Den kvantitativa demokratismen

IDÉDEBATT | Sverige har en av europas största regeringar, med massiva 22 statsråd. Sverige har en av europas största parlament – riksdagen – med hela 349 ledamöter. Detta trots att vi befolkningsmässigt är en av europas mindre stater. Och ute i våra kommuner stipulerar kommunallagen att kommuner verkligen MÅSTE dras med enorma kommunfullmäktigeförsamlingar. Ju fler politiker, ju bättre fungerande demokrati – har socialdemokratins demokratidoktrin varit. Och det har satt sina tydliga spår. Sveriges Radios eminenta östeuropakorrspondent, Kjell Albin Abrahamson, hade imorsse en mycket träffsäker utrikeskrönika på temat, som finns att lyssna på här.

Jag har tidigare berört frågan om partiväldet och partipiskan. Och att de folkvalda inte längre står till ansvar inför sina väljare, utan inför partierna. Kombinera dessa två ting – bristen på koppling mellan politiker och väljare samt politikernas enorma antal – så får vi en rakt ut sagt förskräcklig situtation. Ingen kan ställas till ansvar för någonting. Dessutom är vi ett av få länder som inte har en konstitutionsdomstol som rent hypotetiskt skulle kunna fälla ett statsråd till ansvar, eller stoppa konstitutionsvidriga förslag.
Socialdemokraterna gick 2002 till val på att ”stärka demokratin genom fler politiker”. Nu blev det som tur var ingen rekordökning på den fronten (ja ni vet, sossar och löften). Men det visar att tankesättet i högsta grad lever kvar i 2000-talets vänster. Det är inte för inte som vänsterpartiet är det enda riksdagsparti som kategoriskt motsätter ökade möjligheter till personval.
För att demokratin ska vitaliseras måste ansvar kunna utkrävas. För att det ska vara möjligt måste vi ha färre politiker. Som är så direkt ansvariga inför folket som det är praktiskt möjligt att uppnå.
Dag Elfström

7 Responses to “Den kvantitativa demokratismen”


  1. 1 Jacob C maj 19, 2010 kl. 23:18

    Jag förstår poängen.

    Men är Sverige verkligen en av Europas minsta stater? Snarare ligger vi väl i ett mellanskikt. Alla de fyra övriga nordiska länderna, de tre baltiska, Irland, Luxemburg med flera lilliputstater, Cypern, Malta, Slovenien, Kroatien, Slovakien, Bosnien, Albanien, Makedonien, Montenegro, Serbien, Schweiz, Österrike och Moldavien har mindre befolkning.

  2. 2 etvisvitae maj 19, 2010 kl. 23:23

    En utomordentlig poäng!

  3. 3 Patrik Magnusson maj 20, 2010 kl. 10:48

    Jacob C:

    Sverige är inte bland de minsta staterna i Europa, men väl bland de mindre. Befolkningsmässigt större kan man kalla Ryssland, Ukraina, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Spanien och Polen. Resten är i mina ögon mindre.

    I denna grupp av mindre stater hör Sverige till ett skikt av medelstora stater med omkring 10 miljoner invånare. Ungefär lika stora är Portugal (230 parlamentariker), Tjeckien (281), Grekland (300), Österrike (183) och, om än något större, Nederländerna (225). Samtliga dessa således med färre parlamentariker än Sverige.

    Vi kunde gott klara oss med omkring hälften, men än viktigare är att på något sätt tydliggöra politikernas ansvar som folkvalda, som utförare av ett uppdrag de fått av medborgarna.

  4. 4 Vilhelm Skytte maj 20, 2010 kl. 13:21

    Storbritannien har ocksa en jakla massa politiker.

    Det nya kabinettet har 23 ministrar och ytterligare 6 är inte formellt medlemmar i kabinettet men deltar i möten. Vidare deltar HM Attorney General vid möten där det är nödvändigt. Slutligen finns det Ministers of State, Parliamentary Under-Secretaries of State och Parliamentary Private Secretaries som ocksa ingar i HM Government men inte sitter i kabinettet – runt 100 personer (listan: http://www.number10.gov.uk/news/latest-news/2010/05/her-majestys-government-49840).

    House of Commons har 650 medlemmar och House of Lords runt 730.

    Medan Cameron gick till val pa färre MPs sa kommer den nya regeringen antagligen tillsätta runt 100 nya Lords för att jämna ut Labours övertag i väntan pa större reformer av överhuset.

  5. 5 Fredrik Carlstedt maj 20, 2010 kl. 13:27

    Här är några förslag om hur man kna krympa regeringen :
    Låt utrikesministern ta hand om biståndet, låt europaministern ta hand om frågor och ärenden rörande nordiskt samarbete och låt arbetsmarknadsministern ta hand om pensioner och socialförsäkringar i ett första steg till att slimma ner det otympliga socialdepartementet.

  6. 6 Archibald maj 20, 2010 kl. 14:16

    En intressant diskussion, tillämpbar på många områden. Några högst oförankrade personliga tankar, till viss del kanske något OT, om ansvarsfrågan:

    Jag upplever att det i de flesta situationer i tillvaron, ofta finns många som tycker väldigt mycket och har starka åsikter. Få gör däremot något konkret åt saken det gäller, oavsett område. Varför? Min teori är att man ofta är rädd att ställas till svars för det man påverkat. För konsekvenserna av de beslut man fattat.

    Därav tror jag också politiken bär drag av samma mentalitet. Ingen skall kunna pekas ut och ställas till svars för det elände man eventuellt orsakat.

    Jag kan bara relatera till egna erfarenheter från en liten isolerad styrelsesituation i vå bostadsrättsförening. Vid årsstämman kan vem som helst nomineras till en styrelsepost. Få nomineras. Det lämnas även in få motioner med önskemål om förändring.

    Resten av året flödar dock spritt tyckande om ditt och datt. Ett klassiskt svenskt missnöje på kafferastnivå. Nävar knutna i fickorna.

    Då, för att återknyta till årsstämman, styrelsenomineringar och motioner. Varför tar man inte tillfället i akt att påverka? Jo, återigen, personen i fråga kommer därmed att kopplas till grundtanken bakom nomineringen/motionen, och blir därmed förknippad med dess effekter.

    Som en klassisk effekt av rådande dubbelmoral, är man dock sedan kritisk till att de som faktiskt är beredda att ta ansvaret, på något vis skall premieras för detta. I fallet med styrelsen jag refererade till ovan, är medlemmarna i föreningen Mycket kritiska till att styrelsemedlemmarna skall få ett arvode för sitt arbete.

    Summerat. Man vill alltså inte göra något själv, det kan ”någon annan” göra. De som ändå åtar sig uppgiften, och ansvaret, skall bannemig inte premieras för sin insats.

    För att knyta ihop det hela, och på något vis koppla det till inläggets röda tråd: Då är det enligt de styrande bättre ju fler som är inblandade i processen. Fler personer som kan lastas för fattade och genomförda beslut. Många som kan skylla på varandra. Och vi vet ju vad man brukar säga om soppan lagad av många kockar.

  7. 7 Allianspartisten maj 20, 2010 kl. 16:19

    På riksnivån är det helt klart så att 349 riksdagledamöter är alldeles för mycket. Här borde det gott och väl räcka med 175 ledamöter.

    På den kommunala nivån är jag mera kluven. Då det här är frågan om lokalstyre finns det ett värde i att medborgarna har nära till och känner sina kommunalpolitiker. Av politiker som har verklig närhet till sina väljare utkrävs i praktiken mer direkt ansvar då politikern ständigt och nära kommer att konfronteras med sin uppdragsgivare.

    Innan alla kommunsammanslagningar i början på 70-talet fanns det, åtminstone i landsbygdskommunerna, en verklig närhet mellan kommunalpolitiker och medborgare. När sedan kommunsammanslagningarna kom resulterade det i att avståndet till politikerna ökade samtidigt som det skedde en omfattande byråkratisering. Jag vet exempel på kommuner där antalet byråkrater idag är 10 gånger fler än det var före kommunreformerna för snart 40 år sedan. Detta trots att folkmängden idag i princip är den samma som innan sammanslagningarna.

    Jag inser att förhållandena inte är direkt jämförbara men som fenomen är ändå denna utveckling intressant.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar