Lite hjälp till vännerna

Vilka vänner man håller sig med säger en hel del om vem man är. Vi är ju många som på denna plats kritiserat Socialdemokraterna och Miljöpartiet för att de slagit följe med den endast lätt maskerade kommunisten Lars Ohly (v).

America Vera-Zavala (v) - Handelsresande i Revolution

Vilka är då Lars Ohlys vänner? Att han hatar USA torde ju alla veta, men vilka regimer och rörelser i världen tycker han då om? En fingervisning kan man få genom att studera var Vänsterpartiet satsar de biståndspengar som skattebetalarna försett dem med för att främja demokratiutveckling i tredje världen. Det har Fredrik Malm (fp) studerat. Han visar i en debattartikel i DN att pengarna från Vänsterns Internationella Forum (VIF) går till idel diktaturer och rörelser som strävar efter våldsam revolution. Egentligen inget förvånande, men det tål att uppmärksammas, då vänstern desperat försöker framstå som goda demokrater, när man egentligen är vad man alltid varit – kommunister.

Bland mottagarna av VIF-pengar finner vi kommunistpartier som det colombianska och det sydafrikanska, den revolutionära grupperingen PLM i Filippinerna, och regimerna i Vietnam, Cuba och Venezuela. Där har vi Ohlys vänner. Det är ju inte utan att man undrar vilken inriktning SIDA:s samlade bistånd skulle få om vår nästa biståndsminister heter Ohly, eller varför inte America Vera-Zavala?

Den senare har ju praktisk erfarenhet av biståndsarbete genom sitt deltagande i den vänsterpartifinansierade konferensen i Manila 2007, som syftade till att överföra lärdomar om ”folkmakt” från regimerna i Cuba och Vietnam, till hugade diktatorwannabees i olika revolutionära oppositionsrörelser.

Vilket för oss tillbaka till Mona Sahlins vänner. Inser människan inte vad det är för en diktaturens kreatur hon delar hage med? De partikamrater i tredje världen som Ohly sponsrar skulle utan att blinka låta fängsla eller avrätta de av Sahlins partikamrater i motsvarande länder som vågade ta sig ton. Ja, faktiskt är det precis vad man gjort i land efter land där kommunisterna tagit makten.

Bespara oss ödet att få en man med så vedervärdiga värderingar som Ohly som minister, och en kvinna med så svagt omdöme som Sahlin som statsminister.

Patrik Magnusson

18 Responses to “Lite hjälp till vännerna”


  1. 1 Thomas juli 5, 2010 kl. 19:56

    Patrik Magnusson m fl,

    ”… Vilket för oss tillbaka till Mona Sahlins vänner. Inser människan inte vad det är för en diktaturens kreatur hon delar hage med?”

    Antingen inser inte fru Sahlin detta, eller också inser hon det, men låter sig drivas av påtagliga maktambitioner.
    Jag vet inte vilket som är värst.

    ”… De partikamrater i tredje världen som Ohly sponsrar skulle utan att blinka låta fängsla eller avrätta de av Sahlins partikamrater i motsvarande länder som vågade ta sig ton. Ja, faktiskt är det precis vad man gjort i land efter land där kommunisterna tagit makten…”

    Dessa mer djupgående överväganden lär knappast ha utförts av dagens socialdemokrati.
    Den senare är nämligen fullt upptagen med att arbeta sig fram till regeringsmakten, för att därefter utöva regeringsmakten. Oklart till riktigt vad.

    Det torde vara länge sedan socialdemokratin på ett övertygande sätt lyckades beskriva vad de egentligen ska ha den makt till som de alltid eftersträvar.
    Alla som iakttagit socialdemokratin i regeringsställning har dock haft många möjligheter att se vad sossarna helst ägnar sig åt när de sitter i Rosenbad; de höjer skatterna, och de bygger ut den offentliga sektorn.

    Egentligen är det rätt enkelt för de som väljer mellan socialdemokratin och något allmänborgerligt parti, som jag ser det.
    Det handlar blott om att fråga sig huruvida jag vill lämna min röst på något parti som faktiskt har lite tankar om hur det med marknadens hjälp ska söka utveckla samhället utan att nödvändigtvis höja skatterna och utöka den gemensamma sektorn, dvs något borgerligt parti.
    Eller om jag ska lämna min röst på ett parti som per definition använder sin regeringsmakt till att dra upp skattetrycket, och med dessa skattekronor utvidga en redan dubiöst stor offentlig sektor.

    ”… Bespara oss ödet att få en man med så vedervärdiga värderingar som Ohly som minister, och en kvinna med så svagt omdöme som Sahlin som statsminister.”

    Intresset för riktigt öppna, kapitalistiska samhällen baserade på sunda konservativa principer, tycks inte ligga speciellt djupt hos Lars Ohly.
    Trots att de är denna typ av samhällen som lyckas.

    Djupare överväganden om de fulla konsekvenserna av olika aktioner – ex att bjuda in kommunister till valrörelsens oppositionsunderlag, och regeringsunderlaget vid en valseger – tycks inte ha förekommit hos fru Sahlin.
    Trots att det historiskt alltid visat sig var ytterst vanskligt att ha samröre med kommunister.

    Det kanske t o m går att börja misstänka, att ideologisk analys inte är Ohlys och Sahlins favoritsyssla.
    Inte alls.

    Mvh

  2. 2 Allianspartisten juli 5, 2010 kl. 20:22

    ”Det är ju inte utan att man undrar vilken inriktning SIDA:s samlade bistånd skulle få om vår nästa biståndsminister heter Ohly, eller varför inte America Vera-Zavala?”

    Dessvärre är det väl en inte allt för vild gissning att kommunistpartiet, om den stora olyckan skulle vara framme, skulle tilldelas just denna post. Med nuvarande fördelning inom det rödrödgröna sörjans allians torde gissningvis tre ministerposter tilldelas kommunistpartiet.

    Givetvis önskar vare sig de socialdemokratiska eller miljöpartiska kamraterna att sörjans svarta får, kamraten Ohly och dennes illröda kamrater, ges några mer betydelsefulla ministerposter. Problemet med kommunister i regeringen torde vara tillräckligt stort ändå. Något offer måste dock göras och min egen gissning är att kamraten Ohly skulle få socialministerposten. Sedan gäller det alltså att hitta två ministerposer till och då är biståndsministerposten en av de mera sannolika alternativen. En annan är integrationsministerposten.

    Sedan är det givetvis ur ett rent demokratiskt anständighetsperspektiv djupt skrämmande att kamraten Sahlin och kamraterna Eriksson och Wetterstrand är beredda att ta in ett uttalat ickedemokratiskt parti i regeringen. Ett parti, som genom sitt internationella samarbetsorgan ägnar sig åt att stödja totalitära kommunistiska regimer kan inte med bästa vilja i världen betecknas som demokratiskt. Kommunistpartiet (…som ju inte vågar kalla sig vid sitt rätta namn) är inget annat än en ”ulv i fårakläder”.

    Slutsatsen kan inte bli annan än att såväl kamraten Sahlin som kamaretran Eriksson och Wetterstand, i egenskap av ledare för sina respektive partier, saknar omdöme även i frågor som rör grundläggande demokratiska värderingar. Detta är djupt tragiskt för hela vår demokrati.

    Låt oss därför göra allt vi kan för att på alla sätt stödja vår styrande Allians så att den får nytt förtroende i september. Detta är bästa sättet att försäkra oss emot att antidemokrater och kommunister, som kamraten Ohly, får plats i vårt lands regering.

  3. 3 Dag Elfström juli 5, 2010 kl. 20:55

    Intressant, men som sagt – knappast förvånande.

    När jag själv surfar in på VIF:s hemsida hittar jag en kort rapport om ett internationellt besök i Stockholm:

    Den 5-12 maj hade Vänsterns Internationella Forum besök av representanter från våra olika samarbetsprojekt runt om i världen. På plats var delegater från Palestina, Indonesien, Bolivia, Sudan, El Salvador, Sydafrika, Filippinerna, Västsahara, Burkina Faso, Libanon, Colombia, Ukraina, Malaysia, Turkiet och Vitryssland.

    Spännande värre. Undra vad den vitryska kamraten kämpar för? Ytterligare några år med Lukasjenko, kan tro. Fräscht.

  4. 4 Mats Å juli 5, 2010 kl. 22:15

    Men det är bättre än göra som vår nuvarande utrikesminister som satt i styrelsen för ett företag som var allierad med en person som är jagad fr folkrättsbrott

  5. 5 Patrik Magnusson juli 5, 2010 kl. 23:52

    Mats Å:

    Jag antar att du syftar på Carl Bildt och Lundin Petroleum. Jag tycker inte den episoden är något som Bildt har anledning att känna stolthet över. Jag kan förvisso förstå hans motiv och förhoppning att oljefynd skulle kunna leda till ett ekonomiskt uppsving för befolkningen och på sikt gynna fred och demokrati, men tyvärr var det nog hopplöst naivt.

    En regim som den sudanesiska bör man nog hålla på armslängds avstånd, om inte annat så för att skydda sitt eget rykte. Även om Lundins verksamhet där skulle ha varit mer positiv än negativ, vilket jag inte hävdar, så skulle det fortfarande inte gå komma ifrån att man indirekt smutsar ner sina händer, t.ex. när infrastruktur man bygger blir till nytta för regimens förtryckarapparat.

    Att Bildt i sin privata verksamhet visat dåligt omdöme i fallet Sudan, är dock inte detsamma som att hans parti av ideologiska skäl skulle sympatisera med eller stödja mördarna i Khartoum, på det sätt (v) gör med mördarna i Havanna och Hanoi.

    För övrigt tycker jag det är svag argumentering att göra denna typ av motanklagelser. Skulle det på något sätt göra vänsterns samröre med diktaturer mer acceptabel om även andra än (v) har lik i garderoben? Nä, inte alls! Det är bara dimridåer.

    Vill du försöka ärerädda Ohly & Co i denna fråga får du nog antingen leda i bevis att uppgifterna om stöd till sagda regimer är oriktiga, eller så får du försöka övertyga bloggens läsare om att dessa regimer egentligen är hyvens prickar som förtjänar allt stöd. Försök inte blanda bort korten.

  6. 6 Högersosse juli 6, 2010 kl. 22:06

    Patrik: ”Vilket för oss tillbaka till Mona Sahlins vänner. Inser människan inte vad det är för en diktaturens kreatur hon delar hage med? De partikamrater i tredje världen som Ohly sponsrar skulle utan att blinka låta fängsla eller avrätta de av Sahlins partikamrater i motsvarande länder som vågade ta sig ton. Ja, faktiskt är det precis vad man gjort i land efter land där kommunisterna tagit makten.”

    Så sant som det var sagt. Det är för bedrövligt att socialdemokraterna satt sig i knät på Ohlys kommunister. Den enda som har något att vinna på samarbetet är ju Ohly själv. Han är en belastning både för S och MP. Peter Eriksson står ju inte ut med honom och har kallat vänsterpartiet för ”mossigt” och ”reaktionärt”. Med tanke på hur hårt SD (med rätta) granskas av media och politisk opposition är det ju högst inkonsekvent att kommunisterna i V kan få fortsätta som om ingen mur hade fallit. Bedrövligt är vad det är. Och än bedrövligare att socialdemokraterna brutit en hederlig tradition om att hålla rent vänsterut. Blankrösten hägrar…

  7. 7 Patrik Magnusson juli 6, 2010 kl. 23:17

    Tomas Johansson:

    Det vore nog klokt att inte dra allt för förhastade slutsatser om vad skribenterna på denna blogg stödjer och inte stödjer. Sist jag kollade hade vi bland skribenterna exakt noll anhängare av kungligt envälde, och även om jag inte avser ta ansvar för vad våra läsare skriver i sina kommentarer kan jag inte påminna mig ens där att jag läst någon som förordar något så hopplöst förlegat och galet.

    Däremot är vi många som är anhängare till monarkin i den konstitutionella form vi haft i Sverige de senaste 200 åren. Det är vi för att vi ser den konstitutionella monarkin som en komponent i ett mera decentraliserat politiskt system, som en enande politiskt neutral symbol för nationen, och som en länk till vår historia och våra traditioner.

    Att man värnar och vårdar historia och traditioner är inte detsamma som att man ställer sig positiv till allt som detta innehåller, bara att man erkänner det som en ofrånkomlig länk till våra gemensamma rötter. Med våra tiders mått mätt innehåller givetvis din brutala beskrivning av vår svenska historia i allmänhet, och vår norrländska i synnerhet, ett korn av sanning. För att förstå historiska skeenden måste man dock även försöka sätta in dessa in sin kontext, tolka dem i ljuset av sin tid.

    Ser man det så, så var kungligt envälde normalfallet. Europas folk tyngdes under tunga pålagor och den som opponerade sig visades ingen misskund. Snarast var det så att Sverige utgjorde ett positivt undantag i så motto att vår allmoge hade en betydligt förmånligare ställning än de flesta, och definitivt jämfört med grannländer som Danmark och Ryssland. Det gör inte det svenska enväldet mer rätt ur vår tids perspektiv, men det blir mera begripligt varför det sannolikt inte hade kunnat bli så radikalt annorlunda givet de förutsättningar som fanns.

    Men detta är som sagt historia. Den verklighet vi nu har att förhålla oss till är den socialistiska ordning som sossarna under 80 års tid byggt upp i landet. Denna behöver monteras ned och ersättas av en friare ordning. Däremot kommer jag aldrig att vilja gå så långt som anarkisterna, eller ens nyliberalerna, i att montera ned statsapparaten. Den behövs trots allt för vissa ändamål. En stabil samhällsutveckling kräver också att man aktar sig för radikala omstöpningar av den befintliga ordningen, och avvisar ytterlighetslösningar, såsom den auktoritära staten, eller det statslösa samhället. Saker och ting måste få ta lite tid. Tyvärr.

  8. 8 Patrik Magnusson juli 6, 2010 kl. 23:24

    Högersosse:

    Det vore ju tjänstefel av mig att inte rekommendera en röst på alliansen istället för en blankröst, men där måste du ju göra vad som känns rätt för dig.

    Av ren nyfikenhet måste jag dock fråga hur du ser på nya moderaterna? Från min position ute på den politiska högerflanken har jag upplevt vad Reinfeldt, Borg & Co sysslat med som en kraftig vänstergir. Ser det så ut från ditt håll också, eller upplever du det som att inte mycket har förändrats?

    Vad hos moderaterna upplever du idag som ett hinder för att du som högersosse skulle kunna lägga din röst på dem? För mig känns moderaterna numera som just högersossar.

  9. 9 Patrik Magnusson juli 7, 2010 kl. 11:09

    Tomas Johansson:

    Jag märker att du har mycket att säga i en fråga som uppenbart engagerar dig djupt. Jag kan varmt rekommendera dig att skaffa en egen blogg, om du inte redan har en, där du får möjlighet att fritt föra fram ditt budskap, och ta upp de ämnen du känner är viktiga och aktuella.

    T&F är inget fritt forum för alla att uttrycka åsikter om allting, utan vi vill att kommentarerna skall ha en tydlig koppling till aktuell artikel. Därför tänker jag inte ytterligare kommentera det du skrivit annat än i en liten detalj som jag tycker bör klarläggas.

    Den konservatism som du beskriver kopplat till LO och SAP skulle jag vilja betrakta som strukturkonservatism, det krampaktiga försvarandet av det bestående oavsett dess innehåll. Detta har tämligen lite med den konservativa ideologin att göra.

  10. 10 Allianspartisten juli 8, 2010 kl. 21:52

    ”Att Bildt i sin privata verksamhet visat dåligt omdöme i fallet Sudan, är dock inte detsamma som att hans parti av ideologiska skäl skulle sympatisera med eller stödja mördarna i Khartoum, på det sätt (v) gör med mördarna i Havanna och Hanoi.”

    Bildt satt i Lundin Oils styrelse och om han visat dåligt omdöme här eller inte vet vi inte. Om han medverkat i något som skulle vara brottsligt är än mer osäkert. Åklagaren har, i samband med den utredning som påbörjats, explict gått ut och meddelat att utredningen på detta stadium inte är relaterad till någon person.

    Min åsikt är därför att man ska vara mycket återhållsam med kommentarer om detta ämne då de lätt blir rent spekulativa. Något som de rödgröna kamraterna i sin desperation (…och avundsjuka att man aldrig haft en utrikesminister med det internationella inflytande som Bildt har) tillgriper. Senast idag insinuerade kamraten Sahlin kring detta ämne vilket visar på ett mycket dåligt omdöme. Detta sistnämnda befäster bara min bild av kamraten Sahlin som en omdömeslös politker som definitivt inte är kompetent att inneha statsministerposten.

    Låt oss inte falla in i de rödgröna kamraternas spekulationer utan lått oss istället värna om en av rättsäkerhetens absolut viktigaste grundsatser att var och en är oskyldig tills motsatsen bevisats.

  11. 11 Patrik Magnusson juli 8, 2010 kl. 22:36

    Allianspartisten:

    Du har helt rätt i att det vore oklokt och oseriöst att ge sig in i spekulationer om huruvida Lundins styrelse gjort sig skyldiga till något olagligt. Något sådant har jag heller inte gjort.

    Däremot tycker jag inte att det är meningsfullt att försöka ifrågasätta att Bildt, som jag annars förknippar med synnerligen gott omdöme, i detta fall hoppade i galen tunna.

    För mig är det ingen större sak. Ingen är perfekt. Alla gör vi misstag, även högermän. Det är bättre att lära av dem och gå vidare än att förtiga och förneka dem.

    Skillnaden mot när vänsterfolk gör misstag är att för vår del handlar det undantag, olycksfall i arbetet, för dem handlar det om en regel, en naturlig följd av en sjuk ideologi. När Ohly hyllar Venezuela är inte det ett misstag. Det är vad hans kommunistiska hjärta innerst inne känner är rätt.

    Med detta tycker jag vi lämnar stickspåret Bildt, vilket ju från början var ett försök att lägga ut dimridåer kring (v):s unkna internationella kontakter.

  12. 12 Dag Elfström juli 9, 2010 kl. 0:28

    Vi har tagit beslutet att blockera en person. Där av ”hål” i diskussionen ovan.

    REDAX

  13. 13 Allianspartisten juli 9, 2010 kl. 7:35

    Patrik,
    ”Med detta tycker jag vi lämnar stickspåret Bildt, vilket ju från början var ett försök att lägga ut dimridåer kring (v):s unkna internationella kontakter.”

    Visst kan vi lämna detta stickspår även om jag väl inte helt delar din syn om ”hoppet i galen tunna”.

    ”När Ohly hyllar Venezuela är inte det ett misstag. Det är vad hans kommunistiska hjärta innerst inne känner är rätt.”

    Detta är givetvis det centrala. Kamraten Ohly och hans partikamrater är tvättäkta kommunister. De utgör de, över tiden, ungefär 5 procent av vår befolkning allt sedan 1917 helhjärtat stött kommunismen och jublat över personer som Lenin, Stalin, Mao, Pol Pot, Honecker och allt vad nu de kommunistiska förtryckarna hetat. När man tagit avstånd från nämnda förtryckare har det alltid varit en ”omvändelse under galgen” som skett i mycket sena skeden. T.ex. tog det svenska kommunistpartiet avstånd från Stalin först efter denne massmördares död och först då det sovjetiska kommunistpartiet gjort detsamma.

    För kamraten Ohly själv krävdes det två, för kommunisterna fullständigt förnedrande, avsnitt av tv-programmet Uppdrag granskning innan kamraten under diverse dimnridåer meddelade att han inte längre ville kalla sig kommunist. Ett ställningstagande som har noll och intet i trovärdighet då kamraten allt som oftast fortsätter att referera till partiets historia och årtalet 1917.

    Att kamraten Ohly och hans djupt odemokratiska parti i detta perspektiv stödjer suspekta regimer, som den i Venezuela, och kommunistiska terroristorganisationer, som den på Filippinerna, är fullständigt logiskt. För kommunismen är tvång (…som i Venezuela) och våld (…som på Filippinerna) helt naturliga verktyg i kampen att komma till makten och upprätta sitt odemokratiska envåldsstyre.

    Det som är beklämmande i vårt land är egentligen inte kamraten Ohlys djupt kommunisktiska böjelser (…det ligger i demokratins natur att även låta ”dårar” komma till tals) utan att kamraten Sahlin med kamraterna Eriksson och Wetterstrand tagit denne tvättäkta kommunistiske kamraten ”till sina hjärtan” och också förklarat sig villig att ingå i regering med nämnde odemokratiske mörkerman.

  14. 14 Högersosse juli 9, 2010 kl. 20:44

    @Patrik Magnusson,

    För att börja med din sista fråga: ”Vad hos moderaterna upplever du idag som ett hinder för att du som högersosse skulle kunna lägga din röst på dem? För mig känns moderaterna numera som just högersossar.”

    Det största hindret skulle i så fall vara synen på socialförsäkringar. De hade behövt plocka bort bortre tidsgränser i sjukförsäkringen samt höja taket till A-kassan till 80% för fler grupper och se över sänkningen till 65% efter ett visst antal hundra dagar. Visst var det fel att unga människor sjukpensionerades i alltför hög utsträckning tidigare. Det ska vi inte tillbaka till. Men de hårda reglerna när det gäller arbetslösa och sjukskrivna riskerar att på sikt skapa en obehaglig människosyn, där dessa människor ses som en belastning, ”fuskare” och ”parasiter”. En generell ändring i attityden till medborgarna vore önskvärt. Istället för att vara så rädd för fuskare borde man se till den övervägande del av arbetslösa som faktiskt inget hellre vill än att gå tillbaka till ett arbete.

    Så till din fråga om hur jag ser på nya moderaterna. Jag såg deras förändring inför valet 2006 som tydlig triangulering. Man kapade socialdemokraternas retorik medan man under ytan förde högerpolitik, t ex när det gällde förändring av ovan nämnda socialförsäkringssystem. Jag tyckte det var uppenbart att man gjorde om sig till en förvrängd spegelversion av socialdemokraterna, eftersom man primärt bara var intresserade av att bryta socialdemokraternas maktinnehav. Det förvånade mig därför att så många människor gick på detta och att även vissa LO-medlemmar och sossar röstade på Alliansen.

    Den senaste tiden har jag dock nyanserat min bild av nya moderaterna något och blivit mer kluven till deras makeover. Jag tror faktiskt att Reinfeldt & Co tror på denna politik – och då inte bara som ett medel att behålla makten. Så till viss del kan jag ge dig rätt i analysen. Men där jag hade sett att de var mer ”socialdemokratiska”, dvs. i ekonomiska frågor är de det definitivt inte, och i de frågor jag som högersosse gärna hade sett att de var mer tydligt borgerliga i, t ex försvaret, är de det inte. Dock stöder jag givetivs Moderaternas inställning till LAS. Den är i mina ögon helt förnuftig och korrekt – skapar trygghet och stabilitet, vilket ju också är det Reinfeldt säger att han och nya moderaterna står för.

    Som högersosse står jag dock närmre Folkpartiet än Moderaterna. Jag delar FP:s syn i många frågor, t ex: skolpolitiken, integrationspolitiken, rättspolitiken, utrikespolitiken och inte minst försvarspolitiken. När jag lyssnade på Jan Björklund i P1s ”Människor och tro” och hörde honom försvara skolavslutningar i kyrkan samt stöd för demokratiska värderingar i kampen mot islamistisk totalitarism ökade min sympati för FP än mer. I dessa frågor är ju FP långt mer tydliga än M.

    Det förvånar mig att inget av de borgerliga partierna har lyft fram lag och ordning samt integration som valfrågor. Som det är nu lämnar man ju fältet helt öppet för SD att nå stora valframgångar och därmed krångla till valresultatet i september. Hade något av de borgerliga partierna (eller för den delen Socialdemokraterna) lagt fram dessa frågor hade man ju snart marginaliserat SD i debatten. Det hade varit lättare för folk att stödja ett brett och etablerat borgerligt parti än ett litet nationalistiskt och dessutom långt mindre socialt stigmatiserande. Socialdemokraterna i Danmark under Helle Thorning-Schmidts ledarskap tycks ha förstått detta.

    Som det är nu lutar jag åt att rösta blankt i valet till Riksdagen. Jag kan inte stödja Alliansens politik p g a deras syn på sjukskrivna och arbetslösa. Det finns heller inget som tydligt säger att de skulle förvalta försvarsfrågan bättre än vad de gjort under den senaste mandatperioden, även om FP gjort bra utspel i denna fråga. Att de rödgröna med kommunisterna i spetsen vill att USA ska dra sig tillbaka från alla sina utländska baser är så bedrövligt löjligt och farligt att jag får väldigt, väldigt svårt att förmå mig att lägga en röst på dem. Som tur var lär väl knappast världens enda stormakt lyssna på dem.

    Däremot kommer jag förmodligen att rösta på FP i lokalvalen. Jag ska hursomhelst definitivt försöka rösta bort Ilmar Reepalu. Jag bor i Malmö och här har vi ju minst sagt problem med skyhög kriminalitet där skottlossning på öppen gata, gängkriminalitet och muslimsk antisemitism nu har blivit vardagsmat. Där tror jag som blåsosse/högersosse att en borgerlig röst skulle kunna få välgörande effekter på staden.

  15. 15 Patrik Magnusson juli 9, 2010 kl. 23:26

    Högersosse:

    Tack för ditt svar. Det är alltid intressant att höra hur människor resonerar som har en delvis annorlunda uppfattning än en själv.

    Jag håller med om att det har saknats en tydlig uppslutning kring borgerliga värden på områden som försvar, brottsbekämpning och integration. Liksom du konstaterar jag till min förvåning att Fp där är tydligast. Förhoppningsvis ser vi nu en tendens till omsvängning i den så viktiga försvarspolitiken. Nu är alla allianspartier ense om smärre förbättringar.

    Jag noterar med intresse att alliansen kanhända gjort en felaktig prioritering när man övergav sin traditionella hållning i de ”icke-ekonomiska” frågorna. Kanske är det så att det finns fler högersossar än du som kanske hade kunnat överse med lite mer marknadsinriktad ekonomisk politik, bara man fick ett starkt försvar och en kraftfull brottsbekämpning på köpet.

    Kort sagt, konservatism kanske inte är så dum idé för borgerligheten, trots allt.🙂

  16. 16 Högersosse juli 10, 2010 kl. 10:33

    @Patrik Magnusson

    En röst på Moderaterna sitter ganska långt inne, där ligger som sagt FP närmare till hands för min del. Men visst, jag tror att du kan ha rätt när du säger att en del högersossar kunnat lockats över till borgerligheten om man starkare hade betonat starkt försvar och brottsbekämpning. Vet inte hur manstarka vi högerossar är, men en del hade det nog gjort.

    Och nej, inte heller jag tror att konservatism är någon dum idé för borgerligheten. Som högersosse ligger denna närmre mig rent ideologiskt än liberalismen i både dess vänster- och högertappningar.

    Däremot är jag helt ointresserad av det KDs Anders Wijkman kallat ”underlivskonservatism”, dvs. där fokus ligger på människors sexualitet och fortplantning. Jag tror att de flesta högersossar precis som jag har en kulturkonservativ ådra – men det rör sig om en kulturkonservatism på ett bredare plan, där man vill värna klassiskt humanistiska-västerländska (och svenska) värderingar och traditioner, snarare än konservatism i livsstilsfrågor.

  17. 17 Patrik Magnusson juli 10, 2010 kl. 13:58

    Högersosse:

    Liksom du så har jag inget större intresse att låta politiker fördjupa sig i livsstilsfrågor, och jag tror att t.ex. KD som parti skulle kunna vinna många nya röster om man kunde tvätta bort sin moraliststämpel i detta avseende.

    Det skulle onekligen vara intressant att veta hur många väljare som är högersossar respektive borgerligt konservativa. Jag tycker det verkar som dessa båda grupper borde ha hyfsat lätt att finna varandra.

    För egen del skulle jag känna mig mycker mer bekväm med att kompromissa bort en del av mina marknadsekonomiska ideal med högersossar för att få en ansvarsfull försvarspolitik, än att kompromissa bort försvarspolitiken med liberalerna för att få en ekonomisk högerpolitik.

  18. 18 Högersosse juli 10, 2010 kl. 15:00

    @Patrik Magnusson

    Det du säger i det sista stycket låter intressant. De är ju också hoppfullt och det finns en vilja till kompromiss både bland oss högersossar och bland er borgerliga, eftersom det skulle kunna skapa intressanta synteser. Jag hade t ex gärna sett en S-FP-MP-regering (dock ej med Sahlin som ledare för S). Som du skriver är försvaret nog en sådan fråga man skulle kunna enas om över blockgränsen, men också brottsbekämpning och eventuellt integration.

    Jag tycker at blockpolitiken skapar ett tristare politiskt landskap. De mindre borgerliga partierna förlorar ju också sin profil i en moderatdominerad allians. Jag tycker att det vore ärligare mot väljarna om de borgerliga bestämde sig och antingen slog samman samtliga eller merparten av de borgerliga partierna eller återgick till att vara fyra separata profiler. Att man nu ingår i en allians tycks ju enbart bero på taktiska skäl, dvs. att man till varje pris vill ha makten. Fair enough, men då ska man inte ”lura” väljarna att vart och ett av partierna har någon speciell profil.

    Ta KD – vad är de idag? Ett slätstruket allmänborgerligt parti bland flera andra? Ett genuint kristdemokratiskt parti i den politiska mitten? Ett konservativt högerparti? Man skulle kunna svara ja och nej på dessa frågor omvartannat. Ingen tycks veta, allra minst de själva.

    Om sossarna lyckas förnya sig och även bli mer pragmatiska kanske det på sikt skulle kunna finnas utrymme för samarbete över blockgränserna, exempelvis med FP i frågor som rör rättspolitik, skolpolitik, försvar och integration.

    Skulle SD ta sig in i Riksdagen finns det åtminstone en positiv sak med det – det skulle tvinga socialdemokrater och borgare att börja tala högt om den havererade integrationspolitiken och föra fram en politik som handlade om värderingar och inte bara kronor och ören.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,287 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar