Sagittarius om… Röda torget

SAGITTARIUS | För oss som aldrig upplevt kalla kriget i vuxen ålder kan det ibland vara svårt att förstå hur anti-kommunismen kunde vara en så central del i många dåtida högergrupperingars idédebatt. Organisationer som Demokratisk Allians och tidsskrifter som Contra ägnade sig under kalla krigets dagar i det närmaste uteslutande åt att upplysa om den röda faran. Politiker som Birger Hagård byggde hela karriärer på det samma. Även om Gunnar Unger inte faller in i den kategorin högermän som hade svårt att ens tala om något annat än anti-kommunism så var han, som sig bör, en entusiastisk förespråkare av en hård linje i förbindelserna med östblocket. För att illustrera detta har vi plockat fram en text med detta tema, mycket nöje!

Texten är publicerad på Svenska Dagbladets ledarsida någon gång under det tidiga 60-talet och sedan återgiven i boken Onkel H:s Hädelser (Cavefors, 1964).

Läs gärna fler texter av Gunnar Unger i vår Sagittarius-sektion. Om Du gillar de texter av Gunnar Unger vi tillgängliggjort så kan Du med fördel bli ett ”fan” av Gunnar Unger på facebook (länk).

—–

Röda torget

– Såg du röda dagen i TV? Frågade onkel H.

– Uhu, svarade jag.

– Det kan man säga, utbrast han. Det ryska uppbådet var skrämmande, spöklikt, mardrömsaktigt. Déja vu, du vet. En film som rullades baklänges. En journalfilm från partidagarna i Nürnberg, trupparaderna på under den Linden. Och en civilklädd solvargsgrindände Krusjtjev omfamnande och kyssande Gargarin – det påminde mig om en civilklädd, solvargsgrinande Hitler, i velourshatt så sant jag lever, klappande småflickor på huvudet. Fy tusan bövlar för denna genomfalska hjärtlighet, detta gemena gemyt. Nej, då var det mera upplysande att betrakta Malinovskijs stenanlete, när han mönstrade sina kohorter. Där fick man se Sovjetunionens verkliga ansikte.

– I varje fall var det skönt att från 1 maj på Röda torget förflytta sig till 1 maj i Grönköping, förlåt jag menar Ystad, sade jag avledande. Det finns i alla fall hopp om gamla Sverige.

– Ja, men gör det verkligen det? undrade onkel H. eftersinnande. När jag såg paraden på Röda torget sa jag mig att detta borde verkligen vara en tankeställare för våra hemmakommunister, som år ut och år in predikat ”inte ett öre åt generalerna”. Men i nästa stund frågade jag mig om våra sossar verkligen är så mycket bättre. Inte så långt från din idyll i Ystad stod samma 1 maj Inga Thorsson och predikade att Sveriges historiska uppgift är att inte anskaffa taktiska atomvapen. Visserligen kan man tycka att vad hon säger ingenting är att fästa sig vid, men hon är dock inte vem som helst.

– Det behöver onkel inte tala om för mig, svarade jag suckande. Vi är gamla klasskamrater hon och jag. Detta sagt utan skryt.

– Jaså. Ja, vore det bara det att hon varit klasskamrat till dig behövde man ju inte ta henne på allvar. Men hon är dock ordförande i Socialdemokratiska kvinnoförbundet, ledamot av riksdagen och borgarråd. Och vad hon står och säger är i praktiken detsamma som kommunisterna. Hon vill visserligen ge några ören till generalerna men på villkor att försvaret inte får bli effektivt. Det är hennes kommentar till TV-bilderna från Röda torget!

– Onkel överdriver, som vanligt och inte minst överdriver onkel Inga Thorssons inflytande, sade jag.

– Jag är inte säker på det. Jag tror tvärtom att hon för varje dag som går får fler och fler meningsfränder inom socialdemokratien. Mentaliteten är sådan. La du märkte till 1 maj-parollerna? ”Frihet åt alla folk”. Så ska det låta. Men hur lät specifikationerna? ”Frihet åt Algeriet”. ”Frihet åt Angola”. Men såg du en enda banderoll med ”Frihet åt Estland”? Eller Lettland? Eller Litauen? Eller Polen? Eller Tjeckoslovakien? Eller Ungern? Eller Rumänien? Eller Bulgarien? Eller Albanien? Eller…

– Lugn nu, bara lugn! Utropade jag. Onkel vill väl ändå inte komma och påstå något så absurt, som att socialdemokratien här i landet skulle vara kommunistvänlig.

– Nej, naturligtvis tror jag inte den är kommunistvänlig, inte ens att den – med få undantag – är Sovjetvänlig. Inte medvetet och inte avsiktligt. Men den reagerar inte längre inför Sovjets förtryck och den blundar för att vi är på väg att glida in i ett kvasikommunistiskt samhällssystem.

– Vad i all sin dar är det för nonsens onkel pratar, utropade jag uppbragt.

– Inget nonsens, pojklymmel, sade den gruvlige gubben saktmodigt. Den ekonomiska politik, som förs av vad Gunnar Myrdal kallar det friaste partiet i världen driver oss in i ett statskapitalistiskt system, snarlikt Sovjetunionens. Nästa steg blir att lägga alla slags försäkringsavgifter på produktionen, på arbetsgivarna. Sedan är tiden mogen för att göra detsamma med skatterna. De blir osynliga som det så vackert heter, lika osynliga som omsättningsskatten redan är. Hur många människor tror du reflekterar över att vi har över 4 proc. omsättningsskatt här i landet? Får du sen källskatt över lag, en källskatt lika osynlig som omsen, har våra styresmän nått sitt mål. Formellt kommer detta land att fortsätta att vara en demokrati, men i realiteten blir det ett kommunistiskt samhälle, med alla ekonomisk och därmed också politisk makt samlad hos regeringen. Sammanställ detta med socialdemokraternas dubiösa försvarspolitik och isolationistiska utrikespolitik, så förstår du vad jag menar.

– Onkel kan då också måna fan på väggen! Hur ska vi nu göra för att undgå detta?

– Förena oss med det fria Europa i ekonomiskt avseende och klart, med öppna ögon och utan att längre gå som katten kring het gröt, bejaka de politiska konsekvenserna av detta steg. Kan andra inskränka sin suveränitet – ett begrepp som föresten redan är en fiktion – för att med gemensamma ansträngningar rädda Västerlandet bör vi också kunna det.

– Men, skrek jag ångestfullt, vår politiska handlingsfrihet! Kan det verkligen vara förenligt med Sveriges intressen att sätta den på spel?

– Sveriges intressen! Fnyste den gräslige geronten. Vad Sveriges verkliga intressen är kan du läsa i Tor Bonniers gripande minnesord över Otto Järte. ”Det är att vid Systerbäck försvara Aten, Rom och Jerusalem”.

Sagittarius

Redaktionen

11 Responses to “Sagittarius om… Röda torget”


  1. 1 Alex Birch april 4, 2010 kl. 8:40

    ”Formellt kommer detta land att fortsätta att vara en demokrati, men i realiteten blir det ett kommunistiskt samhälle, med alla ekonomisk och därmed också politisk makt samlad hos regeringen.”

    PROFETIA!

  2. 2 emanuel. april 4, 2010 kl. 9:07

    Varför inte argumentera för EU och/eller ytterligare EU-integration själva?

  3. 3 Allianspartisten april 4, 2010 kl. 9:48

    Det kommunistiska hotet finns fortfarande om än i andra former. Det vi måste fästa uppmärksamheten på är att det bland de ”rödgröna” partier som i höstens val aspirerar på regeringsmakten finns ett tvättäkta kommunistparti.

    Kommunistpartiet spelade under hela det kalla kriget ett dubbelspel. Med ”munnens bekännelse” försökte man distansera sig från Sovjet och dess vasallstater i Östeeuropa men i verklig handling agerande man ändå för ”världskommunismen”. Intill murens fall hade man nära förbindelser med de obskyra förtryckarregimerna i Sovjet och Östeuropa. För några år sedan visade TV en undersökning kring detta i Uppdrag Granskning där detta med all tydlighet avslöjades.

    Nu när valet närmar sig finns det all anledning att åter fästa uppmärksamheten på kommunistledare Ohlys sanna kommunistiska övertygelse. Här följer några citat av vad denna kommunist yttrat:

    ”Marxsism-leninismen är ett bra, riktigt och viktigt begrepp.” […artikel författad av kommunisten Lars Ohly 1983]

    ”När vi skriver om de socialistiska länderna i Röd Press bör vi inrikta oss på att avslöja borgarnas myter….inte sprida dem vidare.” […indignerad kommentar från kommunisten Lars Ohly då någon dristat sig att skriva något ”olämpligt” om DDR i Röd Press]

    ”I ett samhälle där arbetarklassen har makten måste inte nödvändigtvis en utvidgning av de demokratiska fri- och rättigheterna gynna arbetarklassen.” […så skriver den sanna kommunisten Lars Ohly i ett inlägg i Kommunistisk ungdoms interna tidning 1983]

    ”För mig är demokrati inte enbart demokratiska fri- och rättigheter i form av mötesfrihet, yttrandefrihet, strejkrätt m.m. Demokrati måste också innefatta avskaffandet av utsugningen och klassförtrycket. Med en mer fullständig syn på demokratin så blir det inte så enkelt längre att fördöma de socialistiska staterna som odemokratiska.” […så talar den övrtigade och antidemokratiske kommunisten Ohly i Kommunistisk ungdoms interna tidning 1983]

    Om nu någon skulle tro att ovanstående kommunistiska övertygelse upphörde i och med murens fall blir denne besviken. År 1999, i en intervju i engelska tidskriften Renewal, säger kommunisten Ohly:

    ”Jag står för en modern leninism baserad på klasskamp.”

    Denne kommunist, Lars Ohly, vill kamraten Sahlin ta med i regeringen. Om detta kamraten Sahlins ställningstagande beror på makthunger, all avsaknad av historisk kunskap eller på ren inkompetens, ja det kan man sannerligen fundera över. Att detta ställningstagande gör kamraten Sahlin totalt olämplig att leda vårt land kräver dock ingen större intellektuell ansträngning för att inse.

  4. 4 Patrik Magnusson april 4, 2010 kl. 20:33

    emanuel:

    Precis som i det mesta har vi skribenter på T&F lite olika uppfattning om EU. Flera av oss har vid olika tillfällen skrivit om detta, inte minst i samband med EP-valet ifjol. Själv skrev jag då denna artikel:

    https://traditionochfason.wordpress.com/2009/06/07/ett-konservativt-europa/

  5. 5 emanuel. april 4, 2010 kl. 23:12

    Jo, det vet jag. I min cyniskhet verkade det som om Gunnar Unger de senaste gångerna har koncentrerat sig på det ämnet, och jag tyckte att om det var syftet kunde ni göra det själva istället.

  6. 6 S. O. Pettersson april 5, 2010 kl. 0:32

    Man bör ha i åtanke, att det var en tid sen Gunnar Unger skrev sina texter. Han hade inte sett Sovjetunionens fall, liksom EU:s totala urspårning. Allt som kunde erbjuda något slags skydd mot Sovjet, var mot bakgrund av dåtidens säkerhetspolitiska situation, naturligt att stödja. Detta gör förvisso hans beteende något mer förklarligt, men knappast försvarligt. EU är i grunden ett utopiskt projekt, och sådana bör man som konservativt sinnad ha en naturlig skepsis emot. Den bekymmerslöshet som Unger här visar inför de nationella värdena är inte heller något som hedrar honom. Allt detta naturligtvis sagt med en god portion efterklokhet.

    Att idag stödja ökad EU-integration är något helt annat, och förstås en fullkomligt huvudlös inställning. Inget annat än ett omedelbart utträde kan vara att tänka på för en konservativ.

  7. 7 Erik P april 5, 2010 kl. 14:29

    Att idag stödja ökad EU-integration är något helt annat, och förstås en fullkomligt huvudlös inställning. Inget annat än ett omedelbart utträde kan vara att tänka på för en konservativ.

    Inget annat kan vara att tänka på? Rätt fundamentalistisk syn…. eller snarare, arrogant. Varför skulle just din analys så självklart vara den enda rätta? Du vet ju att det finns massor av konservativa som inte håller med dig.

  8. 8 S. O. Pettersson april 5, 2010 kl. 16:58

    Du vet ju att det finns massor av konservativa som inte håller med dig.

    På vilket sätt är detta ett argument? Jag har läst och hört människor som uppfattar sig som konservativa argumentera för en annan ståndpunkt. Emellertid har jag aldrig läst eller hört ett konservativt resonemang med en annan slutsats. Alla EU-positiva resonemang bottnar nämligen i rena skrivbordskonstruktioner om vad man anser att EU borde vara, inte vad det faktiskt kan bli i händerna på politiker från 25 medlemsländer, och i all synnerhet: vad det faktiskt är. EU-samarbetet bekräftar och överträffar alla de värsta farhågorna man möjligen kunde ha om vad penning- och makthungriga politiker kunde ställa till med.

    Denna typ av naiva utopisk-idealistiska apologier för EU-samarbetet är helt enkelt fjärran från konservatismens grundläggande idéer. Om man har andra utgångspunkter kan man använda andra begrepp; om nu begreppet konservatism skall ha någon mening, och inte slappt nyttjas som någon form av passepartout. Detta är varken arrogant eller fundamentalistiskt att påpeka. Jag tycker Du är arrogant, som inte ens bemödar dig, att anföra argument för din åskådning.

  9. 9 S. O. Pettersson april 5, 2010 kl. 17:15

    För att klargöra, kan jag citera min förebild framför andra i den franska litteraturen, Nicolas Boileau-Despréaux: J’appelle un chat un chat, et Rolet un fripon. Saker skall kallas vid dess rätta namn, även om ingen längre synes bry sig om det.

    Om denna grundläggande insikt vore utbredd, att ord faktiskt betyder något, och skall brukas därefter, vore allmänt accepterad, skulle mycket vara vunnet. Den postmoderna inställningen, att ord kan betyda precis vad som helst, och den som säger något annat är arrogant och okunnig, är genuint destruktiv för varje meningsfullt samtal.

  10. 10 Allianspartisten april 5, 2010 kl. 22:09

    S.O. Pettersson,
    Ett av de grundläggande syftena med EU och dess föregångare var att lägga grunden för en fredlig utveckling i Europa. Genom århundradena har krig med jämna mellanrum härjat mellan Europas ledande statsbildningar som Storbrittanien, Frankrike och ”Tyska riket” (…i alla de skepnader denna statsbildning haft vilket också inneburit ”interna” krig som mellan Preussen och Österrike på 1860-talet). I detta perspektiv har EU lyckats och vi är nu inne på 65:e året av fred i Europa. Jag kan inte se annat än att längden på denna fredperiod är unik vilket säger att Unger och hans generation av kloka högermän, som jag respekterar mycket, var helt rätt ute i sin Europapolitik.

    Vidare tycker jag nog du är mer än lovligt naiv när du verkar anse att hotet utifrån är borta genom Sovjets fall. Har möjligen händelserna i Georgien gått dig förbi och kanske du missat den senaste nyhetsrapporteringen där Putin är i färd med att liera sig med Venezuela och den högst tvivelaktige Chavez?

    EU är inte perfekt men det har fyllt sin uppgift som fredsbevarare. En viktig uppgift för framtiden skulle vara att inom EU skapa en verklig försvarsunion med den gemensam försvarsmakt.

  11. 11 S. O. Pettersson april 5, 2010 kl. 23:38

    Allianspartisten:
    Tanken på att några av EU:s medlemsländet skulle gå i krig med varandra, för den skull Unionen inte fanns, saknar verklighetsförankring. Vem förespråkar i dagsläget krig? Är Norge inblandat i några väpnade konflikter? Den europeiska freden beror uteslutande på de förluster som första- och andra världskriget medförde gjort krig omöjligt som realistiskt maktpolitiskt alternativ; den moderna krigföringen har gjort krig för hänsynslösa och omfattande för att någon skall vilja ha det. Huruvida krig är möjligt beror uteslutande på hur opinionen inställning är – just nu vill ingen ha det. Effekten var den samma efter Napoleonkrigen, då man såg en lång fredsperiod. (Eller efter perserkrigen – Athen och Sparta kunde enas för åtminstone en tid). Populära krig, som de tyska enhetskrigen och Krimkriget, skapade en ny krigspositiv opinion. En krigspositiv opinion är helt otänkbar idag; det har inget med EU att göra. (I Europa alltså, amerikanerna är inte främmande för krig, för den händelse motståndarna uppfattas som onda). Fredsargumentet tycker jag visar på EU-förespråkarnas totala desperation, då man egentligen begriper att EU bara sysslar med dumheter, så väljer man att fokusera på något, vilket inte alls har med EU att göra.

    De yttre hoten är något annat, som inte heller har med EU att göra. En sann försvars- och fosterlandsvän borde väl anse, att de pengar som skänkes bort helt i onödan till EU-byråkratin, att använda till de debilaste ändamål man överhuvudtaget kan föreställa sig, borde gå till försvarsmakten. Ryssland kan förstås tänkas vara farligt på sikt, även om Georgienkrisen kanske är det absolut sämsta beviset för detta – ett krig som ju faktiskt provocerades fram av Georgien. En försvarsallians är förstås en bra idé, men måste ske med bibehållande av den nationella suveräniteten; ett gemensamt försvar kan inte vara att tänka på. Faktum är dessutom, att inget krig i hela vår historia har tvingat oss att avsäga oss så mycket av vårt nationella självbestämmande, som vi gjort helt frivilligt till EU. Det största hotet mot Sverige är inte Ryssland utan EU.

    Om de som diskuterade EU kunde hålla sig till det som EU faktiskt gör, och inte det de tycker att EU göra, så skulle de finna, att vi skänker ohyggliga mängder pengar, samt giver upp vår nationella självbestämmanderätt, och att det ständigt blir värre. Resursslöseriet, inkompetensen, korruptionen och maktkoncentrationen är frapperande, och denna verklighet måste vara utgångspunkten – inte några utopiska drömmerier om vad EU borde vara.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,732 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar