Miljön eller den röda pakten? – Miljöpartisternas svåra dilemma

Hmm. Vill mina partivänner samarbeta med kommunister...egentligen?

Det är knappast någon hemlighet att många miljöpartister rynkade på näsan när Sahlin släpade in Ohly på den rödgröna skutan. Så mycket rött, och så mörkt rött, hade man nog inte egentligen tänkt sig. Ohlys parti har i de länder de haft chansen att regera visat på en enastående förmåga att framkalla miljökatastrofer av gigantiska proportioner, och det i många stycken ganska liberala Miljöpartiet har nog än mer svårt för en del andra egendomliga drag i vänsterpartiets politik.

Hittills har man dock suttit ganska stilla i båten. I kampen med alliansen om makten är det viktigt att försöka visa upp en någorlunda enad front, något som gått bra till dess att man skall leverera konkreta förslag man enats om, vilket gått oerhört tungt. Nu har dock ett antal miljöpartistiska kommunpolitiker i Botkyrka gått ett steg längre, och gör offentligt uppror mot den rödgröna pakten.

Man har funnit att i den egna kommunen är det alliansen som står för den konstruktiva miljöpolitiken, medan den rödgröna majoriteten röstar ner deras förslag, i miljöpartisternas fall i strid med den egna övertygelsen, men i lojalitet med sina röda vapenbröder. Därför har man nu bildat nätverket ”Gröna för alliansen” och avser verka för en alliansseger i höstens val.

Exakt hur stort stödet är inom Miljöpartiet för denna alternativrörelse inom alternativrörelsen är naturligtvis svårt för en utomstående att sia om, men det är svårt att komma ifrån misstanken/önsketänkandet, att detta är toppen av ett isberg, att det hos ganska många miljöpartister finns ett missnöje med den rödgröna pakten. Opinionsmätningar har också visat att miljöpartister är de som är mest benägna att byta block.

Inte så att jag nu går och tror att stora sjok av miljöpartister egentligen är liberaler och konservativa som väntar på att få komma ut ur garderoben. De är just miljöpartister, anhängare till sin egen gröna ideologi, bortom vänster och höger. Det är sannolikt detta som gör att det för många miljöpartister inte känns rätt att så hårt binda sig åt vänster. Det ligger snarare i deras natur att ligga mitt emellan, och därifrån försöka förhandla till sig det mesta man kan. För till skillnad från SD, som ju är ett ytterlighetsparti, har Miljöpartiet reella möjligheter att agera vågmästare.

Jag hälsar alla Miljöpartister som kommit till insikt om det kloka i att arbeta för en fortsatt alliansregering välkommen, och hoppas att de får sällskap av många fler. Än så länge gör dock väljarna klokt i att begrunda att Miljöpartiets officiella linje är och förblir rödgrönt samarbete. Vill man slippa en socialistisk regering gäller fortfarande att en alliansröst är det enda säkra kortet.

Patrik Magnusson

8 Responses to “Miljön eller den röda pakten? – Miljöpartisternas svåra dilemma”


  1. 1 Tomas Johansson augusti 6, 2010 kl. 16:46

    Det var en klassisk toppstyrning som gjorde att Miljöpartiet hamnade i knäet på sossarna, partitoppen körde över medlemmarna, inte ovanligt, men lika obehagligt ändå. Det var ett av de viktigaste idéerna när Millöpartiet skapades att inte hamna i den situationen man nu har hamnat i. Sorgligt.
    Det innebär att miljöfrågorna delvis blockeras, som den del jag är engagerad i, statens skövling av skog.
    Göran Persson leder statliga Sveaskog och Miljöpartiet sitter fast hos sossarna, då blir ju knappast kritiken av statens vansinneshyggen i övre norrland topp prioritet…

    Även om det utan tvekan är den mest massiva miljöförstöring som vi har just nu i Sverige, det är oerhört stora arealer som utarmas. Vanliga miljöproblem blir fjuttiga i det sammanhanget. Faktum är att utomlands är den typen av skogsbruk som ”marknadsförs” av Sveaskog och de statliga skogsmyndigheterna förbjuden, inte överallt, men på de platser där man månar om miljö, i Tyskland m fl. länder.

  2. 2 Allianspartisten augusti 7, 2010 kl. 11:31

    Miljöpartiet måste nog betraktas som en udda fågel oavsett vilken ”allians” man väljer. Även om det är nedtonat finns det en hård kärna inom miljöparitet som är uttalat tillväxtfientligt. Hur detta tillväxtfria samhälle skall se ut och fungera är dock, i alla fall för mig, höljt i dunkel.

    Partiets nuvarande positionering är dock mer ”maktpolitiskt” än ideologiskt betingad. Genom konkret överenskommelse kraftigt höjd skatt på drivmedel (…vilket för kommersiella transporter förvisso är tillväxthämmande) och andra mer floskelbetonade utfästelser om miljö och annat har socialdemokraterna försäkrat sig om miljöparitets stöd. Ett stöd som är en nödvändighet om socialdemokraterna, ett parti där ett valresultat under 45 procent tidigare var en katastrof, överhuvudtaget skall kunna drömma om regeringsmakten. Socialdemokraternas desparata läge, där man kämpar för att hamna över 30 procent i valet, ger givetvis miljöpartiet ett mycket gott förhandlingsläge.

    Smolket i glädjebägaren är dock, som framgår av ovanstående inlägg, det röda kommunistpartiet. Vi vet här att kritiken varit kraftig och i denna har till och med taltratten Eriksson menat att kamraten Ohly är stalinist. Nu råder dock en hjälpligt ”hopknåpad” husfrid inom den rödgröna sörjans allians.

    Denna husfrid kan dock rasa samman eftersom frustrationen i vänsterpartiet är stor över, det många i partiet menar är, kamraten Ohlys svek. Det den hårdföra kärnan av kommunister inte kan förlika sig med är partiets omsvängning i EU-frågan och oförmågan att rubba socialdemokraternas hållning i frågan om Afghanistan (…där kommunistpartiest hållning är fullständigt orealistisk i förhållande till de överenskommelser som vår land ingått i).

    För att blidka de hårdföra kommunisterna behöver kamraten Ohly hitta andra ”köttbitar” att kasta i de röda munnarna för att entusiasmen inte skall falna med dålig mobilisering inför valet som följd. Dessa ”köttbitar” kan mycket väl finnas på områden som välfärd och friskola där miljöpartiet, i alla fall ibland, visat sig ha ståndpunkter som i alla fall ligger på mitten i den politiska skalan. Kamraten Sahlin, för vilken makten är det drivande, är säkert inte främmande för ett och annat ”Judasoffer” om detta kan hjälpa till att nå statsministerstolen.

    Att det i detta scenario finns miljöpartister som blir allt mer skeptiska är föga förvånande. Initiativet i Botkyrka är därför mycket lovvärt och det är bara att hoppas att det följs av flera.

  3. 3 Populisten augusti 7, 2010 kl. 20:54

    Jag var nog inte den enda borgerligt sinnade Botkyrkabo som log lyckligt åt denna nyhet. Detta kan, tillsammans med ett förväntat kraftigt ökat stöd för det lokala Tullingepartiet, ändra majoritetsförhållandet i kommunen.

    Nu finns det mediauppgifter på att nätverkets ledare i själva verket petats av MP pga påstått ”islamofobiska” uttalanden. Om det ligger någon sanning i detta vet jag inte, men säkert är att det knappast är ett uttåg av islamofober vi ser. Inte ska väl alla 26 vara på väg till SD?

    Troligare är väl att saker som att den rödgröna Botkyrkamajoriteten gör stort nummer av att vilja förvandla ett av kommunens finare grönområden (Hågelby) till nöjespark som har retat upp trädkramarna. Hur man än vrider på det så har ju en hel del miljöpartister ett äkta miljöengagemang; i längden måste det därför vara outhärdligt att sitta fast i ett samarbete med betongparti nummer ett, SAP.

  4. 4 Tomas Johansson augusti 7, 2010 kl. 21:29

    Bra formulerat, SAP är betongparti nr 1, betongparti nr 2 är Moderaterna. Och de samarbetar. Saltjöbadsandan rular än.

  5. 5 Patrik Magnusson augusti 7, 2010 kl. 22:06

    ”Detta kan, tillsammans med ett förväntat kraftigt ökat stöd för det lokala Tullingepartiet, ändra majoritetsförhållandet i kommunen.”

    Det är i dig en glädjande utsikt jag unnar alla Botkyrkabor. Förhoppningsvis spiller det över på andra landsändar också, och bidrar till att hålla Sahlin borta från rodret.

    ”Nu finns det mediauppgifter på att nätverkets ledare i själva verket petats av MP pga påstått ”islamofobiska” uttalanden.”

    Jo, men detta låter som en synnerligen bekväm efterhandskonstruktion. Vad gör man om man drabbas av ett skadligt avhopp? Smutskastar avhopparen. Och vad skulle vara mer skadligt i dagens Sverige än att stämplas som Islamofob? Även om det ligger någon sanning i detta, så är det ju som du säger att han långt ifrån var ensam som hoppade av.

  6. 6 Allianspartisten augusti 8, 2010 kl. 8:14

    ”Och vad skulle vara mer skadligt i dagens Sverige än att stämplas som Islamofob?”

    Möjligen att stämplas som homofob, i alla fall i tider av Pridefestivaler.

  7. 7 Populisten augusti 8, 2010 kl. 18:09

    Patrik Magnusson,

    Visst luktar islamofobryktet ”damage control” och som jag skrev så förklarar det ju inte alla de andra 25 avhoppen ens om det vore sant. Hoppas att media borrar vidare i detta! Jag kan tänka mig att det mullrar i de gröna leden i fler kommuner och sådant här har en tendens att spridas om man talar om det ordentligt.

  8. 8 Thomas augusti 8, 2010 kl. 23:01

    Tomas Johansson m fl;

    ”Det var en klassisk toppstyrning som gjorde att Miljöpartiet hamnade i knäet på sossarna, partitoppen körde över medlemmarna, inte ovanligt, men lika obehagligt ändå. Det var ett av de viktigaste idéerna när Millöpartiet skapades att inte hamna i den situationen man nu har hamnat i. Sorgligt…”

    Detta stämmer med min bild av det nuvarande mp. Vad det partiet än är, inte är det en smågullig, helt igenom oförarglig, totalt decentraliserad organisation längre.
    Om nu mp någonsin har varit det.

    ”… Det innebär att miljöfrågorna delvis blockeras, som den del jag är engagerad i, statens skövling av skog.
    Göran Persson leder statliga Sveaskog och Miljöpartiet sitter fast hos sossarna, då blir ju knappast kritiken av statens vansinneshyggen i övre norrland topp prioritet…”

    Sorgligt, men sant.

    ”… Även om det utan tvekan är den mest massiva miljöförstöring som vi har just nu i Sverige, det är oerhört stora arealer som utarmas. Vanliga miljöproblem blir fjuttiga i det sammanhanget. Faktum är att utomlands är den typen av skogsbruk som ‘marknadsförs’ av Sveaskog och de statliga skogsmyndigheterna förbjuden, inte överallt, men på de platser där man månar om miljö, i Tyskland m fl. länder.”

    Denna miljöförstöring låter ohygglig, och jag frågar mig stilla om main stream media verkligen har granskat och beskrivit den? Det låter hur som helst inte alls bra.

    Mvh


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar