Sverige övar IT-försvar med USA

I höst kommer Sverige att delta i den USA-ledda IT-försvarsövningen Cyber Storm 3. Övningen går ut på att öva olika myndigheter att samverka för att försvara sig mot IT-attacker. Förutom en rad NATO-länder deltar länder som Finland, Schweiz, Australien och Japan i övningen.

Naturligtvis har detta väckt de antiamerikanska ryggmärgsreflexerna hos vänsterpartiet, vars representant i försvarsutskottet Gunilla Wahlén säger: ”Jag har svårt att förstå varför man måste samarbete med just USA”. Ja, Gunilla, vad sägs om att USA är den ledande demokratiska nationen vad gäller kunnande i Cyberkrigföring, och den för Internets funktion särklassigt viktigaste nationen i världen?

Datanörden - framtidens frontsoldat?

Wahlén tycker att vi kan öva sådant med bara EU istället för att ha med hemska USA att göra. Men hur realistiskt är detta egentligen? Själva poängen med Internet är att det är globalt. Hot som riktas mot Internet berör oss alla, amerikaner som svenskar, finnar och tyskar. Att då öva försvar mot sådana hot utan att en så viktig aktör som USA är med blir ganska töntigt. Detta inser naturligtvis våra europeiska vänner. Vad tror Wahlén att länder som Storbritannien och Tyskland skulle göra om Sverige sturskt ställde ett ultimatum: ”Om USA får vara med så är vi inte med!” Dumpa USA? Dumpa Sverige? Gissa!

Måtte vi slippa ödet att dessa pajaser skall föra svensk utrikespolitik under de kommande fyra åren.

Den fråga jag ställer mig i detta sammanhang är snarare – varför öva bara försvar, varför inte öva anfall? Anfall är ju bästa försvar heter det. IT-försvar är inget som tillkommit för ros skull. Det hot som tidigare bestod i ensamma finniga tonåringar som hackade sig in hos diverse myndigheter har nu utvecklats i och med att deras vapen tämjts för staters bruk.

Länder som USA, Ryssland och Kina har idag förband inriktade på att angripa fiendens IT-system, antingen som en del i en konventionell attack som USA i Irak 2003, eller som ett mera isolerat påtryckningsmedel medan fred i övrigt råder, som den ryska Cyberattacken mot Estland 2007. Självfallet måste ett IT-beroende land som Sverige kunna skydda sig mot sådana angrepp.

Tänker man ett steg längre så vore det ganska naturligt för Sverige att skaffa sig egna Cyberförband, som kan utgöra ett offensivt vapen mot en angripare. Sådana förband skulle kunna sätta rejäla käppar i hjulet i en angripares ledningssystem. Sverige, med vår stora IT-sektor, borde ha goda förutsättningar att kunna rekrytera, utbilda och utrusta skärpta personer med rätt kompetens för sådana uppgifter. Men det förutsätter ju att man är beredd att hosta upp lite pengar.

Uppbyggnaden av en sådan kompetens torde kräva mer, inte mindre, av samarbete med USA, som ju är det land som i första hand besitter den kompetens vi skulle vilja få del av. Jag kan visserligen tänka mig att Israel har gjort sin hemläxa på området också, och på sitt sätt vore de en mer intressant källa till kunskap, då de liksom Sverige, men till skillnad från USA, är en liten stat med stora potentiella angripare, men jag gissar att vänsterpartiet inte skulle vara mer positivt till ett sådant samarbete med IDF.

Patrik Magnusson

8 Responses to “Sverige övar IT-försvar med USA”


  1. 1 Allianspartisten augusti 12, 2010 kl. 14:40

    ”Naturligtvis har detta väckt de antiamerikanska ryggmärgsreflexerna hos vänsterpartiet…”

    Det hela är mycket enkelt. Kommunistpartiets utrikespolitiska doktrin är mycket logisk och kamraten Wahlén handlar bara följdriktigt enligt den rätta läran.

    Doktrinen lyder som följer:

    § 1: All världens ondska utgår från USA.

    § 2: Skulle det mot förmodan och mot bättre vetande finnas någon ondska som inte kan härledas till USA träder automatiskt §1 i kraft.

  2. 2 Thomas augusti 12, 2010 kl. 17:14

    Patrik Magnusson m fl;

    Rent allmänt tycker jag att det är en smula märkligt, att många förutsätter att om ett icke NATO-land anfaller Sverige, ska NATO hjälpa oss.
    Detta samtidigt som samma människor aldrig tvekar att hata och ständigt fördöma NATO, USA, och allting militärt. Exempelvis enligt den doktrin som Allianspartisten beskrev ovan.

    Det är inte bara märkligt. Det torde handla om en riktigt hycklande dubbelmoral. I själva verket, upplever jag att det rör sig om en vidrigt omoralisk inställning.

    Mvh

  3. 3 Patrik Magnusson augusti 12, 2010 kl. 18:16

    Thomas,

    Jag håller helt med dig. Det finns ingen självklarhet att NATO kommer till vår hjälp. Varför skulle de? Ok, visst egenintresse kanske de har av att hjälp oss i vissa lägen, men de har ju definitivt ingen plikt att göra det, och med tanke på hur de rödgröna skäller på USA och NATO vore det rent märkligt om de hade någon större lust.

    Den svenska solidaritetsdoktrinen är enbart pinsam. Formellt utgör den ett löfte att hjälpa andra i nöd, ett löfte som alla vet att vi uppenbart inte kan infria då vi praktiskt taget avskaffat försvaret. I realiteten innebär den ett förtäckt krav på att andra skall komma till vår hjälp om vi behöver, eftersom vi själva inte är beredda att ta ansvar för vår egen säkerhet och betala den nota som det innebär.

  4. 4 Allianspartisten augusti 12, 2010 kl. 20:31

    ”Jag håller helt med dig. Det finns ingen självklarhet att NATO kommer till vår hjälp. Varför skulle de? ”

    Det man nog ändå måste komma ihåg är att de flesta av Natos europeiska medlemmar, Norge undantaget, också är medlemmar av EU. Om något icke EU-land militärt skulle angripa ett EU-land tror jag ändå man kan förutsätta att EU kommer till hjälp. I praktiken innebär detta att också Nato, på ena eller andra sättet, kommer att bli indraget.

    Det jag menar är att vi genom vårt EU-medlemskap i praktiken nästan är defacto medlem av Nato. Att bli fullvärdig medlem är därför alls inte så dramatiskt.

  5. 5 Patrik Magnusson augusti 12, 2010 kl. 21:24

    ”Det jag menar är att vi genom vårt EU-medlemskap i praktiken nästan är defacto medlem av Nato. Att bli fullvärdig medlem är därför alls inte så dramatiskt.”

    Detta känns som en fråga som jag debatterat till leda, så jag skall försöka att inte bli långrandig. Delvis håller jag med dig. Naturligtvis är Sverige, oavsett fullt NATO-medlemskap eller ej, tämligen djupt integrerat i den västliga gemenskapen, och ett angrepp på Sverige skulle självfallet ulösa ett ramaskri i Bryssel och Washington.

    Huruvida detta ramaskri följs av konkret hjälp beror på många faktorer, t.ex. USA och dess allierades globala hänsynstaganden, och vår egen förmåga att hålla stånd till eventuell hjälp kommer.

    Hade Sverige varit fullvärdig medlem i NATO hade det politiska trycket på västmakterna att hjälpa ett Sverige i nöd varit större, och sannolikheten för hjälp ökat. Men jag håller med om att det finns något mellan total isolering och fullvärdigt medlemskap, och att Sverige idag är närmare det senare än det förra.

    Sveriges försvar är i många avseenden ganska väl integrerade i NATO, avseende materiel och rutiner, och tack vare den allt intensivare samövningsverksamheten med NATO både i Sverige och i utlandet blir vi allt bättre på samverkan. Med ett fullvärdigt medlemskap skulle detta bli ännu bättre, och vi skulle kunna bygga upp vår försvarsplanering gemensamt med de övriga demokratierna redan i förväg, inte improvisera när det kanske redan är för sent.

    Så, fullvärdigt medlemskap i NATO står mycket högt på min önskelista.

  6. 6 Robert Stenkvist augusti 13, 2010 kl. 15:49

    Och vilka skall vi öva ”IT-anfall” på Ryssland, Irak, Iran? Självklart ingår det i IT-fösvar att man slår över till attack om man blir angripen, det vet nog varenda hacker därute. Tror varenda hacker försökt överbelasta eller i alla fall scannat ett angripande IP.

  7. 7 Thomas augusti 13, 2010 kl. 15:50

    Patrik Magnusson m fl;

    ”… Sveriges försvar är i många avseenden ganska väl integrerade i NATO, avseende materiel och rutiner, och tack vare den allt intensivare samövningsverksamheten med NATO både i Sverige och i utlandet blir vi allt bättre på samverkan. Med ett fullvärdigt medlemskap skulle detta bli ännu bättre, och vi skulle kunna bygga upp vår försvarsplanering gemensamt med de övriga demokratierna redan i förväg, inte improvisera när det kanske redan är för sent.

    Så, fullvärdigt medlemskap i NATO står mycket högt på min önskelista.”

    Så talar en sann (national)konservativ hjälte, och under senare år, framförallt sedan 9/11-attackerna, har jag alltmer börjat se ljuset och håller med!

    Jag ser dig som en person, som utan att vara minsta lilla krigshetsare, har en rimlig världsåskådning, och som förstår att det alltid kommer att finnas ondskans diktatorer och ondskans makter som blott förstår och respekterar en sak: krafter som är större och starkare än de själva.

    En sådan kraft kan ex bestå i en formidabel militär, NATO-styrka, ledd av USA.
    Min uppfattning blir mer och mer, att utan NATO kombinerat med allehanda, suveräna (västerländskt orienterade) säkerhetstjänster, har vi inget reellt att sätta emot religiösa fundamentalister etc.

    Inget.

    Mvh

  8. 8 Patrik Magnusson augusti 13, 2010 kl. 16:36

    Robert Stenkvist: ”Självklart ingår det i IT-fösvar att man slår över till attack om man blir angripen, det vet nog varenda hacker därute”

    Hmm, du får ursäkta en okunnig humanist. Mitt Hackerkunnande överbelastas desvärre redan när jag försöker logga in på T&F för att skriva en artikel.

    Det är mycket möjligt att cyberkrigföringen följer annan logik än konventionell krigföring, men eftersom det är den enda jag kan hävda att jag har åtminstone rudimentära kunskaper i, så tänkte jag i analogier därifrån.

    Praktiskt taget alla typer av förband, med skiftande utrustning och utbildning kan användas såväl offensivt som defensivt, men de kan vara olika bra på olika uppgifter. Skall jag t.ex. anfalla för att ta öppen terräng väljer jag hellre en pansarbataljon, än ett hemvärnskompani. Generellt brukar offensiva uppgifter kräva mer av förbanden än defensiva.

    Om cyberkrigföring fungerar enligt samma logik så borde ett bra IT-försvar kunna ge sig på vissa offensiva operationer, men kanske inte i den omfattning och med det spetskunnande som ett förband vars utbildning och doktrin från början är inriktat på att inte bara slå tillbaka och vedergälla en IT-attack, utan att faktiskt initiera en egen attack för att sprida kaos hos en nation som initierar ett konventionellt angrepp på Sverige.

    Men, som sagt, jag utger mig inte för att vara expert på området, utan lyssnar gärna och lär från de som kan. En sådan källa som jag ofta besöker för att ta lärdom i militära spörsmål är bloggrannen Wiseman’s Wisdoms, som också berört detta område:

    http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2010/08/inget-att-satsa-pa.html


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar