Att tillföra ny visdom för kommande generationer

Som konservativa ser vi det inte bara som en naturlig nödvändighet att blicka bakåt i historien för att generationers erfarenhet, det oftast också förknippat med personlig nyfikenhet och intresse. Men vi glömmer ofta att vi som människor i den tid som nu är har en skyldighet att förädla, vidareutveckla och tillföra ny visdom till vad tidigare generationer samlat på sig för vår räkning.

Den senaste tidens debatt om konservatismen i press och på nätet har skett med såväl väldigt ytliga inlägg till dem som varit i det närmaste obegripliga i sin genialitet.Det finns dock en överhängande risk med de inlägg som till stor del upptar innehållet att debatten blir allt för sekteristisk och inåtvänd. Det blir viktigare att ”korrigera” och ta avstånd från andra konservativa än att rikta motståndet och kritiken dit det borde riktas. Mot socialism, kommunism, liberalism och de nazistiska och fascistiska krafter som kanske inte är många, men emellanåt påtagligt närvarande.

Det är inget fel i att bli teoretisk, filosofisk eller enbart resonerande. Men med över 300 000 besök på Tradition & Fason så har läsaren rätt att också få en bredare kunskap i hur man som konservativ förhåller sig till dagsaktuella och nutida politiska frågor och problem.

Många grenar på trädet

Det är mycket intressant att studera det konservativa trädets alla grenar och utväxter som kanske borde ha tuktas i ett tidigare skede. Det finns många grenar att syna, tycka om eller vika undan. Vi ha r socialkonservatism, liberalkonservatism, nykonservatism, neokonservatism, paleokonservatism, radikalkonservatism, värdekonservatism, kristen höger, lundakonservatism, nationalkonservatism  och det finns säkert några till.

Det finns ett givet akademiskt intresse av att ytterligare studera dessa olika konservatismer. Men samtidigt som vi gör det så avskärmar vi oss för allt större delar av den svenska befolkningen. Vi gör konservatismen en otjänst genom att göra den till stora delar obegriplig och för vissa säkert skrämmande.
Själv får jag rysningar då jag inte kan låta bli att dra paralleller med det tidiga 70-talets interna strider som utkämpades mellan den så kallade bokstavsvänsterns olika grupperingar.

Lyfta blicken från det förflutna

Även om det mesta som sagts i debatten om konservatismen är intressant så får frågorna ibland en så teoretisk vinkling att det inte är lätt att hänga med. Än mindre att applicera ställningstaganden och slutsatser på den verklighet vi idag lever detta nådens år 2010.

Vi är som konservativa bra på att lära oss av det förflutna. Diskuterar gärna skeenden och trender i historien som vi finner relevanta för sättet att välja livsvägar också idag. Men vi glömmer lätt bort att vi också ska ha något att tillföra, vi som lever här och just nu. Något som de som kommer efter oss kan ta till sig och gå vidare med.Därför ska vi inte vara rädda för att lyfta blicken från det förflutna, från filosofer, författare, statsmän och kulturer för att själva forma de tankar som vi åstadkommit byggda på egna erfarenheter och vad tidigare generationer lärt oss. Egna erfarenheter förvandlade till kunskap kombinerade med klokskap från tider som flytt är det vi en dag ska lämna efter oss.

Det är inte bara att ta in vad andra tänkt före oss, använda det och skicka vidare. Då har vi misshushållat med den tid vi är givna att vandra på detta klot. Att göra egna erfarenheter kan betyda att vissa gamla sanningar måste omvärderas, utvecklas eller i värsta fall förkastas. Var tid har sina omständigheter och sina villkor som vi måste förhålla oss till. Vissa blad på det konservativa trädet vissnat och ersätts av nya.

Egna erfarenheter

Mycket av det som var sanning för en konservativ i början på 1800-talet är lika sant och riktigt idag. Annat borde inte vara det. Den respekt vi har för det förflutna är viktig och riktig. Men den får inte styra oss så långt att vi inte vågar eller av andra skäl avhåller oss från att göra egna erfarenheter och dra egna slutsatser.

Styret av en modern värld med den utveckling vi haft kan till fullo inte bygga på det som var sant och rätt för hundra eller tvåhundra år sedan. Frågor om moral och moraliska principer har större livskraft och benägenhet att kännas fräscha även om de är gamla. Bibeln är en gammal publikation. Reglerna om hur vi ska förhålla oss till varandra som människor, till de tio Guds bud, är inte gamla eller förlegade. Däremot finns det en rad praktiska levnadsregler i förhållande till natur, och geografiska förhållanden till vad som var denna tids nutidssamhälle. Något som vi historiskt intresserade kan ta till oss och lära oss av, men som vi väldiga noga ska akta oss för att använda som levnadsregler eftersom preferenserna inte stämmer.

Konservatism i vardagen

Att skaffa nya erfarenheter, att ta lärdom av dem och sedan låta dessa bli ytterligare en byggsten i det arv vi fått från våra förfäder för att lämna vidare till kommande generationer är en konservativ plikt. En skyldighet som vi varken kan eller har rätt att dra oss undan. Med detta som bas kan vi ta itu med samtida frågor och politiska problem. Det är med den konservativa grund vi står på som vi ska förhålla oss till världen av idag, till Sverige idag, till våra hem och där politiken fattas ner på den lägsta nivån.

Hur intressant det än är, och emellanåt också nödvändigt, att penetrera konservatismen ner på minsta detalj måste vi för att fånga upp det intresse kring konservatismen som vi nu tror oss kunna se allt mer av, att förvandla detta till praktisk politik. Häri ligger utmaningen. Och då är det mycket mer än att stå upp för kungen, hedra familjen, önska ett starkare försvar och ställa sitt hopp till Gud.

Skall konservatismen bli en verklig politisk kraft att räkna med måste vi få in den i människors vardagsliv. Annars blir konservatismen aldrig något mer än hjärngymnastik för en begränsad grupp intresserade, där exaktheten i ett tidigt 1800-talscitat är viktigare än nuet. Nuet – det arv vi ska lämna efter oss för andra att dra nytta av.

Rolf K Nilsson

16 Responses to “Att tillföra ny visdom för kommande generationer”


  1. 1 Mattias Zackrisson mars 22, 2010 kl. 17:55

    Rolf K har mycket rätt i sitt resonemang. Konservatism handlar mer om framåtsyftande än vad gemene man kanske emellanåt tror. Och i sig så tycker jag att den framåtsyftande diskussionen hamnat alltför mycket i skymundan i den ”om konservatism”-debatt som förts på senare tid bland annat här på bloggen. Fullt medveten om att Rolf K inte vill tillskriva sig beteckningen ”liberalkonservativ” vill jag ändå nämna något kring detta då jag tycker att debatten oförjänt mycket emellanåt handlar om just avståndstagande, från såväl ”konservativt” som mer ”liberalt” håll.

    Jag förstår till fullo att en konservativ blogg emellanåt måste markera även mot liberalismen, och ibland tror jag till och med att det rätt och slätt sker för att urskilja konservatismen från liberalismen. Dessvärre etiketteras kritiken mot liberalismen som ”Socialism och liberalism-kritik” här på bloggen, vilket känns som en beklaglig ordning. Framförallt därför att det finns en i sammanhanget extremt viktig skillnad. Liberalt tankegods går enligt mig alldeles utmärkt att kombinera med konservatism, vilket däremot inte socialism kan sägas göra.

    Och sammantaget gör tyvärr dessa ständiga markeringar att T&F riskerar att inte fullt nå fram till den sannolikt i särklass största gruppen konservativa i dagens Sverige. Nämligen de som inte har några som helst problem med att kombinera sin konservativa grundsyn på samhälle, människa och utveckling med i stora delar liberala uppfattningar inom en rad områden. Och dem har man i själva verket inte sällan kanske just därför att man alltså har ett konservativt angreppssätt i sina ställningstaganden. Jag är själv en av dessa och jag tror att detta gäller både en och annan av mina och Rolfs partivänner också.

    Tyvärr är ”konservativ-liberal” ingen beteckning som har nämnvärt fotfäste i svenska språket, vilket däremot ”liberalkonservativ” har. Förstås kan den ibland uppfattas som en smula motsägelsefull, men kanske mest av andra konservativa. Dock tror jag att den för många är helt nödvändig som en markering kring att man som konservativ definitivt inte behöver ha problem med liberal sakpolitik inom många områden. Detta alltså trots att det egentligen skulle gå bra att beskriva sig själv som, kort och gott; konservativ.

    Mattias Zackrisson
    Liberalkonservativ

  2. 2 Staffan Andersson mars 22, 2010 kl. 18:55

    Mitt intryck är att de som vill kalla sig liberalkonservativa ofta vill göra det för att undvika vissa missförstånd om vad konservatismen står för. Att den form av konservatism som det stora flertalet konservativa idag tillhör, inklusive i stort sett alla som är poltiskt aktiva, är liberal i många frågor är ju riktigt. Det är inte utan viss riktighet som Edmund Burke kallats liberalkonservatismens fader, hur anakronistiskt det än kan låta. (Men inte heller beteckningen konservatism fanns på Burkes tid)
    Problemet med beteckningen liberalkonservativ är dels att den är allt för förknippad med partipragmatism, en sorts inställning där konservativa är tolererade men där det grundläggnade synsättet är liberalt, teknokratiskt el.dy.
    Sedan bekräftar termen vissa fördomar om att konservtismen inte skulle ha vissa ”liberala” drag redan. Det är inget som man behöver lägga till konservatismen, det finns redan där.
    Liberalkonservatism skulle möjligen kunna användas för att skilja den från mer auktoritära former av konservatism, exempelvis de Maistre och de franska reaktionärerna, vilka ju definitivt också hör till den konservativa traditionen. Men då föredrar jag att tala om anglosaxisk konservatism eller burkeansk konservatism.
    ”Liberalkonservatism” ger också det intrycket att man blandat upp konservatismen med liberalism såsom ideologi. Detta vore mycket olyckligt. De grundläggande tankemönstrena är helt enkelt så olika.

  3. 3 Staffan Andersson mars 22, 2010 kl. 19:15

    Mitt svar gällde ju inte så mycket Rolfs inlägg.
    Egentligen tycker jag att det är rätt mycket på bloggen som gälller dagsaktuella frågor och som inte är ”ideologisk” diskussion.
    Ideologisk dogmatism är egentligen ointressant men inte idédiskussion. Om man frågar sig vad som fattas den politiska dikussionen idag så är det just det större perspektivet. För en konservativ kommer livet i dess hela rikedom före politiken som är livets tjänare inte dess mål.
    Att skilja mellan olika riktningar inom konservatismen är intressant om det syftar till att diskutera idéinnehållet. Allting börjar med idéer. Politiker verkar inom de ramar som kulturen sätter. Kulturen uttrycker idéer. Slutsatsen måste bli att det finns en massa saker utöver dagspolitik som måste diskuteras på en konservativ blogg men ju fler kopplingar man kan göra till det dagspolitiska dess bättre.
    Konservatismen tänker framåt inte bara bakåt, det är viktigt att påpeka. När Burke tar upp den liberala idén om samhällskontraktet omtolkar han det till ett kontrakt där alla genrationer ingår, såväl de som varit, den nuvarande, som de kommande.

  4. 4 Z.Z. mars 22, 2010 kl. 20:39

    Jag tycker tvärt om, det vore bättre om T&F vågade stå för pur konservatism, obefläckad av både socialism och liberalism. Det skulle nog attrahera betydligt fler konservativa som inte har någon röst i samhället, och vars enda alternativ skulle vara den konservativa nationalism man kan hitta på sidor som Motpol.nu. Liberal konservatism finns redan etablerad i ett flertal partier, framförallt i M och numera även smått i FP. (KD förtjänar för närvarande varken att kallas konservativa eller liberala, utan snarare flumsocialistiska, även om ett fåtal ljusglimtar finns, som denna bloggs innehavare)

    Att använda beteckningen ”liberalkonservativ” stöter nog bara bort vilsna konservativa, även om man kanske känner att man har en del gemensamt med liberaler i framförallt ekonmiska frågor.

  5. 5 Andreas mars 22, 2010 kl. 21:54

    Oswald Spengler skrev någon gang att kulturer som övergatt i civilisationsfasen, alltså i ett skeende där folket inte längre är skapande, ovillkorligen kommer att tyna bort.

    Angående ”liberalkonservativ” sa tycker jag att det ar ett förkastligt epitet.

  6. 6 Allianspartisten mars 22, 2010 kl. 23:03

    Det finns ett givet akademiskt intresse av att ytterligare studera dessa olika konservatismer. Men samtidigt som vi gör det så avskärmar vi oss för allt större delar av den svenska befolkningen. Vi gör konservatismen en otjänst genom att göra den till stora delar obegriplig och för vissa säkert skrämmande. Själv får jag rysningar då jag inte kan låta bli att dra paralleller med det tidiga 70-talets interna strider som utkämpades mellan den så kallade bokstavsvänsterns olika grupperingar.

    Mycket kloka ord i vilka jag tillfullo instämmer.

    För mig är konservatismen främst ett förhållningssätt som säger att det är viktigt att ta tillvara på den historiska erfarenheten och att inte hasta fram för att förändra. Samtidigt måste vi inse att den mänskliga naturen innehåller begränsningar (vi kan kalla det naturliga ordningar) som sätter klara ramar för samhällsbyggets möjligheter. Går vi utanför dessa ramar ger vi oss in på utopins område och ger oss i kast med det ouppnåliga vilket är meningslöst.

    Om sedan detta förhållningssätt leder till att vi tar till sig delar av liberalismen, som ur ett historiskt perspektiv visat sig vara bra och fungerande, har jag mycket svårt att se hur detta skulle kunna stå i motsats till konservatismen.

  7. 7 Ture Sjolander mars 23, 2010 kl. 1:08

    Most political terminologies have expired! Just fix the problems and get a life….

  8. 8 Staffan Andersson mars 24, 2010 kl. 0:07

    Allianspartisten,
    Det finns ingen motsättning mellan att konservatismen är ett förhållningssätt och att den har ett visst innehåll. Du ger ju själv en ganska lång beskrivning av vad förhållningssättet innebär.
    Det finns hos många konservtiva en antisystematisk och antifilosofisk självförståelse som öppnar konservatismen för angrepp.
    Anledningarna är två, dels att konservatismen om den ska kallas ideologi, i så fall är en ideologi i en annan mening än liberalism och socialism, dessa är framtänkta spekulativa utopier, medan k. är ett försök dels till sammanfattning av nedärvda kulturvärden, dels ett sätt att ge röst till latenta principer i mänsklighetens historia som inte alltid behövt uttalas för det mer eller mindre tillhört det självklara (men också en reflektion och systematisk framställning över detta). Det andra problemet är att filosofin inte sällan stått på konservatismens sida och förlorat sig i ett alltför abstrakt betraktelsesätt. Filosofiska alternativ finns dock. (Se min presentation av Claes Ryn på denna blogg vilken anknyter till olika filosofer).

    Konservatismen är inte en ideologi i den meningen att den ger bestämda politiska anvisningar för hur samhället ska inrättas. Här aktualiseras istället ett visst konservatitvt förhållningssätt. Men förhållningssättet svarar mot vissa idéer som mer eller mindre, på ett bättre eller sämre sätt, kan ges en systematisk beskrivning.

    En filosofisk medveten och diskuterande konservatism är något helt annat än sjuttiotalets ideologiska dogmstridigheter inom extremvänstern, som blogginlägget nämnde.
    Erik Wallrups slutreplik i SvD:s konservatismdebatt den 8 mars är viktig även om jag kanske inte är övertygad om just Heideggers förträffliga betydelse för konservativt tänkande så håller jag med om behovet av en reflekterande konservatism och att allt ljus inte kommer från den anglosaxiska världen.

  9. 9 Stoller mars 24, 2010 kl. 11:11

    Ture Sjolander:

    Whitch are the problems? Who should fix them and how?

    Everybody´s got a life until they are dead.

  10. 10 Vilhelm Skytte mars 24, 2010 kl. 15:26

    Rolf K Nilsson, du inleder din artikel med att skriva att det är ”inget fel i att bli teoretisk, filosofisk eller enbart resonerande” men som T&F-läsare har jag en rätt att ”få en bredare kunskap i hur man som konservativ förhåller sig till dagsaktuella och nutida politiska frågor och problem”.

    Sedan väntade jag förgäves på en diskussion om dagsaktuella politiska frågor och fick istället läsa en artikel som var väldigt intressant men fortfarande teoretisk, filosofisk och enbart resonerande.

    Det är uppenbart att ute i världen och på denna blogg finns det en enorm vidd på de åsikter som hålls av de som kallar sig ”konservativa”. Att lägga till prefix på ”konservativ” betyder inte jag tycker att det behövs (konservatismen är ju vad den är för mig) men jag är medveten om andra ser konservatismen på ett annat sätt. Vad andra kallar ”liberalkonservatism” tycker jag är ”konservatism”, men det är uppenbart att många andra inte håller med mig. Då kan det hjälpa att säga ”liberalkonservativ” så att folk förstår att jag inte har något problem med alkohol, invandring eller kommersialism.

    Mattias Zackrisson har ju också helt rätt att en viss sorts konservatism – den västerländska, anglo-saxiska sorten men också Gösta Bohman-konservatismen – har väldigt mycket gemensamt med klassisk liberalism. Jag står nog närmast amerikansk konservatism och vad jag och Ronald Reagan framförallt vill ”konservera” är den västerländska samhällsordningen. Den skulle jag vilja kalla liberal i att den bygger på maximal personlig och ekonomisk frihet, skyddad genom demokrati, rättstat och ett starkt försvar.

  11. 11 Allianspartisten mars 24, 2010 kl. 18:07

    Staffan Andersson,
    I sak har jag egentligen inget att invända mot ditt resonemang och det du framför förstärker nog min tveksamhet till att kalla konservatismen för en ideologi.

    Att konservatismen ”är ett försök dels till sammanfattning av nedärvda kulturvärden, dels ett sätt att ge röst till latenta principer i mänsklighetens historia som inte alltid behövt uttalas för det mer eller mindre tillhört det självklara” gör att den till sin natur kan ses som empirisk.

    Dock är det i verklighetens enorma komplexitet ibland är svårt att exakt urskilja och definiera de ”latenta principerna”. Alltså håller jag med om att konservatismen har ett innehåll som jag menar är empiriskt utifrån det vi kan observera från de ”naturliga ordingarna” och dessas inverkan på samhällsbygget.

    Utan att vara filosof, eller att ens göra anspråk på att genomskåda filosofiska resonemang, har jag svårt att se hur vissa ”konservatismer”, t.ex. hur delar i neokonservatismen hänger ihop med ett grundläggande konservativt förhållningssätt.

  12. 12 Staffan Andersson mars 24, 2010 kl. 19:09

    Allianspartisten,

    Jag kallar heller inte gärna konservatismen för ideologi. Tyvärr följer ofta att människor antar att konservatismen bara är något osammanhängande. Kunde man hitta en bättre beteckning än ideologi vore det bra. Ibland har jag kallat konservatismen tanketradition. Men om man vill fokusera tankeinnehållet? Att ”föra kampanj” om att konservatismen inte är en ideologi är nog inte så smart.
    Vi kan variera hur vi betecknar konservatismen och när man använder begreppet ideologi får man precisera sig. ”Konservatismen är inte en ideologi i samma mening som liberalism eller socialism, den kan utläggas som en lära men är ingen teoretisk tankeprodukt osv.”
    Tilläggas kan att även liberaler och socialister tycks (från början) använda ideologi i olika mening.

    Som du nog sett av mina tidigare bloggkommentarer menar jag heller inte att neokonservatismen är konservativ. Att de neokosnervativa började kalla sig så är väl till stor del en taktisk fråga för att vinna stöd från den evangelikala kristna. Jag skulle gärna kalla den något annat men då skulle ingen veta vad jag talar om.

  13. 13 Traditionalist mars 25, 2010 kl. 22:00

    Skalan socialkonservativ mot liberalkonservativ är lite enformig och förlegad. Den i särklass största gruppen i Sverige idag torde ju annars vara de nationalkonservativa som finns i sveriges största konservativa parti, men dessa kanske ni räknar som socialkonservativa? Och general Pinochet todde ju på nästan fullständig ekonomisk frihet och kapitalism, men han var också emot de flesta personlig friheter som liberalismen förudspråkar. Skulle han då fortfrande vara ”liberal”konservativ enligt er?

    Man kan vara helt emot liberalism och liberala idéer utan att nödvändigtvis stå för social ”välfärd” eller centralstyrning av ekonomin.

  14. 14 Allianspartisten mars 26, 2010 kl. 17:33

    Tarditionalist,
    Och vari ligger det konservativa i det du kallar för ”nationalkonservatism”?

    Även om du inte skriver det rent ut är min gissning att du med ”sveriges största konservativa parti” menar SD. Nämnda parti utgår, vid sidan av diverse ”gråsossefolkhemssocialism”, från nationalismen. Nationalismen är en utopisk ideologi som därför, enligt mitt förmenande, har föga med konservatism att göra då denna är antiutopisk.

  15. 15 Traditionalist mars 27, 2010 kl. 23:40

    Låt mig citera sverigedemokraternas principprogram:

    ”Vi avvisar försöken att anpassa människan efter storslagna utopier. Istället menar vi att politiken bör utformas utifrån hur människan är i verkligheten. Varje samhälle bör vara byggt på en värdegemenskap, en minsta gemensam nämnare i form av grundläggande normer och värderingar.”

    Detta säger emot det du nyss sade. Sverigedemokraterna är ett parti som avvisar försöken att anpassa människan efter storslagna utopier, i sann konservativ anda. Läs även:

    ”Människan är, som tidigare påpekats, inte fullkomlig. Vår ofullkomlighet gör att vi måste kompletteras. Därför är behovet av gemenskaper stort. Det är också viktigt att dra lärdom av historien. All utveckling ska baseras på tidigare erfarenheter och förändringar ska genomföras i små steg så att eventuella missbedömningar inte får ödesdigra konsekvenser för samhället. Nationen består inte bara av dess nu levande medlemmar utan också av dem som levat före oss och dem som ska leva efter oss. Traditionalism och reformism är, bortsett från den rent funktionalistiska aspekten, också ett sätt att ge förfäderna ett slags rösträtt, att värdera deras insatser och att föra deras ande vidare till kommande generationer. Att förvalta och förädla det gemensamma arvet är en av våra viktigaste uppgifter. ”

    Detta är konservativt om något.

    Förövrigt kan det väl tilläggas att även om man kan hitta vissa fel i sd:s program är det inget mot de fel man kan hitta hos andra partier som det abortliberala ”K”d eller det könskvoteringsförespråkande M. Sverigedemokraterna är ett nationalkonservativt parti som vilar på en kristen människosyn. De är sannerligen några som tillför ny visdom för kommande generationer!

  16. 16 Allianspartisten mars 28, 2010 kl. 10:45

    Traditionalist,
    Det stora problemet med Sverigedemokraterna är att politiken, som helhet, är föga sammanhållen. Följden blir att programmet är fullt av ”logiska kullerbyttor”.

    Min huvudinvändning mot Sverigedemokraterna (…om man bortser från vurmande för blandekonomi, statligt ägande av viktiga tillgångar och populistiskt folkhemssvärmeri) finns i principprogrammet andra paragraf där det står:

    ”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen – principen om en stat, en nation – är grundläggande för sverigedemokraternas politik.”

    Här står, svart på vitt, ETNISK och kulturell likhet. Såsom förespråkare för ett konservativt förhållningssätt, där vi i historien måste finna stöd för våra påståenden, måste jag då stilla ställa frågan vad har historien lärt oss om ETNISK likheten. Är det inte så att historien, med all tydlig önskvärdhet, visat oss att det är när ETNICITET görs till en av de bärande grundpelarna i samhällsbygget, som de allra grövsta övergreppen mot mänskligheten skett?

    Vidare sägs i skrivningen ”Av det följer…”, d.v.s ETNISK och kulturell likhet, ”…att den nationalistiska principen – principen om en stat, en nation – är grundläggande för sverigedemokraternas politik.”

    Även här måste jag utifrån ett konservativt förhållningssätt fråga mig vad historien säger. Historien visar att det finns exempel på väl fungerande ”nationalstater” likväl som det finns exempel på väl fungerande stater, som utgår från gemensam värdegrund men inte från ”ETNISK och kulturell likhet”. Det främsta exemplet på det sistnämnda fallet är Förenta Staterna. Ett annat exempel är världens största demokrati, Indien.

    Detta får mig att dra slutsatsen att det är den gemensamma värdegrunden som är det väsentliga och inte ”ETNISK och kulturell likhet” (…den kulturella komponenten kan dock till vissa delar vara relaterad till värdegrund). Utifrån mitt, på historisk analys grundade konservativa förhållningssätt, kan jag därför inte se att den ”NATIONALISTISKA PRINCIPEN” har något med konservatism att göra. Det är snarare att se som en utopi hur man vill, utan entydiga historika slutsatser, att förhållandet skall vara.

    De av Traditionalist anförda citaten måste ses i sitt hela sammanhang och inte som lösrycka citat. Läser man endast texten i citaten som sådana finns väl inte mycket för den konservative att invända. Dock lär heller inte socialdemokraten ha särdeles mycket att invända om han, som lösryckta citat, läser programmets skrivningar om blandekonomi, statligt ägande och folkhem.

    Alltså begreppet ”nationalkonservatism” saknar mening för mig.

    [Ber om överseende för att jag använt versaler men då möjlighet att betona med fetstil inte finns har jag istället valt att betona på detta sätt].


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 927,842 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar