Vem är skurken – egentligen?

Robert Mugabe - Mer demokratisk än Obama?

I en ankdamm som den svenska, där ett av de två regeringsalternativen basunerar ut USA och dess globala engagemang som det största utrikespolitiska problemet i världen, kan det vara på sin plats att uppmärksamma att Freedom House kommit ut med ännu en årlig rapport om läget för mänskliga rättigheter i världen.

USA, hör och häpna, framstår där inte alls som det största globala problemet. Tvärtom hör de till de 47 länder i världen som får högsta betyg för politiska och personliga friheter. Ett annat land som brukar ligga högt uppe på vänsterns hatlista, Israel, placerar sig i den näst högsta gruppen, trots att landet befinner sig under konstant belägring.

Sämre är det då ställt i ett antal länder som brukar omhuldas av åtminstone kamrat Ohly, och tidigare även utanför hans partis blodröda sällskap. Allra sämst ställt är det i länder som Burma, Ekvatorialguinea, Eritrea, Libyen, Nordkorea, Somalia, Sudan, Turkmenistan och Uzbekistan.

Exempel på andra länder som ståtar med mindre hedrande klassificering som ofria är Syrien, Cuba, Kina, Vitryssland, Zimbabwe, Iran, Vietnam och Ryssland. Dessvärre är också den globala trenden övervägande negativ. Det är fler länder i vilka friheten minskar, än där den ökar. Irak, Kosovo och Libanon hör till de få positiva undantagen. Länder där friheten minskar innefattar ett antal afrikanska stater, Guatemala, Honduras, Jordanien, Nicaragua, Yemen, och naturligtvis vänsterpartiets speciella kelgris, Venezuela.

Detta sagt, inte för att på något sätt hävda att USA aldrig kan göra fel, men för att sätta saker i ett rimligt perspektiv. Det är inte USA som är det säkerhetspolitiska problemet i världen. De är en viktig del av lösningen, en central del i den västerländska demokratins försvar mot allehanda auktoritära och totalitära hot som rikts mot oss.

Hugo Chavez - mer demokratisk än Obama?

Problemen är stater som Nordkorea och Iran, vilka förutom aktivt förtryck av sin egen befolkning,  söker rusta sig med massförstörelsevapen, samtidigt som man hotar grannländer med krig eller t.o.m. utplåning. Problemen är de fruktansvärt grymma regimer som förtrycker och mördar sin egen befolkning i länder som Sudan, Zimbabwe, Cuba, Eritrea och Libyen.

Problemen är gamla postkommunistiska stater som Vitryssland, Ryssland, Kina, Vietnam, Turkmenistan och Uzbekistan, vilka förvisso övergett kommunismens pyramidalt ineffektiva ekonomiska system, men behållit mycket av det gamla sättet att politiskt förtrycka menligheten. Problemen är regimer som Hugo Chavez i Venezuela, som gradvis inför ett totalitärt system på hemmaplan, samtidigt som man med olika medel försöker destabilisera andra länder i regionen för att exportera sin politiska modell även dit.

Problemen är kort sagt länder och regimer som Lars Ohly före murens fall uttryckte sitt odelade stöd för, och regimer som hans parti idag hyllar, öppet eller i tysthet. Mot den bakgrunden blir den rödgröna utrikespolitiken synnerligen problematisk. Med en filur som Ohly som del i ett eventuellt regeringsunderlag borde det för de rödgröna vara särskilt viktigt att markera mot alla de stater som nu får tummen ned av Freedom House, men vad gör man i stället – Jo, man går till ensidig attack mot demokratin USA.

För Sveriges anseende i världen är det av yttersta vikt att Sahlin och Ohly inte får chans att implementera sin antiamerikanism i praktiken. Det är nog illa att den utformats i teorin.

Patrik Magnusson

5 Responses to “Vem är skurken – egentligen?”


  1. 1 Allianspartiet juli 19, 2010 kl. 9:54

    ”Track recorden” för kamraten Ohlys kommunistparti (…som man av rent ”marknadsföringsmässiga skäl” kallar vänsterpartiet) i de frågor som berörs i artikeln är solkigare än solkig.

    Exemplen på kommunistpartiets antidemokratiska samhällssyn är oändligt många. Här följer två…

    År 1985 besöktes Nordkorea av en delegation från vänsterpartiet kommunisterna (http://svt.se/content/1/c6/26/17/70/Koreaartikel.pdf). Delegationen leddes av Bertil Måbrink (…en person som enligt uppdrag granskning även var en flitig gäst på DDR’s ambassad) och som satt i riksdagen fram till 1994. Såvitt jag förstår är denne Nordkoreafantast fortfarande betrodd i partiet och finns med som kandidat i årets landstingsval för Karlshamnskretsen (http://valpejl.se/kandidat/49971/Bertil_Mabrink).

    I en lördagsintevju för Ekot 2008 vecklade kamraten Ohly in sig i resonemang om demokrati. Han ville här inte oreserverat gå med på att den svenska regeringen var demokratisk då den ”minskar demokratins omfattning i Sverige”. På frågan om Hugo Chavez var demokratisk blev dock svaret ”ja absolut”. Detta visar med all önskvärd tydlighet den sanne kommunist, med snedvriden demokratinsyn, som kamraten Ohly är. Att som Chavez, ge sig sig obegränsat utrymme i media och att på alla sätt (…även med förbud) motverka mer oberoende media är således helt i sin ordning i den demokrativariant som kamraten Ohly står för.

    Genom att ta med den antidemkratiske kamraten och kommunisten Ohly i sin allians, och där med visat att hon vill ha med honom i politikens finrum, har kamraten Sahlin gjort ett historiskt misstag. Ytterst är det en fråga om att stå uppför ett av våra mest grundläggande fundament – demokratin. Genom att ta med kommunistpartiet gör kamraten Sahlin inte detta.

  2. 2 Tomas Johansson juli 19, 2010 kl. 12:49

    Ja det är med skam man förstår hur propagandan fick oss att tro att USA är den stora satan (hur gick vi på det?). Så var det när jag befann mig på norrländska universitet på 70-80-talen.
    Jag hörde f. ö. en intervju med Mikael Wiehe alldeles nyligt där han av bara farten citerade Mao…
    Man upphör aldrig att förvånas över stoppahuvetisandenbeteendet hos de sista troende kommunistentusiasterna.
    Men det är som de slutna religiösa sekterna, det tar tid avprogrammera. Och det har verkligen funnits kraft hos det svenka kommunistfolket. De regerade fritt i kulturlivet i sådär tretti år, gör fortfarande på vissa kulturinstitutioner, för skattepengar fortsätter deras propaganda, om nu i mindre tydliga former. Men deras tro på kommunismen lever vidare. Ute i riket blir det som en sjukdom, bland kommuner i norr totalregerar sossarna med vind i ryggen av den sista socialistentusiasmen, nu ofta i absurda former, som går ut på att förkasta och avsky allt som kommer från det de kallar höger, vilket menas allt som inte är socialistiskt.
    Vänster är inte samma sak som socialism, ett missförstånd som förmörkar diskussioner om demokrati, så fort man med fog kritiserar socialism så är man dömd, man blir nästan betraktad som ”fascist”. Insändare i norrländska tidningar kan verkligen osa hat mot alliansen, även om de förslag alliansen har kan vara identiska med de socialdemokraterna hadde. En vanlig åsikt är att all arbertslöshet och elände vi ser är Reinfeldts fel, vissa påstår att självmorden ökar, att bolagen lagt tillverkningen i asien på grund av alliansen… osv.
    Gemensamt för ”socialistiska regioner” är väl någon form av utanförskap, eller elände, eller analfabetism. I norra Sverige har funnits, finns än, ett stort dolt missnöje med hur riket behandlat den norra hörnan, befogat, men att tillbe en död kommunisidé är inte någon bra lösning, själv tror jag numera på helt vanligt anständigt samhällsbygge, då skulle mycket av de kvardröjande ”eländet” kunna lösas. Men det är inte lätt att betala tillbaka de koloniala brott vi då fort kommer in på, Kongo m fl länder (och de som nämns här i artikeln) påminner om norra Sverige på de sättet. Socialister spelar bra på de dolda känslorna av förtryck. Glöm alltså inte att här i norr blev man i stort sett ”egendomslösa” efter industrialismens genombrott på 1800-talet, utan att man hann reagera. Det ÄR ett av Europas största oupplkarade koloniala brott. Och en förklaring till ”arbetarkollektivet” och utanförskapet i norr. Det motivet för socialism finns inte i södra sverige, där är det mer ideologi och klass som gäller. Jag sitter ju mitt i dethär, borde vara av intresse för antisocialister söderut.

  3. 3 romaren juli 20, 2010 kl. 17:25

    I enlighet med vad jag empiriskt kan fastställa så gissar jag att få av dessa anti-Amerikanska vänstermänniskor, har bott i USA. Jag har själv bott i USA 6 år och blir upprörd över den ibland latenta men oftast öppna misstron mot det ”imperialistiska” USA. Det stämmer inte alls med den bild jag har själv fått. Jag gissar att om dessa människor som hatar USA i vänstern skulle bodde där borta själva ett tag skulle snabbt ändra åsikt. Istället för att fatta egna åsikter baserat på riktig kunskap från historieböcker, så drar de sina egna generaliseringar baserat på artiklar från aftonbladet som de i bland läser.

  4. 4 Patrik Magnusson juli 20, 2010 kl. 17:48

    romaren: ”Jag gissar att om dessa människor som hatar USA i vänstern skulle bodde där borta själva ett tag skulle snabbt ändra åsikt.”

    Nja, nu är ju inte vänstermänniskor kända för att ändra åsikt baserat på så skakiga skäl som verkligheten och egna obsevationer. Passar inte vad man ser i den ideologiska mallen, så ser man det inte.

    Däremot noterar jag med intresse hur många med vänsterståndpunkter som faktiskt åker till USA för att studera eller arbeta, eller skickar sina barn dit av samma skäl, medan intresset från motsvarande personer att bosätta sig i Nordkorea, Cuba eller Iran är mycket svalare.

  5. 5 Allianspartisten juli 20, 2010 kl. 21:49

    För vänsterns kamrater är USA en nagel i ögat kanske därför att man ser det som kapitalismen personifierad.

    Det vänsterns kamrater tvingats se är att det i USA byggts upp ett välstånd och en styrka som aldrig något av de socialistiska experimenten (Sovjet, Östeuropa, Kina, Kuba, …) ens kom i närheten av. Även om det funnits och finns många problem i USA är dessa ända ganska marginella i förhållande till den kollaps som förr eller senare är varje socialistisk stats öde.

    Kanske är det denna, för vänsterns kamrater, hemska insikt, att verkligheten inte stämde med teorin, som skapat det primitiva och gränslösa hatet mot USA. Ett hat som gör att t.ex. kamaraten Ohly gått i samma demonstartionståg som representanter för både Hizbollah och Hamas och ett hat som gör att kamraten Ohly snarast vill att alla utländska styrkor skall dras tillbaka från Afghanistan så att talibanerna åter bereds möjlighet att införa sitt medeltida styre.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,287 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar