Det konservativa skämtlynnet

Efter bloggredaktör Söderbaums ”Reaktionära manifest” vill jag gärna dröja lite ytterligare vid det lättsamma. För jag vill påstå att den ofta självironiska humorn är ett utmärkande drag för dagens konservatism. Har Du hört ett liberalt skämt, eller ett socialistiskt skämt där man driver med sig själv? Ofta går konservativa skämt ut på att överdriva just den reaktionära sidan i konservatismen.

Låt oss betrakta några konservativa lustigheter. Punkt ett i herr Söderbaums manifest lyder ”Det var bättre förr”. Särskilt roligt är kanske inte detta. Tillägger man däremot (vilket redaktören utelämnade) ”Även förr var det bättre förr” så börjar det ta sig – sedan följer slutsatsen i punkt två ”Ju förr dess bättre”. I en för flera i läsekretsen icke obekant studentförening vid riksuniversitetet i Uppsala hänger en tavla med texten ”Förändring är förnedring”. Budskapet har väckt stor munterhet, bl.a. såldes på en föreningsauktion en broderad tavla med samma text – att hänga upp på köksväggen – för bortemot 1000 kr till en ovanligt väl mustaschprydd gentleman efter intensiv budgivning. Men föreningen har också följt med i sin tid och likt studentnationerna startat en egen klubb – Klub Trygger. ”Trygg med Trygger” som det brukar heta. Efter Ernst Trygger, förstås.

Att sedan förfallet började med celldelningen vet ju alla vid det här laget.

Halvt på allvar (nåja!), halvt på skämt (nåja!) är receptet bakom ett gott konservativt skämt. Men varför är det så svårt att hitta några motsvarande skämt från liberalt eller socialistiskt håll? Jag tror det finns två eller tre svar på den frågan. Våra politiska motståndare skulle säkert säga att de konservativa skämten visar att konservatismen är så överspelad att inte ens de konservativa själva tar den på allvar. De har förlorat de politiska slagen och istället för att se verkligheten som den är kommer man med fjantiga dumheter.

De har rätt om slagen. Konservatismen har förlorat många politiska slag (men i den utsträckning konservatismen därför är irrelevant i dagspolitiken är också dagspolitiken irrelevant!). Om fjantigheterna har de fel. Makten har aldrig använt sig av humor. Humorn är de maktlösas vapen. Det finns därför ingen större anledning för socialister och liberaler att skämta. I DN kunde man i fredags ta del av ett skämt från Ceausescus Rumänien. Om öl blivit ljummen kan man alltid kyla den på elementen! Nu finns det förstås skillnader gentemot de konservativas situation och humor men att en viss desperation och känsla av maktlöshet ligger bakom många konservativa skämt håller jag för troligt.

Ett intressant faktum är att konservatismens lustifikationer ofta inte är direkt riktade mot makthavarna utan driver med det reaktionära draget inom konservatismen. Detta gör den suspekt och kanske obegriplig för utomstående. Förmodligen har väl även detta en funktion, en sammanbindande funktion. De reaktionära visionerna som en del av skämten ger uttryck för kan säkert också tänkas reta upp någon pk-nervös liberal eller sosse. Hur stor procent allvar det finns i dessa skämt håller man gärna inne med så att liberaler och sossar blir ännu mer nervösa.

Skämten är en liten del av den konservativa motståndsrörelsen men är alls icke oviktiga. De visar på en mänsklig sida. Konservatismen har som Quintin Hogg konstaterade i sin bok ”The Case For Conservatism”* (klicka på länken för boken i fulltext) inte politiken som sin första prioritet utan handlar om livet i dess fullhet. Politiken är livets tjänare, inte dess mål. För ideologierna och projektmakarna är politiken det främsta i livet. Då finns ingen plats för humor. Konservativa betraktar det politiska spektaklet med viss distans och kan skämta om det. Politikerna är inte så viktiga som de kanske tror. Deras handlingsutrymme bestäms av idélivet ute i samhället. Det är i detta som konservatismen för närvarande har sin stora uppgift.

    * Fotnot: Hogg är förresten värd att citera i sin helhet:
    “For Conservatives do not believe that political struggle is the most important thing in life. In this they differ from Communists, Socialists, Nazis, Fascists, Social Creditors and most members of the British Labour Party. The simplest among them prefer fox-hunting–the wisest religion. To the great majority of Conservatives, religion, art, study, family, country, friends, music, fun, duty, all the joy and riches of existence of which the poor no less than the rich are the indefeasible freeholders, all these are higher in the scale than their handmaiden, the political struggle.” En senare reviderad upplaga av boken har också utgivits under titeln ”The Conservative Case”.

Staffan Andersson

17 Responses to “Det konservativa skämtlynnet”


  1. 1 Jörgen Mattsson april 13, 2010 kl. 6:23

    ”Konservativ humor är obegriplig för utomstående”…det stämmer nog väldigt bra.

  2. 2 Johannes Almborg april 13, 2010 kl. 8:09

    Trevlig text… Stycket om att liberaler och socialister saknar en viss självdistans är väl Ohly(ckan)s lilla fingervisning efter valet 2006 ett bra exempel på (Är även ett bra exempel på hans olämplighet som statsråd)

    Såna här texter ser jag gärna fler av, då humor är en av de få saker jag tar på riktigt stort allvar.

  3. 3 Dag Elfström april 13, 2010 kl. 8:26

    Bra artikel, Staffan!

    Konservativ humor är obegriplig för utomstående

    Detta faktum drabbades inte minst jag själv av för några år sedan, när ett internt skämt i KDU Östergötland läckte ut (här).

  4. 4 Populisten april 13, 2010 kl. 11:28

    ”men i den utsträckning konservatismen därför är irrelevant i dagspolitiken är också dagspolitiken irrelevant!”

    Det var det bästa jag läst på mycket länge!

  5. 5 Jörgen Mattsson april 13, 2010 kl. 11:44

    För att sammanfatta: det som utmärker konservativ humor tycks kort sagt vara att den inte är rolig. Endast den som tillbringat ganska stor del av sitt liv i en konservativ studentförening kan väl tycka att ”även förr var det bättre förr” är speciellt roligt eller fyndigt.

  6. 6 Söderbaum april 13, 2010 kl. 13:06

    Jörgen Mattsson: Jag uppfattar bara att du skriver en massa otrevligheter. Det vill vi inte ha, så antingen löser du eller vi den saken.

  7. 7 Patrik Magnusson april 13, 2010 kl. 15:27

    ”Jörgen Mattsson: Jag uppfattar bara att du skriver en massa otrevligheter. Det vill vi inte ha, så antingen löser du eller vi den saken.”

    Äh, var lite generös nu. Jörgens inlägg är säkert bara vänsterhumor. Den är nog inte så lätt att förstå sig på för utomstående heller.

    Det jag främst fäster mig vid i Staffans eminenta inlägg är insikten om självironin som central beståndsdel i konservativas humor. Ironi är svårt för många att förstå, självironi ännu mera så.

    För en konservativ som inser sin egen ofullkomlighet är det kanske lättare att ta till sig ett självironiskt betraktelsesätt, än för en liberal eller socialist som ofta är uppfylld av sin egen fullkomlighet. För personer med denna läggning handlar humor mer om att förnedra och håna andra, som inte är lika fullkomliga i sina egenskaper och åsikter.

  8. 8 Allianspartisten april 13, 2010 kl. 17:08

    ”Jörgen Mattsson: Jag uppfattar bara att du skriver en massa otrevligheter. Det vill vi inte ha, så antingen löser du eller vi den saken.”

    Låt vänstern visa sitt rätta jag. Att de är självupptagna elitisktiska tråkmånsar som tror sig sitta inne med lösningen på all världens problem visste vi i och för sig redan innan men det kan inte nog poängteras.

  9. 9 Allianspartisten april 13, 2010 kl. 17:14

    Jag har en bekant som är omvänd ”ärrare” och han framhåller ofta hur ofantligt tråkigt det var att vara kommunist….

  10. 10 Jörgen Mattsson april 13, 2010 kl. 20:20

    Ja, ja, ni ÄR väl roliga då. För övrigt är jag inte vänster.

  11. 11 S. Van april 14, 2010 kl. 15:31

    ”Patrik Magnusson: Ironi är svårt för många att förstå, självironi ännu mera så.”

    I ett samhälle som är präglat av politsktkorrekthet har många svårt att förstå ironi. Till slut vågar man inte skämta längre då omgivningen tar skämten som att man menar allvar.

    Annars är engelsmänen väldigt bra på självironi, det kanske har med gentlemannenidealet. Min gamla engelska historielärare berättade att man i den Britiska Flottan under början av 1900-talet, då den fortfarande dominerade världshaven, brukade sjunga en sång med följande refräng:

    ”We can’t march,
    We can’t shoot,
    Thank God we’ve got the army.”

  12. 12 Norra Lappland april 14, 2010 kl. 17:21

    Denna sortens humor: ”Det var bättre förr.” är väldigt omtyckt i Malmfälten, särskilt när man skall låtsas gnälla på någonting i sin omgivning eller samhället utbrister gemene man i en alldaglig konsensus: ”DET VAR BÄTTRE FÖRR!”😉

  13. 13 Patrik Magnusson april 14, 2010 kl. 17:35

    ”Annars är engelsmänen väldigt bra på självironi”

    Självironi, kombinerat med understatements och intelligenta repliker, är adelsmärken i britisk humor. Förmodligen är det därför jag uppskattar den så mycket högre än t.ex. den bräkiga, självgoda och underlivsfixerade amerikanska motsvarigheten.

    Jag säger bara Blackadder och Yes, Minister. Oslagbara!🙂

  14. 14 Patrik Magnusson april 14, 2010 kl. 17:40

    ”Ja, ja, ni ÄR väl roliga då. För övrigt är jag inte vänster.”

    Underbart! Det känns alltid fint att med styrkan i oslagbar argumentation få någon att skåda ljuset och ändra uppfattning😉

    När det gäller humor, alltså. Om du inte är vänster politiskt skall du naturligvis inte ändra någonting där. Då är det bra som det är. Varför ändra ett vinnande koncept, som vi konservativa brukar säga….🙂

  15. 15 Andreas Braw april 15, 2010 kl. 15:38

    Att analysera den konservativa humorn, är det ett utslag för självironi kanske?

  16. 16 Staffan Andersson april 15, 2010 kl. 17:02

    ”Att analysera den konservativa humorn, är det ett utslag för självironi kanske?”

    Analyser kan ju även om de har ett allvarligt syfte vara roande. Om man som konservativ analyserar konservativ humor så är det väl i sig tecken på viss självdistans (och kanske humor). Men ironi? Hur som helst har jag känslan av att jag bara skrapat på ytan av ett stort och intressant ämne.

    Jag glömde nämna Colonel Blimp, en brittisk seriekaraktär från 30-talet som ska förkroppsliga reaktionär ”dumkonservatism” och som var en satir riktad från den brittiska (reaktionära) konservatismens motståndare. Om det är någon som ägnar honom ett skratt idag så är det nog inte socialister utan snarare konservativa.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Colonel_Blimp

  17. 17 Fredrik Runebert april 18, 2010 kl. 0:08

    Hur många chicagoekonomer behövs det för att byta en glödlampa?

    Svar: Ingen. Marknaden fixar det åt dem.

    Klarspråk: Jag är mer libertarian än konservativ.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar