To Russia with Love

Carl Bildt (m) är inte längre persona non grata i Moskva

I dagarna besöker statsminister Reinfeldt och utrikesminister Bildt den stora grannen i öster. Relationerna mellan Sverige och Ryssland har ju de senaste åren varit en smula frostiga, inte minst sedan Bildt kraftigt kritiserade det ryska kriget mot Georgien 2008, men nu tycks det som man kan skönja en ömsesidig vilja till hjärtligare relationer. Det är bra.

Det finns förvisso många potentiella anledningar till osämja, och inte heller detta besök har varit fritt från meningsmotsättningar. Från svensk sida ser man med oro på utvecklingen för demokratin och de mänskliga rättigheterna i Ryssland, på den höga ryska ambitionsnivån vad gäller återvunnit inflytande i det ”nära utlandet”, och på de hårda nypor ryssarna använder i sin kamp mot separatister i Kaukasus.

Från rysk sida finns också klagomål. Under innevarande besök avfyrade president Medvedev en bredsida mot den svenska motviljan att lämna ut misstänkta terrorister till Ryssland, och menar att Sverige blivit en fristad för kaukasiska banditer. Det har också funnits en irritation från rysk sida över svensk frispråkighet när det gäller ryska inre angelägenheter, och sannolikt även vad gäller den svenska säkerhetspolitiska solidaritetsdoktrinen som knappast kan vara riktad mot någon annan än Ryssland.

Dessa meningsskiljaktigheter till trots finns samtidigt många skäl för Sverige och Ryssland att söka en vänskapligare relation. Våra länder har ett stort ekonomiskt utbyte, och det finns sannolikt potential för ett ännu större sådant, när nu Rysslands ekonomi sakta men säkert börjar komma på rätt köl. Handen på hjärtat så intar nog Sverige i bästa fall en andrarangsställning bland de ryska prioriteringarna. Ändå tror jag att det ligger i Rysslands intresse att odla goda relationer med Sverige.

Sverige är en del av EU, och med européerna har Ryssland definitivt intresse av vänskapliga förbindelser. Det finns det både ekonomiska och säkerhetspolitiska motiv för. Dagens Ryssland har många oroliga hörn att hantera, inte minst längs deras långa sydgräns och i Kaukasus även innanför gränserna. Med stabila och vänskapliga relationer till EU kan ryssarna frilägga resurser att hantera dessa oroshärdar.

För Sverige torde goda relationer till Ryssland vara av högsta prioritet. Är man så liten och så svag som Sverige är skall man nog omsorgsfullt se till att inte väcka björnens vrede. Av alla länder i världen finns det bara ett enda som idag skulle kunna komma att utgöra ett hot mot Sverige, nämligen Ryssland. Alla övriga länder som besitter den kombination av geografiskt läge och storlek som skulle göra militära operationer mot Sverige möjliga är våra allierade.

Därför är det bra att de besökande svenska ministrarna inte lyssnat på de människorättsaktivister som uppmanat till offentlig och öppen kritik av Ryssland, utan istället satsat på konstruktiva samtal i syfte att förbättra relationerna. Det finns mycket att kritisera i Ryssland, det är jag den förste att tillstå, men frågan är om det verkligen är den svenska regeringens sak att göra detta.

President Medvedev vill se ett slut på svenskt skydd till banditer

Ryssland är ett unikt land, med en unik historia och med väldigt unika förutsättningar. Att tro att ett demokratiskt Ryssland skall kunna stöpas i samma form som länderna i Västeuropa, och längs samma vägar, är verklighetsfrånvänt. Ryssland måste få finna sina egna vägar, och vi måste inse att det inte går över en natt att göra en demokrati av en totalitär diktatur. Med sina fel och brister är Ryssland av idag fortfarande ljusår bättre än det gamla Sovjetunionen.

Den tillbakagång vi nu ser på många områden i Ryssland kan i många stycken ses som en reaktion på den alltför snabba demokratiseringen och allt för snabba övergången till kapitalism på 90-talet, vilken skapade stor instabilitet och många problem i det ryska samhället. Utvecklingen är tråkig, men inte förvånande, och det är långt ifrån säkert att den blir bestående. När väl Ryssland lyckats nå ett mått av stabilitet, är det mycket möjligt – om än inte givet – att man åter slår in på en positiv väg. Denna gång i mera hanterlig takt.

Att i det läget komma som en bror duktig utifrån och ha synpunkter på vad Ryssland borde och inte borde göra, torde inte vara till någon hjälp. Istället kan det faktiskt visa sig kontraproduktivt. Ryssland är en f.d. supermakt. Dess fall har varit långt, och skapat djupa sår i den ryska själen. Ryssland är förödmjukat. Folk som förr darrade inför Moskvas tanks och missiler behandlar nu den fallna supermakten som den fattiga kusinen från landet, och kommer med ovälkomna råd och synpunkter.

Ryssland är idag inte i ett tillstånd där man är mottaglig för sådana synpunkter och sådan kritik. Dess ledning och befolkning är oerhört känsliga och lättstötta. Att i det läget komma med offentlig kritik och med krav på förändring i landets inre liv riskerar bara att stärka de krafter i Ryssland som drömmer om revansch, om en återgång till auktoritär regim och globala ambitioner.

Bättre vore då att försöka skapa och utveckla vänskapliga relationer med Ryssland, att utveckla handeln, och att låta ryssarna efter deras egna förutsättningar, och deras eget huvud skapa ett samhällssystem som passar dem, och som i förlängningen kan ge dem en stabil rysk form av demokrati.

Kaukasus karta är allt annat än enkel

Ryssland är inbegripet i svåra och komplicerade konflikter på sitt eget territorium. Ungefär samma krafter som plågar de västerländska demokratierna, utgör också ett svårt problem för Ryssland. Islamistiska separatister med terror som metod verkar på flera platser i Ryssland. Det etniska lapptäcke som det ryska och sedan det Sovjetiska imperiet utvecklades till gör att det inte finns några självklara och enkla lösningar på konflikter som den i Tjetjenien. Det finns all anledning för Sverige att försöka sätta sig in i Rysslands situation. Även om man inte behöver instämma med ryssarnas åtgärder i Kaukasus, vore det nog klokt att försöka förstå vad de har sin grund i.

Att Sverige nu pekas ut som en fristad för dessa terrorister är knappast smickrande, och inte heller helt orättvist. Det borde gå att finna vägar för Sverige och Ryssland att samarbeta närmare på detta område. Givetvis kan inte Sverige lämna ut personer när det är tveksamt om de kan få en rättvis rättegång, men det kanske finns andra lösningar. Kanske kan anklagelser mot dessa personer prövas i svensk domstol, internationell domstol, eller i Ryssland om det går att få garantier för att saker kan hanteras på ett juste sätt där.

Betyder denna ambition att det vore överflödigt, eller rent av oklokt att satsa på att återuppbygga ett svenskt försvar? Nej, jag tycker inte det. Hoppas på det bästa, men förbered för det värsta. Det är en klok princip. Även om vi hoppas på, och strävar efter, goda relationer med Ryssland, och en positiv ekonomisk och politisk utveckling där, så kan vi inte blunda för att det kan gå i en annan riktning, och då är det klokt att ha sett om sitt hus innan det är för sent.

Ett starkt svenskt försvar utgör inget hot mot Ryssland. Det spelar ingen roll hur mycket vi satsar på militär förmåga. Vi kommer ändå alltid att vara en dvärg jämfört med Ryssland. Tvärtom är det så att svensk militär svaghet är det som skulle kunna utgöra ett hot mot Ryssland. Ett militärt svagt Sverige blir ett maktvacuum, vilket alltid skapar instabilitet. Ett militärt svagt Sverige hamnar i beroendeställning till andra makter, sådana som kanske Ryssland helst inte vill ska ha för framskjutna positioner i Östersjön eller på Nordkalotten.

To Russia, with Love,

Patrik Magnusson

4 Responses to “To Russia with Love”


  1. 1 Rolf K Nilsson mars 10, 2010 kl. 17:18

    All respekt Patrik, men…hu…återkommer med ett eget inlägg så snart jag har haft en timme över.

  2. 2 Staffan Andersson mars 11, 2010 kl. 0:26

    Jag har lärt känna Patrik Magnusson som en nyanserad skribent som söker undvika tillspetsade beskrivningar. I grunden finns det något mycket konservativt och sympatiskt med detta. Ibland kan det dock bli lite för nyanserat.
    Jag kan inte säga att jag hyser ett hat-kärleksförhållande till Ryssland för jag hatar inte alls Ryssland. Däremot känner jag både kärlek och främlingsskap inför vårt grannland. Det finns i den ryska mentaliteten auktoritära antihumanistiska och allmänt motbjudande drag. Samtidigt är jag djupt facinerad av mycket av den ryska kulturen.
    Vi får inte bli blåögda vad gäller Ryssland och kritik för övergrepp mot oliktänkande bör vi inte vara rädda att framföra.

  3. 3 Patrik Magnusson mars 11, 2010 kl. 16:07

    Staffan,

    Jag hoppas innerligt att jag inte är blåögd vad gäller Ryssland. Tvärtom brukar jag snarare av vissa uppfattas som halvt russofob, genom mitt envisa propagerande för ett starkt svenskt försvar.

    Faktum är att detta var ett vägande motiv för mig när jag formulerade denna artikel. Eftersom jag på intet sätt har något emot Ryssland, utan tvärtom hoppas på och önskar att Ryssland på sikt skall kunna närma sig den europeiska familjen, så har jag upplevt det olyckligt om min ståndpunkt i detta fall uppfattats fel.

    När det gäller frågan om kritik av olika missförhållanden i andra länder, så är egentligen Ryssland bara ett fall bland många, där jag ifrågasätter om utvecklingen är på väg åt rätt håll. Det kanske jag får tillfälle att fördjupa mig i en annan gång.

    Kortfattat finns det en tendens till internationell plakatpolitik. Allt fler länder tenderar att anse sig ha allt mer att ha offentliga synpunkter på i det som pågår i andra länder. Jag tror inte att det är en bra utveckling. Det leder bara till prestigefyllda låsningar.

    Att jag som obetydlig bloggskribent, eller ens en dagstidning, överöser en och annan regim med välriktade okvädningsord är en sak, att vår regering uttalar generella principiella uppfattningar om t.ex. mänskliga rättigheter, eller bakom lyckta dörrar tar upp specifika frågor som bekymrar oss med andra länder är också ok.

    Där det kan bli problem, anser jag, är när vår regering öppet och offentligt fördömer andra regeringar. I vissa fall när det gäller helt obotliga regimer som man bara vill markera avstånd till (Typ Zimbabwe, Nordkorea, Vitryssland) är det inga större problem, men när det gäller länder och frågor där man hoppas på att verkligen kunna påverka, eller där man vill vårda och utveckla relationer, behöver man nog idka lite större försiktighet.

    Men det är min uppfattning. Jag har all respekt för att alla inte delar den.

  4. 4 Allianspartisten mars 11, 2010 kl. 16:24

    Staffan Andersson,
    ”Det finns i den ryska mentaliteten auktoritära antihumanistiska och allmänt motbjudande drag.”

    Även jag är kluven i mitt förhållande till Ryssland men jag tycker nog att du, i ovanstående citat generaliserar, väl mycket.

    Jag har vistats en del i Ryssland och också besökt och bott i ryska hem. Min upplevelse från detta är inte en ”rysk mentalitet” med ”antihumanisitiska drag” utan tvärtom människor som visar stor gästfrihet och som i generationer fått lära sig att leva under knapphet och förtryck i olika former. Detta har givit människorna både styrka och ”uppfinningsrikedom”. Utifrån detta perspektiv beundrar jag faktiskt ryssarna.

    Att det hos de styrande i Ryssland finns en auktoritär tradition, sedan långt tillbaka i historien, är nog otvivelaktigt. Här är det dock viktigt att vi gör en skillnad när det gäller den enskilde ryske medborgaren.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 927,842 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar