Tragisk Israelblunder

I dessa dagar är det sannerligen inte roligt att vara Israelvän. Den huvudlösa Israeliska insatsen mot Gazaskeppen är en monumental PR-blunder som riskerar att kosta Israel en stor del av det svaga opinionsstöd de fortfarande har kvar i världen, och definitivt skjuta i sank relationerna med det enda land i området Israel haft goda relationer med, Turkiet.

Händelserna i östra Medelhavet är ett typexempel på att det som är formellt rätt inte alltid är detsamma som vad som är klokt. Mycket talar för att det Israeliska agerandet skett i enlighet med folkrätten. Genom de ständiga attackerna från Gazas territorium in i Israel, råder i praktiken krigstillstånd mellan Israel och ett Gaza som styrs av en organisation som uttryckligen strävar efter Israels utplånande. Krigets lagar ger Israel rätt att borda fartyg på väg till fientlig hamn för att försäkra sig att inget kontraband finns i lasten.

Exakt vad som skett i samband med bordningen är svårt att utröna. Redogörelser från denna typ av sammandrabbningar är notoriskt osäkra, dels på grund av det snabba och kaotiska förloppet, dels för att båda parter tenderar att vara extremt färgade i sina redogörelser. Vad som tycks klart är att vissa aktivister gått till våldsamt angrepp på de israeliska soldaterna som sedan öppnade eld i nödvärn, och dödade ett flertal aktivister. Med reservation för att det inte kan uteslutas att israelerna tagit till mer våld än situationen krävde tycks deras agerande även i detta fall vara formellt korrekt.

Hamaspojke väntar förgäves på att Ship to Gaza skall komma med lördagsgodiset

Hela spektaklet ”Ship to Gaza” är från början till slut ett PR-spektakel iscensatt av vänsterextrema aktivister som Leninpristagaren Mattias Gardell, till stöd för terrororganisationen Hamas, som styr Gaza med järnhand. Att det skulle röra sig om en humanitär insats hävdar knappt ens aktivisterna själva. De varor som konvojen för med sig är en droppe i havet i jämförelse med de förnödenheter som kontinuerligt kommer till Gaza från Israel, och det visar sig också att Hamas vägrar ta emot lasten när den nu via israelisk hamn anlänt till gränsen.

Vad det handlar om är att försöka underminera den israeliska blockaden av Gaza, och på sikt öppna nya vägar för vapen att föras in till Hamas. Framförallt handlar det om ett försök att provocera fram en israelisk överreaktion för att på så sätt vinna en PR-seger. Man kan säga att konvojen utgjorde ett bete i en uppenbar fälla, som Israel villigt klampade rakt in i. För även om Israel har rätt i sak går det inte komma ifrån att deras agerande varit pyramidalt klantigt.

Israel, själva en gång mästare på propaganda, har sedan lång tid hamnat i underläge i PR-kriget. Palestinierna har framgångsrikt lyckats utmåla sig som den svaga och utsatta parten inbegripen i en tapper och ojämn kamp mot den israeliska övermakten. Att verkligheten är en helt annan, att det snarare handlar om en demokrati som desperat försöker värja sig från ständiga angrepp mot civila från en fundamentalistisk terrororganisation, har sedan länge hamnat i skymundan.

Att Israel i detta läge inte begripit vilken katastrof deras operation mot aktivisterna skulle bli i opinionshänseende övergår mitt förstånd. Självklart fanns det ombord på något fartyg hetsporrar som passade på att ta till våld och tvinga fram ett israeliskt svar, och lika självklart, givet situationen i propagandakriget, kom israelerna i media att pekas ut som de skyldiga.

Av de dåliga alternativ som stod till buds för Israel borde de nog helt enkelt ha ignorerat skeppen och låtit dem anlöpa Gaza utan inblandning. För aktivisterna skulle en sådan utveckling ha blivit en riktig antiklimax, inga smaskiga rubriker. Risken att just denna konvoj medfört vapen får nog betraktas som liten. De måste självklart ha räknat med att bordas, och propagandavärdet av att utsättas för detta skulle nog gå om intet ifall israelerna kunnat visa upp beslagtagna Kalashnikovs och raketgevär.

Istället hade kanske medias blickar riktats mot de transporterade förnödenheterna och dess mottagare. Kanske hade den förhållandevis goda tillgången på förnödenheter i Gaza tack vare de israeliska leveranserna istället uppmärksammats. Kanske hade Hamas ekonomiska vanstyre, politiska och religiösa förtryck och det faktum att de sannolikt lagt vantarna på alla förnödenheter på fartygen för egna syften stått i fokus.

Israel måste inse att dess konflikt med Hamas och andra fanatiska rörelser som önskar utplåna den judiska staten förs på många fronter, av vilka mediefronten är den viktigaste, och på den fronten håller Israel på att förlora, mycket tack vare sin egen klumpighet.

Israel måste inse att enbart militära medel inte räcker för att överleva

Israel måste nu göra krafttag för att åter börja vinna tillbaka världsopinionen. Det kommer inte att bli lätt, och det kommer att kräva att Israel gör något man allt sedan förintelsen lovat att aldrig mer göra, att vända den andra kinden till. Israel måste åter visa världen att det är de som är den fredliga demokratin som strävsamt arbetar för att få öknen att blomma, medan deras motståndare är brutala terrorister och despoter som är oförsonliga i sitt hat mot Israel.

Israel bör skyndsamt verka för upprättandet av en palestinsk stat. På så sätt kan man en gång för alla göra sig av med stämpeln som ockupant, samtidigt som det försätter palestinierna i en mera brydsam sits. Om nu Israel givit dem vad de påstår sig vilja ha, måste de om de vill behålla sin trovärdighet erkänna Israels rätt att existera. Gör man inte det trots att man fått sin palestinska stat så har man avslöjat sig som den aggressiva parten.

Israel bör demonstrativt avstå från alla repressalier till svar på palestinska attacker, och all inblandning på Gaza och Västbanken. Tyvärr kommer det att även fortsättningsvis kosta civila israelers liv, men naturligtvis skall man göra allt vad man kan för att skydda befolkningen från effekterna av Hamas attacker. Efter en tid av israelisk passivitet kommer opinionen att åter börja vända om beskjutningen mot Israel fortsätter.

Israel bör uppmuntra, eller till och med kräva, olika typer av FN-observatörer eller fredsbevarande styrkor på palestinskt område för att hjälpa de palestinska myndigheterna att få kontroll över sitt territorium och därmed hindra fortsatta attacker därifrån mot Israel. Även om Israel på goda grunder har obefintligt förtroende för FN, så borde detta uppvägas av skadeglädjen att se trupper från alla de länder som brukar kritisera Israel försöka upprätthålla ordningen bland alla bångstyriga milisgrupper utan att bli utmålade som skurkar i media.

En sådan israelisk omprövning av sin politik kräver ett stort mod, något som Israel genom historien visat sig besitta i stora mängder. Jag hoppas man fortfarande gör det, för landets överlevnad kan hänga på detta.

Patrik Magnusson

Annonser

11 Responses to “Tragisk Israelblunder”


  1. 1 Fältmarskalken juni 4, 2010 kl. 17:00

    Det förefaller som att Israel egentligen endast begått ett misstag i denna operation som otvivelaktligen var riktad mot en terroristorganisation. Misstaget bestod i att genomföra operationen på internationellt vatten. Här är det helt visst så att man balanserar på vad folkrätten föreskriver även om det med fog kan hävdas att Israel befinner sig i krig med terroritorganisationen Hamas.

    Hade man istället väntat med den, i sig helt nödvändiga operationen, skulle man genomfört denna innanför territorialvattengränsen. I detta fall hade hade problematiken kring folkrättens tillämpning varit enklare.

    I själva sakfrågan är det både besynnerligt och sorgesamt att så få vågar stå upp för Israels självklara rättighet att försvara sitt land från krafter som intet annat vill än att utplåna den israeliska staten. Skall det vara så svårt att förstå att hela syftet med aktionen var att stärka, den för staten Israels utplåning kämpande, terroristorganisationen Hamas ställning?

    Att terroristanhängarnas båtkonvoj icke har det ringaste med humanitet att göra framgår av att man avvisat Israels generösa erbjudande att anlöpa israelisk hamn och där lossa varorna och, efter vederbörlig kontroll, under terroristanhängarnas observation transportera dessa till Gaza. I detta sammanhang må och nämnas att Israel redan idag tillser att stora mängder av förnödenheter införes till Gaza. Denna mängd överstiger vida vad som fraktades i terroristanhängarnas båtkonvoj varför tillförseln från denna konvoj endast haft en marginell effekt.

    Vidare, om aktionen nu avsåg att bryta den så kallade blockaden, varför nämner terroristanhängarna icke ett ord om Egypten, som även detta land har en så kallad blockad mot Gaze?

    Slutligen kan konstateras att det bland terrorisanhängarna och dess främsta förespråkare finns många socialister och kommunister. Bland de deltagande terroristanhängarna fanns såväl skriftställaren Mankell och professorn Gardell, båda kända för exterma kommunistiska åsikter. I sitt gränslösa hat mot den västerländska civilisationen väljer dessa att liera sig med en terroristorganisation som består av medeltida mörkermän med åskikter som rimligen icke borde falla kommunister i smaken. Detta visar något hur stort kommunimens och kommunisters gigantiska hat mot vår civilisation är. Vi bespottar kommunismen och dess vederstyggliga anhang!

    Gud bevare staten Israel och dess självklara rätt att få leva i frihet och fred med sina grannar. Länge leve Israel!

  2. 2 Vilhelm Skytte juni 4, 2010 kl. 18:45

    Tack, Patrik, för den mest klarsynta analysen av den här tragedin som jag läst någonstans. Bland vänsterextremister och israelvänner som vägrar inse vilket misslyckande det här var för Israel och oss som är hennes vänner, bidrar du med en sansad och klok röst.

  3. 3 Basse juni 4, 2010 kl. 23:36

    ”Skjuta relationerna med Turkiet i sank”… har inte Turkiet lyckats med det ganska bra själva på senare tid?

    Men som sagt, mycket bra artikel. Som vanligt. 😛

  4. 4 Patrik Magnusson juni 5, 2010 kl. 7:12

    Flotilla Choir: We Con the World

    Kanske inget musikaliskt mästerstycke, men väldigt träffsäkert om Ship to Gazas motiv.

  5. 5 Patrik Magnusson juni 5, 2010 kl. 14:06

    Basse:

    Jo, det finns uppenbart starka krafter i Turkiet, inte minst dess regering, som länge velat kyla ned relationerna med Israel, men de har mött motstånd från andra, främst militären, som velat bibehålla samarbetet länderna emellan. Dessa motkrafter får naturligtvis en brantare uppförsbacke att jobba i nu.

  6. 6 Patrik juni 5, 2010 kl. 23:37

    Är det någonting som vänstern har svårt för så är det att förstå sig på våldsutövning av auktoriteter såsom polis och militär. Övervåld, polisbrutalitet, fascister är ord som ofta förekommer när vänstern fäller sitt utlåtande över polisiära ingripanden mot diverse bokstavsvänsteraktivister. Oförståelsen liksom fördömmandet är alltid lika totalt i dessa situationer.

    Poliser som använder sina tjänstevapen mot angripare stämplas som mord. Soldater (som i fallet med Gazabåten) som använder sina vapen mot beväpnade angripare likaså. Logiken tycks gå ut på att polisen ska stå ut med att träffas av gatsten, soldaten ska stå ut med att översköljas med slag. Poliser och soldater sätts inte in i en situation för att vara slagpåsar åt vänsterrevolutionärer, de sätts in för att lösa en uppgift, om det så handlar om att upprätthålla eller återupprätta ordning eller att gripa in i situationer där det finns ett potentiellt eller direkt säkerhetshot.

    Gemensamt för dessa aktioner är att de utförs av en myndighet som besitter en stats legitima våldsmakt, en makt som utövas enligt regler och lagar, och som agerar å statens vägnar. Den våldsanvändning som sker beror på det bemötande som dessa myndighetsutövare får, respekt får ett annat bemötande än projektiler och slag. Detta förklarar det förbryllande faktum att det endast på den båt där de israeliska soldaterna blev bemötta med våld brukades våld från soldaternas sida. Båtarna blev inte urskiljningslöst eller godtyckligt angripna med kulspruteeld eller liknande. Det var en avgränsad och reaktiv våldsutövning som de israeliska soldaterna ängnade sig åt. Dessvärre skedde detta under mindre än ideala förutsättningar, och skulden för detta faller helt och hållet på vänsteraktivisterna. När soldaterna firades ner på båtens däck så uppstod tumult där de omringades och omslöts av aggressiva och våldsamma individer som överöste de numerärt underlägsna soldaterna. Situationen spårade snabbt ur och soldaterna förlorade kontrollen över situationen.

    I en sådan situation säger oss vänsterns logik att vi borde ha förväntat oss en total och fullständig kapitulation från soldaterna som överröstes med slag och som omringade av en uppretad massa som slog och slog och slog med diverse tillhyggen mot soldaterna. Så fungerar inte en soldat, en militär aktion eller en stat. Inte om dessa tre ting fungerar som de ska det vill säga. När situationen spårar ur, soldater är omringade, avskiljda och riskerar att svårt skadas så korsas en gräns där våldsutövning blir både nödvändigt och legitimt. Hopar av individer samlade kring soldater, brukandes olika tillhyggen är inte oskyldiga passiva hjälparbetare. I denna situation utgör de ett hot och ett mål för legitim våldsanvändning.

    Reaktionen kom till sist från de israeliska soldaternas sida och lämnade efter sig ett antal döda. I det kaos som rådde på båten så är det förståeligt om än beklagligt att individer som inte brukat våld mot soldaterna träffades av kulor. Hur många av de döda och skadade som utgjordes av denna kategori låter jag vara osagt, troligt är det i vart fall då eldgivning bland ett stort antal människor innebär en risk för oavsedda skador.

    En bra tumregel som bokstavsvänstern har en tendens att bortse från är det att man i en situation där individer brukar grovt våld mot poliser och militärer gör bäst i att avlägsna sig om man inte vill råka ut för otrevligheter. Om du råkar befinna dig inom några meters avstånd från en folksamling som använder tillhyggen för att brutalt misshandla soldater så är det en god idé att, om du inte känner att du vill bli indragen mot din vilja överväga att lämna området och kanske ta dig ner under däck eller in i båten, om du nu råkar befinna dig på en båt. På det sättet så slipper du stå ivägen för en framrusande kula som inte var avsedd för dig utan som var riktad mot en samling beväpnade individer som höll på att slå soldater sönder och samman.

    För att sammanfatta, vänstern har en förmåga att försätta sig i situationer där diverse auktoriteter tvingas använda sig av våld för att värja sig från desammas illegitima våldsanvändning. De saknar dessutom förmågan till insikt om det egna ansvaret för den uppkommna situationen och de tråkiga konsekvenser som följer.

    De som i kölvattnet av Gazahändelserna har skrikit sig hesa om mord har entydigt kommit från vänsterspektrat, samma individer som tycker att den logik som jag ovan beskrivit är helt och fullt försvarbar. Samma människor som skapar dessa situationer sitter alltså nu och fördömmer konsekvenserna av desamma, och Israel en den part som får ta smällen.

  7. 7 Stoller juni 12, 2010 kl. 22:17

    ”Av de dåliga alternativ som stod till buds för Israel borde de nog helt enkelt ha ignorerat skeppen och låtit dem anlöpa Gaza utan inblandning.”

    Israelerna borde alltså ha lagt sig på rygg? Antingen genomför man en blockad eller så gör man det inte. Blockaden i sig kan diskuteras, men att släppa igenom en flotta (av vänsterextremister och islamister) när man nu bestämt sig för en blockad? Det är inte en rimlig ståndpunkt.

    I övrigt håller jag med. Israelerna måste lätta på trycket och upphöra med sin närmast masochistiska bosättar-politik. Skillnaden mellan de totalitära och de demokratiska krafterna i regionen måste bli så stor att den ej går att förneka.

  8. 8 Patrik Magnusson juni 13, 2010 kl. 7:33

    ”Israelerna borde alltså ha lagt sig på rygg?”

    Nja, inte lagt sig på rygg, men nog kunde man agerat smidigare. Israel har en alldeles utmärkt underrättelsetjänst. Det borde inte vara omöjligt för dem att på olika vägar ta reda på exakt vilken last dessa, och andra påföljande fartyg, har.

    När de ”humanitära hjälpsändningarna” börjar innehålla vapen, vilket de förr eller senare kommer att göra, då hade varit rätt tid att slå till, och då på ett helt annat sätt än man nu gjorde. Istället för mediablackout och kommandostyrkor kunde man genomföra en kustbevakningsliknande inspektion där allt går extremt korrekt till, och med journalister som fritt får rapportera exakt vad som sker.

    När en sådan inspektion leder till vapenfynd, och/eller när islamisterna går till våldsamheter hade blockaden fått en helt annan acceptans åtminstone i de delar av världsopinionen som normalt stödjer Israel.

    Jag säger inte att det är en perfekt lösning. Någon sådan finns inte. Men det hade varit bättre än vad som nu skedde. Israel är idag i betydligt större behov av att vända opinionen än att hindra fejkade hjälpsändningar, eller ens vapen, att nå Gaza.

  9. 9 Fältmarskalken juni 13, 2010 kl. 8:01

    Herr Magnusson,
    ”När de ”humanitära hjälpsändningarna” börjar innehålla vapen, vilket de förr eller senare kommer att göra, då hade varit rätt tid att slå till, och då på ett helt annat sätt än man nu gjorde.”

    Att dessa så kallade humanitära hjälpsändningar enda syfte är att slå in en kil i blockaden i syfte att i sinom tid förse de medeltida mörkermännen i Hamas med vapen, därom kan intet tvivel råda.

    Dock delar jag icke herr Magnussons åsikt att Israel skulle vänta och förlita sig på underrättelseuppgifter. Israel må ha världens mest kvalificerade underrättelseorganisation men någon heltäckande garanti går icke åstadkomma denna väg. Min, i föregående inlägg angivna åsikt, att det enda felet som begicks var att man icke väntade tills dess att terroristanhängarnas fartyg kommit innanför territorialvattengränsen kvarstår därför.

    Israels blocklad är helt legitim då dess enda syfte är att skydda staten från krafter som inget hellre vill än att utplåna landet. Ansvaret för de humanitära förhållandena i Gaza, och dessa är helt visst bekymmersamma, ligger helt och hållet hos de medeltida mörkermännen i Hamas. Först när dessa mörkermän ger upp sitt krav på staten Israels utplåning finns möjligheten att bygga en varaktig fred med goda förhållanden även för den palestinska folkgruppen.

    Gud bevare Israel!

  10. 10 Patrik Magnusson juni 13, 2010 kl. 10:55

    ”Israels blocklad är helt legitim då dess enda syfte är att skydda staten från krafter som inget hellre vill än att utplåna landet.”

    Där är vi helt överens. Jag har aldrig ifrågasatt det rättfärdiga i Israels agerande. Bara det taktiskt kloka i det.

    ”Att dessa så kallade humanitära hjälpsändningar enda syfte är att slå in en kil i blockaden i syfte att i sinom tid förse de medeltida mörkermännen i Hamas med vapen, därom kan intet tvivel råda.”

    Detta är ett av två syften. Det andra är att piska upp en opinion mot Israel genom att provocera fram israelisk våldsanvändning, något de dessvärre lyckades allt för väl med.

    Jag inser också att underrättelseverksamhet inte är någon garanti mot att vapen slinker genom. Jag tycker dock att det vore värt att ta risken. Det är ju inte direkt så att Hamas saknar vapen idag. Bättre vänta till man är helt säker på att hitta vapen och då borda. Efter en sådan incident torde ett mer konsekvent upprätthållande av blockaden vinna större acceptans bland sansade personer.

    Men återigen. Dessa åsikter framför jag med yttersta ödmjukhet. Jag avundas verkligen inte de israeliska ledare som tvingas fatta beslut i dessa kniviga frågor.

  11. 11 Fältmarskalken juni 13, 2010 kl. 12:00

    Herr Magnusson,
    ”Det andra är att piska upp en opinion mot Israel genom att provocera fram israelisk våldsanvändning, något de dessvärre lyckades allt för väl med.”

    I detta har herr Magnusson fullständigt rätt och jag reviderar villigt min inställning här. Dock skulle jag vilja gå steget längre och säga att denna provokation icke enbart riktar sig mot Israel utan mot hela vår västerländska civilisation. På annat sätt kan det icke tolkas att denna provokation applåderas av socialismens och kommunismens djupt destruktiva och människofientliga krafter.

    Det är knappast kommunisternas, den röde satans egna lakejers, yttersta mål att bistå de medeltida mörkermännen i Hamas. Här är det enbart frågan om att försåtligt utnyttja de medeltida mörkemännens, också djupt fientliga, inställning till vår västerländska civilisation. Tids nog kommer de medeltida mörkermännen att få erfara detta om, Gud förbjude, den avskyvärda kommunisternas skrupelfria intriger och ränker skulle lyckas.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 950,446 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar