Truppförsörjningen och farhågor inför framtiden

Den sextonde juni förra året beslutade riksdagen i all sin vishet att avskaffa den allmänna värnplikten i fredstid. Om mindre än en månad, från den första juli i år, börjar den nya lagstiftningen gälla. Farhågor om hur de nya, kontraktsanställda soldaterna, ska rekryteras höjs nu.

Jag har så länge jag haft en åsikt i frågan varit en stark anhängare av värnpliktssystemet. Mest för att jag ser invasionsförsvaret som den enda värdiga formen av försvar. Men också för min starka avsmak för ”värnplikt är slaveri”-argumentationen jag mötte när jag en gång i tiden gick med i MUF. Och när jag för två år sedan som en av huvudförfattarna till KDUs försvars- och säkerhetspolitiska program försökte mejsla fram en vettig ståndpunkt slutade det i formuleringen ”truppförsörjningen ska vara baserad på en allmän och könsneutral värnplikt med komplettering av kontraktsanställningar”. Det där med könsneutral var förvisso en eftergift, men i övrigt vidhåller jag att det är så truppförsörjningen bör vara uppbyggd.

Den rödgröna oppositionen vill för sin del tillsätta en utredning i frågan om de tar över efter valet, och lämnar dörren öppen för att riva upp beslutet om värnpliktens avskaffande. Att den i så fall skulle bli väldigt kort och omfatta väldigt få soldater kan ju noteras (de vill ju som bekant spara in 2 miljarder på förbandsverksamheten – vilket motsvarar två av Sveriges tre operativa JAS-flottiljer).

Men egentligen tror jag de rödgröna är ganska nöjda med att slippa ta i frågan. Och att de hävdar att de ska överväga att återinföra värnplikten är nog mest pro forma. Värnplikten är borta för alltid. Och om vi nu ska ha ett försvar med den, i och för sig oursäktligt, ringa omfattning vi har idag så är det kanske lika bra att förbanden består av stående kontrakterade soldater. Även om snabbheten inte väger upp bristen på styrka.

Dag Elfström

9 Responses to “Truppförsörjningen och farhågor inför framtiden”


  1. 1 Carolina juni 9, 2010 kl. 18:45

    Det absolut bästa för försvar och samhälle vore om alla 19-åringar gjorde en ”värnplikt” som för vissa innebar militär utbildning och för andra en samhällstjänst av olika slag. På detta sätt skulle alla, både pojkar och flickor, fortfarande ligga lika i karriärstegen efter ”studenten” och alla skulle ha samma typ av chans att utvecklas och mogna i en situation som inte styrs av föräldrar eller av skola utan liknar en arbetsplats där det verkligen ställs krav, där man träffar andra som kanske inte har samma bakgrund, där man lär sig något samtidigt som man får distans till skolan och idéer inför framtiden.

    Den militära delen skulle säkert få minst lika många intresserad som nu och åter igen en chans för de som inte kunnat tänka sig en sådan värnplikt eller yrkesbana att bli erbjuden den.

    Med tanke på det växande antalet andra generationens invandrare och invandrade ungdomar skulle det här vara ett sätt att få ut dem bland svenskar, kanske få en ökad ansvarskänsla för Sverige, en delaktighet i det svenska samhället, en insyn i det svenska samhället, kulturen, traditioner, ett tillfälle att kanske komma ifrån en förort, att skapa sig visioner om sin framtid – en kontakt med Sverige.

    Just det här att komma ifrån som hemort och träffa personer man kanske aldrig annars skulle träffa eller söka sig till borde vara bra för alla, storstad möter landsbygd, norr möter söder, svensk möter invandrare.

    Om ”värnplikten” hade en sådan utformning skulle det vara en vinst för hela samhället, militär som civil, och i en framtida krigssituation skulle ”alla” vara utbildade för att ta hand om Sverige på de sätt som behövs.

    Den gemensamma nämnaren, referenspunkten för samhällsmedborgare, som vi får allt färre av i olika sammanhang, tror jag kan ha en starkare betydelse än vad vi tror.

  2. 2 Allianspartisten juni 9, 2010 kl. 19:29

    ”Den rödgröna oppositionen vill för sin del tillsätta en utredning i frågan om de tar över efter valet, och lämnar dörren öppen för att riva upp beslutet om värnpliktens avskaffande. Att den i så fall skulle bli väldigt kort och omfatta väldigt få soldater kan ju noteras (de vill ju som bekant spara in 2 miljarder på förbandsverksamheten – vilket motsvarar två av Sveriges tre operativa JAS-flottiljer).”

    Det är nog klokt att inte göra några som helst förhoppningar kring att de rödgröna kamraterna skulle ägna någon som helst omsorg om försvaret. Snarare är det väl så, Gud förbjude, att en rödgrön regering skulle innebära den sista spiken i kistan för det svenska försvaret.

    Visserligen finns det försvarsvänliga personer bland de socialdemokratiska kamraterna, som både förstår vikten av ett försvar och en försvarsindustri. Dessa kamraters åsikter kommer nog dessvärre väga ganska lätt när Judaspenningar skall uppbringas för att hålla den kommunistiske kamraten Ohly lugn och få honom att överge de allra värsta stolligheterna på andra områden. Inte heller från miljöpartiet, som faktiskt är mer pacifistiskt än kommunistpartiet, har försvarsvänner något stöd att vänta.

    Sedan tror jag inte att försvarets framtid finns i en egen svensk återuppbyggnad av kalla krigets invasionsförsvar. Jag har flera gånger framfört åsikten att försvarsfrågan måste lösas från ett europeiskt perspektiv och denna min ståndpunkt växer sig allt starkare.

    Alltså, ännu ett skäl för att på alla sätt kämpa för ett fortsatt Alliansregerande.

  3. 3 Börjesson juni 9, 2010 kl. 20:27

    Carolina har fullständigt rätt! En allmän tjänsteplikt för ungdomar av båda könen är rätt väg att gå, där försvaret plockar till sig så många som de för tillfället behöver och övriga ungdomar fyller andra hål i samhällets grundfunktioner. Vården är till exempel i ständigt behov av mer folk, då den dyra ”riktiga” vårdpersonalen inte har tid att lägga mer än några minuter per patient. Någon att prata med och hålla i handen kan vara guld värt för den som är sjuk, även om denne någon inte har vårdutbildning. Om skattepengarna som det verkar inte längre räcker till för att hålla en anständig nivå på vård, skola och omsorg, då är tjänsteplikt ett utmärkt sätt att råda bot på det.

    Den uppfostrande och sammansvetsande funktion som värnplikten har haft, och som tjänsteplikten skulle få i minst lika hög grad, kan inte överskattas. Passar man dessutom på tillfället att inpränta samhällets grundläggande värderingar, och även lär ut en del överlevnadskunskap, första hjälpen, krishantering och liknande, så får vi ett bättre och avsevärt mindre sårbart land.

    Lustigt, jag har planerat att skriva ett inlägg på min blogg om precis det här, om allmän tjänsteplikt som ersättning för värnplikten, men har inte hunnit dit än. (Jag håller på med en allmän genomgång av den svenska politik jag skulle vilja se.) Nu kommer jag förmodligen att samvetslöst stjäla en del formuleringar från Carolina när jag väl kommer till skott. :o)

  4. 4 Mikael Valtersson juni 10, 2010 kl. 23:57

    Ett bevarat värnpliktssystem är bra och nödvändigt om man vill ha ett stark krigsorganisation inom rimliga kostnader. Det räcker dock inte med soldater utan det krävs vapen, officerare samt freds- och krigsförband också. Detta i sin tur kostar pengar.
    Folkpartiet vill stärka invasionsförsvaret och däribland sätta upp 5 brigader inom invasionsförsvaret. Jag har dock inte hört några konkreta förslag på höjda försvarsanslag ännu. Vi inom sverigedemokraterna vill höja försvarsanslagen med över 11 miljarder de kommande tre åren som ett första steg. Den stärkning av försvaret som detta kan ge motsvarar i stort sett folkpartiets förslag. På några års sikt så krävs det nog en nivåhöjning på cirka 5 miljarder kronor.
    Från moderat håll har det framhållits att en sådan förstärkning av försvaret kostar 50 miljarder de kommande 10 åren. Detta är förvisso sant men samtidigt ett flagrant försök att blanda bort korten eftersom man sällan lägger samman kostnader över ett decennium. Skulle vi hävda att nettobidraget från Sverige till EU är 1000 miljarder kronor (på 100 år) så skulle vi med rätta kritiseras för att vara oseriösa.
    Förutom en nivåhöjning initialt så behöver vi antagligen göra som i Australien för att inte försvarets styrka skall urholkas på lång sikt. Där är de stora partierna ense om att försvarets andel av BNP inte skall minska. Därför räknar man med reala ökningar av försvarsutgifterna på 3% årligen samt kompensation för inflationen. Har man stabila försvarsanslag (eller inflationsskyddade) så undergrävs försvarsstyrkan av ökande reallöner, behov av allt mer kompetent personal samt dyrare och mer avancerade vapensystem. Kan vi ha ett enprocentsmål för biståndet så måste vi kunna ha samma typ av mål för det mycket viktigare försvaret.
    Trots ökade försvarsanslag så kommer vi inte ha behov av majoriteten av de värnpliktiga i det militära försvaret. En stor del av de som blir över bör kunna placeras i resterna av civilförsvaret och stötta räddningstjänsten under sin tjänstgöring. Vi kan också ta inspiration från Kina. Vid den senaste reduktionen av Folkets befrielsearmés (på väg att döpas om till Kinas armé) numerär så flyttades 600000 man till Folkets beväpnade polis. På samma sätt skulle vi utan problem kunna fördubbla antalet poliser om många värnpliktiga tjänstgör som hjälppoliser under ledning av anställda poliser. Detta skulle göra det möjligt att motverka den privatisering av bevakning och ordningshållande som skett de senaste decennierna. Exempelvis så skulle man kunna öppna eller bemanna existerande polisstationer dygnet runt på landsbygden där det idag kan ta timmar för polisen att nå fram. Man skulle också frigöra välutbildade och dyra anställda poliser för mer kvalificerade uppgifter. I sådant fall så skulle vi få samma polistäthet som i NeW York men till en betydligt lägre kostnad.
    En annan positiv bieffekt av värnpliktig hjälppolis är att vi med tiden får 100000-tals ”expoliser” ute i samhället vilket borde leda till att man alltid kan räkna med att det finns civilpersoner som är beredda att ingripa vid problem på stadens gator och torg.
    I övrigt så gäller samma positiva effekter vid värn/tjänsteplikt som Carolina nämnde här ovan.

  5. 5 Mikael Valtersson juni 11, 2010 kl. 8:49

    Jag har kontrollerat Folkpartiets hemsida och där vill de avskaffa värnplikten i fredstid. De fem brigaderna skall personalförsörjas via kontraktsanställda och krigsplacerade fd kontraktsanställda. Min bedömning är att det krävs motsvarande 5-7000 nya kontraktsanställda per år för att klara detta. 800-1000 man anställda per brigad samt omfattande repetitionsutbildning för de sammanlagt cirka 20000 reservisterna för att förbanden skall vara insatsklara på kort tid.
    Kostnaderna för FPs försvarsvisioner framgår inte på deras hemsida, men i tidskriften Defence News skriver deras Nordenkorrespondent att FP vill höja försvarsanslagen med 500 miljoner dollar årligen vilket motsvarar ungefär 4 mijarder kronor dvs i princip samma höjning som vi i SD vill ha de närmaste tre åren.

  6. 6 Patrik Magnusson juni 11, 2010 kl. 22:25

    Mikael Valtersson:

    Jag vill be att få uttrycka mitt gillande till ditt partis försvarspolitik. Jag är som de flesta insett vid det här laget ingen stor beundrare av SD, men när ni har bra förslag i en fråga är jag inte sämre än att jag kan erkänna detta.

    För försvarsvännerna vill jag ändå rekommendera en röst på Folkpartiet istället. Förutom att de i mina ögon har bättre politik i andra frågor så kan en röst på Fp faktiskt ge viss positiv effekt på försvarspolitiken.

    En röst på SD är i praktiken att ställa sig neutral i frågan om vi skall ha en rödgrön regering med katastrofal försvarspolitik, eller en alliansregering med viss utsikt till bättring på området. Ett starkt valresultat för Fp ökar trycket på alliansen att ta sig i kragen vad gäller försvarsfrågor.

    Sedan hoppas jag för egen del att KD innan valet kan prestera en lika entusiastisk uppslutning kring ett stärkt försvar som Fp, för allmänpolitiskt känner jag mig mera hemma hos KD än Fp, så jag skulle egentligen vilja rösta på KD, men så länge FP är enda alliansparti som kämpar för försvaret så blir det där min röst hamnar.

  7. 7 Allianspartisten juni 12, 2010 kl. 8:22

    Ett annat perspektiv som måste tas med för att få en mer heltäckande bild på SD’s försvarspolitik är synen på Europa. Här vill partiet distansera sig och går ur EU och något djupare förvarssamarbete är väl knappast att tänka på i detta sammanhang.

    Min fasta övertygelse är att vi aldrig, även om enorma satsningar görs, kommer att på egen hand kunna bygga upp en försvarsförmåga som skulle kunna stå emot en fullskaleinvasion. Även om vi under det kalla kriget hade ett väsentligt starkare försvar än idag, med bl.a. ett flygvapen som var de främsta i världen, byggde ändå ytterst försvarsdoktrinerna på att vi skulle få hjälp utifrån. Idag vet vi också att det fanns en hemlig och i vissa avseenden nära samplanering med västmakterna.

    Den vision som vi bör sträva efter och som jag även tidigare ventilerat på detta forum är ett helt integrerat europeiskt försvar. Här behöver inte varje land bygga upp en förmåga på varje område utan här kan var och en inrikta sig på sina respektive styrkor.

    Våra svenska styrkeområden finns här otvivelaktigt på flygets område (Gripen) och inom ubåtar (där man glädjande nog tagit beslut om fortsatt utveckling). I ett integrerat europieskt försvar skulle vi kunna kraftsamla inom nämnda områden. Å andra sidan skulle vi då kanske inte behöva någon transportflygskapacitet eller ytstridskrafter till sjöss.

    Arméstridskrafter skulle vi säkert, inte minst av beredskapsskäl, behöva även i ett fullt integrerat europeiskt försvar. Kanske skulle denna uppgift kunna fyllas av ett kraftigt upprustat och till numrären förstärkt hemvärn. Andra skulle kunna ansvara för de direkta ”slagstyrkorna”.

  8. 8 Patrik Magnusson juni 12, 2010 kl. 19:23

    Allianspartisten tar upp ett viktigt perspektiv. Försvarspolitiken kan inte ses isolerad från en vidare utrikes- och säkerhetspolitisk kontext.

    Hur våra väpnade styrkor bör se ut, och vad de har för utsikter att lösa sina uppgifter, är intimt förknippat med våra vägval på detta område.

    SD:s isolationism är definitivt inte bra i detta avseende. Sverige måste ha en stark egen försvarsförmåga för att inte helt bli beroende av andra länders välvilja, men att tro att Sverige på egen hand skulle kunna stå emot ett fullskaligt angrepp från en stormakt (vilket förvisso är ytterst osannolikt, men som är det värsta tänkbara fallet, och således inget man kan ignorera) är inte realistiskt, även om man är beredd att satsa kallakrigsbelopp på försvaret, vilket inget parti (SD inkluderat) idag är.

    Jag förordar:

    * Ett starkt svenskt försvar som på egen hand kan hantera begränsade hot, kränkningar och angrepp, och som under en begränsad tid – till hjälp kommer – kan stå emot även ett fullskaligt angrepp

    * Fullt svenskt deltagande i den västliga försvarsgemenskapen och i europeiska snabbinsatsstyrkor som skall kunna sättas in varhelst hot mot en europeisk stat uppkommer

    * Full svensk/nordisk intergation i NATO:s försvarsplanering, ledningsstruktur och standarder för metoder och materiel

    * Svenskt deltagande i europeiskt försvarsmaterielsamarbete, underrättslsesamarbete, och forskning inom försvarsområdet.

    Även om alliansen inte nått dithän finns det starka krafter som drar åt det hållet i alla fall. För försvarsvännen finns inget annat seriöst alternativ.


  1. 1 Till försvar för försvaret « Svenska visioner Trackback vid juni 23, 2010 kl. 10:18

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 927,842 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar