GÄSTKRÖNIKA: Anna Sophia Bonde

NÄR HISTORIEN BLIR OTIDSENLIG

Precis som man kan kritisera monarkin som fenomen är det förstås fritt fram att ogilla Svenska kyrkans 1900-talshistoria. Men oavsett vad man tycker om Gustaf V eller hans namne Aulén så är det ett faktum att de ingår i vår historia. Och som sådana historiska gestalter kan de vara bra att känna till, inte minst om man vill kritisera dem, skriver Anna Sophia Bonde apropå den rotlöshet som tycks breda ut sig.

Inför årets kungliga bröllop väcks republikanernas stridslystnad; nu måste väl hoi polloi förstå vilka det är som har de bättre argumenten! Och så börjar de, republikanerna, orera om vilken orimlig företeelse monarkin är – odemokratisk, otidsenlig, dyr – och ”stackars Victoria” som inte får välja själv!! Varpå diverse krokodiltårar fälls, som om någon av dem på allvar skulle kunna tycka synd om en klassfiende som henne!

Detta till liberalism nödtorftigt förklädda ressentiment påminner mig om, när för några år sedan, Teologen i Lund plockade ner sina oljeporträtt från väggarna och ersatte dem med – IKEA-planscher. Det var inte så att de gamla målningarna var av särskilt dålig konstnärlig kvalitet, nej, felet med dem var att de föreställde gamla professorer och biskopar. Och en och annan biskopsfru.

För hur skulle en postmodernt sinnad institution kunna ha en massa patriarkala profiler på väggarna, till daglig påminnelse för studenterna om den gamla hemska tiden då bara män fick vara präster och bara män hade tillräckligt med tid, lugn, hushållerskor, fruar och väluppfostrade barn för att kunna tänka ordentligt och sedermera bli professorer. Nej, gubbarna måste bort.

Att sedan studenterna därmed förlorat en alldeles särskild, för att inte säga unik, anknytningspunkt till dem som gått före och som betytt något för Lund, teologin och kyrkan; att de inte längre får se hur Gustaf Aulén, Hjalmar Holmquist eller Ragnar Bring såg ut – det må vara hänt. F*** history! Nu är det framtiden som gäller.

Institutionen verkar ha varit beredd att ta till vilka medel som helst för att kapa av de förhatliga rottrådarna. Institutionen har t.ex. genomdrivit ett namnbyte. Teologicum har blivit CTR – Centrum för Teologi och Religionsvetenskap. Ni hör själva så underbart modernt och kliniskt det låter, garanterat fritt från vidskepelse. Vidare har Jonas Gardell blivit hedersdoktor, Gardell som på senare år gjort karriär som ”teolog” och i egenskap därav lanserat en egen försoningslära i vilken han lyckas framställa Jesus som å ena sidan en oumbärlig kompis och å andra sidan komplett överflödig – all you need is love.

Man måste säga att denna strävan att göra upp med historien har fallit väl ut. Studenterna på CTR förväntas numera inte ha med sig någon vidare kunskap när de kommer till institutionen. Varför skulle annars en skrivning för förstaårsstudenterna innehålla frågor av typen ”Vem förrättade Jesu dop?” eller ”I vilket land verkade Sören Kierkegaard?” Däremot erbjuds rikliga tillfällen för studenterna att fördjupa sig i Derrida, genus och dekonstruktion vilket ju var och en hör är mer matnyttigt för en blivande präst att studera än dammiga basfakta som vilken konfirmand som helst kan googla sig till.

Precis som man kan kritisera monarkin som fenomen är det förstås fritt fram att ogilla Svenska kyrkans 1900-talshistoria (alltså pre-Gardell). Men oavsett vad man tycker om Gustaf V eller hans namne Aulén så är det ett faktum att de ingår i vår historia. Och som sådana historiska gestalter kan de vara bra att känna till, inte minst om man vill kritisera dem!

Jag medger att jag drar egna slutsatser av bildbytet. Det skulle kunna finnas helt naturliga och för CTR långt mindre komprometterande anledningar till att professorerna är borta. Kanske är de utlånade på obestämd tid till Gripsholmssamlingarna. Kanske drabbades de av något virus och började ruttna. Kanske har jag drömt att de alls funnits där i sal 118. Kanske har inte CTR någon historia utan uppfanns på 1990-talet av Göran Persson.

Ändå har jag bestämt för mig att jag varje fredag de senaste 10, 12 åren tagit hissen upp till fjärde våningens sammanträdesrum där några präster, studenter och en och annan lärare samlas för att under den legendariske docent Bo Frids ledning studera söndagens texter. Det är lite elitistiskt, för studiet utgår från den grekiska texten. Det har mig veterligt inte utfärdats något officiellt förbud mot deltagande i nämnda seminarium. Ändå känns det smått subversivt att vara med, inte minst för att nämnda sammanträdesrum är ett av få i CTR-huset där de gamla porträtten finns kvar. Après nous le déluge! Jag tänker njuta så länge det varar.

    Anna Sophia Bonde är präst i Svenska kyrkan, skribent och trebarnsmor bosatt i Lund. Hon skriver krönikor i Dagen, recensioner i Världen Idag och är fellow vid Claphaminstitutet.
Annonser

9 Responses to “GÄSTKRÖNIKA: Anna Sophia Bonde”


  1. 1 Minerva mars 10, 2010 kl. 14:00

    Skarpt som vanligt, Anna Sophia!

  2. 2 Oskari mars 10, 2010 kl. 14:03

    Tack för en mycket välskriven och intressant betraktelse av den sorgliga situationen på svenska universitet.

    Man kan inte skaka av sig känslan av att så länge som utbildning är gratis och därmed delvis ett tidsfördriv för många studenter så kommer inte kunskap och kvalitet (som ofta också sammanfaller med vad som är svårt) att premieras. Fokus blir då istället på vad som är inne och intressant.

    Om svenska kyrkan dessutom var en sannt självständig institution skulle man med all sannolikhet ganska snart kunna konstatera att studenterna från CTR inte håller särskilt hög klass och istället hitta sina prästämnen på andra håll. Ungefär som vilket privat företag som helst.

    Att ”genus” har en framträdande roll i flummet förvånar mig inte. På 70-talet hade vi en vänstervåg där allt skulle analyseras ur marxistiskt perspektiv och där klasskampen var viktigast. Idag heter det genusperspektiv. Då som nu vänder politiker och makthavare kappan efter vinden.

    Kort och gott, Sverige skulle må bra av mer självständiga (och då menar jag även finansiellt) institutioner, både inom den akademiska och den politiska världen.

  3. 3 Alex Birch mars 10, 2010 kl. 17:20

    Tänk om vi kunde ha fler privata universitet. Då skulle inte staten kunna trycka på sin dogma på studenterna.

  4. 4 Fältmarskalken mars 10, 2010 kl. 18:37

    Hela denna skrämmande beskrivning visar att det är hög tid att rensa bort allt liberalteologiskt trams och återupprätta den rena evangeliska läran enligt den oförändrade Augsburgiska bekännelsen sådan den är antagen och förklarad i Uppsala mötes beslut av år 1593.

    Detta kan icke göras på annat sätt än att samhället åter ges andlig och moralisk ledning genom en återinförd Statskyrka vilket jag deklarerat i http://fieldmarchal.blogspot.com/2009/10/aterinfor-statskyrkan.html.

  5. 5 Staffan Andersson mars 11, 2010 kl. 0:09

    Teologen i Lund verkar övehuvudtaget mer polariserad än den motsvarande i Uppsala. Kompromissnamnet ”Centrum för teologi och religionsvetenskap” är sällsynt misslyckat. Bättre hade varit att teologi hade varit kvar i namnet på fakulteten men religionsvetenskap i namnet på institutionen.

    I Uppsala finns de gamla porträtten av Waldemar Rudin m.fl.(vilka dock icke är många till antalet fortfarande kvar). Lund var till skillnad från Uppsala traditionellt längre.
    Världskändisen Aulén var en rakryggad antinazist under sin biskopstid (1933-52) och kom från Uppsala liksom likaså nämnde kyrkohistorikern Holmquist. Båda var de under sin studietid i styrelsen för den konservativa studentföreningen Heimdal. Liksom en annan lundensisk gigant, professorn i Gamla Testamentet Johannes Lindblom, som blev rektor för universitetet, inte minst för sin obefläckade inställning till Nazityskland.

    Bo Frids nämnda seminarier hade sin föregångare i det akademiska bibelstudiesällskapet Erevna, lett av den legendariske och gåtfulle men tyvärr genom sitt ordförandeskap i Riksföreningen Sverige-Tyskland, nedsolkade professorn Hugo Odeberg. Han hade också läst i Uppsala dock utan att vara medlem i nämnda förening. Odebergs dubbelhet (såväl pro- som antisemitiska idéer) har senare lundensare haft svårt att hantera. Lättare då att säga att man är den första generationen som sett ljuset, och så ned med alla gamla porträtt.

    Jag har länge haft intrycket att lundensarna sågat av den gren man själv sitter på. Detta bekräftar bara det intrycket.

  6. 6 Söderbaum mars 11, 2010 kl. 0:35

    Fältmarskalken:

    ”det är hög tid att rensa bort allt liberalteologiskt trams och återupprätta den rena evangeliska läran enligt den oförändrade Augsburgiska bekännelsen sådan den är antagen och förklarad i Uppsala mötes beslut av år 1593.”

    Är inte all protestantism liberalteologiskt trams? Åter till moderkyrkan! 😉 Unum sanctum catholicum et apostolicum ecclesiam.

    /Konvertiten

    PS: Jag är inte den som egentligen bryr mig om vad folk tror på, jag vet själv att jag har rätt i min tro och det räcker för mig. Så jag tänker inte gå in i några sådana strider, men ibland blir jag av vissa formuleringar lockad att delge min egen uppfattning också i trosfrågor. DS.

  7. 7 Fältmarskalken mars 11, 2010 kl. 6:54

    Herr Söderbaum,
    Ett i sanning försåtligt angrepp på den store lärofadern Luther och den reformation som rensade upp från papismens alla märkligheter i form av avlatsbrev och annat.

    Att herr Söederbaum är papist har jag förstått men jag vill ändå rekommendera att herr Söderbaum nogsamt studerar den store lärofadern Luther. Luthers katekes är fortsatt en viktig ledning i våra liv.

  8. 8 Vilhelm Skytte mars 11, 2010 kl. 12:09

    ”Fältmarskalken”,

    kyrkans seperation fran staten är rätt och viktig inte främst för att staten bör skyddas fran kyrkan utan för att kyrkan ska skyddas fran staten.

    Styre av politiker – särskilt av den okvalificerade fritidsvarianten – är ett vansinne som inte bör tolereras av en organisation hängiven Jesu evangelium. Jag tror ocksa att politiker-biskopar som KG Hammar skulle ha en plats i en kyrka som inte längre ser sig som den kristna flygeln av den socialdemokratiska staten.

    Jag föredrar den amerikanska synen pa religion, där en närmast fri marknad för trosinriktningar regerar manniskors val av kyrka.

    Själv är jag övertygad lutheran och har ocksa svart att se lockelsen i katolicismen. Men i dagens Sverige, Europa och värld, där sekularismen är pa framväxt (med ateismen som ny statsreligion) ser jag ingen anledning att inte bara respektera utan ocksa samarbeta med alla människor som bekänner sig till en Gud, om de sa är mormoner, muslimer, katoliker eller grekisk-ortodoxa, judar eller nagot annat.

  9. 9 Fältmarskalken mars 11, 2010 kl. 16:07

    Herr Skytte,
    Den Statkyrka jag förespråkar skall på intet sätt styras av politiker. Låt mig här klargöra att jag ser Konungen, och ingen annan, som statskyrkans överhuvud. Hur Kyrkans styrelse skulle kunna utformas har jag utvecklat i http://fieldmarchal.blogspot.com/2009/12/kapitel-5-kyrkan.html.

    Att icke samhället skulle behöva ha en fast grund i andliga och moraliska frågor anser jag om något vara uttryck för liberalt trams. Att sedan andra trosriktningar under religionsfrihet måste få verka, och om de vilar på kristen grund även samverka med Statkyrkan, är en annan sak.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 954,943 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar