Vad är ett liv värt?

Våldsbrott borde straffas hårt

Dom har avkunnats i det uppmärksammade fallet där ett parkeringsbråk i Landskrona ledde till att en ung ligist dödade en gammal kvinna. Fängelse i 1 år och 10 månader (med sedvanlig förtidsfrigivning således lite drygt ett år) samt ett skadestånd på drygt 60 000 kronor blev påföljden, som försvaret avser överklaga. Att ta ett liv är sannerligen inget man i Sverige ser särskilt allvarligt på. Domen är ett hån mot de anhöriga till offret, och ett hot mot alla hederliga människor som vill kunna vistas ute i samhället utan att utsättas för våld.

Att gärningsmannen lider av psykiska problem ansågs som en förmildrande omständighet. För mig indikerar det snarare att det är en labil person som inte borde få vistas ute bland folk överhuvudtaget. Just våldsbrott, som ju är de mest avskyvärda av alla brott, har ett oerhört lågt straffvärde i Sverige. Jag vill inte förringa ekonomiska brott, men nog känns det snett att personer som fifflat och undanhållit ett par miljoner i skatt straffas hårdare än den som har ihjäl en annan människa.

Straffskalan i sig är väldigt lågt satt. Till detta kommer att gärningar som borde rubriceras som mord tenderar att bli dråp, medan dråp tenderar att bli den mildare kombinationen av misshandel och vållande till annans död. Pucklar man på en gammal tant så att hon avlider handlar det inte om en olyckshändelse, utan en medveten handling där gärningsmannen rimligen borde ha kunnat räkna ut att det kunde gå så illa, men helt enkelt struntade i det. Som grädde på moset lägger sig domstolarna dessutom regelmässigt i den allra lägsta delen i den ganska vida straffskalan när de avkunnar sin dom.

När det gäller våldsbrott skulle vi behöva en rejäl uppjustering av straffskalan, och naturligtvis fler poliser på gator och torg så att sannolikheten att åka dit om man ger sig på en medmänniska blir tillräckligt hög för att avskräcka de som saknar de etiska spärrar som borde förhindra sådant beteende. Vidare skulle vi behöva ta ett steg tillbaka mot sluten tvångsvård när det gäller vissa former av psykisk störning.

Patrik Magnusson

11 Responses to “Vad är ett liv värt?”


  1. 1 Allianspartisten maj 30, 2010 kl. 11:15

    ”Domen är ett hån mot de anhöriga till offret, och ett hot mot alla hederliga människor som vill kunna vistas ute i samhället utan att utsättas för våld.”

    En ofta använd argumentation från ”straffliberaler” är att långa fängelsestraff vare sig är avskräckande för andra eller förhindrar återfall. Långa straff är därför enligt ”straffliberalerna” av ondo då det försvårar ”rehabiliterandet” av den ”stackars” brottslingen som förmodligen kommit in på den brottsliga banan, inte på grund av egna tillkortakommanden, utan på grund av brister i ”samhället”.

    Hur det förhåller sig med staffens avskräckande och återhållande effekt är förmodligen en fråga om hur man läser statistiken. För brott som begås i ”stundens infall” och/eller under drogers inverkan kan det säkert, inom vissa gränser, ligga något i att straffens avskräckande verkan inte har så stor betydelse då de som begår brott i denna typ av situationer inte tänker rationellt. Samma sak kan gälla riktigt förhärdade brottslingar som tror sig kunna begå ”det perfekta brottet”.

    Felet i debatten är att man ofta glömmer andra aspekter på straff och strafflängd.

    För det första begår inte en brottsling några dumheter om han eller hon sitter bakom lås och bom. Detta motiverar långa straff, åtminstone för den typ av brott, där andra medmänniskor riskerar att lida fysik skada, d.v.s. våldsbrott av olika slag. Finns det minsta risk för återfall måste detta väga tyngre än ”rehabiliteringsperspektivet”. Återfall bör också leda till längre straff.

    För det andra är det oerhört viktigt att samhället markerar vad som är rätt och fel. Detta är i högsta grad en moralisk fråga som har att göra med att var och en måste ta ansvar för sina handlingar och också ta konsekvenserna av dessa. Denna aspekt är också viktig för brottsoffer och anhöriga som skall veta samhället alltid står på deras sida och kraftigt markerar mot den felande.

    Även om jag är starkt principell motståndare till dödsstraffet kan noteras att i vissa stater i USA, får anhöriga till mordoffer möjlighet att bevittna avrättningen av mördaren. Detta kan givetvis tyckas både syniskt, barbariskt och helt främmande för vår rättsuppfattning men det är ett exempel på att samhället verkligen ser anhörigperspektivet som fundamentalt. Även om vi på inget sätt skall efterstärva dödsstraff eller andra kroppstraff kanske man kunde fundera över andra former för att verkligen sätta fokus på anhörigperspektivet.

  2. 2 Patrik Magnusson maj 30, 2010 kl. 13:14

    Jag tillhör själv de som är tämligen tveksamma till att straffets längd har så stor avskräckande effekt. Förmågan att se konsekvenser och tänka långsiktigt brukar inte vara så välutvecklad hos kriminella.

    I och med att riksen att åka fast för ett brott är ganska låg tror de att de är osårbara, varför längden på ett eventuellt straff är irrelevant. Det drabbar aldrig dem, tror de. För den som regelbundet begår brott är dock risken att åka dit förr eller senare närmare 100%, men så långt tänker de helt enkelt inte. Däremot tror jag att sannolikheten att åka fast för ett visst brott har viss avskräckande effekt.

    Sedan håller jag helt med Allianspartisten att det finns fler syften med straff än bara avskräckning. Det viktigaste är inkapacitering, d.v.s. att personer som begår brott hindras från detta genom att de är inlåsta.

    Det finns också ett inslag av vedergällning, att offer och anhöriga får upprättelse genom vetskapen att den som gjort dem ont får sitt straff. Det kan tyckas primitivt, men nu är ju människan i grunden ganska primitiv. Att vilja hämnas en oförrätt är tyvärr ganska mänskligt.

    Detta innebär att alternativet till att samhället straffar brottslingen inte är ett mjukt och vänligt samhälle där syndare mer eller mindre självmant kommer till insikt om det felaktiga i sina gärningar och ställer allt till rätta, utan ett samhälle där det är upp till var och en att hämnas oförrätter, och vi får ett samhälle präglat av blodsfejder och eskalerande våld.

    Förutom att försvara riket mot yttre hot är brottsbekämpning statens viktigaste uppgift. I och med att staten gör anspråk på monopol när det gäller våldsanvändning måste också staten sköta denna uppgift oklanderligt. Skyddar man inte sina medborgare och infångar och straffar brottslingar kommer medborgarna förr eller senare att vända sig till andra aktörer som kan göra det, utan den demokratiska kontroll som t.ex. polisen är underkastad. Då blir det kriminella gäng eller medborgargarden som står för beskyddet, och vedergällningen. Ett sådant samhälle vill inte jag ha.

  3. 3 Patrik maj 30, 2010 kl. 14:35

    I den ideologiska vänsterns vokabulär tycks ordet rättvisa enbart ha med ekonomisk konfiskationspolitik att göra. För oss andra är rättvisa något som skipas när brottslingar får stå till svars för sina brott och straffas på ett sådant sätt att såväl brottsoffret och samhället upplever att de fått upprättelse, att rättsväsendet har stått på deras sida när bevisen väl är framlagda och skuldfrågan avgjord.

    För varje vettig människa så framstår värdet av denna form av rättvisa som fundamental, det är något grundläggande mänskligt i att vilja se att brott följs av straff och att det goda i slutändan alltid segrar över det onda.

    Lägg till detta det faktum att långa fängelsestraff håller de som funnits skyldiga till grova brott borta från det övriga samhället under en mycket lång tid.

    Hårda straff ser alltså till att en helt central princip inom mänskligheten, rättvisan, efterlevs, samt att brottslingen är avskiljd från det övriga samhället under en mycket lång tid.

    Mot detta stället vänstern korta straff. Vilka värden upprätthålls i och med detta? Vilka faktiska konsekvenser får dessa korta straff för brottsoffret, medborgaren och samhället?

    På den första frågan blir svaret noll och intet, vad vi i själva verket gör är att förklara medborgarna såsom laglösa, spottar brottsoffret i ansiktet och gullar med individer som förgriper sig på andra. På den andra blir svaret otrygghet, vrede och misstroende gentemot rättsväsendet och lagen.

    Oavsätt huruvida långa straff ger färre brott eller inte så har straffet i sig ett omätbart värde för brottsoffret, medborgaren och samhället i form av att viktiga principer såsom upprättelse och rättvisa upprätthålls och respekteras, samt en direkt funktionell konsekvens i och med att brottslingen sitter bakom lås och bom.

    Begreppet rättvisa verkar ha försvunnit i mångt och mycket ur den svenska debatten tack vare att begreppet numera missbrukas av vänsterns kravmaskin. Det bör dock inte råda några tvivel om att de som är ansvariga för den nuvarande rättsrötan skulle få det mycket mycket svårt att försvara denna politik i en öppen debatt inför svenska folket. Detta är ju heller inget som har diskuterats, de straffsatser som politikerna röstat fram och den praxis som domarkåren har lagt sig till med är ett verk av ideologer som i skydd av oppositionell tystnad har kunnat verka ostört under årtionden.

    Orättvisan är vid det här laget institutionaliserad i det svenska rättssystemet och jag har full förståelse för de individer som på sistone tagit saken i egna händer och skipat sin egen rättvisa, den enda form av rättvisa som numera erbjuds.

  4. 4 Populisten maj 30, 2010 kl. 20:05

    Man kan tyvärr inte undgå att misstänka att tingsrätten satt straffet så lågt, och åklagaren inte åtalat för åtminstone dråp, av rädsla för att framstå som rasister. Risken är dock uppenbar att man istället gynnar rasistiska intressen. Leif GW Persson skriver i Expressen att de som sannolikt mest jublar över det låga straffet är SDs partikansli. Jag tror han har helt rätt.

    Om gärningsmannen inte är svensk medborgare så är det f.ö. skandal att han inte också döms till utvisning.

  5. 5 Fältmarskalken maj 30, 2010 kl. 21:03

    Straffet för denne missdådare och illgärningsman, som begått den avskyvärda handlingen att med hugg och slag angripa en värnlös dam med följd att denna stackars dam faller på ett sådant sätt att hon sedermera avlider, är icke alls i proportion till brottets allvarlighetsgrad vilket väcker allvarliga betänkligheter kring hela rättskipningen.

    Grundproblemet här synes vara att åklagaren icke åtalat denne missdådare och illgärningsman för dråp. I detta fall hade illdådaren kunnat dömas till 10 års fängelse vilket torde vara ett mer rimligt straff.

    Denne avskyvärde brottsling har genom detta dåd förverkat all form av medborgerligt förtroende. Viktigt är därför att missgärningsmän av detta slag näppses på ett kraftfullt sätt så att det icke kan råda något tvivel om rättsamhällets inställning till avskyvärda missgärningar av denna typ.

  6. 6 Patrik Magnusson maj 30, 2010 kl. 21:17

    Populisten:

    Jag antar från din kommentar att det är så att förövaren i detta fall är av utländsk härkomst. Detta skall naturligtvis inte vara vare sig försvårande eller förmildrande omständighet. Alla skall vara lika inför lagen.

    Om det ligger något i din misstanke eller ej, vill jag inte ha någon uppfattning om utan att sitta inne med mer fakta, men min känsla rent generellt är att även våra infödda våldsverkare brukar komma likaledes lindrigt undan i domstolarna.

  7. 7 Magnus i Solna maj 31, 2010 kl. 0:19

    Förövaren i detta fallet är medborgare i Libanon. Det blev ju tumult i rättsalen då hans släktingar och/eller vänner uppträdde på ett mindre bra sätt.
    Hur tänker nämdemännen i våra domstolar egentligen? 10 års fängelse och livstids utvisning vore ett mer rimligt straff. Vad hände med talet före valet om hårdare tag?
    Mer att läsa om fallet finns på flashback och politiskt inkorrekt.

  8. 8 Patrik maj 31, 2010 kl. 12:29

    Magnus

    Tyvärr så lär inte straffen ändras särskilt mycket förän minimistraffen höjts, då det är dessa som domarkåren dömer utifrån (samt praxis vilken också i de flesta fall ligger runt miniminivån). Att höja maxstraffet med xx antal år men minimistraffet med endast x år innebär i realiteten att de som döms nu får x år istället för som tidigare x, en minimal skillnad med andra ord.

    Vill vi se rejäla straff höjer vi minimistraffet till den nivå där vi känner att rättvisa skipats, det lär nog vara enda sättet att kringgå domarkårens mycket märkliga syn på rättvisa.

  9. 9 Populisten maj 31, 2010 kl. 12:43

    Patrik Magnusson,

    Låt mig bara inleda med att jag naturligtvis inte heller ser människors etnicitet som intressant i straffvärderingsfrågor.
    Problemet med brottslingar är inte om de är invandrade eller infödda utan att de alldeles för sällan är inlåsta!🙂

    Däremot måste man ställa sig frågan om inte det faktum att gärningsmannen, som Magnus i Solna påpekar, är libanes faktiskt påverkat utgången av rättsprocessen. Stämningarna i Landskrona har ju varit spända under lång tid; staden är också ett av SDs verkliga fästen. Efter dådet blev det också oerhört viktigt för alla de aktörer som vanligen vill framstå som antirasister att få till en ”manifestation mot våldet” för att gjuta olja på vågorna. Media har ändå gjort allt för att inte avslöja mannens härkomst, trots att det framstod som tämligen uppenbart att han inte var etnisk svensk från omgivningens reaktioner. Jag kan inte kalla agerandet för annat än förljuget!

    Det är nog möjligt att tingsrätten inte dömt till ett lägre straff för att undgå rasiststämpel, men jag är inte övertygad och skulle gärna se en jämförelse med andra domar. Åklagarens val att inte åtala för ”mord, alternativt dråp, alternativt misshandel och vållande till annans död” måste man däremot starkt ifrågasätta. Klarade åklagaren verkligen av att stå emot trycket? Utan vetskapen om stämningarna i Landskrona och det faktum att gärningsmannen inte var svensk, hade han verkligen inte valt en hårdare gärningsbeskrivning? Jag tror tyvärr att det finns stor risk han låtit sig påverkas, att han velat undvika att stämplas som rasist eller i alla fall hamna med fel sängkamrater.

    Återigen: jag är självklart inte alls för att invandrare ska ha hårdare straff än infödda. Men om man pga politisk korrekthet eller liberal snällism agerar så att det finns minsta misstanke om att invandrare döms lindrigare, så gör man inte invandrarna en tjänst utan spelar tvärtom de rasistiska krafterna rätt i händerna!

    Slutligen angående medborgarskap, naturligtvis oväsentligt om det erhållits genom födelse i landet eller inte, så finner jag det, till skillnad från etnicitet, synnerligen intressant när det gäller utdömande av straff. För mig är det nämligen självklart att en person som inte är svensk medborgare vid fängelsedom också döms till utvisning, lämplig livstids, samt att man helst tillser att fängelsedomen kan verkställas i hemlandet. Vi har trots allt redan tillräckligt med inhemska brottslingar att hantera.

  10. 10 Frederick juni 5, 2010 kl. 12:51

    Patrik skriver:

    ”När det gäller våldsbrott skulle vi behöva en rejäl uppjustering av straffskalan, och naturligtvis fler poliser på gator och torg så att sannolikheten att åka dit om man ger sig på en medmänniska blir tillräckligt hög för att avskräcka de som saknar de etiska spärrar som borde förhindra sådant beteende. Vidare skulle vi behöva ta ett steg tillbaka mot sluten tvångsvård när det gäller vissa former av psykisk störning.”

    Jag kan bara hålla med. Det är en skam att inget av de borgerliga partierna vågar prioritera upp detta till en valfråga – och partipolitisk paradfråga kan tilläggas.

    Det här är ju åsikter som t o m högersocialdemokrater av Leif G W Perssons typ står för. Jag tror det finns ett brett folkligt stöd för att driva dessa frågor kring lag och ordning. Det är besynnerligt att inget högerparti har det som kärnfråga längre. Men det är väl ytterligare ett tecken på högerliberalismens totala dominans inom borgerligheten, där ekonomi och teknokrati tränger undan alla andra frågeställningar.

  11. 11 Tomas Johansson juni 26, 2010 kl. 20:20

    Hårda straff fås i Sverige om man bråkar med de saker staten vill skydda, som bankrån t ex, att man har ihjäl en medmänniska är mindre viktigt. I USA heter det People- versus… i rättegångarna, i Sverige är det staten mot medborgaren, det är en avgörande skillnad, som tydligt syns i straffskalorna, vi saknar de liberala revolutionerna i Sverige, vi dras med ett föråldrat system, vilket vi själv är orsak till, genom vår flathet.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,732 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar