Skeptisk till omfamnandekonservatismen

IDÉOLOGI | Jag hyser stor respekt för kollegan i Riksdagen och min partikamrat Hans Wallmark och för hans insatser som en kämpande konservativ. Däremot blir jag fundersam efter att ha läst hans artikel i tidningen Dagen med rubriken ”Konservatismen är ett förhållningssätt”.

Jag håller inte med Hans Wallmark när han på detta sätt skalar ner den politiska konservatismen till att bli enbart en filosofisk betraktelseformel. Mycket det som kommer fram i artikeln håller jag med om och skulle också kunna sätta mitt namn under. Men helhetsintrycket blir dock att jag fruktar att Hans Wallmark alltför mycket påverkats av sitt hedervärda arbete inom Svenska Kyrkan. Allt är acceptabelt, allt är godtagbart, det finns inte några rätt eller några fel. Det ter sig som den gode Wallmark allt mer ansluter sig till någon form av personlig ”omfamna-helavärlden-konservatism”.

Skiljer sig

Wallmark skriver: ”Det leder också till ett kosmopolitiskt hållningssätt. Insikten om charmen och styrkan i att möta andra kulturer, traditioner och religioner och uppriktigt vilja lära sig mer och förstå utan att uppge det egna”. Lite längre fram i sin artikel konstaterar Wallmark: ”En mer liberal hållning är det starka bejakandet av en nationalstat exempelvis genom vurmandet av en lokal kanon inom litteratur medan den konservative slår vakt om hela idétraditionen och därmed inte kan anbefalla att läsning av Snoilsky skulle vara viktigare än Shakespear.” Och han fortsätter: ”Det handlar också om religionens roll och betydelse. Sverige är ett teofobiskt land där den konservative oavsett egen gudsuppfattning ser ett värde av tydliga spår de stora abrahamistiska religionerna (judendom, kristendom och islam) satt i vår kulturkrets.”

Är Wallmark ute efter att hitta minsta gemensamma nämnare inom politiken, vårt förhållande till politiken och inom religionen så köper jag hans inlägg. Förhållningssättet kan vara lika, metodiken att närma sig politiken och samhället kan vara densamma. Men just det som är grunden i konservatismen gör att den skiljer sig väsentlig åt ju närmare vi kommer den enskilde individen.

Nationell konservatism

Erfarenheterna, den samlade visdom, som vi tar med oss från tidigare generationer skiftar från världsdel till världsdel, från nation till nation, från landskap till landskap, från samhälle till samhälle – och från individ till individ. Synsättet är kanske kosmopolitiskt, men resultatet är det inte. Vi respekterar och förstår konservativa i andra kulturer, men vi delar inte alltid deras uppfattningar. Vår syn är inte densamma.

Jag tycker tvärtemot Wallmark att vi visst kan prata om en nationell litteratur precis som en nationell kultur. Åtminstone när det gäller ett land som Sverige. Att lyfta fram den nationella kulturen står på intet sätt i motsats till att tillgodogöra sig internationella författare. Konservatismen är öppen för intryck utifrån, just med hänvisning till respekten för andras bakgrund och över generationers samlade visdom. Min konservatism är skandinavisk, mycket svensk men givetvis med påverkan av min skånskhet dokumenterad åtminstone till sent 1500-tal.

Jag blir bekymrad när det politiskt korrekta ordet ”abrahamistiska” används. För mig är detta ett synnerligen konstruerat begrepp som används för att förringa den judisk-kristna traditionen när det gäller synen på människan. Och inte minst judendomens helt självklara inverkan på kristendomen. För mig har judendomen och kristendomen betydligt fler gemensamma nämnare än islam och kristendomen. Jag har inget intresse av att infoga islam i min kristna tro, eller tunna ut den genom att ställa mig till förfogande för det abrahamistiska begreppet.

Hans Wallmark öppnar med sitt inlägg i Dagen för en betydligt mer omfattande diskussion som skulle vara mycket intressant att ta upp. Jag skummar i detta inlägg endast på ytan och inser att jag skulle behöva åtskilliga fler sidor för att föra mitt resonemang fullt ut. Men då finns det ju skäl för att återkomma.

Rolf K Nilsson

Annonser

5 Responses to “Skeptisk till omfamnandekonservatismen”


  1. 1 emanuel. april 12, 2010 kl. 12:36

    Konservatismen accepteras bara så länge den leder till radikalistisk politik.

  2. 2 Staffan Andersson april 12, 2010 kl. 18:54

    Jag reagerade också på Wallmarks artikel dock av andra skäl. Det är ju mycket vanligt att säga att konservatismen först och främst är ett förhållningssätt. Jag tycker dettta är otillfredställande. Däremot är konservatismen något annat än rätt och slätt ett politiskt program. Men att säga att det främst är ett förhållniongssätt antyder att den inte har något idéinnehåll. Här öppnar man upp för vad jag uppfattar Rolf också kritiserar, en viss relativism. I jämförelse med andra ideologier kan man också fråga sig, innefattar dessa i mindre grad ett förhållningssätt?
    Angående Rolfs kritik: Att tala om ”de abrahamitiska religionerna” som något politisk korrekt ligger det ju något i. Men det är ju också historiskt riktigt att Abraham spelar en viktig roll i alla tre. Att det följer någon slags ”värdejämlikhet” utifrån detta begrepp som passar in i en multikulturell ideologi kan väl också låta sig sägas. Men de historiska sambanden finns ju där och bör studeras.
    Rolf slår ett slag för det judiskt-kristna och vill alltså utelämna islam. Jag vill nog betona skillnaden även med judendomen. Begreppet judisk-kristen hör också hemma i en ”korrekt” kontext av judisk-kristen dialog där liberala judar har dialog med liberala kristna. Den judiskt-kristna etiken hör hemma i upplysningen och har ingenting m ed ortodox judendom att göra.

  3. 3 Allianspartisten april 12, 2010 kl. 19:45

    ”Allt är acceptabelt, allt är godtagbart, det finns inte några rätt eller några fel.”

    Detta är knappast min tolkning av ett konservativt förhållningssätt. För mig är det just den samlade erfarenheten, från historien och från tidigare generationer, som leder oss till vad som fungerar i samhällsbygget. På något sätt säger detta oss då också vad som är rätt. Sedan måste man vara försiktig och akta sig för förenklade ”svart-vita” sanningar. Verkligheten har lärt mig att de enkla sanningarna är sällsynta.

    Att konservatismen på detta sätt är ”empirisk” och grundar sig på erfarenhet istället för på utopiskt modellbygge av typen socialism, nationalism eller nyliberalism är det som gör att jag kallar mig konservativ. Om detta är rätt idéhistoriskt eller inte kan man givetvis diskutera.

  4. 4 Staffan Andersson april 12, 2010 kl. 22:02

    Jag inget allvarligt att anmärka gentemot Nilsson annat än just i tolkningen av Wallmark.
    Jag tycker Nilsson läser in väldigt mycket i Wallmarks artikel. Liksom Allianspartisten när han ”citerar” ”Allt är acceptabelt, allt är godtagbart, det finns inte några rätt eller några fel.” Wallmark skriver inget sådant.
    Allianspartisten och Nilsson avvisar moralrelativismen och verkar frukta att Wallmarks artikel innebär just detta. Jag tror detta är en överdriven farhåga. W. skriver också uttryckligen att det inte handlar om att uppge det egna. W. lämnar dock utrymme att läsa in olika saker angående vad de kulturella utbytet syftar till.

    Konservatismen är inte värderelativistisk men den är relativistisk i en viss specifik mening. Detta beror på dess historicism och på avvisandet av en ahistoriskt fattad naturrätt. Värden får konkret form i specifika historiska kontexter, därav måste också rättskulturen variera mellan olika kulturer. Detta betyder inte att var och en blir salig på sin fason, fastän de konkreta morallagarna och lagarna kan se olika ut. Inte heller betyder det att man anser att alla kulturer står på samma moraliska nivå. Däremot kan inte en kultur ensam diktera moralen för en hel värld. Detta därför att en moralisk utveckling alltid måste ske genom en förädling av det bästa i den egna kulturen (moral kan inte införas utan bara växa fram), men ofta under intryck av och i dialog med andra kulturer.

    Något förnekande av existensen av en nationell svensk litteratur finner jag inte hos Wallmark. Exemplet med Snoilsky och Shakespeare säger väl egentligen bara att måttstocken för god litteratur inte kan vara nationell.

  5. 5 Allianspartisten april 13, 2010 kl. 20:07

    Staffan,
    Min reflektion handlar nog inte ytterst om moralrelativism, i alla fall var det inte min egentliga mening.

    Min uppfattning är att konservatismen är ”empirisk” i den meningen att den grundar sig på erfarenheter hur ett samhälle, som ytterst innebär samverkan mellan individer, fungerar. I botten för detta, delvis fördolt, är det min övertygelse att det, likt naturlagarna, finns vissa ordningar för hur den mänskliga naturen fungerar. Dessa ”grundordningar” tror jag är ”tvärkulturella” varför de på ena eller andra sättet utgör en grund för varje kultur. Från dessa utvecklas sedan olika kulturer utifrån en mängd olika randvillkor.

    Att i detta perspektiv försöka sig på utopiska samhällsbyggen som strider mot dessa ”grundordningar” är meningslöst.

    Det främsta exemplet jag ser är familjen. Såvitt jag vet finns det i världshistorien ingen långlivad kultur av betydelse där inte familjen utgjort ett grundfundament. Den historiska lärdomen av detta kan inte bli annan än att varje samhällsbygge bör ha familjen som en av de bärande grundstenarna.

    När ledaren för Feministiskt Initiativ, dansartisten, premiärlejonet och före detta kommunisten Gudrun Schyman i ett av sina tal utropade ”familjen är död” menar jag att detta är fullt jämförbart med att någon skulle påstå att tyngdlagen inte gäller längre.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 954,943 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar