Hur tänkte du nu, Beatrice?

Beatrice Ask har kläckt ett förslag för att bekämpa sexköp. Hennes tanke är att det värsta straffet för en sexköpare är att dennes familj, och andra bekanta får veta vilka vanor personen ifråga har. Alltså tänker sig justitieministern att någon myndighet skall få i uppdrag att skicka ut information till anhöriga när en man misstänks för att köpa sex.

Beatrice Ask (m) - Justiteministern som drabbades av härdsmälta

Jag skall på en gång deklarera att det i min personliga uppsättning etiska normer inte är någon beundransvärd handling att vare sig sälja eller köpa sex, och att mitt medlidande med den torsk som bevisligen köpt dylika tjänster och som sedan få stå med skammen, är högst begränsad.

Det finns dock ett inslag i Asks förslag som får mig att rysa. Ställas vid skampålen skall nämligen inte bara den som i domstol fällts för att ha köpt sex, utan alla som enbart misstänks för detta. Här skall vi således frångå den annars i en rättsstat så hävdvunna principen att man är oskyldig till motsatsen bevisats.

Här skall alltså heder och ära tas av människor på blotta misstanken. Äktenskap förgiftas med misstankar som kanske visar sig vara felaktiga, om det nu ens kommer att visa sig om det fanns någon grund för misstankarna, karriärer slås i spillror. Rimligen torde ju de flesta ärenden avskrivas i brist på bevis innan de ens når en domstol. Var lämnar det den misstänkte? Kommer dennes familj och vänner att förutsätta att avsaknad av dom innebär att den misstänkte var oskyldig? Är det ens meningen?

Det här luktar allt för mycket av sovjetisk rättvisa för min smak. Bättre att tio oskyldiga offras än att en skyldig går fri. Sedan måste man ju fundera varför detta brott bland alla tänkbara skulle vara så mycket hemskare och brutalare att specialbehandling av förövarna är befogad. Mord, rån, narkotikahandel, spioneri, misshandel är ju exempel på brott som på goda grunder borde kunna betraktas som ännu värre.

Däremot kan det kanske vara värt att fundera över värdet i att hänga ut folk som döms för brott till allmänt beskådande. Det kanske kan finnas en poäng med detta i vissa fall, t.ex. när det handlar om grova brott och återfallsrisken bedöms som stor (i vilket fall brottslingen i och för sig inte borde släppas ut), t.ex. när det gäller dömda pedofiler. Men, återigen, nu handlar det om personer som är dömda, som faktiskt bevisats skyldiga till det som de anklagas för.

Gör om Beatrice Ask, gör rätt. Eller förresten, varför inte avgå på en gång? Om det är denna typ av upplägg för oppositionen att smasha på som Ask tänker leverera i valrörelsen vore det nog bäst om hon diskret försvann ut bakvägen innan det drar igång på allvar. Regeringens läge är svårt nog utan att företrädas av någon som uppenbart inte har alla indianer i kanoten.

Patrik Magnusson

22 Responses to “Hur tänkte du nu, Beatrice?”


  1. 1 Allianspartisten mars 20, 2010 kl. 8:46

    Ask hade väl knappast sina bättre dagar när hon framförde dessa, utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv, fullständigt befängda tankar och hennes omdöme visar här på stora betänkligheter.

    Bland de grundprinciper, som vårt rättsystem bugger på, finns bl.a. följande:

    – Alla skall betraktas som skyldiga tills dess att motsatsen visats och dom vunnit laga kraft.

    – ”Hellre fria än fälla” i de fall då bevisläget är svagt och det finns betänkligheter.

    Uppfyller vårt rättsystem inte dessa principer kan vi knappast göra anspråk på att kalla vårt samhälle frö en rättstat.

    Att ”hänga ut” misstänkta är dock inget nytt fenomen utan här tycker jag mig se att detta förekommer mer och mer i pressen. ”Allmänintresset” anses i dessa fall gå före rättsäkerheten och sådana ”petitesser” som att alla skall betraktas som oskyldiga tills de dömts. Senaste exemplet är fallet med den mycket omskrivne f.d. polischefen, där kvällspressen uppenbarligen har ansett sig ha övertagit rollen av både åklagare och domstol.

    I sistnämnda fall finns det en uppenbar risk att åklagarens och polisens utredning försvåras av den extrema massmediaexponeringen. En skicklig försvarsadvokat kommer inte vara sen i att utnyttja det faktum att vittnen kan ha påverkats av mediauppgifter.

    När brottslingar däremot är dömda och domarna vunnit laga kraft finns det dock inga skäl att inte tydligt redovisa vilka de grova brottslingarna är. Detta är dock en helt annan sak.

  2. 2 Allianspartisten mars 20, 2010 kl. 10:18

    ”Om det är denna typ av upplägg för oppositionen att smasha på …”

    Jo, kamraterna kommer givetvis att försöka smasha på detta men risken är då uppenbar att bollen hamnar på fel sida nätet. Kamraten Ohly, övertygad kommunist och därigenom antidemokrat, omfattas mer av den kommunistiska rättstraditionen som mer kännetecknas av ”gatans parlament” än omsorgen om rättsäkerhet och rättstrygghet. I nämnde kamrats drömsamhällen, vid vilkas undergång han fällde tårar, ingick det i propagandan att efter snabba skådeprocesser hänga ut ”brottslingar” och utmåla dem som ”folkfiender”.

  3. 3 Rolf K Nilsson mars 20, 2010 kl. 10:48

    Jag tycker fortfarande att Beatrice Ask är en av de bästa ministrarna i den nu sittande regeringen. Trots det totalkorkade förslag hon kom med under en debatt på torsdagen i Riksdagshuset. Justitieministern tyckte att det skulle vara lämpligt att män som misstänktes gå till prostituerade skulle får ett brev hem i brevlådan i en gräll färg, gärna gredelin, så att alla – brevbäraren, grannarna, frun ja, så många som möjligt skulle se vad som hade varit i görningen.
    Mannen skulle då skämmas för sitt beteende till den milda grad att han inte upprepade sin skändliga gärning. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt denna bisarra idé. Hade inte blivit förvånad om den kommit från Gudrun Schyman och hennes medsystrar i Feministiskt Initiativ. Förutom att detta offentliggörande, för att dra till sig allmänhetens förakt, för tankarna till flydda tiders skampålar, så är väl det absolut allvarligaste att anledning till att denna offentliga förnedring skulle genomföras var blotta misstanken om att mannen köpte sexuella tjänster av kvinnor. Metoden som sådan tar jag kraftigt avstånd ifrån. Och att endast misstanken skulle räcka för att få ett gredelint brev är inte värdigt svensk rättssyn.

  4. 4 Patrik Magnusson mars 20, 2010 kl. 12:27

    ”Jag tycker fortfarande att Beatrice Ask är en av de bästa ministrarna i den nu sittande regeringen.”

    Jo, det var också min uppfattning – till häromdagen. Jättetråkigt att en hittils så lovande minister skall göra bort sig på det här viset.

    Hoppas hon snabbt inser sin tabbe och åtminstone korrigerar detta med misstanke. Jag är inte säker på att förslaget är helt genomtänkt även om det bara gäller dömda, men med en sådan utformning blir det ju i alla fall inte rättsvidrigt.

  5. 5 Julius mars 20, 2010 kl. 16:03

    Många skrämmande idéer från våra Svenska Kvinnliga politiskiker på senaste.

  6. 6 Populisten mars 20, 2010 kl. 19:03

    Allianspartisten: ”Ask hade väl knappast sina bättre dagar när hon framförde dessa”

    Du , eller nån av de andra Asksupportrarna ovan, får mer än gärna upplysa mig om när hon hade en av sina bättre dagar. Jag kan inte påminna mig om att hon har gjort nåt som fallit mig på läppen. Eller menar du när hon var skolminister för snart 20 år sedan? Då var hon på rätt ställe! Det kan ju vara jag som är en surpuppa, förstås.

  7. 7 Niklas mars 21, 2010 kl. 11:03

    ”Däremot kan det kanske vara värt att fundera över värdet i att hänga ut folk som döms för brott till allmänt beskådande. Det kanske kan finnas en poäng med detta i vissa fall, t.ex. när det handlar om grova brott och återfallsrisken bedöms som stor”

    Ah, du menar att återfallsrisken minskar om man hänger ut dem? :S

  8. 8 Patrik Magnusson mars 21, 2010 kl. 13:07

    ”Ah, du menar att återfallsrisken minskar om man hänger ut dem? :S”

    Nej, men man skulle ju kunna tänka sig att det blir svårare för den som återfaller att lyckas med sitt brottsliga uppsåt om denne har allmänhetens ögon på sig.

    Jag är dock osäker om det verkligen vore en bra idé. Den eventuella fördelen måste ju i så fall vägas mot nackdelen med t.ex. risk för att den utpekade utsätts för trakasserier. Det bästa vore ju om ordningsmakten hade resurser och mandat att hålla ögonen på personer som dessa, och att personer som utgör en fara för andra i högre grad förblir inlåsta.

  9. 9 Stoller mars 22, 2010 kl. 1:19

    ”Ah, du menar att återfallsrisken minskar om man hänger ut dem? :S”

    Vilken löjlig kommentar! Naturligtvis minskar återfallsrisken av att dömda brottslingar redovisas offentligt. Om du inte har förstått det så är brottslighet en form av verksamhet som måste ske i det fördolda. En sådan verksamhet lider (minskar) givetvis av att de som sysslar med den får rampljuset på sig.

    Jag håller dock med Patrik Magnusson och har förhoppningar om att vårt rättssystem skall nå en nivå där vulgära metoder som ”uthängande” av brottslingar inte behöver komma upp till diskussion hela tiden. Jag hoppas också att vi skall slippa politiker som sänker sig till denna nivå.

    Förövrigt tycker jag inte, oaktat min egna inställning till prostitution, att sexköp mellan två samtyckande vuxna skall vara kriminellt. Det är inget annat än stats-feminismens sätt att styra sexualiteten, både mäns och kvinnors. Sexualiteten har staten inte med att göra så länge det gäller samtyckande vuxna.

  10. 10 Allianspartisten mars 22, 2010 kl. 17:15

    Stoller,
    ”Naturligtvis minskar återfallsrisken av att dömda brottslingar redovisas offentligt.”

    Detta tror jag är en sanning med modifikation. I den typ av brottslighet som denna diskussion utgår ifrån, sexköp, är det förmodligen så att det, inte bara skulle minska återfallsrisken, utan kanske också ha en återhållande effekt på brottsligheten som sådan. I detta fall talar vi om personer som är rädda om såväl sina relationer och sitt rykte. Färre skulle ta risken.

    Talar vi däremot om grov brottslighet som t.ex. värdetransportrån eller gangsterverksamhet i största allmänhet har ”uthängning” sannolikt ingen effekt alls. Här talar vi om personer som redan lever vid sidan av samhällets regelverk och som inte bryr sig om sitt rykte som ”laglydiga” medborgare. I extremfall skulle man t.o.m. kunna tänka sig att ”uthängningen” ses som positivt för ryktet utifrån den grovt kriminelles perspektiv.

    En bättre metod, när det gäller den grova brottsligheten, är ett system där påföljderna ökas för varje ”återfall”. T.ex. skulle en återfallsrånare, efter det andra eller åtminstone det tredje rånet, kunna dömas till livstids fängelse. Detta för att skydda brottsoffer och för att skydda samhället. Sannolikt skulle den, trots allt ganska begränsade, grupp förbrytare, som begår de grova och spektakulära rånen kunna reduceras väsentligt på detta sätt.

    ”Rehabiliteringen” av notoriska återfallsfröbrytare måste här stå tillbaka för omsorgen om laglydiga medborgares hälsa och egendom. Detta är något socialister aldrig tycks ha förstått.

  11. 11 Jonas mars 22, 2010 kl. 19:19

    ”Detta tror jag är en sanning med modifikation. I den typ av brottslighet som denna diskussion utgår ifrån, sexköp, är det förmodligen så att det, inte bara skulle minska återfallsrisken, utan kanske också ha en återhållande effekt på brottsligheten som sådan. I detta fall talar vi om personer som är rädda om såväl sina relationer och sitt rykte. Färre skulle ta risken.”

    Jag ställer mig högst tveksam till det faktiskt. Jag misstänker att de flesta presumptiva sex-köpare gör det i studens infall, och utan att planera för det. Det innebär att de inte tänker på eventuella konsekvenser av den handlingen, och någon värdering ifall det är värt risken eller inte kommer inte in i bilden. Dvs, ett sådant här förslag skulle inte utgöra någon skillnad i allmän-preventivt syfte.

  12. 12 Allianspartisten mars 22, 2010 kl. 20:55

    Jonas,
    Nja, alla brott begås nog inte ”i stundens infall” även om du säkert har rätt i att det förekommer. Att generellt bortse ifrån att den presumtive brottslingen skulle avstå ifrån värderingar tror jag dock inte.

    Om jag går tillbaka till mig själv, och det huvudsakliga området för min egna brottsliga verksamhet – fortkörning -, måste jag erkänna att jag är mycket beräknande och gör värderingar hela tiden. Således säkerställer jag, genom farthållaren, att jag inte överskrider de 30 kilometer där körkortet kan riskeras. I dessa lägen avstår jag hellre från en omkörning. Vidare har jag definierat min huvudsakliga brottsplats till motorvägar medan jag är betydligt försiktigare när det gäller mindre vägar.

    En viss förmåga till rationellt tänkande har nog ändå ”vardagsbrottslingarna”.

  13. 13 Jonas mars 22, 2010 kl. 22:30

    Nä, jag menar inte heller att alla brott begås på det viset. Bara att det nog är vanligare än man tror, speciellt i brott som inte kräver något större mått av planering som exempelvis köp av sex eller knark.

    Och visst, en del skulle säkerligen avstå p.g.a. rädslan av skammen att bli ertappad men jag tror den effekten i det stora hela skulle vara tämligen försumbar. Så vitt jag vet så har inte sexhandeln minskat något nämnvärt sedan sexköpslagen infördes och det kan jag bara tolka som att sexköparna inte är sådär jätterädda för att åka fast – antingen p.g.a. att de inte räknar på riskerna överhuvudtaget eller också så räknar de kallt med att polisen inte skall ta dem med brallorna nera (bokstavligt talat). Oavsett vilket så lär ett skambrev på posten inte göra så stor skillnad.

  14. 14 Allianspartisten mars 22, 2010 kl. 22:50

    Jag är heller inte övertygad om att ”skambrev på posten” är den bästa lösningen och det är heller inte det som är min poäng i diskussionen.

    Min poäng är att vi ändå måste inse att metoderna att hantera ”vardagsbrott” är annorlunda än metoderna att hantera grov brottslighet. Om vi definierar ”vardagsbrottsligen” som en person som lever i en normal social miljö så är denne känsligare för den nära omgivningens reaktion än vad en ”förhärdad” yrkesförbrytare är. Hos ”vardagsbrottslingen” finns både ”sociala” och ”moraliska” trösklar som inte yrkesförbrytaren har.

  15. 15 Ture Sjolander mars 23, 2010 kl. 0:59

    Både Boström och Ask bör omskolas för privata medel och utgå som kandidater före valet 2010.
    Basta!

  16. 16 Vilhelm Skytte mars 23, 2010 kl. 10:57

    Kan justitieministerns uppenbara okunskap om juridiska principer möjligtvis ha något att göra med att hon inte har någon juridisk utbildning? Jag har full respekt för Asks insats som skolminister 1991-1994, men att hon är justitieminister är lika illa som att Leni Björklund var försvarsminister.

  17. 17 Populisten mars 23, 2010 kl. 11:51

    @Vilhelm Skytte: För att inte tala om hur illa det är att en vapenvägrare är försvarsminister nu.

    Två av de tre borgerliga regeringarna på 70-talet hade f.ö. partipolitiskt obundna justitieministrar. Juridisk kompetens ansågs alltså viktigare än politisk renlärighet. Oj vad det känns avlägset!

  18. 18 Vilhelm Skytte mars 23, 2010 kl. 14:48

    Populisten,

    det går ju att kombinera politisk övertygelse med juridisk kompetens. Sverige borde vara som i USA, med en armé av borgerliga advokater som är redo att lämna jobben på Mannheimer Swartling och Vinge för att ta över regeringens juridiska funktioner efter ett maktskifte.

  19. 19 Populisten mars 23, 2010 kl. 16:31

    Vilhelm Skytte,

    Frånsett att han är republikan så hade jag tyckt att Peter Althin hade varit ett både bra och naturligt val som justitieminister. Tyvärr verkar det som om matematisk rättvisa mellan regeringspartierna var viktigare än att få rätt man på rätt plats. Jag tror dock att anledningen till att man hade partipolitiskt obundna justitieministrar var att man ville ha personer från domarskrået snarare än advokater.

  20. 20 essenonvideri mars 24, 2010 kl. 20:16

    Sent omsider har äntligen Ask insett det ohållbara i hennes hållning och tagit avstånd från sitt förslag.

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ask-gor-en-pudel-om-sexkop_4472041.svd

    Tyvärr, tvingas man dock konstatera att det kommer för sent och för halvhjärtat. Ingen torde på allvar tro på uppriktigheten i hennes ”omvändelse”. För alliansen är skadan gjord, och Bodström(s) gnuggar förnöjt händerna.

    Brottsbekämpning vorde kunna bli en viktig valfråga för alliansen. Den senaste veckan har visat att Ask inte är rätt person att stå i centrum för den debatten. Det skulle bli för enkelt för sossarna att dölja sin brist på lösningar mot brottsligheten bakom idel gräddeskära kuvert.

    Gör pinan kort och byt justitieminister nu. Ju längre detta drar ut på tiden, desto större vinst för oppositionen. Kanske går det att göra en rockad någonstans och låta Ask ta över något annat område hon är bättre lämpad för, men få för allt i världen bort henne från juridiken.

  21. 21 Populisten mars 24, 2010 kl. 20:25

    Bodström var med i radions Studio Ett och kommenterade detta. Det sitter långt inne att erkänna, men han gjorde bra ifrån sig!

    Bl.a. konstaterade han att om det var en enda person i landet som INTE fick tycka så här så var det just justitieministerna. På frågan om hon måste avgå så sa han också som det var: för hans del skulle hon mer än gärna få sitta kvar under valrörelsen…


  1. 1 Ask (M) i förtroendekris « Kvarnholmsmoderaten Trackback vid mars 23, 2010 kl. 19:05

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar