Trygger-biografin: En samtidsdom av en dåtida legend

RECENSION | Den 12 maj gav Bonnier ut en serie bestående av 22 stycken böcker om de svenska statsministrarna under de senaste hundra åren. Från den vedervärdige Karl Staaf till pragmatikens mästare Fredrik Reinfeldt. Serien heter mycket riktigt också ”Sveriges statsministrar under 100 år”, även om Aftonbladet Kultur föreslagit ett namnbyte till ”Borgerligheten skriver historia”.

Böckerna går dessvärre inte att köpa styckvis. Allt eller inget, gäller tillsvidare. Och som student kan det ju vara lite väl magstarkt att betala 900 kr om man egentligen bara är intresserad av några få av böckerna i fråga. Som tur är visade Bonnier förståelse för min prekära situation och var vänliga nog att skicka ett recensionsexemplar av Trygger-biografin. Boken i fråga är författad av journalisten MarieLouise Samuelsson, med bakgrund på Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

En bortglömd gigant

De flesta av statsministrarna har det redan skrivits biografier om. Men det finns undantag. Det mest flagranta undantaget är tvivelsutan just Ernst Trygger (1856-1943). Att det är en brist att det fram tills nu inte funnits en biografi om Trygger är jag inte ensam om att tycka. I Stockholms-moderaternas jubileumsbok Hundra år för huvudstaden : Stockholmsmoderaterna 1905-2004 påpekar Tyrgils Saxlund följande i en fotnot: ”Det är en stor brist i den historiska litteraturen att det saknas en politisk biografi över Ernst Trygger. Många andra av tidens betydelsefulla politiker har fått sina biografier skrivna, men inte Trygger”.

Ernst Trygger: juristen, professorn, retorikern, ledamoten av högsta domstolen, näringslivshöjdaren, ledaren för den legendariska förstakammarhögern, statsministern, universitetskanslern, utrikesministern. En imponerande person, utan tvekan. Bördan vilar således tung på MarieLouise Samuelssons axlar när hon ska producera en första biografi över denne legend. Tyvärr drabbas man redan vid åsynen av boken av en djup besvikelse. Den bastanta och rättrådiga högermannen Trygger passar liksom inte i ett sladdrigt pocketformat tryckt på lågkvalitativt papper. Men det kan man ju knappast klandra författarinnan för. Detta börjar bli ett seriöst problem här i landet; synen på den fysiska boken som varande i sig ett konstverk finns inte längre. Lyckas då författarinnan skapa en tydlig och positiv kontrast till bokens ohyggliga ytterhölje? Nej det skulle jag inte vilja hävda, även om resultatet inte är lika bedrövligt som pärmarna.

En journalistisk produkt

I förordet förklaras att boken inte är skriven ur ett historiskt eller statsvetenskapligt perspektiv, utan istället som en journalistisk produkt. Och det märks. Lite för tydligt. Kontextbeskrivningar finns där, men är inte speciellt omfattande. Det talas om att se saker ”ur samtidsglasögon” upprepade gånger i skriften, men jag tycker ändå författarinnan misslyckas med detta. Detta gäller speciellt relationen mellan de folkvalda och kungahuset. Det har gått mer än 150 år sedan Trygger föddes. En nutida populärvetenskaplig skrift om hans politiska liv måste därför ha en omfattande kontextbeskrivning för att göra sig rättvisa. Här tycker jag det haltar lite, men det är å andra sidan rätt typiskt för journalistiska texter – i kontrast till vetenskapliga. Sanningen är ju också den att boken blir förlamad av Bonniers krav på att texterna i bokserien inte får ligga på mer än drygt hundra sidor.

Man får en känsla av att författarinnan vill skapa problem och motsägelser i boken, även när de inte finns där. Att Trygger var en stark förespråkare för att kvinnor skulle få tillträde till statliga ämbeten, och att det var Tryggers förtjänst att så blev fallet, målas i boken ut som en paradoxal underlighet. Hur kan en reaktionär, som var ”otidsenlig redan för sin tid” som det heter på bokens baksida, samtidigt kämpa för detta? Det famlas efter svar och gissas lite nonchalant att det måste vara makan Signe Tryggers förtjänst. Jag kan inte frigöra mig från känslan att Tryggers åsikter i kvinnofrågorna förklaras bort för att stärka bilden av honom som en gräslig högergeront.

Baktankar

Branting och Trygger. Fiender politiskt, vänner privat.

Fokus i boken drar tyvärr åt samma håll. Även om man som högernostalgiker ofta sitter och småler åt vissa beskrivningar så känns det ändå som exemplen i boken är valda med en slug baktanke. Småsaker tar upp helt oproportionerligt stort utrymme. Att Trygger, fem år innan han blev ledare för högern i första kammaren och femton år innan han blev statsminister, vid ett tillfälle motionerade om att återinföra prygelstraffet tar sammanlagt upp flera sidor. Motståndet mot dödsstraffets avskaffande tar också en ansenlig plats. Och så vidare. Jag kanske ser en litterär konspiration som inte finns, men känslan växer sig allt starkare ju mer jag läser.

Att beskriva högerns motstånd mot vissa rösträttsreformer låter sig inte göras speciellt enkelt. Många har försökt och misslyckats. Stefan Olssons doktorsavhandling Den svenska högerns anpassning till demokratin är kanske den mest klarsynta framläggningen i frågan. MarieLouise Samuelssons försök är inte ett fullständigt klavertramp, som jag i ärlighetens namn hade förväntat mig, men är ändå inte helt lyckat – framför allt är det för kort (men det var kanske roligare att skriva om prygelstraff?). Hon lyfter faktiskt fram att Trygger resonerar om att ”avsevärda skäl tala för att kvinnan får politisk rösträtt”. Att motståndet snarast låg i den snabba takten på reformerna och att en stor andel människor som inte var vana att tänka politiskt över en natt skulle få en stor medbestämmande rätt, lyfts också fram. Att förstakammarhögern till slut röstar för kvinnlig rösträtt, i motsatts till vad vissa vill hävda, noteras även i boken. Men någon större utläggning om hur Trygger – som ideolog – resonerade i demokratifrågorna bjuds inte läsaren på. Detta kan naturligtvis skyllas på det knappa sidantal som författarinnan disponerar. Men å andra sidan lyckas Fredrik Haage i en Contextus-artikel från 1997 förklara detta med väldigt få ord:

Faktum var att Trygger betraktade den fullständiga politiska egalitarismen som en upplösande faktor för samhället. Det demokratiska folkstyret vred medborgarnas blickar från det gemensamma bästa mot deras egna personliga behov, menade han. Behov som de skulle komma att nå genom att organisera sig i grupper för att majoritetsvägen och kohandlarvägen tillförsäkra sig fördelar. Systemet skulle uppmuntra till gruppegoism, och var alltså samhällsuppsplittrande. Hans syn står som märks i skarp kontrast till flera efterkommande demokratiteoretikers, som skulle komma att utmåla det fulla, förbehållningslösa folkstyret som naturligt konsensusskapande. I Tryggers ögon var demokratins villkor snarare konfliktskapande.

En liknande ideologisk presentation – på rösträttsområdet såväl som i andra frågor – misslyckas MarieLouise Samuelsson dessvärre med.

En nutida doldis

På Föreningen Heimdal i Uppsala sjungs det ibland en lite strof om att rösta med Ernst och allt går väl. Samma förening har även nyligen döpt sina baröppna lördagskvällar till Klubb Trygger. Och vid festen efter KDU Östergötlands distriktsstämma 2007 bjöds det på en tårta med Ernst Tryggers bild på. Det hela sker naturligtvis med glimten i ögat. Han är lite av en symbol för den stenhårde, lite elake, och kompromisslöse högermannen. För oss som har fallenhet för sådant kuferi innehåller boken en hel del godbitar. Exempelvis den checkfriska bordsvisan förstakammarhögern höll sig med:

När det kinkigt är att säga
hur man rösta skall ibland
En ordförande vi äga
Som får saken ta om hand,
Sitt bevis han klart uppbygger
Alla rösta då med Trygger

Det verkar gå någon fisförnäm trend i att skriva obegripliga biografier med en bruten kronologisk ordning, där texten hänger samman lika väl som manuset i en Tarantino-film. Som tur är har inte MarieLouise Samuelsson valt denna väg och har producerat en, i vart fall i huvudsakligen, kronologisk skrift. Men med tanke på bokens ringa omfång kanske någon annan ordning inte hade varit möjlig. Och kanske är det också bokens största tillgång. Den levererar inga djupare aha-upplevelser men ger ändå en kort och fullt begriplig översikt av Ernst Tryggers liv och politiska gärning.

Den fyller ett tomrum, men ett tomrum som borde fyllts både tidigare och mer förtjänstfullt.

Dag Elfström

0 Responses to “Trygger-biografin: En samtidsdom av en dåtida legend”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar