Det heter ”folkvald”, inte ”partivald”

FRA-frågan ställde många saker på sin spets. En av dessa saker var frågan om partilojalitet. Vi var nog många som blev förbannade efter Agendas inslag som visade hur Fredrik Reinfeldt och tongivande personer i den moderata riksdagsgruppen utsatte en ung driftig riksdagsledamot för trakasserier och förnedring när han gått ut med att han tänkte rösta mot FRA. Tillslut kvittade han ut sig. Att det inte skapat större debatt förvånar mig faktiskt.

Efter att ett antal borgerliga riksdagsledamöter gick emot sin regering i frågan om huruvida riksdagen skulle erkänna folkmordet på armenier så har debatten om frimodiga riksdagsledamöter blossat upp igen. Den östgötska riksdagsledamoten Staffan Danielsson (c) går hårt ut mot ”frifräsarna” på debattsidan Newsmill. Danielsson har även mött Mathias Sundin (fp) i en radiodebatt i frågan om egensinniga riksdagsledamöter, lyssna på den här.

Danielssons driver linjen att alliansens riksdagsledamöter till varje pris ska försvara regeringens politik och förslag. Motsatsen försvagar regeringen, vilket knappast är något alliansriksdagsledamöternas väljare önskar, resonerar Danielsson. Jag tycker hans resonemang är rätt skrämmande och framförallt väldigt situationsanpassat. Man måste våga se längre än den nuvarande politiska maktbalansen. Det är ju faktiskt regeringen som svarar inför riksdagen, inte tvärt om. Och så måste det förbli. Annars sätts demokratin ur spel.

För att öka demokratins vitalisering måste vi skapa ett system där riksdagsledamöterna inte står till ansvar inför sitt parti, utan inför folket. Flera olika reformer är önskvärda för att detta ska komma tillstånd. Exempelvis:

  • Avskaffa 8 % spärren för personvalen.
  • Riksdagens politiska sekreterare bör givetvis vara anställda av ledamöterna – inte partiet.
  • Omforma och minska på partistödet. Skapa förutsättningar för en fundraising-kultur.
  • Halvera antalet riksdagsledamöter (minst).
  • Avskaffa riksdagens kvittningssystemet, som bygger på en filosofi om att alla ledamöter tycker lika förutsatt att de tillhör samma ”block”.

Den svenska konservatismen har alltid motsatt sig partiväldet. Det är bara att slå upp närmaste bok i politisk historia. Det är den sunda inställningen. Som Allmänna Valmansförbundet när de förklarade sitt bildande som en temporär lösning innan partiväsendet hade avskaffats. Som Nils Wohlin när han lät sig bli vald som statsråd i en regering med ”fel” partifärg för att han ansåg det vara det riktiga att göra. Som Gösta Bagge när han kämpade mot partikorruptionen i Stockholms Stadshus. Som Leif Cassel när han i lotteririksdagen vägrade rösta på sig själv som talman för att han ansåg att det var demokratiskt oförsvarbart.

Men oavsett min principiella hållning i frågan så har Danielsson rätt i sak. Borgerliga ”frifräsare” försvagar alliansregeringen. Men det stärker demokratin långsiktigt. Och det är pris värt att betala.

Country before party!

Dag Elfström

21 Responses to “Det heter ”folkvald”, inte ”partivald””


  1. 1 Populisten mars 30, 2010 kl. 10:51

    Dag Elfström,

    Angående din punkt två så borde även riksdagsmännens ”lön” betalas ut direkt till dem och inte som en form av partistöd. Det system som finns i EU-parlamentet är i dessa avseenden förträffligt! EU-parlamentarikern uppbär lön direkt från EU samt ersättning som torde täcka både en politisk sekreterare och en vanlig sekreterare, samt en extra ersättning som kan användas för att t.ex. bekosta opinionsundersökningar och liknande.

    Två ytterligare reformer vore också önskvärda:

    1) Förbud att kandidera i någon annan valkrets än den man är folkbokförd i. Detta vore en verkligt angelägen reform!

    2) Avskaffande av 4%-spärr samt utjämningsmandat.

  2. 2 Dag Elfström mars 30, 2010 kl. 10:54

    Populisten:

    Angående din punkt två så borde även riksdagsmännens ”lön” betalas ut direkt till dem och inte som en form av partistöd.

    Men är det verkligen så idag? Jag menar även partivildar får ju riksdagslön, eller hur?

  3. 3 Populisten mars 30, 2010 kl. 12:17

    Dag Elfström,

    Ja mig veterligen är det så, och jag dubbelkollade t.o.m. på riksdagens hemsida innan jag skrev kommentaren. Det är inte helt glasklart där, men jag uppfattar det som att ”lönen” betalas via partierna. Detta med politiska vildar slog mig som en konsekvens. Antingen så har man väl hedern att inte svälta ut sina tidigare partikollegor eller så finns det några underliggande regler som göra att pengarna visserligen går till partierna men måste slussas vidare. Jag gissar faktiskt på det tidigare.

  4. 4 Dag Elfström mars 30, 2010 kl. 12:22

    Populisten:

    Men Miljöpartiet har ju profilerat sig i frågan om att riksdagslönerna är för höga… om det är som du säger så skulle de ju själva kunna sänka lönen? Men så är det ju inte.

    Om partierna betalar ut riksdagsmännens löner så tror jag nog det finns ett regelverk för att de måste ge alla sina riksdagsmän, även vildar som är fd partimedlemmar, en viss bestämd lön. Och med ett sådant regelverk är ju behovet av att överföra löneutbetalningen till staten inte enorm. Även om det är det rätta att göra principiellt så förändrar det ju ingenting.

  5. 5 Linus Dagbäck Printz mars 30, 2010 kl. 12:26

    Jag håller med dig till viss del, Dag.

    Det heter mycket riktigt ”folkvald”, inte ”partivald”. Men samtidigt sitter många av ledamöterna i Riksdagen där för att de stod högt upp på ett partis valsedel och borde således ses som en representant för det partiet. Där kan jag tycka det är mer förståeligt om man tvingas följa partilinjen.

    Men sen finns också de personer som förvisso också fanns med på ett partis lista, men som har lyckats kryssa sig in i församlingen. I dessa fall tycker jag det är mer accepterat om ledamoten i fråga går sin egen linje, det är ju faktiskt tack vare den egna linjen och de egna vallöftena han har fått det förtroende som placerar honom i Riksdagen.

  6. 6 Dag Elfström mars 30, 2010 kl. 12:34

    Linus:

    Men samtidigt sitter många av ledamöterna i Riksdagen där för att de stod högt upp på ett partis valsedel

    Precis. Det är därför vi måste slopa personvalsspärren så ledamöterna verkligen sitter på folkets och inte partiernas mandat.

    Syns ikväll!

  7. 7 Populisten mars 30, 2010 kl. 13:10

    Dag Elfström,

    Det var inte direkt lätt att hitta, men det verkar faktiskt som jag hade fel (http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&dok_id=SFS1994:1065&rm=1994&bet=1994:1065). Jag måste säga att informationen som jag hittade tidigare var närmast vilseledande! Att man ska behöva läsa själva lagtexten är ganska illa.

  8. 8 Vilhelm Skytte mars 30, 2010 kl. 15:22

    Den svenska personvalskulturen är oerhört begränsad – mindre än 2% av riksdagens ledamöter (sex personer) blev inkryssade. Och hur många av de som kryssade gjorde det för att de ville att kandidaten skulle frångå sitt partis åsikter?

    Göran Thingvall, den fritänkande hjälten som frångick partipiskan för att erkänna ”folkmordet” på armenierna, kryssades av 388 personer i Stockholms län. Jag vågar lova att maximalt 2 av de 388 (Thingwall och, om nu folkmord diskuteras vid det thingwallska frukostbordet, hans fru) hade en aning om hans åsikt i frågan och det var den avgörande orsaken till att man kryssade Thingwall för ungefär 0 av de 388. Den demokratiska legitimiteten för hans ”fritänkande” är noll.

    Nej, Thingwall sitter i Riksdagen, precis som 343 andra ledamöter, ENDAST för att de stod på ett partis lista och väljarna röstade på det partiet. 21% av m-väljarna i Stockholms län kryssade Fredrik Reinfeldt – tror ni inte de förväntade sig att Göran Thingwall skulle rösta som andra moderater?

    Jag tror på fritänkande kandidater och mindre partipiska. Men då måste man ju förändra hur valen går till först – annars saknar fritt tänkande demokratisk legitimitet.

  9. 9 Dag Elfström mars 30, 2010 kl. 15:50

    Vilhelm Skytte:

    Den svenska personvalskulturen är oerhört begränsad – mindre än 2% av riksdagens ledamöter (sex personer) blev inkryssade. Och hur många av de som kryssade gjorde det för att de ville att kandidaten skulle frångå sitt partis åsikter?

    Jo precis. Men det beror ju på åttaprocent-regeln. Om vi istället har ett system där kandidaterna listas i alfabetisk ordning och de som får flest kryss också erövrar riksdagsplatserna får vi ju automatiskt en personvalskultur. Och en helt annan koppling mellan väljare och ledamot.

  10. 10 Populisten mars 30, 2010 kl. 16:09

    ”Om vi istället har ett system där kandidaterna listas i alfabetisk ordning och de som får flest kryss också erövrar riksdagsplatserna […]”

    Eller ett system med en enda lista för alla partiers kandidater och man får kryssa så många som det finns mandat i valkretsen. På köpet måste vi minska de allra största valkretsarna till rimlig storlek.

  11. 11 Dag Elfström mars 30, 2010 kl. 16:15

    Populisten:

    Eller ett system med en enda lista för alla partiers kandidater och man får kryssa så många som det finns mandat i valkretsen.

    Intressant förslag. Tror också det kan funka. Och det skulle verkligen krossa partiväldet. Ett i sanning Tryggeskt förslag!

    På köpet måste vi minska de allra största valkretsarna till rimlig storlek.

    Det vet jag däremot inte om jag håller med om. Redan nu går det fler väljare per riksdagsledamot i Stockholm än i exempelvis Jämtland. Om vi ger glesbygden ett oproportionerligt stort inflytande så kommer vi förr eller senare få ett resultat som de fått i Norge – dvs en regering som majoriteten av befolkningen motsatte sig i valet, men som ändå blir omvald för att glesbygdsrösterna väger tyngre.

    Så långt det nu går tycker jag varje röst bör väga lika mycket. Eller mena du minska kretsarna rent geografiskt?

  12. 12 Populisten mars 30, 2010 kl. 20:22

    Dag Elfström,

    Man kan även tänka sig att göra det ännu lite mer komplicerat så att man rangordnar kandidaterna (och de därmed får olika antal röster).

    Jag menar att minska valkretsarna geografiskt. Valkretsen Stockholms län (som exkluderar Stockholms stad) är störst i Sverige idag och har 36 mandat. Hur ska man kunna känna sig representerad av alla dessa ledamöter? (Varje riksdagsmandat motsvarar ca 30000 invånare så mellan 5-10 mandat per valkrets känns rimligt).

  13. 13 Erik P mars 30, 2010 kl. 21:59

    ”Som Allmänna Valmansförbundet när de förklarade sitt bildande som en temporär lösning innan partiväsendet hade avskaffats. Som Nils Wohlin när han lät sig bli vald som statsråd i en regering med ”fel” partifärg för att han ansåg det vara det riktiga att göra. Som Gösta Bagge när han kämpade mot partikorruptionen i Stockholms Stadshus. Som Leif Cassel när han i lotteririksdagen vägrade rösta på sig själv som talman för att han ansåg att det var demokratiskt oförsvarbart.”

    Har kanske Hr Elfström låtit sig inspireras av Olof Palme?😀

  14. 14 Martin mars 31, 2010 kl. 15:59

    Det stora problemet är väl att det är vår grundlag som är orsaken… det vill säga att den placerar makten i regeringskansliet i stället för i riksdagshuset. Partierna agerar bara efter det läge som ligger, vilket är fullt naturligt (och vad sossarna ville). Så om det är någon som ska ha skit så är det de som drev igenom nuvarande regeringsform =)

    Det är således ett konstitutionellt problem i första hand, inte ett partiproblem.

  15. 15 Fältmarskalken mars 31, 2010 kl. 18:41

    Såsom påpekas av den kloke skribenten Martin är detta ett i högsta grad ett konstitionellt problem vilket består i att vår konstitution icke vilar på den gyllene maktdelningens pricip.

    Istället vilar konstitutionen på det besynneliga system där en majoritet, hur liten den än må vara, tillmäter sig den absoluta makten över minoriteten. Detta system giver Riksdagen en undanträngd roll i förhållande till den i dagens konstitution politiskt tillsatta Regeringen som sammanblandar lagstiftning och myndighetsutöving på ett sätt som innebär rättsosäkerhet.

    Klart är att Riksdagens roll måste stärkas och att folkstyret, innebärande lagstiftning och beskattningsrätt, koncentreras till denna institution.

    Regering och myndighetsutövande måste läggas under en oberoende institution som företräder hela folket och icke enbart en flyktig majoritet. Den självklara och hävdvunna institutionen för detta är Monarkin.

  16. 16 Vilhelm Skytte april 1, 2010 kl. 10:10

    Fältmarsalken,

    sann maktdelning är omöjligt att åstadkomma i en parlamentarisk demokrati. Det kommer alltid att vara en sammanblandning mellan den verkställande makten (regeringen) och den lagstiftande (riksdagen). Men det skulle förstås vara bättre om vi hade någon slags författningsdomstol som i alla fall övervakar de få begränsande regler vi har.

    Men maktdelning a la USA är omöjligt, om det du föreslår inte är att kungen utövar verklig makt med t. ex rätt till veto över lagförslag?

  17. 17 Fältmarskalken april 1, 2010 kl. 14:39

    Herr Skytte,
    ”sann maktdelning är omöjligt att åstadkomma i en parlamentarisk demokr”

    Och därför är icke den parlamentariska demokratin, som ger en flyktig ofta liten majoritet den verkställande och myndighetsutövande makten över en stor minoritet, någon god lösning.

    Myndighetsutövandet måste vara oberoende och strikt utövas under lagarna av ovälda ämbetsmän. Om dessa ämbetsmän skall vara ovälda kan de icke utses av en liten flyktig majoritet utan av en oberoende institution vilken är Monarkin.

    I denna maktdelning kommer Riksdagens ställning att stärkas på ett högst påtagligt sätt, givetvis till stor förtrytelse för makthungriga poltiker, som utan större personlig övertygelse, traktar efter rikets högsta ämbeten, ibland med fåfängan som enda grund.

  18. 18 Staffan Danielsson april 2, 2010 kl. 20:49

    Visst bestämmer jag själv hur jag ska rösta, och visst får jag mitt riksdagsarvode av riksdagsförvaltningen, så länge mandatperioden består.

    Jag stod etta på centerpartiets riksdagslista för Östergötland. Ca 7,6 procent av centerväljarna kryssade mig.

    Alliansen har 178 riksdagsledamöter, oppositionen 171…

    En handlingskraftig regering måste kunna få stöd i riksdagen för sina beslut. Börjar man förlora till oppositionen hotas regeringsdugligheten och regeringskris och avgång närmar sig.

    Jag känner ett oerhört stark mandat för att i riksdagen representera mitt parti och dess vallöfte att tillsammans med 3 andra partier ta ansvar för Sveriges utveckling.

    Hårda diskussioner och förhandlingar innan regeringen med förankring i alliansen i riksdagen lägger sina förslag, sedan ska det väldigt mycket till innan man fäller sin regering.

    Ta energifrågan. Om 3-4 borgerliga röstar med oppositionen så vinner den, förutsatt att den håller ihop.

    Skulle de åtskilliga tiotals socialdemokrater som egentligen stöder alliansens energiöverenskommelse rösta lika ”fritt” som de 3-4 borgerliga, skulle riksdagen med bred majoritet stadfästa överenskommelsen.

    Nu gör de inte det, utan accepterar sitt partis linje.

    Blir då ett nederlag för alliansen i denna fråga en seger för ”Riksdagen”??

    Visst inte, det blir ju endast en seger för oppositionen.

    Är det det som ni egentligen argumentarar för?

  19. 19 S. O. Pettersson april 2, 2010 kl. 21:58

    Staffan Danielsson verkar ha stora svårigheter att se frågan i ett längre perspektiv, vilket knappast förvånar. Hans-Hermann Hoppe argumenterar i en uppsats i volymen ”Democracy: the God that Failed” för att demokrati befrämjar hög tidspreferens. Utan att dela hans värderingar eller hans aprioriska epistemologi måste jag ge honom rätt i detta, liksom rekommendera denna uppsats till läsning för en mer djupgående analys av detta. Nu tycks inte en mandatperiod vara ett tillräckligt kort perspektiv, utan en omröstning är det nya perspektivet.

    Ett motstånd mot partiväldet kan knappast motiveras utifrån resultatet i en enskild omröstning.

  20. 20 Dag Elfström april 2, 2010 kl. 22:56

    Staffan Danielsson:

    Ta energifrågan. Om 3-4 borgerliga röstar med oppositionen så vinner den, förutsatt att den håller ihop.

    Skulle de åtskilliga tiotals socialdemokrater som egentligen stöder alliansens energiöverenskommelse rösta lika ”fritt” som de 3-4 borgerliga, skulle riksdagen med bred majoritet stadfästa överenskommelsen.

    Nu gör de inte det, utan accepterar sitt partis linje.

    Blir då ett nederlag för alliansen i denna fråga en seger för ”Riksdagen”??

    Visst inte, det blir ju endast en seger för oppositionen.

    Är det det som ni egentligen argumentarar för?

    Frågan är så oerhört mycket större än resultatet i en enskild riksdagsomröstning. Om vi krossar partiväldet kommer skulle en omröstning i energifrågan ändå gå igenom, då det finns tillräckligt många kärnkraftsvänner på sosse-sidan.

    Din argumentation är helt inriktad på praktiska beslut under den nuvarande parlamentariska situationen. Ser Du inte själv det långsiktigt destruktiva i partiväldet?

  21. 21 Populisten april 8, 2010 kl. 16:33

    Appropå diskussionerna om ändringar i valsystemet så har detta inlägg (http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=18906) på SvDs ledarblogg viss relevans.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar