen i början av 1990-talet tillsatte en civilminister för att öppna dörren för medborgarinsatser i den offentliga verksamheten.”

För egen del tycker jag att det finns mer i begreppet ”det civila samhället” än i begreppet ”folkrörelsepolitik”. Jag tycker att det är viktigt att se att det finns ett starkt civilsamhälle och ett engagemang som bygger på lust och vilja att påverka, förändra och förbättra. En ny befolkningsstudie visar också att engagemanget är stabilt och att ungefär hälften av svenska folket lägger 15 timmar per månad i olika typer av ideellt engagemang. Det är idrotten och det sociala frivilligarbetet är störst och helt dominerande.

Att S och V håller fast vid sina gamla begrepp kan på ett sätt vara begripligt. De har nog svårt att se framväxten av det nya, och i fall andra aktörer än de etablerade identifieras uppfattas nog dessa som hot. I det civila samhället finns nämligen rent av dem med både folk och rörelse till skillnad från en del folkrörelser! Knepigare är det att förstå miljöpartiets hållning. Just den gröna rörelsen är ett exempel på det civila samhället framgångar och framryckningar. Den kunde påverka i de kommunistiska Europa även före murens fall och gick sida vid sida med den evangeliska kyrkan då trycket ökade mot den murkna DDR-regimen.

För en svensk höger och konservatism innebär oförmågan och oviljan från vänstern att förstå diskussionen om det civila samhället ett extra ansvar att idépolitiskt påminna om detta viktiga arv som på vår kontinent inte minst har sitt ursprung i Öst- och Centraleuropa. Det är en gåva att förvalta. Det är rent av modernt att i dag speja mot den politik för människor i samverkan som ligger bortom både Marknad och Makt.

    Hans Wallmark är sedan 2006 riksdagsledamot (M) och representerar Norra och Östra Skåne. Han är ledamot av Nordiska rådet samt moderaternas partistyrelse. Hans Wallmark är tidningsman och publicist, han har bland annat arbetat på Norrbottens-Kuriren och Barometern-OT. Innan han blev kommunstyrelsens ordförande i Ängelholm 2001 var han politisk redaktör på Nordvästra Skånes Tidningar. Han har varit ordförande i Föreningen Heimdal och var med i kretsen som startade den konservativa tidskriften Contextus. Han bloggar på http://hanswallmark.blogspot.com.

8 Responses to “GÄSTKRÖNIKA: Hans Wallmark”


  1. 1 Populisten mars 1, 2010 kl. 21:12

    Det är en märklig upplevelse att läsa en text av en riksdagsledamot som beskriver debatten i kammaren avseende civilsamhället. Har det inte slagit herr skribenten att han just i egenskap av riksdagsman har intet att skaffa med civilsamhället? Att detta inte är något som ska regleras fram på Helgeansholmen utan som växer sig starkt om klåfingrarna i Riksdagen håller sig på mattan?

    Det blir lite som skolastikerna på medeltiden som ivrigt debatterade hur många tänder en häst hade. Tittade efter i en hästmun gjorde de dock inte. Civilsamhället pågår för fullt och klarar utmärkt utan egen minister eller ombudsman, men det är klart att det kan upplevas som hotfullt att låta det fortgå helt oreglerat.

    För övrigt framgår det inte vad den tydligen emminenta propositionen innehöll. Möjligen borde jag veta sådant, men jag har varit strängt upptagen med att verka i civilsamhället.

  2. 2 Patrik Magnusson mars 1, 2010 kl. 21:40

    Populisten,

    Jag har inte heller läst propositionen, så där gissar vi väl båda två, men jag tror att du måhända är lite ogenerös till vår regering i detta fall.

    Jag håller med om att själva poängen med civilsamhället är att det är något som skapas spontant underifrån, av många engagerade människor.

    I ett land som Sverige är det tyvärr oundvikligt att detta (i alla fall temporärt) måste bli en politisk fråga. Genom den klåfingriga statens intrång i snart sagt alla aspekter av vårt samhälle har ju civilsamhället trängts in i ett hörn.

    Människor saknar fri tid att ägna sig åt samhällsliv, skattar bort alla pengar som kunde lagts på olika engagemang, och lär sig från barnsben att allting man behöver, allting man vill, allting, skall det finnas en kommunanställd för att fixa fram, organisera, och ”betala”.

    I ett samhälle som det svenska måste denna det offentligas makt rullas tillbaka för att ett civilt samhälle skall få utrymme att verka, att växa fram. Det är en uppgift för politikerna. Däremot är det självfallet inte polikernas uppgift att organisera fram civilsamhället – där är vi som sagt överens. Men det kan väl ändå inte vara det regeringen tänkt sig göra. Det kan jag nte tro. Det vill jag inte tro.

  3. 3 Patrik Magnusson mars 1, 2010 kl. 22:00

    Hans Wallmark,

    Det är bra att ni arbetar på att stärka det civila samhället. Det behöver Sverige verkligen. Statens varma famn tenderar att vagga oss alla till söms.

    Jag bor själv i en liten by som under det gångna året levt under hotet om att få skolan nedlagd. Även om jag tillhör de som motsatt mig detta och generellt är positiv till byaskolor, kan jag inte undgå att notera vissa positiva effekter av det inträffade.

    Den sömninga lilla byn vaknade plötsligt till liv. Föräldrar som knappt orkat släpa sig till ett utvecklingssamtal för sina egna barn blev plötsligt så djupt engagerade att de bildade förening för att starta en friskola. I en by där var och en i stort höll sig på sin kant med TVn som främsta sällskap börjar folk plötsligt prata med varandra ute på byn. Det sjuder av aktivitet och engagemang.

    Exakt hur man lämpligast går tillväga för att på ett bra sätt återlämna samhället till medborgarnas händer utan att allt för många kommer i kläm under övergången torde vara en svår fråga att besvara. Men jag tror det är livsviktigt att vi vågar försöka. Det finns så mycket inneboende potential och engagemang hos människor som de aldrig behöver, eller får, släppa fram. Detta skapar passivitet, missnöje och olycka.

    Släpp medborgarna loss!

  4. 4 Allianspartisten mars 1, 2010 kl. 22:43

    ”För egen del tycker jag att det finns mer i begreppet ”det civila samhället” än i begreppet ”folkrörelsepolitik”.”

    Kan man inte beskriva skillnaden med att det förstnämna begreppet är ”bottom -> up” medan det sistnämnda är ”top -> down”?

    D.v.s. det civila samhället är något som skapas av enskildas människors samverkan i stor och smått medan det folkrörelsepolitiken är en organisation som skapar något man tror sig veta (…eller kanske mer precist att man vill tro sig veta) att de enskilda människorna vill ha.

    Kommunisten Holmas kommentar ”Försöker man att använda civilsamhället blir resultatet att i stället för att bryta ned en förtryckarapparat bryter man ned vår välfärdsmodell.” säger allt om denna förmynderimentalitet (…att samhället alltid vet bättre), som är så betecknande för inte minst kommunister.

  5. 5 Söderbaum mars 1, 2010 kl. 23:51

    Allianspartisten: Jag brukar själv tala om Sverige i termer av en ”top-down-demokrati”, och att det eftersträvansvärda är en ”bottom-up-demokrati”. Detta är både bra och tydliggörande begrepp.

  6. 6 Populisten mars 3, 2010 kl. 21:59

    Patrik Magnusson,

    Ont ska med ont fördrivas heter det visserligen. Dock tror jag inte på det annat än i extremfall och att mer politik skulle vara vägen bort från vårt genompolitiserade samhälle får du svårt att övertyga mig om.

    Borgerligheten borde, istället för att söka genomföra sin egen form av politisering genom reglerad ”avpolitisering”, föregå med gott exempel och fokusera den politiska debatten på de samhälleliga kärnuppgifterna. Den tid som våra politiker då skulle få över får de mer än gärna lägga på att verka ute i civilsamhället som vilka andra medborgare som helst. Det är här ute i verkligheten som vi kan vinna kampen mot vänstern, inte i talarstolar och media. Visar inte ditt uppfriskande exempel från din hemby på just detta?

  7. 7 Alex Birch mars 8, 2010 kl. 20:59

    Råg i ryggen för att någon moderat inser vikten av det civila. Själv är jag bl.a. voluntär i Svenska kyrkan. Betalning sker i form av rikt socialt liv och många nya erfarenheter.

  8. 8 Grisel Poulter augusti 25, 2016 kl. 21:40

    I precisely had to appreciate you again. I’m not certain what I might have followed without these creative ideas provided by you over this theme. It absolutely was a very scary difficulty in my position, but viewing the very expert technique you resolved the issue forced me to cry with contentment. I’m happy for your information and thus expect you are aware of a great job your are doing teaching many others by way of a web site. I am certain you have never come across all of us.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar