Sagittarius om… eskapism

SAGITTARIUS | Återigen Gunnar Unger. Denna gång är det människans kosmiska anspråk som vållar debatt mellan Onkel Heliogabalus och den oförstående brorsonen.

Texten är publicerad på Svenska Dagbladets ledarsida 1961 och sedan återgiven i boken Onkel H:s Hädelser (Cavefors, 1964).

Läs gärna fler texter av Gunnar Unger i vår Sagittarius-sektion. Om Du gillar de texter av Gunnar Unger vi tillgängliggjort så kan Du med fördel bli ett ”fan” av Gunnar Unger på facebook (länk).

—–

Eskapism

– Vad hade han där att göra? Vad har vi där att göra, suckade Oonkel H. och stängde av Tv-apparatens hyllning för Gagarin.

– Men onkel! Utropade jag med en rysning inför denna fasansfulla förstockelse. Inser inte onkel att vi har upplevt den största dagen i våra liv? Att vi står inför en vändpunkt i hela mänsklighetens historia, som öppnar svindlande perspektiv?

– Jo, avgrundslika – och det är just det som fyller mig med djupaste olust, svarade den oförbätterlige gubben med ett lugubert tonfall.

– Just snyggt, utbrast jag. I stället för att jubla över denna triumf för mänskligheten, gnäller onkel som alla bakåtsträvare i alla tider har gnällt över alla nya epokgörande tekniska uppfinningar och vetenskapliga bragder.

– Triumf för mänskligheten, fnyste onkel H. Inte för att jag är särskilt religiös av mig, men detta tycks mig dock som hädelse, som trots mot gudarna, eller Gud, den försyn, som en gång anvisat oss jorden som uppehållsort. Och när man tänker på hur skändligt vi misslyckats med vår uppgift här på jorden, hur oförmögna vi visat oss vara att lösa våra egna problem, vilket elände vi ställt till med, förefaller det mig verkligen minst sagt anspråksfullt att vi nu ska försöka erövra nya världar för att lyckliggöra dem med vår närvaro. Jag håller tillfullo med Alf Ahlberg, när han säger att frågan om livets mål och mening får vi inte svar på i rymden. För mig framstår hela detta rymdraseri som ingenting annat än eskapism, ett försökt att rymma från vara egna problem, våra egna misslyckanden, ett materialistiskt surrogat för allt det, av vilket vi gjort oss andligen urarva.

– Eskapism! skrek jag förbittrat. Och onkel ska tala om eskapism! Kan man tänka sig något mer eskapistiskt än att förneka framsteget, försöka bromsa utvecklingen och fly till det förgångna?

– Jag tror inte vi menar riktigt samma sak med framsteg, sade onkel H. lugnt.

– Telefonen, filmen, radion, televisionen, astronautiken . . .

– Socialismen, kommunismen, och alla moderna bekvämligheter, vätebomben inte att förglömma, inföll onkel H. Men jag vägrar att gradera världskulturens utbredning efter vattenklosettens. På det hela taget måste jag tillstå att jag inte tycker att de senaste 150 årens enorma tekniska utveckling kompenserat oss för vad vi under samma tid förlorat av andliga värden. Länge och väl sackade den materiella utvecklingen efter den kulturella. Nu är det tvärt om och skillnaden blir mer förfärande för varje årtionde.

– Vad är det egentligen för värden onkel tjatar om att vi ska bevara, yttrade jag förgrymmat.

– Tja, vad ska vi kalla det? Den stora västerländska kulturtraditionen, den gamla europeiska livsformen.

– Sådan den förekom exempelvis var?

– Exempelvis på forna tiders svenska herrgårdar och prästgårdar och bruk och officersboställen.

– Onkel vill alltså helt återgå till tiden före vattenklosetten, hånade jag.

– Vattenklosetten är inte någon kardinalpunkt, svarade onkel H. som om han formulerat en filosofisk maxim.

– Före industrialismen då och franska revolutionen, onkels förkättrade 1789 års idéer?

– Hjärtans gärna.

– Eller här i Sverige till den gustavianska epoken. Onkel skulle inte ha några livsåskådningsbekymmer och inga politiska problem. Bara frukta Gud och vara konungen huld och trogen!

– Ja tack.

– Ack är det inte rörande idylliskt! Vargarna ylar i skogsbrynet, regnet smattrar mot de blyinfattade rutorna, vinden tjuter i skorstenspipan, men där inne är det varm och behagligt. Elden i den öppna spisen och vaxljusen i lampetter och kronor sprider ett milt sken, som reflekteras i de gamla porträtten och vapnen på väggen och i bibliotekets halvfranska band.  Rådjurssteken var superb och man slipper inte bara livsåskådningsbekymmer utan vad som är näst intill: pigbekymmer. Under sådana förhållanden får eventuella matsmältningsbekymmer anses vara av underordnad betydelse och i tacksamhet över bevarade andlig värden har onkel säkert inget emot att promenera en fjärdingsväg i hällregnet till det oeldade lilla huset.

Onkel H. rynkade pannan.
– Om du nödvändigtvis vill veta det fanns det något som hette nattstolar, sade han.

– Låt gå, medgav jag storsint. Allt nog, någon spelar på taffeln, man dansar grossvater med traktens unga skönheter, dricker bischoff med farbröderna och spelar bézique med tanterna. Själv läser onkel Stockholms-posten för ett andäktigt lyssnande auditorium.

– Skämta du gärna, min gosse, sade Onkel H. men nobelt allvar. Men för mig är tradition, rotfasthet, tro och ära, kultur och individualitet inte något skämt.

– Onkel menar att för att få behålla allt detta skulle onkel vara beredd att avstå till och med från … Jag hejdade mig vid anblicken av hans mulnande uppsyn. Men inser inte onkel att onkel kämpar för en livsform, som är dömd till undergång!

– Och inser inte du tjusningen i att tillhöra den ständigt glesnande skara av dem som kämpar för denna livsform, även om den skulle vara dömd till undergång?

– Onkel är en omöjlig gammal reaktionär, stönade jag.

– Javisst, Jag är en människa som REAGERAR! Som reagerar mot det som är vrångt och orätt i tiden, inklusive mänskligt övermod och mänsklig självöverskattning, andlig tomhet och teknisk hybris.

– Det är vad jag kallar eskapism. Nej, låt oss erövra världsrymden.

– Det kallar jag utopism, gormade den gräslige geronten. Nej, låt oss hålla oss på jorden – och försöka göra det bästa möjliga av den.

Sagittarius

Redaktionen

1 Response to “Sagittarius om… eskapism”


  1. 1 Patrik Magnusson mars 8, 2010 kl. 7:44

    Den gode Onkel H är som alltid underhållande.

    Som mer av teknikvän har jag förvisso svårt att omfamna hans bakåtsträvande åsikter i denna fråga, även om jag delar hans saknad av förlorade andliga värden.

    Felet med Sputnik och med Gagarin, som jag ser det, är inte att de tog stora kliv för att utforska rymden, felet var att de gjorde det i tjänst hos ett av de absolut värsta exemplen på totalitär diktatur, och att deras framgångar således inte var en framgång för mänskligheten, utan en framgång för en ideologisk strävan att förslava mänskligheten.

    När väl USA vaknade upp och satsade på kapplöpningen i rymden, tog de snart kommandot, och satelliter för spaning, navigation och kommunikation blev viktiga instrument i försvaret av den fria världen. De teknologiska landvinningarna från denna epok av militär konfrontation har också med tiden kommit att få betydelsefull användning för civila ändamål. Ett uppenbart exempel är GPS, ett annat alla de kommunikationssatelliter som möjliggör för mig att sitta vid min dator och kommunicera ut mitt konservativa budskap över Internet.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,287 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar