GÄSTKRÖNIKA: Patrick Vigren

GENTLEMANNENS GIVNA PLATS I DET MODERNA SAMHÄLLET

Behövs gentlemän i det jämställda samhället? Är företeelsen gentleman en anakronism som enbart uppträder som en kuriositet i ett annars välfungerande modernt samhälle? Dessa frågeställningar är förstås både intressanta och relevanta. Låt mig därför inleda denna gästkrönika med en definition av gentlemannabegreppet som sådant. Någon kanske helt enkelt skulle hänvisa till Falstaff Fakirs handbok En Hvar Sin Egen Gentleman. Låt oss dock här göra en något okonventionell utvikelse och istället tala om arv och miljö. Denna dikotomi har upptagit tankarna hos så vitt skilda species som vetenskapsmän och proffstyckare, de förra ofta omtalade och omhuldade men sällan siktade, de senare vanligt förekommande i den offentliga debatten och häckande i skvallerpressen (oftare i den kvällsvisa då denna utges sju gånger så ofta som den veckovisa).

Med ett så allmänt förekommande begrepp som gentleman är betydelsen svårfångad, men det tycks i de flestas uppfattning i alla fall ha något med personens uppförande att göra. Ett exempel som alltid dyker upp är tendensen att hålla upp dörren för andra, ofta avses kvinnor. Låt oss genast – i sann antagonistisk anda – motsätta oss detta och återvända till vår utvikning om arv och miljö. Det som utgör gentlemannaskapet är både personligheten, d.v.s. gentlemannens natur, – och beteendet, d.v.s. gentlemannens vanor. Mycket förenklat uppfattar neurovetenskapen personligheten som något som till stor del finns förprogrammerat i hjärnan medan beteendet kan inläras.

Efter denna korta utvikning kan man återvända till etymologin. Grunden i begreppet är latinets gentilis (ras) men det är inte i bokstavlig mening det avses utan snarare ”av god familj”. Grundbetydelsen för ordets stam har färdats något olika i skilda språk, t.ex. avses med franskans gentilhomme snarast adelsman i mer formell betydelse. Engelskans gentry är i princip detsamma som lågadel. I den mest spridda betydelsen betyder ordet gentleman i det närmaste ”upphöjd, antingen genom formell rang eller personliga kvaliteter”. I den briljant eleganta tecknade serien Tom Puss karaktäriserar sig en av huvudpersonerna, Oliver B Bumble, som ”en gentleman av hög andlig och moralisk resning”. Här lyfts alltså de inre kvaliteterna åter fram. ”Av god familj” är ur det arv-och-miljö-mässiga perspektivet inte helt vilseledande. Att höra till en viss familj innefattar ju både det genetiska arvet och den uppfostran som styr hur detta arv uttrycks i personens beteende.

De förvisso ganska få gånger man hör att företeelsen gentleman kritiseras, rör det sig om två huvudsakliga spår. Det vanligaste är att man skall behandla män och kvinnor lika – man kritiserar alltså hur man tror att en gentleman beter sig. Man uppfattar företeelsen som antijämställd. Den mindre vanliga – något mer djupanalytiska – invändningen är att begreppet innefattar ett inslag av formell upphöjdhet gentemot andra människor, d.v.s. antijämlikhet.

Båda invändningarna missar dock själva kärnan i gentlemannaskapet: de inre kvaliteterna. En sann gentleman mäter sig inte med andra, utan har en inre moralisk kompass för relationen till medmänniskorna. Mätningen sker alltså gentemot sitt eget ideal. En gentleman måste – i bokstavlig mening – besitta ett gott självförtroende i kombination med ett osjälviskt beteende. Många skulle nog hävda att ett stabilt självförtroende är helt essentiellt för en stabil altruism. Antikens tänkare tecknade samma synsätt i dygdläran. Med ett antal dygder som ledstjärna skulle den enskilda personen ständigt arbeta för att optimera sitt beteende för att bli en god människa. Just denna funktion fyller också begreppet gentleman. Någon som besitter eller strävar efter dess ideal sätter inte sig själv, utan idealet, i främsta rummet. De flesta som har uttalat sig om gentlemannaskapets innebörd tycks också vara överens om att det inte kan vara intermittent. Det måste genomsyra personen i alla situationer. Detta har mycket gemensamt med neurovetenskapens syn på personligheten i relation till beteendet.

Denna syn på gentlemannaskapet som ett altruistiskt ideal vilande på ett tryggt självförtroende gör att invändningarna mot det inte är relevanta i relation till begreppet i sig. Invändningarna handlar antingen om beteenden – något som är sekundärt – eller om att gentlemän skulle vara en homogen social grupp, vilket inte är fallet. Den materiella världen – och sålunda gentlemannens relativa placering i dess kvantitativa hierarki – är helt ointressant. Den ”höga andliga och moraliska resningen” gör att intresset för t.ex. en ekonomisk ställning är obefintligt. Någon sade att “the final test of a gentleman is his respect for those who can be of no possible service to him”.

För den som inte tror att strävan efter ideal, d.v.s. inre moral, är av godo kan naturligtvis begreppet gentleman vara onödigt. För den som likt många av antikens filosofer uppfattar strävan efter vissa ideal som nödvändiga för utvecklingen av en stabil moral, är gentlemannaidealet vare sig modernt eller gammalmodigt – det är tidlöst.

Gentlemannaskapets förhållande till den moderna jämställdheten sammanfattades kanske bäst i etikettspalten i the Spectator nyligen. En man håller upp en dörr för en kvinna som indignerad säger ”I hope you didn’t do that because I’m a woman”. Mannen svarar ”No, no, certainly not, I did it because I’m a gentleman”.

    Patrick Vigren är läkare, doktorand inom neurologi vid Linköpings Universitetssjukhus samt kristdemokratisk lokalpolitiker i Linköping. Sedan 2006 är han vice borgmästare i Linköping. Åren 2003-2006 var han förbundsordförande för Kristdemokratiska Studentförbundet.
Annonser

8 Responses to “GÄSTKRÖNIKA: Patrick Vigren”


  1. 1 Rune april 6, 2010 kl. 19:15

    En definition, som jag har sett, av vad en gentleman är för något är på ett ungefär att:
    Gentlemannen är en engelsk adelsman som lever på avkastningen från sitt jordagods och förmögenhet.
    Men, han får absolut inte deltaga i arbetet på godset eller ägna sig åt förvaltning av sin förmögenhet. För skulle han ägna sig åt något slags arbete då är han icke en gentleman längre utan endast värd förakt.
    Detta är skillnaden mellan den gamla världen (England) där man såg ner på dem som arbetade.
    Och den nya världen (USA) där man höll den hårt arbetande människan, rik som fattig, högt i kurs.

  2. 2 Allianspartisten april 7, 2010 kl. 7:20

    Att använda begrepp som gentleman och arististokrat är problematiskt då de flesta inte har den djupare innbörden klar för sig. Begreppen kan därför inte tjäna som referensram varför risken är uppenbar att det leder fel. Debatten kommer då mer att handla om semantik än frågor i sak, vilket är olyckligt. Det blir i denna begreppsvärld mycket långt till ”verklighetens folk” för att använda Göran Hägglunds språkbruk.

  3. 3 T&F-läsaren april 7, 2010 kl. 22:14

    Inte illa att vara både läkare och vice borgmästare på samma gång…

  4. 4 Andreas F april 8, 2010 kl. 0:25

    Måste säga att skribenten är inne på ett allt för sällan nyttjat spår. Folk har helt enkelt glömt betydelsen av hyfs och gott beteende. Gentlemannen är alltid ett ideal att sträva efter.

  5. 5 Patrick Vigren april 9, 2010 kl. 14:31

    Lite referenser för min analys: Arthur Möllers Vem är en gentleman samt flertalet verk av PG Wodehouse, Jane Austen, Dostojevskij, Evelyn Waugh.

  6. 6 Johannes Tirén juni 16, 2010 kl. 19:58

    C.S. Lewis, den kände språkvetaren och apologeten pekade på att en frskjutning skett i det engelska språket av ordet Gentleman. Ursprungsbetydelsen var ”jordägare”, inte ”en som beter sig väl”. Sedan kom det att ligga förväntningar på gott uppförande hos en jordägare, så att ordet blev värderande och inte längre konstaterande.

  7. 7 Patrick Vigren juni 16, 2010 kl. 21:28

    Som stort Lewisfan har jag förvisso inte stött på detta resonemang men den ännu mer ursprungliga etymologin (och ordets motsvarighet i andra språk) är ju snarast familje- än jordrelaterat. Från i alla fall 1700- och 1800-talen och definivt nuförtiden i Storbritannien brukar man specificera med ”country gentleman” om man menar en jordägande gentleman.

    Som synes utgår inte mitt resonemang från enbart den anglosaxiska språktraditionen. Uppgiften var dessutom att resonera kring gentlemannens roll i det moderna samhället, då måste man ta hänsyn till de senaste 200-300 årens laddning av begreppet.


  1. 1 Ulf Bjereld och samvetsklausulen « Christer Sturmark Trackback vid oktober 29, 2010 kl. 17:58

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 953,021 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar