Kvotering till styrelser: Ännu en röd pusselbit på plats

Styrelsemöte på garanterat jämställt vis

Gradvis börjar det rödgröna alternativet i årets val ta form. Till tidigare dikeskörningar lägger nu Sahlin ett löfte om att till 2012 införa könskvotering till bolagsstyrelser. Jag kan hålla med om att det sannolikt skulle vara bra för många bolag att leta lite bredare när de tillsätter styrelseposter, och andra ledande befattningar, och att den låga andelen kvinnor på dylika positioner är ett möjligt tecken på att man missat att ta tillvara mycket kompetens. Samtidigt finns inget stöd i forskningen för att fler kvinnor skulle ge bättre styrelser.

Men det är en mycket viktig principiell fråga att staten inte skall lägga sig i vad aktieägarna väljer att göra med sina bolag. Det måste faktiskt vara upp till bolagens ägare att bestämma vilka personer som skall leda det, även om det sker till priset av att man ibland tar felaktiga beslut.

Poängen med privat ägande är att de beslut man tar får konsekvenser för en själv, vilket gör att det ligger i en ägares intresse att fatta kloka beslut och att korrigera förhållanden som är ineffektiva. Varje gång man griper in i och suddar ut detta förhållande med olika regleringar så eroderar man detta signalsystem, med resultat att det fungerar allt sämre.

Denna självbevarelsedrift i beslutsfattandet gäller inte på samma sätt den offentliga sektorn. Där leker man med andras pengar. Satsar man fel och förlorar, så är det bara att ta ut mer i skatter. När man ger sig in och reglerar i bolagens göranden och låtanden så behöver man inte fundera på konsekvenserna. Det är ju någon annan som får ta dessa.

Som en liten bonus till näringslivet hotar Sahlin dessutom med regleringar vad gäller deltidsarbete, vilket kommer att ställa till med en hel del bekymmer för många arbetsgivare.

Alliansens förmåga att genomföra förbättringar för företagarna må ha varit en besvikelse, men jämför man med det recept kamrat Sahlin och hennes politruker tänker skriva ut, så framstår ju regeringens politik som ljuv musik. Igen.

Patrik Magnusson

21 Responses to “Kvotering till styrelser: Ännu en röd pusselbit på plats”


  1. 1 Allianspartisten mars 14, 2010 kl. 8:33

    ”Men det är en mycket viktig principiell fråga att staten inte skall lägga sig i vad aktieägarna väljer att göra med sina bolag. Det måste faktiskt vara upp till bolagens ägare att bestämma vilka personer som skall leda det, även om det sker till priset av att man ibland tar felaktiga beslut.”

    Ovanstående citat är givetvis grundargumentet mot kvotering men hela tänkesättet kring kvotering följer ett större mönster som kännetecknar socialismen. Detta mönster heter ”generella lösningar” där man utgår från modell och inte verklighet.

    Likt Patrik tror jag att den låga andelen kvinnor mycket väl, eller till och med ganska sannolikt, innebär att man missar kompetens och möjligheter. Avgörande måste dock vara det enskilda företagets behov. Om jag är aktieägare i ett enskilt bolag är könsfördelningen i styrelsen mig helt ointressant så länge bolaget sköts på ett bra sätt (…här dristar jag mig att påstå jag står för fullständig jämlikhet då jag inte gör någon skillnad mellan könen). Ur detta perspektiv är jag öppen för en styrelse med 100 procent kvinnor om det råkar vara så att dessa kvinnor är de som är bäst lämpade. Med samma resonemang kan jag också acceptera en styrelse med 100 procent män.

    I det generalistiska tänkande och i den verklighetsfrämmande värld som de socialistiska kamraterna lever i finns bara kollektivets behov (i detta fall kollektivet alla företag). Om inte den enskilde individens behov eller det enskilda företagets behov stämmer överens med kollektivets behov ses de enskilda behoven enbart som irritationsmoment.

    En parallell kan dras till en TV-debatt för någon månad sedan när kamraten Eriksson (…taltratten i Miljöpartiet) snärjde in sig i ett resonemang kring kvotering av föräldraledighet. Visserligen var det så, enligt nämnde kamrat, att familjen kanske visste bäst men på det ”stora hela” var ändå kvotering och samhällets behov att föredra. Hur logiken i detta resonemang hängde ihop förstod inte jag vilket förmodligen beror på att min förmåga i generalistiskt socialistisk logik är tämligen begränsad.

  2. 2 G.G.M. mars 14, 2010 kl. 9:44

    Min inställning mot kvotering är att ”two wrongs don’t make a right”. Det är sorgligt att kvinnor av någon anledning inte lyckas like bra och framgångsrikt som män, men det är fel att försöka att lösa detta genom ytterligare en orättvisa.

  3. 3 G.G.M. mars 14, 2010 kl. 9:47

    PS: ”Men det är en mycket viktig principiell fråga att staten inte skall lägga sig i vad aktieägarna väljer att göra med sina bolag. Det måste faktiskt vara upp till bolagens ägare att bestämma vilka personer som skall leda det, även om det sker till priset av att man ibland tar felaktiga beslut.”

    Jag håller fullständigt med detta påstående. Detta gör den orättvisa kvoteringen ännu mindre rättvis (ochh därför ännu mindre lämplig som lösning till kvinnofrågan).

  4. 4 Johan/Kaffepaus mars 14, 2010 kl. 10:01

    Är inte det här med genus bara en konstruktion? Det borde i så fall räcka att hälften av styrelsen kallar sig för kvinnor, så är saken klar.

  5. 5 Oskari mars 14, 2010 kl. 10:46

    Några korta kommentarer:

    Det är en viktig principiell fråga att staten inte ska lägga sig i hur privata företag styrs

    Varför behöver en lägre andel kvinnor inom en viss kategori vara resultat av strukturell diskriminering? Vem talar någonsin om att den högre andelen manliga hemlösa som ett utslag av strukturell diskriminering? Eller att pojkar får sämre betyg i skolan? Ingen (och i synnerhet inte feminister) förespråkar någonsin kvotering som lösning på den typen av problem.

    Det som skulle gynnas av inkvotering av kvinnor till bolagsstyrelser är en mycket liten elit av kvinnor och inget som skulle gynna kvinnor i bredare bemärkelse. Det är de facto redan så att kvinnor gynnas i näringslivet idag då det informella trycket att rekrytera kvinnor är så stort. Läs artikeln om det svenska försvaret härintill!

  6. 6 Oskari mars 14, 2010 kl. 10:57

    Givet att det finns betydande skillnader mellan könen och att styrelsemedlemmar i stora börsnoterade företag utgör en liten elit är det kanske inte så konstigt att dessa inte perfekt återspeglar samhället (vilket anförs som skälet till kvotering). Det är antagligen inte ens önskvärt.

    Manlig dominans i näringslivets toppar har kanske samma orsaker som den kvinnliga dominansen på universitet och högre betyg i skolan – män och kvinnor är annorlunda och gör olika prioritering i livet.

    Att genom statlig inblandning förändra människors beteenden är typiskt socialistisk politik (”den nya människan” och allt det där ni vet) och motsatsen till konservatism. Att skribenter här inte riktigt vågar stå emot kvoteringshystering och feminismen (”två fel gör inte ett rätt” etc.) är ett tecken på svaghet och rädsla för att stå upp för en sanna konservativa ideal.

  7. 7 Populisten mars 14, 2010 kl. 21:12

    Jag tycker att man som konservativ ska akta sig för att falla i fällan att diskutera detta med kvoteringen utifrån perspektivet att det inte behövs eftersom problemet inte är så stort och ändå kommer att lösa sig.

    I veckan gjordes det väl också en stor nyhet av att brandmannakåren hade procentuellt färre invandrare än samhällets totalsiffra. Frågan jag ställer mig är varför det anses finnas ett egenvärde i att yrkeskårer och styrelser utgörs av ett exakt tvärsnitt av samhället? Det kanske t.o.m. är bra att män är sopgubbar och kvinnor dagisfröknar. Könsfördelningen kanske SKA vara skev.

    Dessutom undrar jag varför det ska anses vara finare att jobba 80 timmar i veckan och missa barnens uppväxt än att ta hand om hem och barn. Jag undrar om man gör samma värdering när man sitter ensam på ålderdomshemmet, ser tillbaka på sitt liv och väntar på besök…

  8. 8 G.G.M. mars 14, 2010 kl. 22:39

    Jag vet inte om problemet ”inte är så stort”. Om man godkänner en sådan lag blir alla företag tvungna att föja den. Följderna skulle altså vara ganska storskaliga och omfattande.

  9. 9 Hugo F. mars 15, 2010 kl. 10:12

    Tackar för en välskriven artikel!

    Vill bara passa på att tipsa om en liten godbit från genusdjungelns digra samling av antinyheter:

    http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/regeringskansliet-regeras-av-man_4424485.svd

    Gubbvälet på Regeringskansliet är tydligen kompakt – för där är otroliga 60,2 % av cheferna män!

    Vi får väl hoppas att Regeringskansliet snart kommer lika långt med arbetet att fördela poster ”jämställt” som de ledande på området; t.ex. Sekretariatet för Genusforskning:

    http://www.genus.se/om-oss/personal/

  10. 10 Populisten mars 15, 2010 kl. 11:22

    @G.G.M. Du missförstår mig. Jag tar dock på mig skulden; jag slarvade med kommateringen så att syftningarna blev oklara.

    Vad jag menade var att man ska akta sig för att säga att ”problemet med skeva könsfördelningar i styrelser är litet”, som ett slags försvar mot kvotering. Därmed erkänner man den radikala världsbilden och har gett ifrån sig problemformuleringsinitiativet. Istället bör man hålla med om fakta att fördelningen inte är jämn, men stå upp för att detta inte nödvändigtvis är ett problem.

    Kvotering ser jag naturligtvis som ett mycket stort problem.

  11. 11 S. Van mars 15, 2010 kl. 13:32

    ”Poängen med privat ägande är att de beslut man tar får konsekvenser för en själv, vilket gör att det ligger i en ägares intresse att fatta kloka beslut och att korrigera förhållanden som är ineffektiva.”

    Här har skribenten gjort samma misstag som socialisterna och utgått från modell och inte verklighet. ”I verkligheten”, ett populärt utryck nu för tiden, finns det gott om exempel på där “poängen” med det privata ägandet inte fungerar. Någon som minns “bonusskandalerna”? Där har styrelsen och ledningen större makt än ägarna (småspararna).

    ”Denna självbevarelsedrift i beslutsfattandet gäller inte på samma sätt den offentliga sektorn. Där leker man med andras pengar. Satsar man fel och förlorar, så är det bara att ta ut mer i skatter. När man ger sig in och reglerar i bolagens göranden och låtanden så behöver man inte fundera på konsekvenserna. Det är ju någon annan som får ta dessa.”

    En majoritet av de statlig hel- eller delägda företagen går med vinst, tex. LKAB. Riksgälden presterar årligen långt bättre än de privata bankerna och fondförvaltarna. Men det kanske beror på att den leds av Bo Lundgren. Man kan ifrågasätta att staten ska äga företag, men det är en annan sak.

    Men visst, det är fel att lagstifta kvottering. Poängen är: privatägande är en helig sak. Staten ska hålla sina fingrar borta från vad som är mitt. Det är en modell som borde respekteras även i verkligheten.

  12. 12 Patrik Magnusson mars 15, 2010 kl. 13:41

    ”Vi får väl hoppas att Regeringskansliet snart kommer lika långt med arbetet att fördela poster ”jämställt” som de ledande på området; t.ex. Sekretariatet för Genusforskning:”

    Tssk, 8 kvinnor av 10 anställda. Ajabaja, fy skäms! Anar vi möjligen ett stundande matriarkalt förtryckarsystem?

  13. 13 Allianspartisten mars 15, 2010 kl. 17:41

    Patrik,
    Undra om kamraten Sahlin vet om de allvarliga missförhållandena som råder vid ”Sekretariatet för Genusforskning”. Här har ju kamraten ytterligare ett lysande tillfälle att hitta en vinnande valfråga. Dock behöver den inte inskränka sig till nämnda sekretariet utan skulle kunna gälla all genusforskningen.

    Den valvinnande parollen skulle kunna lyda:

    ”Hälften kvinnor – hälften män vid all genusforskning, inga undantag”.

    …själv förespråkar jag dock, i all ödmjukhet, en enklare lösning på denna fråga, lägg ned nämnda sekretariat och rensa kraftigt bland alla kvasivetenskapliga inrättningar som ägnar sig åt genusforskning.

  14. 14 Patrik Magnusson mars 15, 2010 kl. 20:19

    …själv förespråkar jag dock, i all ödmjukhet, en enklare lösning på denna fråga, lägg ned nämnda sekretariat och rensa kraftigt bland alla kvasivetenskapliga inrättningar som ägnar sig åt genusforskning.

    Hear, Hear!

  15. 15 Patrik Magnusson mars 15, 2010 kl. 20:38

    Populisten: ”Jag tycker att man som konservativ ska akta sig för att falla i fällan att diskutera detta med kvoteringen utifrån perspektivet att det inte behövs eftersom problemet inte är så stort och ändå kommer att lösa sig.”

    Där håller jag med dig. Könsfördelning i bolagsstyrelser, och på andra platser för den delen är ett ickeproblem ur ett samhälleligt perspektiv, i alla fall så länge inte förhållandet tillkommit genom diskriminerande lagstiftning som stänger ute vissa grupper, eller kvoterar dem.

    Ur ett bolags perspektiv kan det vara ett problem om fel personer befordras till viktiga poster, men det är bara ett problem för företagets ägare. Huruvida det är ett problem för enskilda bolag eller näringslivet att de har förhållandevis få kvinnor i toppen är inget som jag vare sig kan eller bör avgöra. Lika lite som Mona Sahlin.

  16. 16 Patrik Magnusson mars 15, 2010 kl. 21:04

    S.Van: ”Här har skribenten gjort samma misstag som socialisterna och utgått från modell och inte verklighet. ”I verkligheten”, ett populärt utryck nu för tiden, finns det gott om exempel på där “poängen” med det privata ägandet inte fungerar.”

    Nu lägger inte jag allt för stor vikt vid anekdotisk bevisföring. Visst finns det privata företag som missköts, t.o.m. sådana som går under. För mig är det dock inte ett tecken på att det är fel på det privata ägandet. Tvärtom. Företag som missköts bör gå under. På det sättet kommer de ineffektiva att få ge vika för de mer effektiva, vilket samhället som helhet vinner på.

    Visst finns det välskötta statligt ägda bolag. Dessa verkar ju ofta i en konkurrensutsatt miljö på ungefär samma villkor som privata företag, och med samma vinstkrav. Den offentliga verksamhet jag mer oroar mig för är den anslagsfinansierade. Där finns inte samma incitament att göra saker effektivt, och sköts något dåligt kan man alltid hålla det under armar med skattepengar. Inte ens all anslagsfinansierad verksamhet sköts dåligt, men det är nog betydligt vanligare än att privata företag sköts dåligt.

    Vill man få en mera övergripande syn på det privata ägandets prestationsförmåga jämfört med det offentliga får man nog ge sig till att jämföra ekonomier som kraftigt präglats av det ena eller det andra förhållningssättet. Jämför man ”verkligheten” i form av t.ex. Sovjetunionen och USA så är det i alla fall i mina ögon klart vilket som funkar bättre.

    Vad gäller de s.k. ”bonusskandalerna” så har jag aldrig förstått vad i dessa det funnit att hetsa upp sig för. Tycker företagens ägare att det är väl använda pengar att ge styrelsemedlemmar och direktörer bonus så är det väl deras ensak. Enskilda aktieägare som är av en annan uppfattning har ju all möjlighet att investera sina pengar på annat håll, och kunder som inte har förtroende för hur ett företag sköts gör lämpligen affärer med andra.

    Vad jag kan förstå är den upprördhet som riktades mot t.ex. Wanja Lundby-Wedin, för hennes dubbelmoral. Det är inte konsekvent och renhårigt att å ena sidan delta i beslut om att bevilja bonus, och samtidigt å andra sidan offentligt fördöma företeelsen.

  17. 17 G.G.M. mars 16, 2010 kl. 0:41

    ”Istället bör man hålla med om fakta att fördelningen inte är jämn, men stå upp för att detta inte nödvändigtvis är ett problem.”

    Absolut! Tack för förtydligandet. Jag kan bara hålla med dig.

    Jag tror att kvinnor inte är lika intresserade av att uppoffra det som krävs för att göra karriär inom näringslivet. Så enkelt är det. Jag skulle t.ex. inte vara beredd att göra det. ”Framgång” kan mätas på så många olika sätt. De flesta kvinnor är helt enkelt mindre kompetitiva än män, eller föredrar att konkurrera kompetensmässigt, snarare än ”politiskt” eller ledarmässigt.

  18. 18 G.G.M. mars 16, 2010 kl. 0:44

    ”kvasivetenskapliga”

    Pseudovetenskapliga, snarare sagt!🙂

  19. 19 G.G.M. mars 16, 2010 kl. 0:47

    Oh, förlåt. Jag trodde att ”kvasivetenskaplig” var ett ”lindrigare” adjektiv än ”pseudovetenskaplig”, men nu har jag insett att de är synonymer. Jag ber om ursäkt.🙂

  20. 20 S. Van mars 17, 2010 kl. 6:41

    Till Patrik Magnusson,
    Jag fick intrycket att din beskrivning i artikeln av föredelen med privata företag jämfört med de statligt ägda är förenklade, vilket jag reagerade på. I övrigt håller jag med allt du skrev i din artikel och de senare inläggen.

    Tack för en bra sida. Tradition & Fason är den sida som jag oftast läser för att hålla mig uppdaterad om Sverige.

  21. 21 Vilhelm Skytte mars 18, 2010 kl. 18:59

    Patrik Magnusson har givetvis rätt, detta är ett vansinne.

    Hur mycket skada dessa kvoteringsregler skulle orsaka kommer att bero på hur de utformas och detta har Mona Sahlin inte sagt något om.

    Vilka företag kommer att omfattas? Bara börsnoterade företag? Bara vissa noterade företag? Bara företag med mer än ett visst antal anställda/en viss omsättning/viss storlek på styrelsen? Vill man även försöka inbringa internationella företag med väsentlig verksamhet i Sverige?

    Kommer reglerna att vara obligatoriska? Eller byggda på samma princip som Koden för bolagsstyrning: att man måste följa reglerna eller förklara för sina aktieägare varför man har valt en annan lösning? Om de ska var obligatoriska, vad kommer straffet för avvikelse att vara? Med tanke på bristen på kvinnor med styrelseerfarenhet kommer det vara otroligt svårt att fylla, till exempel, alla börsnoterade företags styrelser med 40% kvinnnor – måste ett företag då betala dryga böter? Eller tvingas utse en mindre lämpad kandidat som råkar vara kvinna?

    Hur reglerna utformas bör utgå från syftet med reglerna, men det verkar inte heller klart. Är det för att hjälpa aktieägarna, som lider av lägre vinster orsakade av genus-obalans? Eller är det för kvinnornas karriärer? Eller kan det vara så att det bara är för politikernas skull, så de kan skryta om Sveriges jämställdhet när de är på EU-möte?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 927,842 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar