Sagittarius om… generalen

SAGITTARIUS | Hög tid att ännu en gång ta sig an en Gunnar Unger-text. Veckans tema är De Gaulle och Frankrike. Kanske kan tyckas som ett tema utan större relevans idag. Men texten säger något både om fransk historia och metalitet. Mycket nöje!

Texten är först publicerad på Svenska Dagbladets ledarsida och sedan återgiven i boken Onkel H:s Hädelser (Cavefors, 1964).

Läs gärna fler texter av Gunnar Unger i vår Sagittarius-sektion. Om Du gillar de texter av Gunnar Unger vi tillgängliggjort så kan Du med fördel bli ett ”fan” av Gunnar Unger på facebook (länk).

—–

Generalen

– De Gaulle har segrat sade onkel H. högtidligt.

– Har han? sade jag. Är det inte snarare så att Frankrike stod vid randen av en katastrof och det bokstavligen talat inte fanns något annat alternativ till ett inbördeskrig mellan kommunisterna och fascisterna än de Gaulle.

– Just det. Frankrike stod vid randen av en katastrof. Det räddades av de Gaulle. Han påtog sig en hart när övermänsklig uppgift: att skapa fred i Algeriet och upprätta moderlandet ur det bottenlösa förfall vilket det sjunkigt under fjärde republiken. Märk väl, han övertog både den ohållbara situationen i Algeriet och den ohållbara situationen i hemlandet av sina företrädare, parlamentariker som Medés-France och Mollet. Det var de, inte han, som bar ansvaret för Frankrikes fruktansvärda belägenhet! Steg för steg har han undanröjt följderna av deras missgrepp! Nu är det fred i Algeriet och Frankrike inte blott ekonomiskt utan också politiskt en maktfaktor. De Gaulle ska ha äran av sin seger. Ingen annan än han skulle haft auktoritet nog att genomföra räddningsverket.

– Låt oss anta att onkel har rätt. Vad är då grunden till hans auktoritet, förklaringen till hans framgång?

– Minns du en journalfilm från Paris befrielse, återtog onkel H. Ockupationstrupperna hade förjagats, men det fanns fortfarande gott om tyska prickskyttar kvar i vindskuporna. På trappan till Notre Dame står de Gaulle, förvisso en av de tacksammaste måltavlor man kan tänka sig i människoskepnad. Kulorna visslar i luften. Han tänder en cigarett. Är det gest av bravur för att visa att han inte darrar på manschetten? Hur som helst: hans fysiska mod är legendariskt; till skillnad från Mollet, som blev imponerad av ett apelsinregn, blir han inte ens imponerad av ett kulregn. Under sina rundresor i Frankrike och Nordafrika har han obekymrat utsatt sig för ständiga attentatsrisker. Men det märkliga är mindre detta än att hans moraliska mod är lika okuvligt som det fysiska.

– Får jag be om exempel!

– För det första när han som ung officer tog upp kampen mot slentriantänkandet bland sina militära överordnade. För det andra när han – från början nästan ensam och betraktad med misstro av såväl engelsmän som amerikaner – representerade det fria Frankrike under kriget. För det tredje när han efter befrielsen gjorde det fruktlösa försöket att genom att skapa en nationell samling skapa ett nytt Frankrike. För det fjärde, och viktigaste, när han efter att på nytt ha förts till makten av högerextremisterna, bröt med sina egna anhängare och lika misstrodd från höger som från vänster, lika impopulär bland alla yrkespolitiker, satte i gång med sitt räddningsverk.

– Ja, det där med modet kan jag nog gå med på. Men vad menar onkel med högmodet? Ska det vara en tillgång?

– I det här fallet den största. Hans högmod består i att han vågar identifiera sig med Frankrike, det eviga Frankrike och att han tillerkänner detta Frankrike en historisk mission, höjd över politikens växlingar, en mission som ingenting har att göra med nationalism eller imperialism eller kolonialism eller stormaktskomplex, utan som är den sanne franske patriotens dröm om sitt fosterland: en civilisatorisk mission, som gör Frankrike till en kraftkälla för den västerländska kulturkretsen.

– Jag tror onkel har hemfallit åt en rent gallisk retorik, sade jag spefullt.

– Det är sådant som gör en man till en symbol, till en fana, fortsatte onkel H. utan att låtsas om avbrottet, un grand drapeau vivant för att tala med Barrés. De Gaulle är en ledare, och en ledare med en visionär och passionerad fosterlandskärlek, som bär upp honom och hela hans gärning, så att han kan undvara stödet både för höger och vänster, så att han kan tro på sig själv som han tror på Frankrike. Kalla honom gärna mytskapare om du vill, men utan stora och eggande myter skulle folkens liv förtvina.

– Och så var det tålamodet?

– Kan du tänka dig ett mera beundransvärt exempel på tålamod än att sitta i tio år tyst och stilla i Colombey-les-Deux-Eglises, så Frankrike falla sönder och vänta på att ödestimmen ska slå. Det är den självövervinnelse, som sedan burit frukt där de Gaulle haft kallblodighet och fasthet nog att vänta på uppgörelsen i Algeriet. Förstår du nu att en man med det modet, det högmodet och det tålamodet med upphöjt lugn struntar i bjäbbet från sina franska kritiker?

– Men det är i alla fall en stort halvfascism han företräder, sade jag.

– Det bara fattas att du i nästa andedrag börjar tala om Hitler och nazismen. Men det är dock en viss skillnad mellan å ena sidan en totalitär diktatur, som ser som sin uppgift att krossa den lagbundna ordningen och börja ett krig och å andra sina en auktoritär, men konstitutionell regim, som ser som sin uppgift att rädda den lagbundna ordningen och stifta fred! Samma skillnad som mellan en undermänniska som Hitler…

– … och en övermänniska som De Gaulle? inföll jag.

– Ja, varför inte. Om jag över huvud har något hopp om vår civilisations framtid så beror det inte på de tekniska och materiella framsteg, som görs, utan på att det även i vår tid finns människor som de Gaulle.

– Och så onkel, förstås, mumlade jag artigt.

Sagittarius

Redaktionen

0 Responses to “Sagittarius om… generalen”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar