De rödgröna: En bräcklig pakt

Till hösten kommer två regeringsalternativ att kämpa om väljarnas gunst. På den ena sidan står alliansregeringen, vilken förvisso har sina fel och brister, men som på sitt pluskonto kan räkna en populär statsminister, det ansvarsfyllda och lyckosamma navigerandet av skutan Sverige genom lågkonjunkturens klippiga vatten, och en samspelt allians som gillar att arbeta ihop.

Fyra glada politiker - men klarar de att samarbeta?

På alla dessa tre punkter ligger utmanarna i lä. Frågan är om det inte är på den sista punkten som oppositionen har störst problem. Redan från första början var det med uppenbar motvilja som de tre partierna till vänster inledde sitt samarbete. Kamrat Ohly var ju till en början inte ens inbjuden, vilket ju ur demokratiska hygienskäl var förnuftigt, men ur krass maktpolitisk synvinkel inte realistiskt.

Nu tycks det som vi kommer att få uppleva en följetång av oenighet, oklarhet och undanflykter från de tres gäng. När man för en tid sedan slog på stora trumman och deklarerade att man var överens om säkerhetspolitiken hade man utelämnat den i svensk säkerhetspolitik idag så centrala Afghanistanfrågan.

Just nu sliter de rödgröna med sitt alternativa förslag till regeringens vårbudget. Det verkar gå tungt. Man tvingas lämna ifrån sig motioner där konkreta förslag saknas, och ställa in planerade pressträffar för att man inte lyckats enas i förhandlingarna. Där är man nu när det gäller infrastrukturen.

Inte heller när det gäller brottsbekämpning är man särskilt eniga. I stort sett står sossarna på en sida, och stödpartierna på den andra. Man är oense om buggning, livstidsstraff, terroristbekämpning, EU-samarbete, integritetsfrågor, och mycket mera.

Turerna kring trafiklösningar för den hårt trafikbelastade stockholmsregionen visar kanske hur de rödgröna har tänkt lösa sina problem att komma sams. Där har Socialdemokraterna förhandlat fram en lösning med allianspartierna, men Miljöpartiet och Vänstern säger nej. Detta löser sossarna genom att bryta sin överenskommelse och istället överlåta ansvaret direkt på väljarna genom en folkomröstning.

Det är knappast förtroendeingivande att man ber väljarna lösa ut sig från sin egen oförmåga att kompromissa och komma överens. Är det månne detta som skall bli en eventuell vänsterregerings standardlösning för att hantera sin fundamentala oenighet i en rad frågor? Vi folkomröstar!

Det sägs att valspurten blir allt viktigare. Detta känns faktiskt hoppingivande, för fortsätter de rödgröna att på detta vis demonstrera sin oförmåga att regera, så kan utgången av valet bara bli en. Då blir det trovärdigheten som fäller avgörandet till alliansens fördel.

Patrik Magnusson

2 Responses to “De rödgröna: En bräcklig pakt”


  1. 1 Allianspartisten april 25, 2010 kl. 21:12

    ”Turerna kring trafiklösningar för den hårt trafikbelastade stockholmsregionen visar kanske hur de rödgröna har tänkt lösa sina problem att komma sams. Där har Socialdemokraterna förhandlat fram en lösning med allianspartierna, men Miljöpartiet och Vänstern säger nej. Detta löser sossarna genom att bryta sin överenskommelse och istället överlåta ansvaret direkt på väljarna genom en folkomröstning.”

    Att kamraten Sahlins socialdemokrater bryter överenskommelser, speciellt om dessa rör Stockholm, är snarare regel än undantag, minns trängselavgifterna. För kamraten Sahlin handlar nog det mesta om makt och den för henne hemska insikten att den tid, då socialdemokratiska enpartiregeringar var det självklara alternativet, aldrig kommer tillbaka. Socialdemokraterna är idag ett 30+ procentsparti och skall nog inte förvänta sig att detta förändras åt ett för kamraten Sahlin positivt sätt. I detta perspektiv är det ganska givet att överenskommelser med Allianspartierna väger mycket lätt.

    Mer anmärkningsvärt än kamraten Sahlins makthunger är att miljöpartiet, genom överenskommelse om folkomröstning, nog får anses ha sålt sin själ. Av tidigare argumentation har det framstått som om denna förbifart varit bland historiens värsta miljökatastrofer. Nu har dock denna fråga degraderats till att kunna hanteras i en lokal folkomröstning, där det dessutom torde vara så att oddsen för ett ja till förbifarten är goda. Denna fråga visar att det även för kamraterna Eriksson och Wetterstrand är makthungern som är avgörande.

  2. 2 Patrik Magnusson april 25, 2010 kl. 22:20

    ”Att kamraten Sahlins socialdemokrater bryter överenskommelser, speciellt om dessa rör Stockholm, är snarare regel än undantag, minns trängselavgifterna.”

    Jo, och jag är gammal nog att minnas Dennispaketet på 90-talet också. Även där misslyckades sossarna att stå fast vid sitt ord.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar