Förlåtelsen och den sociala balansen

>En kortare version har också publicerats i Världen Idag 31/3

Såhär inför Påsken kunde det vara på sin plats att säga några ord om det här med förlåtelse. Att förlåta är inte bara gudomligt, det är också någonting som har förmåga att höja såväl den förlåtande som den förlåtne som människor, och det får överhuvudtaget människor att fungera bättre tillsammans. Jag tänkte därför anlägga ett socialt snarare än ett religiöst perspektiv på saken.

Många människor har svårt både för att be om förlåt, och för att förlåta. Att inte kunna be om förlåt när man gjort fel – ofta någonting som fått negativa konsekvenser för någon annan – är att visa respektlöshet. Men det är också att för sig själv förringa behovet av att bättra sig. Det har någonting tydligt egoistiskt över sig.

Att inte kunna bli förlåten, i sin tur, gör att man förlorar hoppet. Och utan hopp är det väldigt svårt att bättra sig. Kan man inte få förlåtelse så blir det svårare att lämna det felaktiga och dåliga bakom sig, och det är ju ändå det som är så viktigt att man gör.

Detta hindrar förstås inte att det bland människor alltid kommer att finnas handlingar som aldrig kan förlåtas. Och handlingar som vi inte heller bör begära av de drabbade att de förlåter. Det finns många handlingar som är tillräckligt svåra att leva med för de drabbade bara att de har begåtts.

Så fastän förlåtelse är så viktigt, får det dock inte innebära att man utan vidare kan göra om samma misstag igen. Vi människor behöver både vägledning, förbud och bestraffningar och helst att detta också hänger logiskt samman på ett tydligt sätt för oss – för att vi ska kunna upprätthålla distinktionen mellan gott och ont. Det onda får aldrig jämställas med det goda. På samma sätt borde det vara självklart att om man straffats för det man gjort fel så ska det vara glömt och förlåtet, åtminstone till dess att man tydligt visat att man inte har bättrat sig.

Konservatismens lärofader Edmund Burke menade att dygderna (för honom kristna dygder) och humaniteten vårdas bäst genom att lämna mycket åt den fria viljan, även med risk att förlora en del av målet. Samtidigt påpekade han att moralen inte får göras avhängig den vilja och de passioner som det är dess uppgift att tygla. Människorna är ofullkomliga, och har lätt för att välja det som är fel.

Det räcker inte att Gud finns och att Bibeln teoretiskt kan läsas av alla människor. Ett samhälle behöver också en världslig makt som tar ansvar för att i samhället upprätthålla moral och normer baserade på generationernas erfarenhet. Detta är en konservativ politisk ståndpunkt i Edmund Burkes efterföljd.

Tro aldrig att konservatism är en variant av liberalism, eller är närliggande socialismen. Konservatismen är inte heller teokratisk. Däremot är det ett faktum att konservatismen omhuldar kristna värderingar, av flera goda skäl. Därför att de grundlagt vår civilisation, därför att de inrymmer sådan livserfarenhet som konservatismen alltid bejakar – och därför att kristendomens budskap, där förlåtelsen spelar en central roll, har den inneboende förmågan att få människor att leva ihop i harmoni, frihet och ömsesidig respekt och att stötta varandra på ett långsiktigt konstruktivt sätt.

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

4 Responses to “Förlåtelsen och den sociala balansen”


  1. 1 Johannes Almborg mars 31, 2010 kl. 21:04

    Bra skrivet och en mycket viktig poäng.

  2. 2 Staffan Andersson mars 31, 2010 kl. 22:16

    ”Detta hindrar förstås inte att det bland människor alltid kommer att finnas handlingar som aldrig kan förlåtas.”

    -Aldrig kan eller aldrig kommer? Det finns tycker jag en viktig ditinktion här.

    ”Konservatismens lärofader Edmund Burke menade att dygderna (för honom kristna dygder) och humaniteten vårdas bäst genom att lämna mycket åt den fria viljan, även med risk att förlora en del av målet. Samtidigt påpekade han att moralen inte får göras avhängig den vilja och de passioner som det är dess uppgift att tygla.”

    – Uppge gärna en referens för här skulle man vilja gräva vidare. Är det Burke som talar om att man riskerar ”förlora en del av målet” om man ger fria viljan spelrum eller är det din slutsats angående vad Burke tänkte?
    – Även om ”avhängigheten av viljan” skulle jag önska en referens.

  3. 3 Michaël Lehman april 1, 2010 kl. 12:20

    Vi människor behöver både […] förbud och bestraffningar […].

    Suck! Ständigt detta tal om förbud och bestraffningar… Jag säger som Johan Glans: »Mer straff? Jag fattar inte! Skall vi ha mer straff? Är det inte straff nog att bo i det här djävla landet?!» 😛

  4. 4 Söderbaum april 2, 2010 kl. 10:50

    Staffan Andersson: Här är referenserna från Reflektioner om franska revolutionen:

    ”Samlevnaden kräver inte bara att individernas passioner hålls tillbaka, utan också, enskilt och samfällt, att människans böjelser ofta hejdas, viljan bemästras och hennes passioner underkuvas. Detta kan enbart ske genom en makt utanför henne själv; och inte genom att uppgiften görs avhängig den vilja och de passioner som det är avsikten att tygla och underkuva.” (Burke, s. 64)

    ”Det är bättre att vårda dygden och humaniteten genom att lämna mycket åt den fria viljan, även med risk att förlora en del av målet, än att försöka att göra män till bara maskiner och redskap för den politiska viljan.” (Burke, s. 103)

    ”Otvivelaktigt bör den naturliga utvecklingen av passionerna från svaghet till synd förhindras genom ett vakande öga och en fast hand.” (Burke, s. 140)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 956,309 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar