Om könsskillnader, arv och miljö

Harald Eia - en norrman vi skulle behöva se mycket mer av i Sverige!

Det ska till en norrman, är det så? Den norske talkshow-värden Fredrik Skavlan har framträtt som Sveriges bäste programledare. Bara en så’n sak! Men han är riktigt bra, det är inte tu tal om den saken. I ett av hans program för en månad sedan medverkade Harald Eia, av Skavlan presenterad som ”Norges svar på Fredrik Lindström”. D.v.s. en komiker som sysslar med folkbildning genom att ifrågasätta moderna politiskt korrekta uppfattningar. Förutom att vara komiker är Eia sociolog, skådespelare, textförfattare och anställd på NRK.

För närvarande har Harald Eia ett program på NRK som heter Hjernevask, alltså hjärntvätt på svenska. Ett program som verkligen borde köpas in till Sverige! Eller ännu bättre om vi kunde göra egna sådana program på svenska. För Fredrik Lindström i alla ära, men Harald Eia tillför verkligen helt nya och väl behövliga dimensioner för att bit för bit luckra upp det socialdemokratiskt formade betongvälde som härskar i både Sverige och Norge. Skavlan-programmet med Harald Eia den 12/2 (12 min och 12 sek in i programmet) är klart sevärt.

Eftersom Eias programserie handlar om arv och miljö, diskuteras i studion svartsjuka som fenomen. Det är lustigt, menar Eia, hur intellektuella och politiker ofta har en tendens att hävda att de inte har känslor som andra har, och vi ser honom intervjua en norsk forskare om svartsjuka. Eia, som i sin programserie träffar forskare över hela världen, förklarar att i allmänhet är det värre för en man att kvinnan har sex med en annan man än att hon blir förälskad i en annan man, medan det är värre för en kvinna att mannen blir förälskad i en annan kvinna än att han har sex med en annan kvinna. Detta är bara en av många viktiga könsskillnader, och svartsjuka är uppenbarligen arv snarare än miljö eftersom det är någonting de flesta skäms för att man känner och försöker undertrycka. Vi är präglade av 100,000 års utveckling, och män har fram tills de senaste 10 åren i och med den nya DNA-tekniken inte kunnat veta säkert om de är far till barnen, förklarar Eia. Därför har män utvecklat en starkare känslighet inför att partnern har sex med en annan. Kvinnor för sin del blir sexuellt attraherade av ståtliga, stiliga och tuffa män med hög sex appeal, som är av ett helt annat slag än de snälla, omtänksamma och inte lika attraktiva män som de tycker är bäst lämpade att ta hand om deras barn och som stannar hos dem snarare än att de går vidare till eller lockas mer av en annan kvinna.

Vi lär oss, även på universitetet säger Eia, att vi föds som blanka ark och präglas bara av kulturen – strukturer och mönster i samhället som är ”farliga” och som vi kan och bör ändra på. Bakom detta ligger det politiska önskemålet att kunna forma människor så som man vill. Eia säger att det verkar som att vi ska bli ett slags homo socialdemokraticus, och i det perspektivet framställs gentänkande som vore det någonting närmast nazistiskt.

Jag har tittat på ett par av avsnitten på NRK:s hemsida (www.nrk.no), och Eia fullkomligen drar ner byxorna på de av politiska motiv styrda skandinaviska forskarna. Säsongens första avsnitt handlar specifikt om det här med könsskillnader, och vad av det som är arv respektive miljö. Just detta avsnitt är också lätt att komma in fort i och förstå norskan, för mig tog det bara 2 minuter, förutom att en stor del av programmet är intervjuer på engelska.

I Skandinavien är genusforskningen inriktad på att det inte finns några könsskillnader, utom de allra mest ytliga. Forskning på könsskillnader är i regel amerikansk, vilket hånas av de norska genusvetarna. Eia kollar upp saken, och hittar en amerikansk studie på 200,000 personer från hela världen – vilket ska jämföras med att skandinaviska motsvarande studier brukar behandla omkring 1000-2000) – och studien visar entydigt på att det finns stora könsskillnader som är biologiska. En del av bedömningsgrunden har varit barn födda utan tydlig könstillhörighet. Genom att se hur barnen leker, vilket jämförs med ett detaljerat mönster för pojklek och flicklek, blir det enkelt att fastställa om det är en pojke eller flicka. Skillnaderna blir på detta sätt tydliga, eftersom den manliga och kvinnliga hjärnan ser olika ut, och alla människor har en klar biologisk könsdisposition ÄVEN om det inte syns på utsidan. I Sverige vet jag att motsvarande forskning har bedrivits av Annica Dahlström, se gärna hennes bok Könet sitter i hjärnan (Corpus-Gullers 2007).

Skandinaviska genusvetare hävdar med bestämdhet att om vi bara slutar behandla pojkar som pojkar och flickor som flickor, om vi slutar att vara tuffa mot pojkarna och gulla med flickorna, så kommer könsskillnaderna att upphöra. Eia visar med olika exempel på att det inte alls är så, och medan jag sitter och begrundar detta fascinerat så minns jag också tydligt hur jag själv tyckte det var jättegenant när tanterna skulle gulla med mig som liten. Även barnen själva är konstituerade enligt dessa könsmönster!

Vidare får vi veta att barn som har högre testosteronhalt (flickebarn har också en viss del testosteron i sig, fastän mer östrogen, och nivåerna skiljer sig individuellt) har lägre empati, sämre social och språklig förmåga och mer systematiskt intresse. Egenskaper som traditionellt betecknas som ”manliga” – och det finns alltså en biologisk grund också för dessa skillnader. Kvinnor är verkligen mer empatiska och har bättre social förmåga p.g.a. att de utvecklar dessa egenskaper mycket mer och utifrån en annan biologisk konstitution än männen. Utifrån evolutionen, förklarar en forskare, är det fullkomligt logiskt att både könsskillnader och könsroller har uppstått. Eftersom kvinnan ska föda barn, amma och på så vis får en intimare relation med barnet än fadern, så är det fullständigt logiskt att evolutionen gjort att det är psykologiskt behagligt för henne att ägna sig åt dessa saker – medan män finner annat mer psykologiskt behagligt att ägna sig åt. I själva verket är det också hjärnans utveckling som är grunden till de kroppsliga skillnaderna mellan män och kvinnor – eftersom alla mänskliga organ och hur de samspelar styrs av hjärnan.

Det är också intressant att sociologiska studier visar på att ju friare ett samhälle är, i desto större utsträckning uppträder ”traditionella” könsmönster. Anledningen till detta är att i ett friare samhälle får det genetiska större utrymme, och därmed genomslag på preferenser. Detta säger en hel del om hur ofritt det svenska (och norska!) samhället faktiskt är.

Ni märker själva hur otroligt långt från konventionell svensk genusteori detta är! Vi vet egentligen redan allt detta, men vi behöver att en komiker tar sig an frågorna och gör enkla TV-program av det, för att vanligt folk ska få både styrka och argument att kunna värja sig mot genusvetarna och feminismen. Ingen politiker av idag hade kunnat lyckas tillnärmelsevis lika bra om så genom en livstids engagemang och insatser. Fler av oss borde satsa på humor i media istället för intellektuellt undermåliga och ohederliga debatter i knastertorra politiska församlingar långt från folket!

För övrigt anser jag att det nordiska samarbetet borde stärkas på alla vis.

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

37 Responses to “Om könsskillnader, arv och miljö”


  1. 1 Vesslan mars 17, 2010 kl. 20:07

    Väl skrivet. Endokrinologisk forskning gär även gällade att hormonet oxytocin (som accentuerar uteruskontraktion vid förlossningar och stimulerar mjölkejektion vid amning) är en viktig komponent för bindningen mellan mor och barn. Att förneka den speciella mor-barn relationen är ett resultat av dåraktig politisk korrekthet. Det är hög tid att vässa argumenten och mobilisera motkrafter mot samtidens dumheter.

    Jag kan varmt rekommendera http://tanjabergkvist.wordpress.com/ för intressanta perspektiv i genusfrågan.

  2. 2 Allianspartisten mars 17, 2010 kl. 20:36

    Det är en gåta att den så kallade genusforskningen får hålla på som den gör utan att konfronteras med ovedersägliga medicinska fakta som bygger på forskning som uppfyller alla de kvalitetskrav, som ställs inom traditionell naturvetenskaplig forskning.

    Genusforskningen däremot har ingen vetenskaplig grund utan styrs av en politisk agenda som egentligen inte är något annat än en transformation av marxismen till en annan omgivning. Bourgeoisiens utsugning och förtryck har här ersatts av patriarkatets förtryck, allt enligt samma fyrkantiga, och helt ovetenskapliga, modellerande som kännetecknar marxismen.

    På samma sätt som marxismen sätter genusforskningen fokus på en förvriden världsbild som inte finns i verkligheten utan som bara existerar i kvasivetenskapliga forskares teoretiska modeller. Den tragiska följden är att verkliga problem, som mycket väl kan finnas i samhällets förhållande till kvinnor och män, inte uppmärksammas.

  3. 3 Jens mars 17, 2010 kl. 21:24

    Bra skrivet!

  4. 4 Alex Birch mars 17, 2010 kl. 22:46

    Till och med norskarna hajar det vi inte vågar haja. Gott inlägg!

  5. 5 FredrikN mars 18, 2010 kl. 7:00

    Jag troode Skribenterna här var katoliker. Hur kan man då tala om evolution?

  6. 6 G.G.M. mars 18, 2010 kl. 7:06

    ”Det är också intressant att sociologiska studier visar på att ju friare ett samhälle är, i desto större utsträckning uppträder ”traditionella” könsmönster.”

    Jag tycker att detta är nyckeln. En bra ekonomi och lägre skatter är också viktigt för att kvinnan ska kunna stanna hemma med barnen el. arbeta på deltid.

    Jag tycker att det är fullständigt oviktigt *varför* kvinnor föredrar att stanna hemma eller att göra en annan sort av karriär än män. Hur som helst har Staten ingenting med detta val att göra, och borde därför inte förhindra detta val eller aktivt främja andra livsstilar.

    Jag tycker också att, hos oss människor, är kultur viktigare än natur. Därför behöver jag inget bevis på att könskillnaderna är genetiskt betingade. Jag tycker att de kulturella skillnaderna är ännu viktigare än de genetiska och måste därför respekteras. Dessutom är vi individualistiska 2010-talsmänniskor inte lika beroende av kulturen, så det handlar för det mesta om fria val. Och en Stat som aktivt försöker att förstöra kulturen och att förhindra eller styra sina medborgares fria val är auktoritär, vilket jag tycker är oacceptabelt.

    Alla familjer borde få stöd (och det allra bästa stödet är mindre skatter), oavsett vad modern/familjen väljer att göra.

    —-

    Min erfarenhet:

    Jag kommer från Emilia Romagna, en traditionellt kommunistisk region i norra Italien (fast nuförtiden kallar man sig ”vänster” eller ”demokratisk”, men het handlar för det mesta om samma gamla politiker som länge kallade sig ”kommunister” och tog emot massor av pengar från Sovjetunionen). Att leva där är precis som att leva i Sverige… på 70-talet! Förhållandena är så hemska att de flesta familjer är olyckliga. Glöm inte att det handlar om familjeälskande italienare som tyvärr tvingas att leva nästan som på en kibbutz. Min mor (som är hemmafru) läste lärarlinjen i Bologna ca. 1968-69, då kibbutzim faktist blev utpekade som idealiska samhällsmodeller. Trots att världen har ändrat sig mycket under de sista 40 åren, har mitt område stått helt stilla. De stolta emilianska borgmästarna skryter fortfarande över att skatterna är högst i Italien (”flera förmånerer åt befolkningen” – åven åt de som inte vill ha just de där påtvingade förmånerna), att de flesta kvinnor jobbar på heltid (därför att nästan ingen familj har råd med att leva på en genomsnittig netto lön) och att våra dagis tar emot 99,9% av alla barn f.o.m. 3-månaders ålder (vilket har för övrigt bevisats att negativt påverka småbarnens beteende). Visst har vi gjort framsteg, till skillnad från andra ”primitiva” italienare, som fortfarande uppfostrar sina egna barn och tar hand om de gamla, där hemmet är rent, mysigt och trevligt, där barnens föräldrarna fortfarande är gifta med varandra, där man fortfarande äter god hemlagad mat även på veckodagarna, där man fortfarande lever ett ”normalt” och relativt stressfritt liv, där familjen står i centrum, o.s.v.. Primitivt, eller hur? Men i Emilia har vi haft tur, för vi lever i en kibbutz-light! 😦 Suck…

    När jag var yngre (nu är jag 30) hoppade jag alltid på att saker och ting skulle bli bättre och at vi så småningom skulle komma ut ur detta eviga 70-tal, men tyvärr har det inte hänt ännu.

    Just a cautionary tale… 🙂

  7. 7 G.G.M. mars 18, 2010 kl. 7:10

    PS: Förlåt, ”där barnens föräldrar fortfarande är gifta med varandra”.

  8. 8 G.G.M. mars 18, 2010 kl. 7:36

    @ Allianspartisten:

    ”Det är en gåta att den så kallade genusforskningen får hålla på som den gör utan att konfronteras med ovedersägliga medicinska fakta som bygger på forskning som uppfyller alla de kvalitetskrav, som ställs inom traditionell naturvetenskaplig forskning.”

    Jag håller med dig. Fast det är omöjligt att ställa samma krav eftersom de s.k. ”social sciences” INTE är vetenskapliga. Det borde inte ens heta ”genusVETENSKAP”, men nuförtiden vill alla ha den ”vetenskapliga” stämpeln.

    Det begrepp som retar mig mest är ”litteraturvetenskap”. Förutom at vara en absurd benämning, så är det ett brott mot Skönheten att dissektera en konstform med ”vetenskapens” (pseudovetenskapens) vassa kniv. Det borde heta ”litteraturhistoria” och vara fri från allt annat trams.

    Men inte ens lingvistik (mitt område) är en vetenskap, för man studerar abstrakta strukturer och modeller (man utför alltså inte en direkt analys av objekt och fenomen som finns i naturen). Men 99,9% av lingvisterna inbillar sig at syssla med en naturvetenskap – lustigt! Men åtminstone försöker de för det mesta att hålla hög standard i sin forskning, vilket tydligen är för mycket besvär för de flummiga genus- och litteraturvetarna.

  9. 9 G.G.M. mars 18, 2010 kl. 8:53

    Jag hade missat detta påstående:

    ”Anledningen till detta är att i ett friare samhälle får det genetiska större utrymme, och därmed genomslag på preferenser.”

    Jag håller inte fullständigt med det. Det är själva preferenserna som får större utrymme i ett fritt samhälle, vare sig de är genetiskt, kulturellt eller individuellt betingade.

  10. 10 Halldin mars 18, 2010 kl. 9:24

    Bra tips! Tack så mycket för det.

  11. 11 Oskari mars 18, 2010 kl. 9:28

    En utmärkt artikel. Några kommentarer:

    1. Genusvetenskapen har på sätt och vis tagit över kommunismens roll under 70-talet. Då som nu handlar det om teoretiska modeller där olika samhällsgrupper ställs mot varandra.

    2. Egentligen är det konstigt att vi i Sverige fortfarande är så positiva till att staten ska lägga sig i familjers/individers preferenser samtidigt som vi kritiserar socialismens och nazismens försök att skapa ”den nya människan/medborgaren”. Har vi inte lärt oss någonting av historien?

    3. Sorgligt att Moderaterna, i sin jakt på att locka till sig kvinnliga väljare, valt att profilera sig på samma sätt som vänsterpartierna i jämställdhetsfrågan. Varför laissez faire/liberalism vad gäller ekonomi men inte när det gäller familjepolitik och jämställdhet? Bl.a. på grund av detta har jag själv valt att gå ur Moderaterna.

  12. 12 Söderbaum mars 18, 2010 kl. 10:15

    FredrikN: ”Jag troode Skribenterna här var katoliker. Hur kan man då tala om evolution?”

    Till att börja med är jag såvitt jag vet den ende här på T&F som är katolik. Sedan utgår jag ifrån att frågan är menad som ett dåligt skämt.

  13. 13 Martin S mars 18, 2010 kl. 10:21

    Någon dag när jag har tid ska jag sätta mig och skriva ner lite iakttagelser från lärarutbildningen de senaste 5 åren. Jag kan redan nu bjuda på ett litet smakprov:

    Pojkar i rosa kjol första dagen i skolan = mycket positivt, pojken ”vill ju själv ha det”.

    Flickor i samma rosa kjol = mycket negativt, stärker stereotypa könsmönster. Om flickan själv vill ha det beror det antagligen på förtryckande normer.

    I ovanstående värderingsövning deltog läraren själv. Proffsigt.

    Dessutom, höll jag på att glömma, finns det ingen ”svensk kultur”, eftersom ”midsommar kom från Tyskland på medeltiden” Glöm aldrig det!

  14. 14 Söderbaum mars 18, 2010 kl. 10:32

    Martin S: ”Dessutom, höll jag på att glömma, finns det ingen ”svensk kultur”, eftersom ”midsommar kom från Tyskland på medeltiden” Glöm aldrig det!”

    Här är ett par artiklar jag skrivit om saken:

    Finns ”svensk kultur”?

    Den svenska kulturrevolutionen punkt för punkt

  15. 15 G.G.M. mars 18, 2010 kl. 11:17

    ”Dessutom, höll jag på att glömma, finns det ingen ”svensk kultur”, eftersom ”midsommar kom från Tyskland på medeltiden” Glöm aldrig det!”

    LOL, som om svenskarna vore skilda robotar som inte påverkar varandra, samspelar, kommunicerar, utbyter tankar, idéer och erfarenheter, delar på en gemensam historisk utveckling, ett gemensamt geografiskt territorium med sina för- coh nackdelar, o.s.v.!

  16. 16 Populisten mars 18, 2010 kl. 11:49

    Jag kan inte låta bli att jämföra med ett danskt (tror jag) TV-program jag såg på SVT härom året, vilket ifrågasatte ”sanningen” att det inte finns några mänskliga raser. Det kanske inte är bekant men denna ”sanningen” har t.o.m. slagits fast i en FN-resolution!

    Nåväl, nyare forskning visar att de genetiska skillnaderna mellan människor på olika kontinenter är så pass stora att man med fog kan prata om raser. Helt säkert är att de är så stora att man bör ta hänsyn till det när läkemedel utvecklas och skrivs ut. Tyvärr slår dock den liberala godheten tillbaka. Läkemedelsföretagen och läkarkåren utgår från vita män när behandlingar designas och sedan tar man alla människors likhet för given. Därmed visar det sig att t.ex. ofta svarta får en felaktig och mindre effektiv behandling.

    Så går det när man gör sig ideologiskt blind och inte låter faktas stå i vägen för ”Sanningen”. Tack och lov att man är vit man, det är ju ändå paradoxalt nog aldrig vi som drabbas av dessa dumheter.

  17. 17 Söderbaum mars 18, 2010 kl. 12:53

    Populisten: ”Jag kan inte låta bli att jämföra med ett danskt (tror jag) TV-program jag såg på SVT härom året, vilket ifrågasatte ”sanningen” att det inte finns några mänskliga raser.”

    Sånt här är ju oerhört infekterat att prata om. Men jag läste en artikel i Illustrerad Vetenskap (nr 18/2009) som handlade om tamkattens historia. I den står att det finns 62 st internationellt erkända kattraser, men deras inbördes genetiska olikheter är inte större än mellan italienare och fransmän. Är det inte rasism bara att publicera en sådan uppgift?

    Med detta sagt vill jag höja ett varnande finger för att gränserna för att kunna diskutera detta närmare i T&F:s kommentarsfält är oerhört snäva.

  18. 18 G.G.M. mars 18, 2010 kl. 13:14

    Jag är pragmatist, så jag undrar varför det är viktigt att fastställa vissa saker. Varför är det viktigt att fastställa att män ock kvinnor har stora mentala olikheter? Att det finns olika mänskliga raser? Vilka konsekvenser får dessa skillnader?

    Och varför väljer man att undersöka just det ämnet? Det finns en anekdot som jag tycker väldigt mycket om: En vacker dag gick Karl Popper in i föreläsningsrummet och bad studenterna att: ”Iaktta!” Iaktta? Men vadå? Studenterna såg sig omkring, förvirrade. Ja, vetenskapens objekt är inte objektivt, och vi jakttar det som vi av olika anledningar väljer at jaktta.

    Så, varför är det viktigt att jaktta, analysera och försöka att bevisa just dessa saker? Att män och kvinnor är skilda varelser? Att det finns skilda raser?

    Jag tror däremot att man borde undestryka det gemensamma, det kulturellt bindande, det mänskliga. Detta är, enligt mig, den sanna konservatismen.

  19. 19 Populisten mars 18, 2010 kl. 13:21

    ”Sånt här är ju oerhört infekterat att prata om. Men jag läste en artikel i Illustrerad Vetenskap som handlade om tamkattens historia. I den står att det finns 62 st internationellt erkända kattraser, men deras inbördes genetiska olikheter är inte större än mellan italienare och fransmän. Är det inte rasism bara att publicera en sådan uppgift? ”

    Jo PK-rasism är det nog i alla fall. Det är intressant att fundera vidare på jämförelsen med genus-”vetenskapen”. Är det inte märkligt att den moderna ”demokratismen” är så livrädd för att erkänna att det finns skillnader mellan människor? Jag tycker det är sundare, och jag tror att du håller med, att bejaka våra olikheter men stå upp för alla människors LIKA VÄRDE. När lika värde perverteras till likhet och förnekandet av skillnader, då ligger ganska obehagliga tankar på lur. För hur blir det då med dem som man inte ens med bästa liberala välvilja kan undvika att betrakta annorlunda? Har de då fullt människovärde i liberalens ögon?

    Jag hoppas att jag inte öppnade Pandoras ask i kommenterandet genom att ta upp detta sidospår. Det var endast en naiv reflektion.

  20. 20 G.G.M. mars 18, 2010 kl. 13:29

    Populisten:

    ”Är det inte märkligt att den moderna ”demokratismen” är så livrädd för att erkänna att det finns skillnader mellan människor?”

    Jag tror att ingen är rädd för att erkänna att det finns skillnader mellan individer.

    Problemet är att, historiskt sett, har man bara ägnat sig åt att betona skillnaderna mellan olika människogrupper i odemokratiskt, omänskligt eller generellt sagt ”dåligt” syfte.

    Och varför skulle man ägna sig åt sådant, om inte för att skapa eller vidga klyftorna människorna emellan?

    Feministerna ville skapa en krig mellan könen och nu behöver vi en ny fred, inte flera skillnader och strid.

  21. 21 Populisten mars 18, 2010 kl. 13:33

    @G.G.M.

    Det är viktigt just därför att det kan vara viktigt! 🙂

    Inte främst ur en social aspekt där jag benhårt tror på att individer ska få göra sina egna val, men att vi sedan måste acceptera att kvinnor och män statistiskt sätt väljer olika. Däremot är just läkarvetenskapen ett fält där dessa skillnader kan vara ytterst relevanta. Normen är helt klart den vite mannen, men nu kan det vara så att kvinnor eller personer av annan genetisk grunduppsättning svarar på ett helt annat sätt på en given behandling. Det gäller både hur verksam en behandling kan vara men också hur biverkningar uppträder. Då måste man ju ta hänsyn till detta! Att låtsas som att det inte finns två kön eller olika raser blir ju en fruktansvärd grymhet mot dem som kanske dör p.g.a. de fått ett läkemedel som endast fungerar på vita män.

  22. 22 G.G.M. mars 18, 2010 kl. 13:39

    Populisten:

    Det är inte kontroversiellt att skilja mellan män och kvinnor i medicinska studier. Kön och etnicitet är redan vanliga variabler som ingen har något som helst problem med.

    Problemet är varför (om inte för att gör ett barnslig anti-PK upprör eller för att bekräfta sina raistiska el. chauvinistiska åsikter) man skulle försöka att betona det i ett politiskt eller samhälligt sammanhang.

    Varför kan det vara viktigt? Varför välja att ägna sig just åt det och inte åt något annat? Man måste väl vara beredd att rättfärdiga det!

  23. 23 G.G.M. mars 18, 2010 kl. 13:41

    PS: Förlåt, jag blev lite upphetsad (min italienska temperament). Jag ville nämligen skriva ”om inte för att göra ett barnsligt anti-PK upprör”.

  24. 24 Söderbaum mars 18, 2010 kl. 13:42

    G.G.M.: ”Problemet är att, historiskt sett, har man bara ägnat sig åt att betona skillnaderna mellan olika människogrupper i odemokratiskt, omänskligt eller generellt sagt ”dåligt” syfte.”

    Ja, och det är ett stort bekymmer naturligtvis. Samtidigt är det viktigt att känna till att människor ÄR olika, och att visa respekt för det – jfr den konservativa ofullkomlighetsprincipen och försiktighetsprincipen. Socialismen kan inte respektera det, utan vill att alla människor ska vara precis lika och är de inte det så kan man göra dem det genom social ingenjörskonst. Nationalsocialismen kan inte heller respektera det, utan vill förtrycka och t.o.m. döda människor på basis av att de är olika. Det är människofientligt i ordets bästa bemärkelse. Det som gör rasismen förkastlig är att människor döms på basis av att de ser annorlunda ut och kanske beter sig annorlunda, och för att en sådan syn är alltför enögd som tror att det överhuvudtaget är relevant att döma någon som är olik en själv utifrån ens egna ofullkomliga SUBJEKTIVA syn på saker och ting (jfr talesättet ”om du tror att du talar med en idiot, se då till att han inte tror det också”). Men här kommer också den politiska strävan efter en allt större mänsklig gemenskap in på ett problematiskt sätt – då måste ju olikheterna minskas, medan människans olikhet gör att vi kan komplettera varandra och har desto större utbyte av varandra (jfr talesättet ”i en församling där alla tänker lika blir det inte mycket tänkt”).

  25. 25 G.G.M. mars 18, 2010 kl. 13:58

    Jakob:

    Stort tack för svaret.

    ”Samtidigt är det viktigt att känna till att människor ÄR olika, och att respektera det.”

    Du har naturligtvis rätt i allt som du har skrivit, men jag tror att i detta fall räcker det att betona att alla INDIVIDER är olika. Det löser alla problem, utan att behöva betona (eller hitta på) skillnader mellan olika GRUPPER av människor.

    Individerna är självklart också en produkt av naturen och av sin kultur, men i ett politiskt sammanhang tycker jag att det räcker med att understryka skillnaderna som finns mellan individerna. Om man erkänner att alla individer är olika, då erkänner man också att olika grupper kan vara olika, utan att vidga de här känsliga klyftorna.

    Om man erkänner att alla familjer är olika, då borde varje familj vara fri att organisera sitt liv och sina ”könsroller” som den vill, utan att straffas, diskrimineras eller styras genom den sociala ingenjörskonsten.

    Feministerna hittade på skillnader (män vill härska, undertrycka kvinnorna o.s.v.) och nu behöver vi inga flera sådana skillnader.

    Det går faktiskt att främja det harmoniska och det gemensamma, det mänskliga, utan att på totalitärt vis påstå att alla är lika.

  26. 26 Populisten mars 18, 2010 kl. 14:03

    Söderbaum & GGM:

    Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det är när människors likhet betonas som de verkliga hemskheterna utförs. För därmed kan man sluta betrakta de som är uppenbart majoriteten som något annat än människor, vilket är en förutsättning för att kunna utföra illdåd mot dem. Handikappade och utvecklingsstörda låstes ju regelmässigt in på institutioner under stora delar av 1900-talet i Sverige, helt berövade sina mänskliga rättigheter. I Nazityskland var det utvecklingsstörda som var de första som gasades.

    Så mottot i ett gott samhälle måste vara: Människor är olika men har lika värde.

  27. 27 Populisten mars 18, 2010 kl. 14:05

    ”uppenbart olika majoriteten” ska det vara

  28. 28 G.G.M. mars 18, 2010 kl. 14:06

    Populisten:

    Mitt svar till Jakob kan kanske besvara också dina invändningar.

    Tack för svaret.

  29. 29 G.G.M. mars 18, 2010 kl. 14:14

    En förklaring: Jag har ingenting emot att man forskar kring detta, men i vårtt västerländska samhälle behöver vi kanske något annat, rent politiskt.

  30. 30 G.G.M. mars 18, 2010 kl. 14:28

    P.S. (@ Jakob):

    ”Det som gör rasismen förkastlig är att människor döms på basis av att de ser annorlunda ut och kanske beter sig annorlunda, och för att en sådan syn är alltför enögd som tror att det överhuvudtaget är relevant att döma någon som är olik en själv utifrån ens egna ofullkomliga SUBJEKTIVA syn på saker och ting.”

    Men de ”bästa” och skickligaste rasister var alla pseudovetenskapliga och försökte att låta objektiva! Det är faktiskt orsaken till att så många tyska professorer och vetenskapsmän lockades till nazism under den där positivistiska perioden.

  31. 31 Söderbaum mars 21, 2010 kl. 20:55

    Norska ABC Nyheter hyllar Harald Eia i en läsvärd artikel om hur de som normalt brukar vara de som provocerar nu själva blir provocerade:

    http://www.abcnyheter.no/nyheter/vitenskap/100321/heia-eia

  32. 32 Stoller mars 22, 2010 kl. 2:15

    GGM: Du frågar: ”Varför kan det vara viktigt? Varför välja att ägna sig just åt det och inte åt något annat? Man måste väl vara beredd att rättfärdiga det!” gällande skillnader mellan folkgrupper och de två könen.

    Jag tänker så här: Det politiska etablissemanget vill idag förneka alla skillnader mellan olika grupper. Om skillnader trots allt kan uppmätas, så måste detta (enligt dem) bero på att en grupp förtrycker en annan.

    Med detta som bakrund använder man sig sedan av propaganda, skattepolitik, lagstiftning och social ingenjörskonst för att tvinga grupperna att bli mer lika varandra. Alla människor betraktas som från början tomma ark, vilka sedan fylls med innehåll av kulturen via språket.

    Detta förnekande av och denna rädsla för olikhet är farlig, för att inte tala om att den är naiv och osann. Framväxandet av en stat som i allt högre grad ser det som sin uppgift att eliminera skillnader och att likrikta medborgarna är en realitet.

    Varför är vi i vår kultur så oerhört rädda för skillnader? Jag ser två tydliga skäl:

    1. Vi är Hitlers barn. Nazismens verk var endast kulmen på ett tänkande som begick det fundamentala felet att blanda ihop olikhet och olika värde. Vi har ännu inte frigjort oss från detta tankemässiga handikapp. Vi vill inte vara som Hitler, vi gör likt alla barn uppror mot vår förälder (och vi har mycket goda skäl). Men vårt uppror blir förvirrat och patetiskt då vi inte har förstått att vi måste frigöra oss från grundpremissen i rasismen: olikhet=olika värde. Vi har inte fattat detta. Vi tror fortfarande att olikhet=olika värde. Det enda vi kan göra är då att med en dåres envishet förneka att det finns skillnader över huvud taget. Detta gäller på individnivå där vi förnekar alla skillnader utom rent miljöbetingade sådana. Dessa miljöbetingade skillnader kan i sin tur endast bero på sociala orättvisor. På gruppnivå är det än känsligare (pappa var galen!). Detta hävdar vi (som kultur), vissa av oss med fradga kring munnen och hotfull stirrande blick.

    2. Socialismen. Socialismen vill (likt nationalsocialismen!) konstruera den ”perfekta” människan och det ”perfekta” samhället. Socialismen är en utopisk ideologi vilket innebär att den är ett substitut för religion. Man vill etablera paradiset på jorden. Det finns ingen klar bild av detta paradis men de troende är övertygade om att den ”perfekta” människan ska konstrueras av en totalitär stat som fyller det tomma kärl som är människan med fint innehåll. Därmed blir människan till slut perfekt liksom samhället. Naturligtvis måste man knäcka en del ägg på vägen för att laga denna läckra omelett… Allt tal om naturliga skillnader mellan grupper (eller ens individer) är naturligtvis banlyst i denna pseudoreligion. En (eller flera) mänsklig(a) natur(er) är det största hotet mot denna tro, det skulle helt slå undan benen för den.

    Jag förstår din oro för tal om skillnader mellan kön eller raser (det tar emot att ens skriva ordet!), men vi måste frigöra oss från Hitlers arv och från socialismens lögner. Det finns dock en annan väg att gå förutom att forska om biologiska skillnader. Ifrågasätt socialismens och feminismens grundantaganden! Exempelvis: Fråga varför det är finare att göra karriär än att ta hand om sin familj – var kommer den värderingen ifrån och varför problematiseras den inte? Vi måste sluta ta vänsterns grundantaganden för givna, det är här högern har misslyckats i Sverige!

  33. 33 Allianspartisten mars 22, 2010 kl. 17:27

    ”Socialismen vill (likt nationalsocialismen!) konstruera den ”perfekta” människan och det ”perfekta” samhället.”

    Så sant…och därför är socialismen, inkluderande nationalsocialismen, fullständigt omöjlig då den inte tar någon som helst hänsyn till de begränsningar som på olika sätt finns i den mänskliga naturen. Den perfekta människan finns därför inte och kommer heller aldrig att finnas. Då ett samhälle i grund och botten är en samverkan mellan människor är följden att inte heller det perfekta samhället kan finnas.

  34. 34 G.G.M. mars 23, 2010 kl. 15:01

    Stoller

    ”men vi måste frigöra oss från Hitlers arv”

    Jag vill dock *inte* frigöra mig från det. Aldrig! Jag vill att minnet ska leva så länge som möjligt och fortsätta att skapa vår nutid och vår framtid på ett demokratiskt och mänskligt vis. Det är det som mina far- och morföräldrar kämpade för, och jag vill fortsätta i samma riktning. 65 år är en väldigt kort tid ur ett historiskt perspektiv.

    ”Det finns dock en annan väg att gå förutom att forska om biologiska skillnader. Ifrågasätt socialismens och feminismens grundantaganden!”

    Jag ogillar konsekvenserna av detta tänkesätt eftersom jag tycker att ett försvar och ett framhävande av det gemensamt mänskliga är värt tusen gånger mer än att ifrågasätta socialism och feminism. ”The end does not justify the means.” Dessutom måste det finnas bättre och vassare politiska argument! Alla människor är olika men den grundläggande likheten är oändligt större än alla skillnader: vi är alla människor.

    Jag tror inte att man behöver vara socialist för att inse det. Konservatism och humanism är inte oförenliga.

  35. 35 Stoller mars 29, 2010 kl. 21:38

    GGM: Jag har aldrig påstått att vi skall glömma trettiotalet. Vad jag skriver är att olikhet och mångfald INTE innebär att vissa är värda mer än andra. Olikhet och mångfald är tvärtom det som gör livet värt att leva! Vill du verkligen styras av Hitler och tvingas förneka all olikhet samtidigt som du stödjer politiska krafter som vill likrika mänskligheten till en grå massa? Varför i så fall?

    Du skriver: ”Jag ogillar konsekvenserna av detta tänkesätt eftersom jag tycker att ett försvar och ett framhävande av det gemensamt mänskliga är värt tusen gånger mer än att ifrågasätta socialism och feminism”

    Men socialism och feminism är ett angrepp på det gemensamt mänskliga (som finns i oss alla samtidigt som vi är olika). Socialism och (merparten) feminism anammar ett så kallat konfliktperspektiv. Dessa ideologier kan endast få makt över oss om grupp ställs mot grupp. Deras inflytande över oss står i direkt proportion till i vilken grad de kan så split i en befolkning! Att ifrågasätta socialism (inklusive nationalsocialism) och feminism ÄR alltså ”ett försvar och ett framhävande av det gemensamt mänskliga”!

  36. 36 Sara maj 31, 2011 kl. 19:18

    Till det första inlägget med signaturen Vesslan:
    Hormonet oxytocin är inte ett speciellt amningshormon. Oxytocin är ett ”lugn-och-ro”/”myspys”-hormon som utsöndras av bl.a beröring.Hormonet är därför lika viktigt för bindningen mellan far och barn som för mor och barn. Bl.a. är hormonet också extremt viktigt för bindningen mellan partners i de senare kärleksfaserna

    För den vidare diskussionen om föräldrarnas olika ”viktighet” för barnet har jag inga specialkunskaper, men jag är ganska övertygad om att en man kan få en lika ”näringsgivande” roll som en mamma. Jag har flera bekanta där de på grund av problem med kvinnans bröstkörtlar varit tvugna att ersätta amningen med mjölkersättning i vanlig nappflaska. Bortsett från att barnen gått miste om den näringsrika råmjölk som den första amningsmjölken består av, har barnen under själva amningsperioden eller för den delen senare i livet inte varit mer osäkra (de har ex. inte skrikit mer)än andra barn, de har följt sin utvecklingskurvor som normala barn och har finfina band med sina föräldrar.


  1. 1 Hjärntvätt och feminism « Basses Hörna Trackback vid mars 17, 2010 kl. 18:43

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 954,941 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar