Räcker inte sju nekanden för att vara en dementi?

Ljuger Aftonbladet för svenska folket? Den frågan är nu omöjlig att ducka efter att Sven-Otto Littorin svarat på frågor om Aftonbladets anklagelser i DN (lär mer här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här) . Enligt Aftonbladet skulle Sven-Otto Littorin aldrig dementerat anklagelserna mot honom när han ställdes inför uppgifterna. De hävdar att om han så gjort hade de inte gått ut med uppgifterna.

Men enligt Sven-Otto Littorin förnekade han påståendena. Både själv på flygplatsen och den 6 juli (samma dag som Aftonbladet konfrontera honom) via sin pressekreterare och statsministerns presschef. Tittar man på filmen som Aftonbladet släppt där de konfronterar Sven-Otto Littorin nekar han (enligt min räkning) minst sju gånger till de påstådda anklagelserna. Därefter säger han sig inte ha några fler kommenterar och ber med sitt kroppsspråk journalisten dra åt helvete.

Inget av detta har Aftonbladet rapporterat. Tvärtom rapporterar de istället att Littorins pressekreterare skulle ha efterfrågat vilka bevis Aftonbladet har (vilket hon sannolikt också gjorde samtidigt som hon dementerade Aftonbladets uppgifter). Men utan uppgiften att hon förnekade anklagelsen i samband med att hon efterfrågade vilka bevis Aftonbladet ansåg sig ha framstår hennes agerande som avslöjande misstänksamt. Den enda anledning till att efterfråga bevis utan att förneka det inträffade är för att man ska kunna bedöma om bevisen är starka nog för att vara värda att förneka.

Detta är inte någon lite struntsak i sammanhanget. Jag har inte följt detta ärende i detalj men det som tidigare fick mig att tro att Sven-Otto var skyldig var just att han (enligt Aftonbladet) vägrade dementera innan han fick se bevisen. Nu har med all tydlighet framkommit att så inte var fallet. Anklagelsen dementerades under samma dag vid 3 separata tillfällen. Aftonbladet erbjöds till och med en skriftlig dementi ifrån Littorin!

Frågan som nu måste ställas till Aftonbladet är hur många fler gånger Littorin skulle vara tvungen att dementera innan Aftonbladet accepterar hans svar? Var de på det oklara om Littorins hållning efter situationen på flyplatsen fanns det inget skäl till oklarhet efter att dementin återupprepats av två presstjänstemän och därtill erbjudits skriftligen. Varför ljuger Aftonbladet om att Sven-Otto inte skulle ha dementerat deras anklagelse?

Per Lagerqvist

56 Responses to “Räcker inte sju nekanden för att vara en dementi?”


  1. 1 Magnus A juli 14, 2010 kl. 16:59

    När Lena Mellin först sa att de publicerade för att Littorin inte nekat blev jag bestört, eftersom jag hörde nekanden flera gånger i filmklippet Aftonbladet själva släppte.

    Mellins påstående att Littorin inte dementerat som grund för publiceringen visar att AB saknat det som krävs för publicering enligt publicistiska regler.

    Vore bra om detta slutar med att Mellin döms för brott. Allt annat vore nästan skandal.

  2. 2 Johan Olofsson juli 14, 2010 kl. 17:32

    Det skulle verkligen vara intressant att få se svensk förtalslagstiftning prövad.

    Och om den inte hjälper, så kanske det är dags att utreda lagändringar.

    Aftonbladet är en vinsthungrig skvallerblaska. Man ska inte förvänta sig alltför mycket av självdisciplin därifrån. Då har vi som medborgare inga andra sätt att skydda oss från förtal, smutskastning och annan ohederlig journalistik än genom lagstiftningen.

  3. 3 Pappan juli 14, 2010 kl. 17:55

    Lena Mellin, alias ”Anna, 30”, är en av de få människor som förtjänar sin egen behandling, plus någon form av frihetsberövande straff. Detta även om det skulle visa sig att SOL anlitat en sexarbetares tjänster.

    Existerar mot all vett och sans denna ”Anna, 30” i sinnevärlden så är det hög tid att ompröva den omoraliska sexköpslagen.

    Pappan

  4. 4 Patrik Magnusson juli 14, 2010 kl. 18:06

    Inget skulle glädja mig mer än att se AB fälld för förtal. Detta kommer dock aldrig att ske. Jag tvivlar på att Littorin orkar gå genom en process mot dem med allt vad det innebär, och även om han gjorde det så är det nog i princip omöjligt att bevisa att AB ljuger.

    Jag är nog också inne på att man behöver se över lagstiftningen för att skydda medborgarna mot media. Det är ju inte bara maktens män och kvinnor som hängs ut. Jag tänker till exempel på vanliga människor vars anhöriga på något sätt råkat illa ut. Jag minns fortfarande med bedrövelse hur journalister tryckte mikrofoner upp i ansiktet på oroliga och sörjande anhöriga till passagerarna på den förlista Estonia.

  5. 5 Per Lagerqvist juli 14, 2010 kl. 18:13

    Magnus A: Jag är så urförbannad på Aftonbladet för deras sätt att agera. Detta går emot all vett och sans. Ta bara det faktum att de i sin pappersupplaga klippte bort hela första delen av flygplatsintervjun med Littorin.

    Han säger först ”Jag har ingen kommentar”. Därefter ”nej”, ”nej”, ”nej”, ”nej”, ”nej”, ”nej” och ”ne-ej”. Följt av ”Jag har absolut ingen kommentar” och ”Sådana saker kommentarer jag inte”. Därefter går han iväg.

    (Allt detta framgår av videoklippet de nu släppt och som jag måste säga är sur på mig själv för att väntat tills idag med att se. Jag utgick helt enkelt ifrån att Aftonbladet inte ljög mig rakt upp i ansiktet.)

    Men enligt Aftonbladet så skulle Littorin bara svarat ”– Sådana frågor kommenterar jag inte alls” Följt av ”– Inga kommentarer” och ”– (tyst)”.

    De har alltså medvetet valt att vilseleda läsarna genom att utelämna halva intervjun/sanningen. Därtill den mest väsentliga, nämligen den där han dementerar! Det är en skandal. Aftonbladet måste backa på denna punkt och be läsarna och Littorin om ursäkt.

    Det är inte heller så att Aftonbladet respektfullt och lugnt bett Littorin svara på deras anklagelse (som de hävdat!), utan de hoppade helt enkelt på honom på flygplatsen med mikrofon och kamera och krävde att få svar.

    Förtroenden för Aftonbladets ledning är förbrukat.

  6. 6 Pappan juli 14, 2010 kl. 18:25

    Men allvarligt: Hur stoppar man dessa tabloider? Tryckfrihetsförordningen http://sv.wikipedia.org/wiki/Tryckfrihetsf%C3%B6rordningen må vara behjärtansvärd men vi har ju skapat ett monster. Behöver vi ett nytt gustavianskt envälde?

    Pappan

  7. 7 Johan Olofsson juli 14, 2010 kl. 18:29

    Jag är faktiskt mycket förvånad över att regeringspartierna verkar så oerhört defensiva i valrörelsen.

    Som jag ser det så har man nu ägnat fyra år åt att bevisa att en borgerlig regering inte behöver vara mindre regeringsduglig än en socialdemokratisk. Det behövdes nog, tyvärr.

    Men sedan då?

    Vad VILL partierna egentligen uppnå, mera än bevisa att de är lika goda socialdemokrater som socialdemokraterna själva?

    Två områden där den allmänna opinionen verkar ligga klart till ”höger” om riksdagen är frågor om massmedias förljugenhet och om hur brott mot hem och familj värderas i rikets domstolar.

    De som tilltalades av folkpartiet i 2006 års val eftersom det partiet _antydde_ en måttlig ambition att förskjuta ansvaret från myndigheter till individer för invandrares anpassning till det svenska samhället, de måste vara besvikna inför det kommande riksdagsvalet. Det finns tre borgerliga partier som hade kunnat ta upp den fallna manteln, men istället lämnar man fältet fritt för Sverigedemokraterna.

  8. 8 Johan Olofsson juli 14, 2010 kl. 18:33

    [ tryckte på sänd för tidigt ]

    …En annan sådan där fallen mantel är Moderaternas. Moderata samlingspartiet har tidigare alltid varit ett säkert val för den som är upprörd över lagarnas och domstolarnas flathet.

    Men nu verkar den än mer cementerade blockpolitiken ha lett till att kompromisserna mellan de borgerliga partierna görs FÖRE valrörelsen istället för efter valet.

    Väljarnas inflytande blir därmed minimalt.

    Det är knappast bra för det politiska systemets legitimitet.

  9. 9 Johan Olofsson juli 14, 2010 kl. 18:43

    Pappan:
    ”Behöver vi ett nytt gustavianskt envälde?”

    Svar: Nej!
    Inte för att komma tillrätta med tabloidpressen i varje fall.

    Vid Gustav III:s oblodiga statskupp var tryckfrihetsförordningen 6 år gammal, och hade inte fått patina-legitimitet. Man måste också komma ihåg att bakgrunden till tryckfrihetsförordningen i mångt och mycket var densamma som till stödet för Gustav III.

    Det är fullt möjligt att inom ramen för tryckfrihetsförordningen, vilken vi har många skäl att försöka hålla fast vid, ställa krav på massmedia om att bilder, rubriker, ingresser och övriga redaktionella texter ska vara möjliga att styrka – även med bibehållet källskydd – och inte vilseledande utformade.

  10. 10 Pappan juli 14, 2010 kl. 18:55

    Hur kommer det sig då att detta inte sedan länge är gjort?

    GIII hade ett problem och löste det.

    Pappan

  11. 11 Pappan juli 14, 2010 kl. 18:57

    Och till Johan Olofsson: Hade FP och KD axlat sina respektive ok så hade SD inte behövts. Men det kommer inte att ske. Fråga Rojas (om ni hittar honom i Spanien).

    Pappan

  12. 12 Visionären juli 14, 2010 kl. 20:29

    Ser att många här önskar att Littorin ska driva förtalsrättegång. Vilken tur då att Reinfeldt behöll sitt lugn och inte gick i AB:s fälla att vara den som var först ut på plan med att offentliggöra anklagelseakten. I så fall hade det inte varit AB som gjort sig skyldig till spridning av uppgifterna, utan Reinfeldt. Alla de som nu skriker om den dåliga hanteringen från Reinfeldts sida tycks alltså vara mycket besvikna över att det är AB, och icke Reinfeldt, som gjort sig skyldig till förtalsbrott.

    V

  13. 13 Allianspartisten juli 14, 2010 kl. 20:35

    Egentligen borde någon form av insamling startas för att få till en stämning mot Aftonbladet. Det visar sig nu att Aftonbladet kommer med uppgifter som framstår som allt mer ogrundande samtidigt som den drabbade inte har någon möjlighet att bli frikänd från det påstådda brottet då under alla omständigheter är preskriberat.

    Efter att under eftermiddagen ha hört den tillförordnade chefredaktören Lena Melin slingra sig i radio och i ena andetaget säga att hon tilltror den mystiska personen ”Anna” och i nästa andetag, på reporterns direkta fråga, inte uttryckligen vilja belägga Littorin med lögn, framstår det hela som ett fruktansvärt klavertramp från Aftonbladets sida.

    Pressad på bevisläget tvingas t.f. chefsredaktören att medge att man inte har några ”riktiga bevis” (…som underförstått inte skulle hålla i domstol) utan endast vissa uppgifter på ”Annas” dator. Såsom någorlunda insatt i datasäkerhetsfrågor tror jag man med fog kan hävda att vilken normalbegåvad hacker som helst skulle kunna prestera de ”bevis” som t.f. chefredaktören hänvisar till. Aftonbladets ”bevis” har därför sannolikt ”noll och intet” värde.

    Aftonbladet har här uppenbarligen begått ett övergrepp som saknar motstycke i svensk presshistoria. Först ”anfaller” man Littorin då han återvänder från en förhandling i en uppslitande vårdandstvist. Sedan vägrar man att lyssna på Littorins dementier för att slutligen veckla in sig i resonemang att om bara Littorin ställt upp i en intervju så skulle ingen publicering av uppgifterna ha skett. Aftonbladets t.f. chefredaktör, Lena Melin, har med detta resonemang visat att hon tror att läsarna är en samling dårar utan någon som helst förmåga att dra egna slutsatser.

    Det framstår allt mer som att det i slutändan kommer att bli Aftonbladet som får stå där med skammen. En annan som bör skämmas ögonen ur sig är kamraten Sahlin som försökt dra billiga politiska poäng på denna sorgliga historia. Detta visar än en gång hur olämplig kamraten är för statsministerposten.

    Det minsta som kan begäras är en uppriktig ursäkt från Aftonbladet.

  14. 14 Bengt Svensson juli 14, 2010 kl. 21:03

    Och hur många sexköp förnekas med 7 nej?

    Littorin hade ett inbokat möte med Aftonbladet, där fanns alla möjligheter till dementi om han hade velat. I stället ordnades en presskonferens där han ljög om skälen till avhoppet.

  15. 15 Populisten juli 14, 2010 kl. 21:10

    Alliansens trumfkort förra valet var arbetslinjen men strax innan detta val tvingas den ansvariga fackministern bort av obevisade påståenden i en socialdemokratisk tidning. Hade detta hänt i Afrika eller Latinamerika så hade svenska medier sett ett mycket tydligt samband…

    Jag har hittills tyckt mycket bra om Melin, men nu har hon fullständigt gjort bort sig.

  16. 16 Populisten juli 14, 2010 kl. 21:13

    Bengt Svensson: Tack för att du så tydligt visar att anklagelser av denna typ är helt omöjliga rentvå sig från. Det finns alltid gott om dumskallar som inte klarar av att se mäniskor som oskyldiga tills motsatsen är bevisad.

  17. 17 Patrik Magnusson juli 14, 2010 kl. 22:12

    Bengt Svensson:

    Så dementier gäller bara om de levereras på den tid, plats och form som Aftonbladet dikterar?

    Är denna ordning i så fall endast till för att markera medias absoluta övermakt, eller har det att göra med att murvlarna på Aftonbladet är oförmögna att begripa komplicerade ord som ”nej” om de uttalas muntligt på svenska språket.

    Herregud, AB har ju själv låtit publicera videon av sitt påhopp på Littorin. Efter detta går det helt enkelt inte hävda att han aldrig dementerat uppgifterna.

    Ju mera som kommer ut om den här soppan, desto större skugga faller över AB:s agerande.

  18. 18 Bengt Svensson juli 14, 2010 kl. 22:48

    Vad du förespråkar är alltså

    att Aftonbladet inte skulle publicerat det egentliga skälet till avhoppet, utan låtit folk leva i tron att det var medias uppvaktning av Littorins barn som var skälet till att vi blev av med arbetsmarknadsminister utbildad på Lurifax University i USA.

    eller

    att Aftonbladet inte skulle ställt några frågor alls, eftersom en anklagelse från en f.d hora inte får framföras till en minister av Guds nåde.

    Ledsen, men i brist på förvaltningsdomstol så är tredje statsmakten det enda skydd mot ohederliga politiker vi har. Journalister är inga stålmän, eller snövita heller för den delen.

  19. 19 Peter juli 15, 2010 kl. 3:09

    Littorin förnekar inte anklagelserna om sexköp i videon. Han förnekar kännedom om en E-mailadress och namnet på den person som han ska ha köpt sex av. Men han gör det INNAN själva anklagelsen presenterats, vilket för med sig att han inte kan ha vetat E-maiadressens och namnets koppling till sexköp om han är oskyldig. Hans nekande till kännedom om adressen och namnet kan därför endast ses som en dementi av sexköpsanklagelsen om han är skyldig, ty endast då kan han ha vetat om kopplingen. Själva anklagelsen säger han klart och tydligt att han inte vill kommentera, och han gör det heller inte.

    Det här är synnerligen enkla slutsatser för den som har sett videon och som besitter en gnutta logisk tänkande. Det allvarligt att så många låtsas vara blinda, döva och dumma i huvudet.

  20. 20 Mikael juli 15, 2010 kl. 9:17

    Hur vet du detta Peter? Vad finns video utan ljudet bortklippt?

    Hur som helst känns det irrelevant efter Expressens avslöjande idag att de har Littorins dementi via sin pressekreterare på band.

  21. 21 Populisten juli 15, 2010 kl. 10:03

    Bengt Svensson,

    Förklara gärna varför en anklagelse från ”en f.d. hora” ska tillmätas större vikt en en dementi från ”en minister av guds nåde”.

    F.ö. har ärendet inte i förvaltningsdomstol att göra eftersom det inte på minsta sätt berör Littorins ämbetsutövning. Möjligen skulle man kunna tänka sig lagregler om statsråds moraliska oförvitlighet och i så fall kunna tänka sig en process i förvaltningsdomstol efter en fällande dom i ett brottsmål, men man kan nog anta att statsrådet i fråga skulle avgå frivilligt för att förekomma en sådan process. Mig veterligen finns dock ingen sådan lagregel.

  22. 22 Zeth juli 15, 2010 kl. 12:16

    Det viktiga i frågan är inte huruvida det handlar om ”en f.d. hora” vs ”en minister av guds nåde”. Snarare bör man fråga sig varför man skulle lita mindre på Littorin än på en anonym person utan bevis för sina påståenden som vi inte ens kan vara säkra på existerar, men som helt säkert fått sin historia lanserad vid ett passande tillfälle av AB för att skada regeringens och sagda ministers förtroende.

  23. 23 Peter juli 15, 2010 kl. 12:42

    @Mikael: Det jag skriver framgår av den något mindre censurerade version som Aftonbladet släppt. Och angående pressekreterarens dementi så fanns den redogjord för i Aftonbladets ursprungliga reportage, där dock brottets art ännu inte var avslöjat. Jag säger således igen så att alla ska fatta: Littorin förnekar inte sexbrott i videon. Han säger ”sådant här [anklagelser om sexbrott] kommenterar vi överhuvudtaget inte”, och då är det ju märkligt om något av det ha sa ens var avsett att tolkas som en dementi (vilket dessutom är omöjligt, ens med den mest välvilliga tolkning). Det funkar liksom inte att både neka och att låta bli att kommentera samtidigt. Om man nekar så kommenterar man.

    Vill man sedan försvara Littorin med att han senare nekade via ombud så kan man väl för all del göra det, men HAN NEKAR INTE TILL SEXKÖP I VIDEON. Vill någon hävda motsatsen så tycker jag att personen ska citera exakt vad Littorin sa när han påstås ha dementerat och exakt vilken frågan som nekandet ska anses vara ett svar på.

  24. 24 Peter juli 15, 2010 kl. 13:36

    På förekommen anledning: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7434805.ab

    Långt ner i reportaget står det klart och tydligt, på läsbar svenska, att pressekreteraren dementerade. Aftonbladet har alltså inte tyckt att nekande via ombud räcker, men de har heller inte undanhållit denna information.

    Det är förståeligt att så många i Littorinlägret önskar misskreditera Aftonbladet, men som framgår av detta inlägg och mina tidigare slarvar man därvidlag ofta med fakta.

  25. 25 Johan Olofsson juli 15, 2010 kl. 13:43

    Man kan ha åsikter om nutida pressetik oavsett om man tillhör något Littorinläger eller ej.

  26. 26 Peter juli 15, 2010 kl. 13:51

    @Johan Olofsson: Sant, men man måste ha ett relevant och sanningsenligt faktaunderlag i så fall.

  27. 27 Bengt Svensson juli 15, 2010 kl. 14:04

    Populisten:
    Förklara gärna varför en anklagelse från ”en f.d. hora” ska tillmätas större vikt en en dementi från ”en minister av guds nåde”.

    Det handlar ju om att en f.d horas uppgifter inte får tillmätas någon vikt alls. Det får inte ens ställas några frågor om det, för då räknas det som politiskt påhopp.
    Omvänt principen att en minister inte behöver nedlåta sig till att personligen uttala sig, särskilt inte till media, KU eller annan granskande funktion.

    Vi behöver verkligen förändra samhället, men inte mer åt det hållet.

  28. 28 Allianspartisten juli 15, 2010 kl. 14:59

    ”Förklara gärna varför en anklagelse från ”en f.d. hora” ska tillmätas större vikt en en dementi från ”en minister av guds nåde”.”

    Ett bra skäl är att den förstnämnda personen är helt anonym varför det är helt omöjligt för någon utomstående att göra någon som helst bedömning. Uppgifterna är alltså helt värdelösa och skulle sannolikt inte alls räcka vid ett rättsligt förfarande (…något som även Lena Melin i princip erkände i en radiointevju under onsdagen).

  29. 29 Patrik Magnusson juli 15, 2010 kl. 21:04

    Bengt Svensson:

    ”Vad du förespråkar är alltså

    att Aftonbladet inte skulle publicerat det egentliga skälet till avhoppet (…)

    eller

    att Aftonbladet inte skulle ställt några frågor alls, eftersom en anklagelse från en f.d hora inte får framföras till en minister av Guds nåde.”

    Nej, inget av ovanstående faktiskt. Jag förespråkar att tidningar som Aftonbladet skall ha rejält torrt på fötterna innan de ens överväger att trycka så allvarliga anklagelser som det nu handlar om.

    Det innebär i princip att man bör ha en fällande dom att stödja sig på om man vill hävda att en person gjort sig skyldig till brott, eller en upprättad polisanmälan som resulterat i en utredning om man vill göra gällande att någon är misstänkt för ett brott.

    Att en anonym person (vare sig det är en hora eller någon annan) utan någon hållbar bevisning påstår att någon begått ett brott borde för en seriös journalist vara helt otillräcklig grund för att komma med anklagelser. Det gäller inte bara om måltavlan är minister, utan bör rimligen gälla alla.

    Att det påstådda brottet skulle vara preskriberat vid det här laget om det hade ägt rum borde också vägas in. I och med detta finns det ingen chans att det kommer att prövas i domstol och den utpekade får en chans att frikännas.

    Att ett brott är preskriberat borde också vara en signal till media att ”bäst före datum” på nyheten gått ut. Om rättsväsendet ser det som lämpligt att dra ett streck över det inträffade och gå vidare, borde inte media vara sämre. Sedan kan man säkert diskutera om preskriptionstiden för vissa brott borde vara längre.

  30. 30 Populisten juli 15, 2010 kl. 22:45

    Patrik Magnusson:

    Jag håller med dig i princip, men man måste nog ändå tillåta publikationer med lite lägre beviskrav än fällande domar. T.ex. framstår det för mig som helt rimligt att skriva som flera tidningar gjort att skribenten är personligt helt övertygad att mannen i Falun mördat sin sambo men att det också sannolikt är helt korrekt att han frikänts.

    Kanske kan man formulera det så att media inte bör kräva samma beviskrav som för fällande dom i brottmål, ”bortom rimligt tvivel”, utan det lägre beviskrav som krävs för att tilldömas ansvar i ett civilmål.

    I Littorinfallet verkar vi dock vara långt från båda så vida inte Aftonbladet oväntat halar upp en hatt ur kaninen, eller vad det nu heter.

  31. 31 Patrik Magnusson juli 15, 2010 kl. 23:07

    ”Kanske kan man formulera det så att media inte bör kräva samma beviskrav som för fällande dom i brottmål, ”bortom rimligt tvivel”, utan det lägre beviskrav som krävs för att tilldömas ansvar i ett civilmål.”

    Jo, det kanske kan vara rimligt.

  32. 32 Max Hobstig juli 16, 2010 kl. 7:15

    När Socialdemokraterna är ute efter en moderat räcker det inte för moderaten att dementera ett påstående 7 gånger. Han måste dementera mera, inte 7 gånger utan 7 gånger 70 gånger plus 1🙂

    Samma matematiska sanning gäller naturligtvis omvänt, om det då varit moderaterna som var ute efter en sosse – som en palindrom ni vet. För ni kommer väl ihåg, ”Ni talar bra latin” eller ”Sirap i Paris”. Sådan är realpolitiken. Det är bara skit med allt🙂

  33. 33 Allianspartisten juli 16, 2010 kl. 11:00

    Enligt den tidigare pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius är det troligt att Aftonbladet skulle fällas i ett tryckfrihetsmål(http://www.dn.se/debatt/aftonbladet-loper-stor-risk-att-fallas-i-rattegang-1.1138539) då Aftonbladet medvetet inte tog hänsyn till en av Littorins pressekreterare utfärdat dementi. Det är mycket viktigt att ett tryckfrihetsmål kommer tillstånd. Så här får det inte gå till.

    Det intressanta är också på vems uppdrag Aftonbladet har verkat. Att nyheten är ”planterad” är ytterst sannolikt. Här är viktigt att utreda om kamraten Sahlins parti varit inblandat redan innan publiceringen eller om kamraten, som i detta avseende visat sina allra sämsta sidor, ”bara” tog tillfället i akt (se http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sahlin-en-medveten-morklaggning_4979971.svd).

    Den här historien blir allt mer solkig.

  34. 34 Peter juli 16, 2010 kl. 11:16

    Det är ju fan vad alla är korkade. Skulle Aftonbladet hållt inne med de verkliga skälen till Littorins avgång? Det är en aspekt som Pär-Arne Jigenius överhuvudtaget inte tar upp i sin artikel på DN. Har det överhuvudtaget ingen publicistisk relevans att ministern avgick under falska förespeglingar?

  35. 35 Allianspartisten juli 16, 2010 kl. 12:45

    Peter,
    ”Skulle Aftonbladet hållt inne med de verkliga skälen till Littorins avgång?”

    De verkliga skälet till Littorins avgång, som han också gjorde helt klart vid presskonferensen, var att bespara sin familj ett mediadrev. Lyssna på presskonferensen och du kommer att finna att detta är precis vad Littorin säger. Littorin insåg att Aftonbladets anklaglser skulle leda till ett mediadrev och, naivt eller inte, agerade Littorin på det sätt han anger i DN för att undvika en publicering med påföljande mediadrev och uppenbar risk för att mediadrevet, precis som tidigare, skulle utsätta även hans närmaste.

    Nu valde Aftonbladet ändå, trots pressekreterarens uttryckliga dementi, att publicera de obelagda uppgifterna. Märk här att t.f. chefredaktören själv sagt att man skulle avstått publiceringen om Littorin personligen besvarat frågor från Aftonbladet. Nu tror jag i och för sig att det sistnämnda är en efterkonstruktion från en t.f. chefredaktör som inser att hon ”trampat i klaveret” på allra grövsta sätt.

    Det Aftonbladet publicerat är fullständigt obelagda uppgifter som dessutom, på grund av det påstådda brottet är preskriperat, den utpekade på laglig väg inte kan fria sig från. Detta handlar om pressetik och respekt för en medmänniska. Det finns inget skäl i världen som motiverar detta handlande och Jigenius bedömning är mycket relevant.

  36. 36 Peter juli 16, 2010 kl. 14:48

    @Allianspartisten: Ja, du har sannerligen valt ett passande alias.

    För det första: eftersom Littorin nu erkänner att sexköpanklagelsen faktiskt var en anledning till avgången så borde ju t.o.m. du kunna erkänna att skälen som angavs vid avgången åtminstone var ofullständiga.

    Men alla som väljer att inte spela dumma förstår att det är rimligt att gå längre än så i kritiken mot Littorin. Bara dagen innan hade han sagt till Expressen att han såg fram emot en ny period som minister, och det verkar således inte som han i det läget hade några tankar på att avgå. Det här är ju mystiskt om det nu skulle vara så att sexköpsanklagelsen bara var droppen som fick bägaren att rinna över, vilket väl är det vi förväntas tro. Varför välja ett så dåligt tillfälle som Almedalsveckan? Nej, allt pekar på att sexköpsanklagelsen inte bara var en bidragande orsak, utan den huvudsakliga orsaken till avgången

    T.o.m. om vi låtsas tro på att faran i anklagelserna för Littorins del inte var den höga sanningshalten, utan den eventuella uppmärksamhet som skulle följa i media, är ju dessa farhågor något han skulle kunnat ha redogjort för på presskonferensen.

    Oavsett hur vi väljer att se på saken har Littorin mörkat.

    Angående dementier så har Aftonbladet hela tiden hävdat att det som skulle ha hindrat en publicering var en personlig dementi från Littorin. Någon sådan fick de inte, trots att de blev utlovade ett möte. Mötet blev aldrig av, och återigen är det uppenbart för alla som inte väljer att inte spela dumma att det här var ett sätt att vinna tid.

  37. 37 Patrik Magnusson juli 16, 2010 kl. 16:20

    ” Det är ju fan vad alla är korkade.”

    Mmm, bländande retorik, där😉

    ” Har det överhuvudtaget ingen publicistisk relevans att ministern avgick under falska förespeglingar?”

    För det första anser inte jag att Littorin lämnade under falska förespeglingar. Han sa att han gick för att han förföljdes av pressen, och det är ju uppenbart sant. För det andra hade rimligen aldrig situationen uppstått om inte AB på lösa grunder riktat så allvarliga anklagelser mot honom, och implicit eller explicit hotat att publicera dem.

    Jag inser att tanken aldrig slagit dig, men lek med tanken att Littorin faktiskt aldrig köpt sex, att anklagelsen är uppdiktad. Vilken chans har han haft att komma ur denna historia utan att få sitt namn dragen i smutsen?

    Nu lär vi aldrig få veta sanningen, men vad tror du AB hade gjort om Littorin infunnit sig på deras redaktion och levererat en kraftfull dementi? Hade de A: bett så mycket om ursäkt, och avstått från att publicera, eller B: Publicerat i alla fall, och slagit upp stort på mittuppslaget en bild på Littorin och rubriken ”Torsk-ministern slingrar sig”. Jag vet vad jag skulle satsa mina pengar på.

    Tyvärr funkar vårt samhälle så att man är oskyldig endast till dess att man är dömd i kvällspressen. Detta vet naturligtvis Littorin. Utan att veta exakt hur Littorin resonerat, så tror jag att hans mål allt sedan han blev påhoppad på Visby flygplats var att anklagelsen inte skulle offentliggöras. Oavsett om den är sann eller inte skulle han ha varit rökt, och hans anhöriga fått lida, när så skedde.

    Mot den bakgrunden blir hans beteende begripligt (om än uppenbart naivt). Genom att avgå hoppades han att slippa att anklagelsen blev offentlig. Hade han själv tagit upp anklagelsen som skäl för sin avgång hade han motverkat hela sitt syfte. Visst kan man hävda att detta är att ”mörka”, men för alla som inte är kvällstidningsjournalist eller någon annan blodtörstig livsform, borde det vara hyfsat lätt att sätta sig in i ministerns dilemma.

    Jag vet lika lite som Aftonbladet vad som är sant och inte i denna historia. En sak vet jag dock. Jag lever hellre i ett samhälle där en minister kommer undan med ett sexköp, än ett där en minister ställs vid skampålen för ett sexköp han är oskyldig till.

  38. 38 Peter juli 16, 2010 kl. 16:26

    ”Efter att i går förmiddag ännu en gång suttit i tingsrätten med en av dessa tvister så har jag fattat det här beslutet att jag inte kan låta detta fortgå i offentlighetens ljus.”

    Det Littorin ger sken av är att uppmärksamheten kring vårdnadstvisten (och inget annat) var skälet för avgången. Det här är orimligt eftersom det inte förekommit någon större medial uppmärksamhet kring den, i synnerhet inte på senare tid.

  39. 39 Allianspartisten juli 16, 2010 kl. 16:42

    Peter,
    ”Men alla som väljer att inte spela dumma…”

    Var god respektera att det finns andra som faktiskt vågar ha en annan åsikt och vågar göra andra bedömningar än dina utan att för den skull anklaga mig eller någon annan för att vara dum. Det här är verkligen ett lågvattenmärke i ditt debatterande som nog värst slår mot dig själv.

    Så till själva sakfrågan som för mig blir allt mer klar.

    ”…eftersom Littorin nu erkänner att sexköpanklagelsen faktiskt var en anledning till avgången så borde ju t.o.m. du kunna erkänna att skälen som angavs vid avgången åtminstone var ofullständiga.”

    Anlednigen till avgången var INTE sexköpsanklagelsen utan det mediadrev som anklagelsen, enligt Littorins bedömning, skulle ge upphov till. Littorin är vid presskonferensen mycket tydlig med att det är omsorgen om barnen som var huvudorsaken. Littorin ville alltså inte riskera att skrupelfria journalister ringde till hans tonårsbarn för att diskutera obelagda sexköpsanklagelser mot deras far. Även detta snabba händelseförloppet förklaras fullt ut av detta då Littorin inte kunde vara säker på när Aftonbladet skulle publicera sina obelagda anklagelser.

    Nu var kanske Littorin naiv då han trodde att en skrupelfri kvällstidning skulle avstå från publiceringen. Till saken hör också att Littorin, då Aftonbladet framförde sin obelagda anklagelse till honom, i princip kom direkt ifrån en förhandling i en uppslitande vårdnadstvist och därför, helt förståligt, kanske inte var helt i balans.

    ”Angående dementier så har Aftonbladet hela tiden hävdat att det som skulle ha hindrat en publicering var en personlig dementi från Littorin.”

    Här har Aftonbladet verkligen målat in sig i ett hörn. Å ena sidan hävdar Aftonbladet att man publicerar denna typ av anklagelser i kraft av att Littorin anses vara en offentlig person. Offentliga personer har ofta, så även Littorin, pressekreterare som framför uttalanden och annan information från sin uppdragsgivare. Pressekretrarens dementi var fullgod vilket också förre pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius, en person som är djupt insatt i problematik av detta slag, anser.

    Det är vidare dessbättre så att Aftonbladet vare sig är allmän åklagare eller har rätt att verka som domstol. Att i detta läge kräva en ”personlig dementi” från Littorin (…och inte nöja sig med pressekreterarens uttalande) är inget annat än utpressning som visar på tidningens obefintliga moral och låga pressetik.

    Som jag sagt tidigare anser jag Aftonbladets ”retroaktiva” löften om att man inte skulle ha publicerat som rena efterhandskonstruktioner.

  40. 40 Gustaf Ljunggren juli 16, 2010 kl. 16:45

    Lille, lille peter, vad du är patetisk. Kila iväg till kompisarna på Sveavägen 68 och gråt ut. Som du ser är jag inte lika feg som du och gömmer mig bakom ett alias.

  41. 41 Peter juli 16, 2010 kl. 16:50

    @Patrik Magnusson: Förföljdes av pressen? Det var ju sent påkommet efter en vårdnadstvist (och ett påstått pressdrev) som pågått i flera år.

    Littorin hade alla möjligheter att själv klart och tydligt svara på Aftonbladets frågor; han hade t.o.m. lovat dem ett möte där detta skulle ske. Är det då inte rimligt av Aftonbladet att anta att det är på detta möte som de ska bli delgivna Littorins officiella version? Hur är det meningen att de ska resonera när han ställer in och i stället avgår, med kryptiska formuleringar som ”jag är heller ingen snövit”, ”jag har gjort saker som jag har ångrat?”. Vill Littorin nu att pressekreterarens redogörelse för ett samtal dem emellan, i vilket han ska ha nekat, ska vara hans officiella uttalande i sakfrågan? Det är långt ifrån uppenbart.

    ”Nu lär vi aldrig få veta sanningen, men vad tror du AB hade gjort om Littorin infunnit sig på deras redaktion och levererat en kraftfull dementi? Hade de A: bett så mycket om ursäkt, och avstått från att publicera, eller B: Publicerat i alla fall, och slagit upp stort på mittuppslaget en bild på Littorin och rubriken ”Torsk-ministern slingrar sig”. Jag vet vad jag skulle satsa mina pengar på.”

    Littorin hade inte behövt infinna sig på deras redaktion, och det vet du också. Han kunde ha pratat med reportern, vilket vad det Aftonbladet ville. Och nej, jag tror inte att Aftonbladet hade publicerat om de fått en trovärdig dementi.

    Men om Littorin var oskyldig, då visste han ju om att ord skulle stå mot ord vid en publicering och att det i så fall var Aftonbladet som skulle få skit efter ett offentliggörande. Vad hade han då att oroa sig över?

    Jag säger inte heller att jag vet att Littorin är skyldig, men jag tycker att han har uppvisat ett misstänkt beteende. Jag vet däremot att han gav falska skäl för sin avgång, och det är det som irriterar mig.

    @Gustav Ljungren: Jag må använda mig av ett alias, men jag diskuterar i alla fall sakfrågan.

  42. 42 Peter juli 16, 2010 kl. 16:54

    Allianspartisten: Jo, Littorin erkände i sin mejlintervju med DN att sexköpanklagelserna var ett skäl.

  43. 43 Johan Olofsson juli 16, 2010 kl. 16:57

    Men om Littorin var oskyldig, då visste han ju om att ord skulle stå mot ord vid en publicering och att det i så fall var Aftonbladet som skulle få skit efter ett offentliggörande. Vad hade han då att oroa sig över?

    Här, bäste Peter, tror jag att du har fel.

    Först och främst så är var och en oskyldig till dess motsatsen bevisats. Men när preskriptionstiden förlupit så finns det ingen chans att få skuldfrågan prövad.

    Men det är egentligen en bisak.

    Det helt avgörande är att vi har sett åtskilliga massmediedrev de senaste åren, i vilka massmedia agerat allt annat än etiskt och den jagade och dennes familj utsatts för stort lidande.

    Det hedrar Sven Otto Littorin att han ville skydda sina barn från något sådant.

  44. 44 Peter juli 16, 2010 kl. 16:59

    @Johan Olofsson: Jag tror, bäste Johan, att du underskattar kraften i de nya moderaternas PR-maskineri.

  45. 45 Patrik Magnusson juli 16, 2010 kl. 17:21

    Peter,

    Jag kan mycket väl förstå ditt resonemeng. Det är i många stycken rationellt och logiskt. Att jag ändå inte köper det beror på att jag inte lever i en föreställning om att allt är logiskt, kallt kalkylerande och taktiskt.

    Det är lätt att sitta bakom sitt tangentbord och säga att det inte är något att oroa sig för att bli uthängd i en av landets största tidningar som sexköpare. Hur skulle du själv känna dig om det var du som skulle få ditt ansikte i tryck på löpsedeln? Jag skulle i alla fall bli fullständigt vansinnig av panik – inte för att jag är skyldig, men för att blotta tanken är mig så motbjudande, och för att jag vet att många skulle resonera som du – ”ingen rök utan eld…”.

    Jag kanske bör tillägga att jag definitivt inte tillhör Littorins politiska supportrar. Moderaterna som parti har för mig varit en ständig besvikelse de senaste åren, och Littorin själv tycker jag framstått som ganska osympatisk, och som en representant för de ”nya moderaterna”. Jag kan inte ens utesluta möjligheten att anklagelserna kan vara sanna.

    Ändå kan jag inte annat än känna djupt medlidande med karlen. Han hamnade i en omöjlig sits, grep efter ett sista halmstrå, men föll ändå pladask, eftersom Ab naturligvis inte slutar sparka bara för att offret redan ligger ned.

    Jag förstår inte att det skall vara så svårt att acceptera tanken att det finns människor som inte trivs i medias kikarsikten, och för vilka bägaren till slut blir full och rinner över. Även om man själv är en känslokall stålman, borde man med endast en gnutta empatiförmåga inse att alla inte är sådana.

  46. 46 Peter juli 16, 2010 kl. 17:44

    @Patrik Magnusson: Ok, vi får nog helt enkelt enas om att vi har olika syn på det hela. För mig framstår Littorins agerande som allt annat än panikartat (förutom möjligen på flygplatsen); tvärtom syns mig hans uppträdande utstuderat, förslaget och oärligt.

  47. 47 Gustaf Ljunggren juli 16, 2010 kl. 18:26

    Peter, om det är någon som är utstuderad, förslagen och oärlig så är det du. Får ni extra betalt som sosse- och lo-ombudsmän när ni skriver i bloggar? Du skrev ovan att du håller dig till saken. Lille, lille vän, du kan inte sägas vara något som helst saklig.
    Vad gäller Littorins agerande tycker jag att fokus har hamnat helt fel. Varför inte granska det han själv sagt om sin avgång. Först kan konstateras att han dementerat genom sin pressekreterare. Trots detta överfalls han av en uppenbart inkompetent s k journalist vid sin ankomst till Visby där han besvarar den kritsika frågan med Nej, inte en utan flera gånger. Detta räcker inte, utan publisering skall ske. Då avgår Littorin för att skydda sin familj. Varför tror ingen på detta? F d arbetsmarknadsministern är i en vårdnadstvist inför domstol beträffande en av sönerna, en tvist som till sin natur är synnerligen arbetsam och smärtsam att genomgå. Motparten skulle med glädje peka på de lögner som framförts i aftonbladet och hänvisat till dessa som grund för att han inte skulle få vårdnaden om en av sönerna. ”Ingen rök utan eld”. Att inte peka på dessa omständigheter skulle snarast utgöra ”tjänstefel” av Littorins hustrus advokat.
    Peter, jag är fullt medveten om att dessa överväganden knappast kan uppfattas och begripas på sveavägen, men det har ni ju bra betalt för att inte göra, din anonyma lilla fegis!

  48. 48 Patrik Magnusson juli 16, 2010 kl. 18:28

    ”Ok, vi får nog helt enkelt enas om att vi har olika syn på det hela.”

    Jo, så är det nog.🙂

  49. 49 Patrik Magnusson juli 16, 2010 kl. 18:37

    Gustaf Ljunggren,

    Även om du har rätt i sak, och även om Peter själv stundtals tenderat att vara en smula nedlåtande, så tycker jag inte att det motiverar dig att vara oförskämd mot honom i dina inlägg.

    Vill han vara anonym i sina kommentarer så är det hans ensak, och bara att respektera. Sedan må ju var och en dra sina slutsatser om hans hemvist. Skall vi följa kvällspressens logik får väl avsaknandet av en tydlig dementi tolkas som ett erkännande att ditt antagande om Sveavägen är korrekt.

  50. 50 Peter juli 16, 2010 kl. 18:41

    @Gustav Ljungren: Mina åsikter i de frågor du berör framgår av mina inlägg ovan.

  51. 51 Gustaf Ljunggren juli 16, 2010 kl. 18:53

    Patrik, ursäkta mig, men jag gick i taket. Jag skulle tro att jag är litet äldre än de flesta som skriver på T & F och i min värld så står man för sina åsikter, rakryggat och utan att gömma sig även om de är obekväma. Att skriva en anonym insändare i något som helst forum är mig helt främmande utan jag skriver ut mitt namn och tar konsekvenserna. Jag skulle tro att datorerna på sveavägen arbetar intensivt för att se om de kan gräva upp något…..

  52. 53 Patrik Magnusson juli 16, 2010 kl. 19:40

    ”Patrik, ursäkta mig, men jag gick i taket.”

    Ursäkten godtagen. Alla kan vi glida iväg i stridens hetta någon gång.

    ”Jag skulle tro att datorerna på sveavägen arbetar intensivt för att se om de kan gräva upp något…..”

    Och om de inte hittar något kan de ju alltid hitta på något.😉

  53. 54 Gustaf Ljunggren juli 16, 2010 kl. 20:34

    Patrik, tack för sista kommentaren! Mårten är en av mina favorit ”rättslärde” och hans inlägg är ”på pricken”. Vårdnadstvister är synnerligen intrikata historier och tyvärr vet man aldrig var de sociala myndigheterna ”hamnar” i sina utlåtanden till domstolen. Det finns en risk för att man resonerar enligt ”ingen rök utan eld”-principen och så är försiktigtvis helt plötsligt pappan blåst på allt vad vårdnad och umgänge heter. Finns det antaganden som har någon som helst grund skall dessa naturligtvis utredas vidare, men på de omständigheter som presenterats av aftonbladet är detta uppenbarligen inte fallet. Jag har full förståelse för att Littorins advokat inte ville att dessa omstän digheter skulle kommit inför vare sig socialnämndens eller domstolens bedöming. Även om man lyckas få dessa bedömda som ”skvaller” kan man aldrig vara säker på att de inte påverkat domstolens slutliga avgörande. Gammal vorden som jag är vidhåller vad jag dock skrivit till ”peter” ovan. I värsta fall får han väl stämma mig för förolämpning och förtal…. Make my day….

  54. 55 Allianspartisten juli 17, 2010 kl. 10:15

    Göran Skytte tar upp frågan i dagens SvD och slutorden är väl värda att citera:

    Till slut. Mona Sahlin kunde som vanligt inte hålla sig. Prompt förklarade hon ”Vi är många som känner oss svikna”. Kanske borde just hon ha skäl att inte döma, särskilt inte på lös grund.


  1. 1 Evolutionspsykologi och Littorinaffären « Aktivarum Trackback vid juli 14, 2010 kl. 20:33

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar