Genusvetenskap – vår tids Lysenkoism

Det är förunnat endast ett fåtal människor att få sina namn bevarade genom historien som begrepp på företeelser. För vissa, som Julius Caesar, är detta en smickrande upplevelse, för andra som Vidkun Quisling och Trofim Lysenko mindre smickrande.

Lysenkoism

Trofim Lysenko (1898-1976) var en sovjetisk agronom, som under 30-, 40-, och 50-talen kom att helt dominera sovjetisk forskning inom biologi i allmänhet, och genetik i synnerhet. Lysenko förkastade den rådande vetenskapliga synen på genetik som borgerlig pseudovetenskap, och som istället förde fram en teori om växters förmåga att ärva förvärvade egenskaper. Med denna, dessvärre fullständigt felaktiga, teori som grund sjösatte han ett flertal program för att öka det sovjetiska jordbrukets effektivitet. Resultatet blev naturligtvis det omvända.

Trofim Lysenko

Så långt var Lysenko egentligen inte annorlunda än många andra vetenskapsmän. Det hör till att man åker in på stickspår ibland. Det som gör honom speciell är den dominerande position han tack vare politisk uppbackning i ett totalitärt system kom att ha inom sovjetisk forskning under decennier. Lysenko lyckades tidigt få diktatorn Stalins öra genom att lova lösningar på de katastrofer som kollektiviseringen av jordbruket orsakat.

Han visste att utnyttja denna position, och kunde så till den grad manövrera ut sina meningsmotståndare att hundratals av dem rensades ut från sina positioner, många fängslades och avrättades. 1948 blev det förbjudet i lag att ifrågasätta Lysenkos läror. Efter Stalins död började hans ställning gradvis försvagas och 1964 hävdes immuniteten för hans idéer, varefter de snart rensades bort. Hans gärning hade fördröjt genetisk forskning i Sovjetunionen 30 år, indirekt orsakat oändligt lidande genom misslyckade skördar i bl.a. Sovjetunionen och Kina, och direkt orsakat otaliga ”oppositionella” forskares avrättning eller död i läger.

Denna mix av ideologisk styrd teoribildning, förfalskade forskningsresultat, och den totalitära statens fulla repressiva kraft för att hindra alternativa åsikter, kom att få ett eget namn, Lysenkoism.

Dessvärre är denna djupt tragiska företeelse inte begränsad till Sovjetunionen och till förra seklet. Vi har i vårt eget land fått vår alldeles egna variant av Lysenkoism. Den kallas genusvetenskap och granskar man den närmare så bär den alla kännemärken hos Lysenkoismen.

Genusvetenskap

Det handlar om ideologiskt styrd teoribildning. Genusvetarna har byggt sig själva en helt egen fantasivärld baserat på ett feministiskt konfliktperspektiv, där mänskligheten delas in i två konkurrerande grupper, män och kvinnor, där den ena (männen) är strukturellt överordnade och förtrycker den andra, och där vetenskapens uppgift är att i grunden förändra detta system.

Lite förenklat kan man säga att feminismen lånat det mesta av sitt idégods från marxismen. Byt bara ut klass mot genus, och män och kvinnor mot bourgeoisie och proletärer, så faller det mesta på plats. Lösningarna blir också de samma – statliga regleringar, socialisering, indoktrinering. Verkligheten får i sådana perspektiv en undanskymd roll, liksom individen och den fria viljan.

Tiina Rosenberg - en av de mest framgångsrika genusvetarna

Genusvetarens uppgift är inte att söka sanningen, den är att främja kampen. Forskningens uppgift är att verifiera den feministiska ideologins världsbild, att bevisa att de feministiska lösningarna är bra, och att faktiskt utgöra en aktiv kraft när det gäller att ta fram och genomföra feministisk politik.

Därifrån är steget inte långt till förfalskade forskningsresultat. Vad gör den samvetsgranne genusvetaren om verkligheten inte visar sig stämma överens med de utstakade teoretiska modellerna? Förkastar verkligheten naturligtvis! Det finns en rad olika metoder för en forskare att göra sina teorier osårbara mot verkligheten.

Man kan konstruera sin teori så att den är omöjlig att testa, man kan handplocka exempel som stödjer teorin, ignorera data som skulle motsäga den. Man kan bortförklara ovetenskapliga metodval eller brist på resultat genom att hänvisa till någon slags konspiration som man utsätts för eller till att den egna forskningen innehåller någon slags högre sanning än den som går nå med traditionell vetenskap. Allt detta är kännetecken på s.k. pseudovetenskap.

Genusvetare använder sig av alla dessa knep. Ett ofta återkommande tema är att traditionell forskning och traditionell vetenskaplig metod är ett manligt påfund, och därför definitionsmässigt felaktig. På så sätt gör man det till en dygd att skippa grundläggande krav på vetenskaplighet.

Ett annat kännemärke för pseudovetenskap som är populärt bland genusvetare är att gå till personangrepp mot dem som kritiserar deras forskning. Dessa utmålas som mörkermän med skumma avsikter. Det främsta vapnet i denna arsenal kallas härskartekniker. Detta är en uppsättning beteenden som sägs vara typiskt manliga sätt att trycka ned kvinnor, och som man med fördel kan anklaga en motståndare som man vill tysta för. Härskartekniker är nämligen både totalt oförlåtliga att ta till, och samtidigt så luddigt formulerade att praktiskt taget allting kan tolkas som härskarteknik.

Genusvetenskapen har också varit oerhört framgångsrik att mobilisera politiskt stöd för sin kamp. Den har kommit att få en lika dominerande ställning inom svensk forskning och svenskt samhällsliv som någonsin Lysenkos genetik, ja till och med en ännu mer dominerande ställning, för Lysenkos inflytande begränsades trots allt till hans eget forskningsfält. Genusvetenskapen har infiltrerat snart sagt alla fält, och börjar närma sig status av samhällelig överideologi, eller statsreligion.

Genusvetenskapen har sedan länge haft en dominerande ställning inom områden som sociologi och pedagogik, men på senare tid har man flyttat fram positionerna inom snart sagt all vetenskap. Det går t.ex. idag utmärkt att få forskningsanslag för att studera en trumpet ur ett genusperspektiv. Framförallt är trenden nu att högre lärosäten inför någon slags genuscertifiering, vilket innebär att all forskning och högre utbildning tvingas integrera genusfrågor i sin verksamhet, att agera utifrån feministernas skeva verklighetsuppfattning, och att t.o.m. propagera för dess politiska program. Allt fler kommenderas att utbilda sig i genusfrågor (läs: att programmera in rätt uppfattning i frågan).

Carl Festin fick sparken efter att ha ifrågasatt könsmaktsordningen

Ett par fall som belyser denna utveckling har fått viss uppmärksamhet på senare tid. Det ena handlar om en universitetslärare som fick smäll på fingrarna sedan han trampat en genusvetare på tårna genom att vara ouppmärksam under en föreläsning han beordrats till (läs mer om detta här). Det andra handlar om en pappagruppsledare som fick sparken sedan han ifrågasatt vetenskapligheten i teorierna om könsmaktsordningen på en kurs han beordrats till. Även han anklagades för att utöva härskartekniker mot genusvetaren, då han rest sig för att fylla på sin kaffekopp under föreläsningen.

Min första reflektion när jag läser om dessa ”övergrepp” genusvetarna utsatts för, är hur otroligt vanliga dessa härskartekniker måste vara. Jag inser med fasa hur många tillfällen under min studietid jag alldeles ovetande och oavsiktligt (jag lovar och svär!) utövat sådant förtryck mot mina föreläsare. Jag har vid ett flertal tillfällen varit ouppmärksam på vad föreläsaren visat och sagt. Ja, jag måste erkänna att det till och med inträffat att jag somnat under föreläsningar (båda gånger med manliga föreläsare för övrigt). Vidare har jag lämnat föreläsningssalar både för att uträtta naturbehov och för att införskaffa proviant eller dryck av något slag. Och jag var inte ensam.

Dessbättre lyckades jag klara mig undan någon anmälning för dessa tilltag. Men det kanske beror på att jag hade vett nog att undvika sådant beteende på den obligatoriska jämställdhetskurs jag beordrats till under min lärarutbildning, och kanske framförallt att jag var ryggradslös nog att inte öppna truten för att ifrågasätta vansinnigheterna de försökte slå i oss. Trots allt tycks det ju endast vara genusvetare som far illa av dylika härskartekniker, kanske för att det endast är i deras fantasivärld de existerar.

Nästa reflektion är ett slags krypande obehag inför insikten om hur snabbt utvecklingen går mot en totalitär intolerans mot avvikande uppfattningar. Ännu har ingen avrättats eller sänts till arbetsläger för att man ifrågasätter könsmaktsordningen, men förlora jobbet kan man tydligen redan göra. Lyfter man blicken från genusträsket och ser sig omkring inser man att det även på andra områden finns en tendens att det politiskt korrekta blir allt snävare, och att avvikelser ses med allt större intolerans. Jag har tidigare uppmärksammat den tjänsteman på Migrationsverket som sparkades för att han skrev Israelvänliga inlägg på sin blogg, men det finns säkert fler fall.

Genusvetarna har oss i ett skruvstäd. Till skillnad från andra ideologier och (pseudo)vetenskaper har de trängt sig in på alla andras områden. Ingen skulle komma på tanken att kräva att alla lärare i sociologi skall propagera för marknadsekonomi, att alla lärare i teologi skall propagera för ekologism, eller ens att alla lärare på Handelshögskolan skall propagera för socialism. Men alla förväntas de propagera för feminism.

Överallt i vårt avlånga land erbjuds anställda på olika arbetsplatser fortbildning av olika slag. Ofta är detta ett välkommet avbrott från vardagen, ett tillfälle till personlig utveckling, och att lära sig något nytt och intressant, som den anställde själv aktivt ansöker om att få gå. Genuskurser, däremot, är något man blir kommenderad till, vare sig man vill eller inte. Det går inte komma undan.

Väl där, på genuskursen, har man, i teorin, samma tre huvudsakliga val av förhållningssätt som alltid finns när man utsätts för indoktrinering. Man kan kämpa emot – opponera sig, man kan sitta av tiden och låta propagandan rinna av som vatten på en gås, eller man kan spela med och låta sig indoktrineras, eller åtminstone ge sken av att ha indoktrineras.

I praktiken återstår bara det tredje alternativet när det gäller genusvetenskap. Väljer man det första alternativet är man en manschauvinist, kan sannolikt beslås med att ha utövat könsmakt, och riskerar att bli föremål för disciplinära åtgärder, t.ex. att förlora jobbet. Väljer man det andra alternativet, så gör man sig automatiskt skyldig till härskartekniken osynliggörande. Endast genom att uttryckligen och entusiastiskt visa sin totala uppslutning bakom genusvetarens paroller går man säker.

Vi är på väg mot ett totalitärt mörker. Hur få stopp på vansinnet?

Patrik Magnusson, genuscertifierad lärare

Annonser

31 Responses to “Genusvetenskap – vår tids Lysenkoism”


  1. 2 Alex Birch april 5, 2010 kl. 10:51

    Jag tror humor är det bästa vapnet, humor som avslöjar deras hyckleri. De påstår sig vara försvarslösa kvinnot mot ett ont patriarkat av vita män, men vad är lösningen de föreslår? Att vita män på myndigheter ger dem förmåner för att de är kvinnor. De flyr alltså vita mäns förtryck genom att…bli barnpassade av vita män? Heh, endast det är ren humor!

  2. 3 FredrikN april 5, 2010 kl. 11:05

    Alla dessa ”kurser” har gett liberaler och konservativa vapen i kampen mot dårskapen. När nu någon börjar prata om härskartekniker vet de flesta vad det handlar om och kan nu säga emot och påpeka dumheter och felaktigheter. Men det krävs civilkurage.

  3. 4 Caspian Rehbinder april 5, 2010 kl. 12:57

    Jag håller helt med, utom på en punkt: feminismen är inte sprungen ur marxismen. Det är ett felaktigt antagande, som bygger på idén att all feminism skulle vara feminism à la Feministiskt initiativ. Jag har skrivit mer om detta på min blogg.
    http://caspianrehbinder.wordpress.com/2010/02/26/feminism-av-olika-slag/

  4. 5 Tanja Bergkvist april 5, 2010 kl. 18:37

    Fast fullständigt fel hade inte Lysenko iofs:

    http://epigenome.eu/sw/

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Epigenetik

    Men å andra sidan är det bara latent liggande egenskaper som kan komma till uttryck, och där ingår oftast inte radikalfeminismens idéer.

  5. 6 Tanja Bergkvist april 5, 2010 kl. 18:49

    Hm, det fattas bara att man sänds på arbetsläger för att ifrågasätta könsmaktsordningen. Jag antar det är detta man vill förekomma genom att i förväg flytta in könsmaktsordningen och genusteorierna överallt, på alla arbetsplatser och i alla myndigheter, så att ingen ska kunna säga att man straffats i efterhand, snarare så kommer man att trycka på ”ökade utbildningsinsatser” om personalen inte låter sig kuvas eller säljer sin själ. Undrar hur många fler Carl Festin det finns?

  6. 7 Patrik Magnusson april 5, 2010 kl. 19:44

    Caspian Rehbinder,

    Du har rätt i att jag gjort en förenkling när jag likställt feminism med vänsterfeminism, och att det finns en mänd andra prefix med olika släktskap man kan sätta framför, men med tanke på hur dominerande just feminister av Rosenbergs slag är i Sverige tycker jag inte att jag gör så stort våld på sanningen. Och att denna inriktningen av feminismen direkt eller indirekt influerats av marxismen tror jag du också är med på?

    För mig är inte t.ex. liberalfeminister eller särartsfeminister heller direkt att betrakta som feminister. De har bara hakat på ett populärt modeord till sina egnetligen ganska annorlunda idéer. Det känns lite som om Lars Ohly skulle kalla sig kommunistliberal, Göran Hägglund för kristliberal, och Jimmie Åkesson för nationalistliberal. Det tappar liksom sin mening.

  7. 8 Patrik Magnusson april 5, 2010 kl. 19:53

    Tanja Bergkvist,

    Intressant att höra att gen gamle bolsjeviken var ett korn av sanning på spåren. Det gör honom ju i detta avseende faktiskt snäppet bättre än våra genuscharlataner. 🙂

    Däremot har ju vår tids lysenkoister (ännu?) inte lyckats få lika skarpa vapen mot oliktänkande i sin verktygslåda som Lysenko hade, så förhoppningsvis slipper vi stöta på varandra i något arbetsläger framöver.

    Jag tror det finns en och annan Carl Festin runt om i vårt land. Framförallt tror jag det finns betydligt många fler som stillatigande accepterar sin kommendering till genusindoktrinering, som lider sig genom den utan att ifrågasätta, och utan att dricka kaffe, för att inte riskera brödfödan.

  8. 9 Allianspartisten april 5, 2010 kl. 21:53

    ”…feminismen är inte sprungen ur marxismen. Det är ett felaktigt antagande, som bygger på idén att all feminism skulle vara feminism à la Feministiskt initiativ.”

    Det är säkert så att begreppet feminism är bredare än vänsterfeminism men om vi inskränker oss och ser till genusteorin så är det ingen tvekan om att detta är en nära släkting till marxismen.

    Marxismen är precis som genusteorin ett primitivt bygge av förenklade modeller för samhället och samhällsutvecklingen. Modellernas teorier om utsugning, härskartekniker och allt vad det nu är blir här av modellbyggarna upphöjda till högsta sanning utan att man ens gör sig besväret att fundera över verklighetsförankring.

    Dessutom görs både marxismen och genusteorin till ”vetenskap” av modellbyggarna vilket är befängt då vetenskap kräver att uppställda hypoteser skall beläggas. Att marxismens teorier inte var med sanningen överenstämmande har hela 1900-tals historien visat med all önskvärd tydlighet. Samma öde, att teorin inte stämmer med verkligheten, kommer också att gå genusteorin till mötes, var så säker.

  9. 10 Michaël Lehman april 5, 2010 kl. 23:38

    Dessutom görs både marxismen och genusteorin till ”vetenskap” av modellbyggarna vilket är befängt då vetenskap kräver att uppställda hypoteser skall beläggas.

    Eller vederläggas. Verifikation eller falsifikation. Vetenskapsteoretikern Sir Karl Popper var ju en stor anhängare av falsifikationen som vetenskaplig metod. Problemet med feminismen är ju dess intellektuellt ohederliga argumentationsstruktur. Allt, som ur ett logiskt och intellektuellt perspektiv emotsäger de feministiska teserna, utgörer för feministerna ett belägg för, att de har rätt. Dessutom är den fullkomligt relativistisk. Eller för att citera »professor» Moira von Wright:

    Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets och demokrati-idealen. Här framkommer även den asymmetriska relationen mellan manligt och kvinnligt: Vissa sätt att tänka och resonera premieras mera än andra i naturvetenskapliga sammanhang. Det relationsinriktade tänkandet tenderar att hamna i underläge gentemot det abstraherande särskiljande tänkandet. (s. 24)

    Att naturvetenskapen under århundraden har formulerats i ett samfund av manliga vetenskapsmän, som ofta dessutom aktivt har verkat för att utesluta kvinnor ur sin gemenskap, skapar en grundläggande asymmetri mellan manligt och kvinnligt i relation till naturvetenskapen. I den mån fysiken håller sig till det strikt traditionella naturvetenskapliga tänkesättet och den (gamla) naturvetenskapliga världsbilden upprätthåller den en ”manlig” kunskapstradition, och det ”kvinnliga” perspektivet förblir uteslutet, varvid den asymmetriska relationen kvarstår. (s. 26)

    Kriteriet för en jämställd text blir därmed att den är öppen för variation och inte implicit förutsätter en viss elev, t.ex. en vit medelklass pojke som helst ägnar sig åt tekniska apparater. Kan eleverna få erkänsla för sitt vetande och kunskapssökande, bli respekterade för sin erfarenhet och livsvärld oavsett genus, och oavsett om de avviker från gängse normer för ”en svensk elev”? Vem talar texten till, vem är den tänkta läsaren? En endimensionell, sluten och färdig text riktar sig endast till en snäv publik om den förmedlar en given mening, ett fast kunskapsinnehåll knutet till en fast kontext. Texter som är strikt inriktade på ett klassiskt manligt vetenskapsideal eller som ensidigt påbjuder en snäv föreställning om kvinnliga dygder och hushåll, utgör likaledes slutna bidrag som enligt min tolkning inte kan sägas medverka till jämställdhet eftersom de fungerar exkluderande och inte inkluderande. (s. 27f)

    Den naturvetenskapliga metoden är dock inte vilken metod som helst utan definieras i många texter mycket snävt. Att mäta entydigt förutsätter en fragmentering och reducering av
    fenomenen. Framför allt betonas den experimentella metodens betydelse;

    Aristoteles gjorde inga experiment. Om han hade gjort det hade han undvikit många misstag.
    (Paulsson m.fl.1996, s.102).

    Aristoteles ”fel” var alltså att han inte gjorde experiment och därför inte kunde förklara fenomenen, och således inte heller veta. Newton presenteras vidare som den första som kunde förklara varför jorden kretsar kring solen och därigenom den första som kom med riktig kunskap i frågan. Följemeningen blir att experiment och iakttagelser ger sannare kunskap om verkligheten, men först då du kan förklara ett fenomen vet du det.

    Att verifiera en hypotes betyder att man visar att den stämmer med verkligheten./…/ Motsatsen till att verifiera är att falsifiera. När man falsifierar en hypotes bevisar man att den är osann. En hypotes som varken kan falsifieras eller verifieras är inte vetenskaplig utan en trosfråga. Man kan t.ex. varken verifiera eller falsifiera påståendet att en människa efter döden kan återfödas i form av ett djur. (Nordling m.fl. 1997, s. 259)

    Även här framställs ”den vetenskapliga metoden” som entydigt given och självklar, höjd utom varje tvivel, dock med förbehållet att vetenskapen inte kan svara på alla frågor.

    Hypotesprövning framstår som en enkel ekvation att lösa med ett entydigt svar. (s. 40f.)

    Om man sedan kryddar denna redan osmakliga anrättning med några citat av »professor» Eva Lundgren, kommer man att spy.

    I känsliga ämnen kommer vi inte långt med fakta. — SvD 2005-05-29

    Det är ett minimikrav att vetenskaplig verksamhet är kontrollerbar och intersubjektiv. Men efterprövbarhet betyder något annat inom en hermeneutisk tolkningstradition än inom positivistisk dito där ”belägg” och efterprövbarhet betyder att viktlägga en rad yttre tekniska förhållanden. Inom tolkningsvetenskaper och med kvalitativa metoder sker efterprövbarhet genom att forskaren redogör för forskningsprocess, kopplat till framvisning av material, argumentation för valda analytiska grepp, och transparens i argumentationen för vissa tolkningar. — DN 2005-06-12

    Se där! Ytterligare en av feministernas härskaretekniker: den vedertagna vetenskapen är baserad på manligt tänkande, och därföre en del av de förtryckande patriarkala strukturerna. Akribi och logisk stringens är manligt tänkande. Den nya vetenskapen (feminismen) baseras på hermenuetiska tolkningar (baserade på förutattade meningar) och (primitiva) känslostormar. Det är kvinnligt tänkande, det!

    »Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.»

    Som herr Birch påpekar ovan, finnes ju i feminismen en humoristisk kontradiktion: i feministernas värld existerar inga starka, självständiga, och kompetenta kvinnor. I feministernas värld är alla kvinnor svaga offer för osynliga strukturer. Själv är jag antifeminist och kan just därföre räkna upp många starka, kompetenta, och intelligenta kvinnor.

    Referentia:
    Lundgren, Eva. »’Jag var frestad att blunda för ritualer med foster och djur’», i Dagens Nyheter 2005-06-12.
    Thunberg, Karin. »’Jag litar på män, faktiskt’», i Svenska Dagbladet 2005-05-29.
    von Wright, Moira. Genus och text : När kan man tala om jämställdhet i fysikläromedel. Stockholm: Skolverket 1998.

  10. 11 Michaël Lehman april 5, 2010 kl. 23:39

    WordPress är hopplöst! Trots att jag granskade formateringen, innan jag skickade kommentaren, blev min formatering inkorrekt. Jag har upptäckt samma sak många gånger, när jag har skrivit kommentarer på min egen blogg. 😦

  11. 12 essenonvideri april 6, 2010 kl. 16:09

    Michaël Lehman:

    Såja, problemet löst i alla fall. 🙂

  12. 13 essenonvideri april 6, 2010 kl. 16:12

    Tack förresten för alla citat, Michaël. De belyser på ett bra sätt hur genusvetarna fungerar. Att man sedan riskerar att tappa matlusten är ju ett pris man får betala för upplysning.

  13. 14 Allianspartisten april 6, 2010 kl. 16:32

    Michael,
    Du har givetvis fullständigt rätt i att vederläggande också är en del av den vetenskapliga metodiken.

    Som rent kuriosum kan nämnas att min första egna ”aha”-upplevelse av denna metodik erhölls när jag, för ganska många år sedan nu, läste matematik. Problemet bestod i att visa att roten ur två är irrationellt. Beviset skedde genom att anta att roten ur två är rationell och sedan att sedan bevisa att detta är falskt.

  14. 15 Caspian Rehbinder april 7, 2010 kl. 15:15

    Patrik Magnusson,
    Ja, att radikalfeminismen, som till viss del är influerad av marxismen, är den allmänt rådande, stämmer i hög grad på den feminism som är den rådande i Sverige. Dock tycker jag du har helt fel gällande liberalfeminism, och i viss grad särartsfeminism; de är feminismer i precis samma grad som radikalfeminismen, om än på ett diametralt motsatt sätt. Faktum är att feminismen ursprungligen var vad vi idag skulle kalla liberalfeminism: en kamp för att kvinnor skulle få samma rättigheter som män. Först kring sekelskiftet 1900 började feminismen bland vissa kopplas samman med ideologier såsom socialism eller kommunism. Radikalfeminismen, den feminism som är rådande i Sverige och som beskrivs i artikeln ovan, slog inte igenom förrän under 1970-talet. Att påstå att radikalfeminismen är den enda riktiga feminismen är alltså historielöst och oriktigt.

    Jag måste också slå ett slag för genusvetenskapen. Jag menar inte att den alltid stämmer, utan håller helt och fullt med om mycket kritik som framförs mot den. Begreppet genus är dock ett alldeles rimligt begrepp, som jag nästan inte förstår att folk ifrågasätter. Man föds självklart med ett biologiskt kön, men utöver detta fostras man in i en könsroll. Är det någon som inte håller med om det? Denna könsroll är vad som betecknas som genus.

    Genusvetenskap kan med rätta kritiseras för mycket, men det går inte att komma ifrån att den är en vetenskap som har någon form av grund i verkligheten. Den må vara vinklad och ovetenskaplig i vissa sammanhang, men det är svårt att uppnå en ”ren vetenskaplighet” på samma sätt som inom naturvetenskapliga sammanhang, då genusvetenskapen är en social vetenskap, grundad på människor.

    Precis som Michaël Lehman konstaterar är många av genusvetenskapsivrarna idioter, som denna Moira von Wright. Icke desto mindre är vetenskapen i sig inte falsifierad på grund av enskilda utövares uttalanden.

  15. 16 Patrik Magnusson april 7, 2010 kl. 17:32

    Caspian Rehbinder:

    ”de är feminismer i precis samma grad som radikalfeminismen, om än på ett diametralt motsatt sätt.”

    Jo, det är nog här vi har roten till våra meningsskiljaktigheter i denna fråga. Jag ifrågasätter inte att det finns liberaler som kallar sig feminister, och vars idéer bär mer släktskap med det tidiga 1900-talets suffragetter än dagens radikalfeminister.

    Däremot har jag svårt att se det meningsfulla i att sätta samma ideologiska etikett på två personer som har diametralt olika åsikter. Det förvirrar bara, tycker jag.

    De liberala feministernas agenda, att kvinnor skall ha samma rättigheter som män, är ju inte heller att betrakta som speciellt särskiljande åsikt. Det är väl ganska allmänt accepterat i Sverige att det bör vara så. Till och med jag som konservativ stödjer detta till 100%, men inte gör det mig till konservativfeminist.

    De enda som inte stödjer den åsikten är väl radikalfeministerna, som ju vill återinföra könsdiskriminering, fast med omvänt tecken.

    Genusvetenskap behöver väl inte per definition vara diskvalificerat som vetenskap, lika lite som sociologi är det, trots att praktiskt taget hela diciplinen kidnappades av marxister på 70-talet. Jag håller också med dig om att samhällsvetenskaper till sin natur är sådana, att det inte funkar att jämföra dem rakt av med naturvetenskaper.

    Så som den bedrivs idag skulle jag dock vilja hävda att 90% är pseudovetenskap. Det skulle kunna klassas som politisk rörelse, eller möjligen trossamfund, och få verka enligt dessa spelregler, men några anslag för forskning och högre utbildning tycker jag inte de bör beviljas med nuvarande kvalitet.

  16. 17 Michaël Lehman april 14, 2010 kl. 10:33

    Nja… Det blev fel ändå. Nu framstår i stället en del av von Wrights text som mina ord. Nå ja, man kan ju klicka på länken och läsa originaltexten. Jag görer alltså icke anspråk på att ha snott von Wrights åsikter och formuleringar, utan skyller på formateringen, över vilken jag själv icke längre kan styra, i och med att mitt inlägg är publicerat. 😛

  17. 18 Pappan maj 14, 2010 kl. 21:34

    Den egentliga och ursprungliga feminismen var och är motsatsen till det som idag går under namnet feminism. Marxisterna har i sanning kidnappat inte bara sociologin i allmänhet utan feminismen i synnerhet. Feminismen kallas feminism för att den vill vörda, vårda och vakta det feminina — i en tid då denna livsnödvändiga egenskap hotar att utrotas av kulturens tilltagande förfrämligande visavi jorden. Det agrara samhället har ett intakt moraliskt feedbacksystem som automatiskt förhindrar att man försummar att ta tillvara på och kultiverar de två mänskliga grundegenskaperna maskulinitet och femininitet. När industrisamhället kom hotades kvinnans särart såsom huvudbärare av det feminina. Därmed hotades även barnets barnslighet och på sikt givetvis mannens manlighet och med dessa tre människans mänsklighet.

    Människans mänsklighet förutsätter mannens manlighet, barnets barnslighet och kvinnans kvinnlighet. Det är essensen av den essentialistiska, ursprungliga feminism som idag går under beteckningen särartsfeminism. Det kandlat helt enkelt om något så ursvenskt som kvinnofrid.

    Pappan

  18. 19 Pappan maj 14, 2010 kl. 21:51

    Att genus är något som existerar rent objektivt beror på att människan är en kulturvarelse, dvs att hon inte klarar sig i naturen utan måste förädla den och därmed sig själv för att kunna leva på jorden. Människan kan bara leva i det hon själv skapar av naturen, inklusive sin egen natur. Kön är människans natur. Genus är det hon kultiverar ur könet. Att ondgöra denna process är i sig ont.

    Pappan

  19. 20 christel maj 29, 2010 kl. 0:36

    Pappan!Jag måste nog påstå att jag inte riktigt begriper.Vidgar du inte begreppet genus en hel del.genus är en påstådd socialföklaringsmodell av formandet av oss kvinnor eller män.Jag som har studerat en del neurobiologi känner mycket väl till att en mycket stor del av formandet av oss kvinnor eller män är ett resultat av de närmast oändliga neurobiologiska variationer som faktiskt till största del grundläggs redan under graviditeten.Visst formar vår omgivning oss till en viss del men våra grundläggande specifika egenskap som skiljer oss kvinnor och män åt har en neurobiologisk grund.Problemet med den så kallade genusideologin är att den mer eller mindre gör anspråk på att kunna forma oss kvinnor eller män till att bli jämlikar vilket aldrig någonsin kommer att hända.det är en politisk rörelse som med alla till buds stående försöker få oss människor att rätta in oss i ledet i syfte att tillgodose genusideologins politiska övertygelse.I våra förskolor arbetar man i dag aktivt med att försöka forma våra barn till att stämma in i deras världsbild.I de falla det är pojkar som inte passar in i deras bild av hur en pojke borde vara så använder man sig av begrepp som avmaskulinisering.Det sätt de här människorna tillåts behandla våra barn borde rimligt vis i en modern rättstat vara en straffbar handling.

  20. 21 Pappan maj 29, 2010 kl. 6:06

    Jag ÅTERTAR begreppet genus, bara lugn!

    Bra skrivet, förresten.

    Pappan

  21. 22 Allianspartisten maj 29, 2010 kl. 8:28

    Christel,
    Visst är det märkligt att de ovedersägliga fakta som du framför helt tappas bort i den av kvasivetenskapare styrda debatten.

  22. 23 christel maj 29, 2010 kl. 11:24

    Hej Allianspartisten.Nej det är inte på något sätt märkligt att det här tappas bort utan skulle män välja in det här så skulle hela genusideologins världsbild krackelera.Det är helt enkelt inte politiskt korrekt.Det mest troliga scenariot är att om någon skulle försöka implementera neurobiologi i den av som du utrycker det kvasivetenskaps debatten så skulle man bli bemött
    med en kompakt tystnad dvs om man skulle framföra det här via brev till någon
    genusideologisk instution eller i stort sett bli överöst med hatbrev.

  23. 24 Allianspartisten maj 29, 2010 kl. 12:40

    Christel,
    Det är säkert så att kvasivetenskaparna hos alla de av genustramset förgiftade institutionerna skulle gå i spinn på det sätt du beskriver. Problemet är bara det att kvasivetenskaparnas verksamhet finansieras genom allmänna medel och i slutändan av skatter på dina och mina surt förvärvade slantar.

    Kritiken mot denna kvasivetenskap måste framföras på en annan nivå, vilket i dagsläget kan vara en utmaning, då genustramseriet trängt in även hos en del politiker som jag i andra frågor har stor respekt för.

    Nu är det dessvärre inte första gången staten ägnar sig åt kvasivetenskap. År 1921 inrättades Statens institut för rasbiologi i Uppsala vars vetenskapliga grund torde vara på samma nivå som nutidens genustramseriinstitutioner.

    En annan jämförelse som kan göras är med den sovjetiske kvasivetenskaparen Lysenko, som också var en stor förespråkare för de förvärvade egenskapernas betydelse. Denna kvasivetenskapare gick så lång att påstod att förvärvade egenskaper kunde gå i arv. Häri kanske den ulimata lösningen för våra kvasivetenskapares vedermödor inom genustramsläran finns. Genom påverkan och indoktrinering skapar vi den genusneutrala människan vars egenskaper sedan kan föras vidare i arv.

  24. 25 Pappan maj 29, 2010 kl. 21:31

    Rasbiologin i sig var det inget fel på. Det var missbruket av den, inte dess förekomst, som var problemet. Farmakologer är medvetna om betydelsen av ras. Ju högre pigmentering desto mer immunförsvarsnedsättande medel behövs vid transplantationer. Och att skandinaver är laktostoleranta är allom bekant. För att ta ett par exempel.

    Pappan

  25. 26 Allianspartisten maj 30, 2010 kl. 11:34

    Nja, det du nämner har nog snarast med genetik att göra och människans anpassning att leva i omgivande miljöer. Detta var inte något som det rasbiologiska institutet var särskilt intresserat av. Istället handlade det om att kartlägga det biologiska arvets betydelse för t.ex. brottslighet, vanart och ”undermålighet” i största allmänhet.

  26. 27 Pappan maj 30, 2010 kl. 12:36

    Genetik. Visst, det är givetvis det jag menar egentligen. Vad man sedan använder det till är väl närmast en politisk sak. Tack för korrektionen.

    Pappan

  27. 28 MagnusK juli 17, 2012 kl. 12:47

    Det var banne mig det finaste jag läst sen jag konfirmerades!


  1. 1 Tweets that mention Om genusvetenskap och lysenkoism: -- Topsy.com Trackback vid april 5, 2010 kl. 17:02
  2. 2 Vetenskapsteoretiska reflexioner kring »professor» Eva Lundgrens »forskning» « Kunskap * Bildning * Tradition Trackback vid april 19, 2010 kl. 13:17

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 963,743 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar