En konservativ syn på välfärdssamhället (III)

STÄRKA FAMILJERNA VIKTIGT FÖR VÄLFÄRDEN

Här följer del tre i min nya artikelserie om en utvecklad konservativ syn på välfärdssamhälle och välfärdspolitik. I denna artikelserie försöker jag nu få med så många tankar som möjligt på detta alltför sällan behandlade tema. Jag välkomnar hjärtligt läsarnas bidrag till detta synsätt, i den mån ni har perspektiv som ni blir inspirerade att dela med er av i T&F:s kommentarsfält!

Arbetarrörelsens främsta uttalade mål historiskt har varit att bygga ut välfärden och att hålla nere arbetslösheten. Sett som politisk målsättning kan man som konservativ ställa sig positiv till detta – under förutsättningen att det i grunden handlar om att stärka civilsamhället. Sedan Karl Marx dagar har dock krossandet av familjen varit centralt i all socialistisk politik, och i Sverige har familjerna kommit att få den sämsta ställningen i hela EU. När arbetarrörelsen nu till slut börjar tyna bort, efter sitt misslyckade välfärdsstatsbygge, är det väl ändå dags att återupprätta den verkliga välfärden: livet i den egna familjegemenskapen! Familjen är den viktigaste gemenskapen av alla, och den trygghet som ordnade familjeförhållanden skänker alla dess medlemmar – i synnerhet barnen! – är oersättlig. Ändå betraktas det idag som någonting ”fult” att ta hand om sin egen familj, och möjligheten till hemarbete och hushållsnära tjänster betraktas av vänstern som ett direkt hot mot deras samhällsvision. Så har också socialdemokraterna i svenska regeringar ända sedan 1920-talet på alla upptänkliga sätt motarbetat familjen och dess möjligheter att stå självständig i förhållande till staten.

En del i detta har varit att i jämlikhetens namn genom olika politiska påtryckningsmedel tvinga bägge föräldrarna att yrkesarbeta heltid. Inte minst att de höga skatterna omöjliggör för en familj att försörja sig på en lön, något som väl faktiskt är den allra största välfärdsgaranten att man KAN göra om man måste! Men nej, i socialdemokraternas välfärdsbygge ska allt gott komma från Staten. Vilket har lett till en ”välfärdssituation” där det för många familjer inte räcker att bägge föräldrarna yrkesarbetar heltid, utan de måste likväl få bidrag. Problemet är att samtidigt som tempot i arbetslivet har skruvats upp har både kvinnor och män med familj särskilt de senaste tio åren ökat sin arbetsbörda i hemmet, och lägger nu 41,3 timmar respektive 31,2 timmar i veckan på detta. Den föga välfärdsmässiga följden härav blir att nästan all vaken tid för föräldrar med hemmaboende barn går åt till arbetsuppgifter i hemmet. Det är knappast förundrande att svenskarna är EU:s mest sjukskrivna folk! Viktigt i sammanhanget är att det också är ett demokratiskt problem att alltför få har möjlighet att engagera sig i politiken, och att särskilt föräldrar med hemmaboende barn – som är samhällets hjältar och garanterar hela dess fortbestånd – knappast har möjlighet att aktivera sig för ett bättre samhälle ur deras egen synpunkt. Så fungerar, i ett mycket betydelsefullt avseende, de svenska socialdemokraternas familjefientliga politik.

Så hur motiveras egentligen att hemarbete inte tillerkänns något värde i socialdemokratins politiska kalkyler? För självklart innebär hemarbete ett betydande förädlingsarbete av det vi producerar utanför hemmet och som mäts i BNP. Faktum är att det är precis detta som är själva problemet – hemarbete är mycket svårt att värdera i BNP-termer. Svårigheten att uppskatta värdet av oavlönat hemarbete i ekonomiska termer har gjort det lätt att ifrågasätta både ur statens nationalekonomiska perspektiv och ur marknadens företagsekonomiska perspektiv. Värdet av yrkesarbete, däremot, handlar uteslutande om pengar och mätbara värden: skattepengar, lön, ekonomisk tillväxt och bokföring. Den politiska strävan under de senaste decennierna – i vilket socialister och liberaler har gått hand i hand – har därför varit att i så stor utsträckning som möjligt ersätta det oavlönade arbetet med avlönat arbete. Det påstådda syftet har varit dels att ”befria kvinnorna från oavlönat arbete”, dels att öka BNP. Det har dock på goda grunder ifrågasatts i vilken utsträckning detta verkligen har lett till en reell ökning av BNP. Exempelvis lagades maten mer i familjen tidigare (vilket innebar att vi fick i oss näringsrikare och nyttigare mat, något som borde betraktas som viktigt ur välfärdssynpunkt). Nu har en betydande del av detta oavlönade arbete övergått till att bli avlönat, i och med att bägge föräldrarna äter lunch på jobbet och barnen äter lunch och mellanmål på dagis och i skolan. Konsekvensen är att nettokostnaden blir högre för familjen (att betala för lagad mat är mycket dyrare än att köpa råvaror och laga maten själv, och lunchtid är inte ens betald arbetstid!), samtidigt som familjelivet minskar. Det är bara att konstatera att BNP trots allt inte är något komplett mått på välstånd i ett land, utan på ekonomisk produktion i ett kortsiktigt perspektiv.

Den socialistiska idé som genomsyrar synen på både hushållsnära tjänster – och som tidigare påpekats även företagande – är att ingen ska jobba åt dig. Förekomsten av arbetsgivaravgifter gör det dyrt både för arbetsgivare och särskilt för privatpersoner att anställa folk att jobba åt en. Paradoxalt nog får denna politik till direkt konsekvens att kvinnor i barnafödande ålder löper mycket stor risk att diskrimineras på arbetsmarknaden, eftersom de av naturliga skäl tenderar att ta barnledigt och därmed inte levererar det extra resultat som är själva anledningen till att arbetsgivaren vill nyanställa. Och så blir följden att man måste reglera tillvaron ännu mer för både fysiska och juridiska personer på bekostnad av ett sunt och fritt civilsamhälle. En reglering som inte minst medför att vi förstör våra egna familjer inifrån, och så får socialisterna vatten på sin kvarn att familjen som företeelse inte alls är så bra som högern påstår. Detta för att många i sin familj upplever en så stor frustration när vi kommer hem från jobbet, att barnens lek och makens rutinbeteende blir alltför påfrestande. Visserligen helt i onödan, eftersom det emotionella trycket ju i grunden inte har med familjerelationerna att göra. Men det är likväl inte ovanligt att detta tryck kan bli så stort att vi skiljer oss – och förstör det som annars skapar den naturliga tryggheten i människans liv.

Eftersom familjen är det som har störst potential att ge oss alla reell vardagsvälfärd, och eftersom arbete utanför hemmet t.ex. i form av hushållsnära tjänster (d.v.s. arbete i någon annans hem) faktiskt är mätbart i BNP-termer, borde det vara fullständigt självklart att utöka möjligheterna till avdrag för hushållsnära tjänster. Och i förlängningen av detta borde det också vara fullt möjligt att motivera införandet av möjligheten till avdrag för arbete i det egna hemmet! Att på detta vis underlätta för Sveriges familjer borde i allra högsta grad betraktas som en välfärdspolitisk målsättning. För det första därför att det har ett välfärdspolitiskt egenvärde att underlätta för familjerna med tanke på att det är där som uppfödandet av morgondagens – förhoppningsvis relativt självständiga – medborgare tar plats. För det andra därför att fler arbetstillfällen därmed skulle uppkomma i samhället – dels för att efterfrågan på arbetskraft ökar när inte alla föräldrar måste arbeta 100% utanför hemmet, dels är efterfrågan på hushållsnära tjänster skyhög, dels är det ett okvalificerat arbete som därmed gör det oändligt mycket enklare för långtidsarbetslösa att ta sig in på arbetsmarknaden och kunna börja försörja sig själva. Väl att märka skulle reformer i sådan riktning dessutom minska svartjobben i samhället, vilket i sig måste vara både en välfärdspolitisk och en rättspolitisk angelägenhet. Att svartjobben minskar leder i sig till att fler betalar skatt, vilket ger mer pengar till välfärd.

Låga skatter betyder också mycket för den personliga välfärden, och ju fler som delar på den gemensamma skattekakan i samhället desto större utrymme finns det för större allmänt välstånd. Låga skatter ökar hushållens köpkraft, vilket i sin tur medför ökad konsumtion och mer pengar i omlopp, som för sin del har en stimulerande inverkan på ekonomin. Ekonomin i landet kan på detta vis med andra ord stärkas utan att folk i allt större utsträckning jobbar sig till utbrändhet, vilket i sig har betydande implikationer för ett samhälles reella välfärd.

Jakob E:son Söderbaum

3 Responses to “En konservativ syn på välfärdssamhället (III)”


  1. 1 Pappan maj 29, 2010 kl. 21:27

    Tack för en återigen elokvent och angelägen text! Själv har jag funderat över hur det skulle bli om man halverade inkomstskatten för den som allena försörjer gift partner och hemmavarande barn.

    Pappan

  2. 2 Andreas F maj 29, 2010 kl. 22:27

    Jag hade inte kunnat säga det bättre själv. Och studier som gjorts om socialistisk ”jämställdhetspolitik” visar att det är oerhört skadligt inte bara för familjen utan samhället i stort.
    När man attackerar familjen får det långtgående konsekvenser på demografin.

  3. 3 Thomas juni 6, 2010 kl. 22:34

    Jakob,

    ”… Låga skatter ökar hushållens köpkraft, vilket i sin tur medför ökad konsumtion och mer pengar i omlopp, som för sin del har en stimulerande inverkan på ekonomin. Ekonomin i landet kan på detta vis med andra ord stärkas utan att folk i allt större utsträckning jobbar sig till utbrändhet, vilket i sig har betydande implikationer för ett samhälles reella välfärd.”

    Väl talat!

    Mvh


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,732 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar