Våga ifrågasätta heltäckande slöja

>Publicerat på Opinionen.se 3 augusti

Det är inte så lätt att förena vare sig frihets- eller jämlikhetsideal med heltäckande slöja, menar artikelförfattaren.

Efter Folkpartiledaren Jan Björklunds senaste utspel om att rektorer ska ges rätt i lagstiftningen att förbjuda användandet av burka och niqab på sina skolor, har slöjförbudsdebatten blossat upp igen. Detta är i och för sig något som redan medges i dagens lagstiftning, även om det råder viss otydlighet. Kommentarerna till utspelet har dock mestadels varit kritiska. Somliga trycker på att det spelar Sverigedemokraterna rätt i händerna, samtidigt som det nog faktiskt lika gärna kan vara ett sätt att vrida ett vapen ur händerna på SD.

Men frågan är både svårare och viktigare, än att försöka svärta ned en duktig politiker som äntligen börjat få rättsida på den sedan länge havererade svenska skolan, med anklagelser om förtäckt främlingsfientlighet. Är det inte i själva verket så att burka och niqab är just precis förtäckt främlingsfientlighet? Åtminstone i bemärkelsen att den som inte är (läs: anses vara) som andra inte ska visa sig på samma sätt som andra får göra.

Många debattörer villar bort sig

Även om antalet i Sverige som bär burka och niqab är tämligen begränsat, så gör det inte principfrågan mindre viktig, vilket många också försökt hävda. Att förringa frågans betydelse är bara ett sätt att inte ta ställning samtidigt som man låtsas vara modig genom att angripa någon annans åsikt. Problemet med föräldrar som slår sina barn blir ju inte heller mindre bara för att antalet barn som råkar ut för detta i dagens Sverige är rätt begränsat.

Hur kan det komma sig att samma debattörer som annars brukar tala sig varma för bristen på jämställdhet mellan män och kvinnor i Sverige (som ju ändå är ett av världens allra mest jämställda länder) nu när det gäller heltäckande slöja för kvinnor försvarar dessa? Varken burka eller niqab har någonting som helst att göra vare sig med rätten för kvinnor att få uttrycka sin kvinnlighet eller sin jämlikhet med bröder, föräldrar och andra svenska medborgare.

Det finns förstås flera skäl till förvirringen i denna debatt kring jämställdhets- och frihetsfrågorna. Ett skäl är att detta för många är ett nytt sätt att slå mot borgerliga och traditionellt västerländska värderingar när kulturmarxismen inte längre räcker till i det offentliga samtalet. Ett annat är att det öppnar upp för möjligheten att, genom instämmande i högljudd kritik gällande en viss oönskad ståndpunkt, kunna välta omkull en politiker som är mycket duktig och framgångsrik inom områden som man har någon annan form av intresse i att han försvinner ifrån.

Men vän av ordning måste då fråga sig hur det egentligen står till med de ideal som den politiska korrekthetens vuvuzelastämmor annars brukar bekänna sig till?

Frågans stora komplexitet

Att frågan är väldigt komplex och mångsidig, vittnar den slöjdebatt om som på senare år har kommit upp då och då i Sverige – liksom nere på kontinenten. Björklund är inte ensam om att som etablerad toppolitiker lyfta denna fråga upp på riksnivå. Över hela Europa debatteras nu olika former av liknande restriktioner. I april röstade det belgiska parlamentet igenom förbud mot all klädsel som helt eller delvis döljer ansiktet, inklusive burka och niqab. Nu i juli fattades också det första parlamentariska beslutet av två i Frankrike om förbud mot heltäckande slöja på allmän plats.

Å ena sidan är naturligtvis religionsfrihet en rättighet vi måste ställa upp på, också i det moderna samhället. Det är ett grundläggande demokratiskt ideal, och någonting vi aktivt måste slå vakt om för att undvika att intolerans uppstår mellan människor av olika tro. Å andra sidan vet vi sedan gammalt att ett sekulariserat offentligt rum inte i sig hotar religionsfriheten. Snarare är det en förutsättning för sann religionsfrihet, genom att staten inte tar ställning annat än för människors likhet inför lagen och för att religion är en privatsak.

Att ha ett sekulariserat samhälle med religionsfrihet är dock inte detsamma som att ha ett religionsfritt samhälle. Men, och detta är särskilt viktigt, 2000-talets samhälle måste vara ett samhälle där religiösa motsättningar inte får lov att gro. Det är faktiskt uppenbart att en hel del kunde göras i dagens Sverige för att öka respekten för olika trosuppfattningar.

Man kan, liksom många debattörer, tycka att det borde vara fullständigt självklart att alla tjejer och killar i dagens Sverige ska ha friheten att själva välja hur de vill gå klädda. Men tyvärr är det inte heller så enkelt. Många av de unga tjejer som bär slöja gör det för att deras föräldrar önskar det. Samtidigt är det ju fel att säga att man måste gå emot sina föräldrar för att det ska vara ”av egen fri vilja”.

Gamla ideal och moderna förutsättningar

Motfrågan om vi även ska förbjuda nunnor att gå traditionellt klädda – vilket praktiskt taget skulle förhindra dem att vistas i det offentliga rummet – har också framförts. Det är faktiskt en sak, att klä sig enligt religiösa påbud med anledning av att frivilligt ha valt bort familjelivet till förmån för det isolerade klosterlivet. Och en annan sak att just när man vistas i det offentliga rummet ”behöva” klä sig enligt religiösa påbud. Väl att märka gäller motsvarande religiösa klädform för katolska och ortodoxa män och kvinnor som går i kloster, medan det bara är muslimska kvinnor som behöver klä sig heltäckande.

Dessutom finns det inte något stöd i internationell koranforskning för att kvinnor ska bära heltäckande slöja. Följaktligen är det egentligen inte ett religiöst påbud, och därmed inte heller så mycket en fråga om religionsfrihet, som en fråga om alla människors lika värde och rätt till personlig frihet. Frågan öppnar dock onekligen helt nya dimensioner och utmaningar både i jämlikhets- och frihetsdebatten, och visar att 1900-talets politiska tankemönster inte räcker till i 2000-talets samhälle.

Därför är Björklunds nya förslag både bra – och milt. Och det förtjänar verkligen att påpekas hur viktigt det är att debatten kring detta förs sakligt, med utgångspunkt i människosyn och samhällsideal – och med insikten om att man själv kan ha fel. Frågan om förbud för heltäckande slöja i skolan har inte så mycket att göra med SD, som med djupt rotade demokratiska ideal i det moderna samhället.

Dagens Sverige är i stor utsträckning ett värdenihilistiskt land, och det finns i samhällsdebatten en utbredd rädsla för förbud. Så har Björklund också anklagats för sin ”förbudspolitik”. Men ibland behövs förbud för att hjälpa människor. Ibland är faktiskt just förbud ett sätt att skapa frihet. Och ibland kan förbud, väl att märka, vara ett sätt att skapa frihet för människor som inte är vana vid frihet. Som Edmund Burke en gång skrev: ”allt som behövs för att ondskan ska kunna vinna, är att de goda inte gör någonting”.

Jakob E:son Söderbaum

11 Responses to “Våga ifrågasätta heltäckande slöja”


  1. 1 Rune augusti 11, 2010 kl. 18:36

    Lika litet som det skulle vara tillåtet att gå omkring naken i det offentliga rummet, lika litet skall det givetvis vara tillåtet att gå omkring maskerad på samma platser.
    Skall det vara så svårt att säga ifrån från ansvarigt håll?
    Vad är det för folk som styr i landet?

  2. 2 Allianspartisten augusti 11, 2010 kl. 20:18

    Att förbjuda viss typ av klädesdräkt för utövare av yrken där kommunikation är viktigt (lärare, polis, affärsbiträde, …) måste betraktas som rimligt. I dessa fall måste religonsfriheten stå tillbaka för den kommunikativa egenskap som dessa yrken kräver. De som på grund av sin religon anser sig behöva ha en viss klädedräkt får i dessa fall undvika att arbeta inom denna typ av yrken. Detta borde vara ganska okontroversiellt.

    Nästa steg, som Björklund är inne på, att förbjuda elever att bära en viss klädedräkt, som är motiverad av deras religon, är mer tveksamt. Detta innebär, som jag ser det, en inskränkning i religonsfriheten som jag inte är helt konfident med. Vi har skolplikt i vårt land och det känns fel att direkt ställa denna mot religonsfriheten.

    Då det dessutom gäller ett ganska litet antal elever bör vi kunna leva med denna problematik. Man kan också fråga sig hur förbudet skall upprätthållas. Skall polishämtning ske när elever som vägrar ta av sig burka eller nikab skall gå till skolan?

    Även om Björklund i övrigt är en av mina ”favoritministrar” tycker jag att han är ute på något djupt vatten i just denna fråga.

    När det gäller ytterligare ett steg, som vissa förespråkar, att införa generella förbud mot en viss typ av klädedräkt i det offentliga rummet, känns det helt främmande såväl från religonsfriheten som ur ett rent upprätthållandeperspektiv.

    Ska det finnas ett förbud måste det också upprätthållas, annars är det meningslöst. Skall vi då satsa ordningsmaktens och rättsväsendets resurser på att bevaka och beivra personer som är felaktigt klädda? Detta är något som mer hör hemma i länder som Saudiarabien och Iran där den religösa polisen strängt övervakar klädsel.

    Sedan finns det givetvis situationer där det är rimligt att förbjuda vissa typer av klädedräkt. Detta kan till exempel vara demonstrationer där det finns risk att dessa urartar till upplopp. I dessa sistnämnda fall är det nog dock inte burka- och nikabbärande muslimska kvinnor som är det stora problemet utan mer tokvänsterns maskerade huliganer och ligister.

  3. 3 essenonvideri augusti 11, 2010 kl. 22:07

    Jag tycker inte det finns något självklart ”rätt svar” i denna fråga. Här, liksom i många andra fall står olika värden mot varandra.

    Å ena sidan har vi föräldrars rätt att uppfostra sina barn i enlighet med de seder och traditioner man håller för värdefulla, och naturligtvis individens rätt att utan statliga pekpinnar själv välja sin klädsel.

    Å andra sidan har vi dels ett problem med att man på goda grunder kan misstänka att individens fria klädval kanske inte är så fritt när det kommer till kritan, dels problematiken med att vissa kläder genom att dölja huvuddelen av ansiktet gör kommunikation svår och samtidigt i vissa lägen praktiskt nog förhindrar identifiering.

    Jag tror man måste försöka hitta en rimlig kompromiss. I stort landar jag nog ungefär i samma avvägning som Allianspartisten, med den skillnaden att jag är mera öppen för att låta rektorer få friheten att besluta om klädkod på sin skola, och då gäller det inte bara Burqa och Niqab, utan även t.ex. reglering av allt för ”lätt klädsel” eller påbud om skoluniform.

    Detta beror delvis på att jag generellt är för att skolledningar skall få större frihet att utifrån sina lokala förutsättningar sätta reglerna på skolan, dels för att jag själv i min roll som lärare kan se ett konkret problem med elever vars kläder täcker ansiktet. Kommunikation i skolan är inte enkelriktad. För en lärare är det nog så viktigt att kunna se sina elever, som det är för eleverna att kunna se läraren.

    Om jag har tolkat Björklunds förslag rätt så handlar det inte om ett generellt förbud mot vissa kläder, utan att rektorer skall få utfärda sådana förbud på sin skola. I så fall är jag med. Även om man i denna komplexa fråga kommer till en annan slutsats än Björklund, känns det tämligen löjligt att gå i taket över hans idéer.

  4. 4 Johnny augusti 11, 2010 kl. 22:20

    Makseringsförbud skall råda på allmän plats i Sverige.

    Sedan må det drabba folk som vill bära rånarluva, KKK-luva, Burka, Niqab och annan extrem klädsel.

  5. 5 Allianspartisten augusti 12, 2010 kl. 7:25

    ”Kommunikation i skolan är inte enkelriktad. För en lärare är det nog så viktigt att kunna se sina elever, som det är för eleverna att kunna se läraren.”

    Det är väl detta som är problemets kärna. Här ställs religionsfriheten direkt mot skolplikten.

    Sett från religionsfrihetens horisont kan inte eleven avstå från att gå i skolan utan kan, om förslaget genomförs, tvingas att bryta mot en sedvänja som är viktig i den inriktning av religonen som eleven bekänner sig till.

    Sett från skolans och lärarens horisont är det givetvis mycket otillfredställande att inte fullt ut kunna praktisera den tvåvägskommunikation som är en viktig och naturlig del av inlärningsprocessen. Risken är att eleven lär sig mindre är stor och att skolans mål inte uppnås.

    Detta är ett dilemma där båda alternativen är dåliga. Något bra svar finns alltså inte. Dock står jag nog fast vid att ett regelverk bör undvikas i synnerhet som det är mycket få fall det rör sig om.

  6. 6 San augusti 12, 2010 kl. 13:56

    Nej, det är precis för att det är en sådan icke-fråga i Sverige som det är billigt att göra en valfråga av det. En burqadebatt för den handfull, eller om jag förstått det rätt endast ett fall så här långt, elever som eventuellt kan dyka upp på skolan är varken viktigt eller relevant i valet 2010.

  7. 7 Utlandssvensk augusti 12, 2010 kl. 22:32

    Det är exakt så här långt debatten om islam vågar ta sig i Sverige. ”Våga ifrågasätta invandringen” är än så länge ett otänkbart blogginlägg här men slöjdebatten är naturligtvis symtomatisk. Naturligtvis handlar författarens inlägg inte om slöjor, det handlar (i beslöjade ordalag) om islam. När tappade debatterande svenskar talförmågan? Och när ska de få tillbaka den?

  8. 8 Vilhelm Skytte augusti 13, 2010 kl. 15:12

    Söderbaum, du skriver att ”[p]roblemet med föräldrar som slår sina barn blir ju inte heller mindre bara för att antalet barn som råkar ut för detta i dagens Sverige är rätt begränsat”.

    Jo, jag skulle vilja hävda att ett problem är ”mindre” när dess omfattning i samhället är begränsad. När ett val bara kan fokusera på ett antal frågor och regeringen också bara kan åstadkomma förändring på ett begränsat antal områden, tycker jag att man ska koncentrera sig på de frågor som påverkar flest. Då kan det verka konstigt att lägga tid på att diskutera om 20 personer ska få klä sig som de vill, istället för att belysa problem som påverkar och skadar långt fler människor. Som Sveriges skattesystem.

    Men du har rätt att man inte ska gömma sig bakom sådana argument. Man måste våga ha en åsikt, och min är att argumenten mot olika former av slöja är samma som framförs av vänstern mot kristna friskolor och judisk omskärelse – ”visst har vi religionsfrihet, men…”. Inga ”men”; Vi har religionsfrihet. Jag tycker staten endast ska ingripa i människors rätt att utöva sin religion eller föräldrars rätt att uppfostra sina barn, i enligt med deras egen tro och egna övertygelser, när brott misstänks i enskilda fall. Om en enskild kvinna tvingas att bära burqa av sin man, ja då ska vi ingripa, men praktiska problem om att kunna kommunicera eller något slags antagande att ingen kvinna skulle bära burqa utan tvång ger oss inte orsak att frångå våra västerländska principer om religionsfrihet.

  9. 9 M augusti 15, 2010 kl. 18:32

    Varje gång jag besöker den här sidan – och det är verkligen inte ofta – så blir jag förbannad. Här har vi ett inlägg i slöjdebatten och inte ett enda konservativt argument. Bara liberalism.

    1. Jämställdhet
    2. Religionen som privatsak
    3. Frihet (i termer av att flickor känner tryck hemifrån att gå klädda på visst sätt. (Är det konservatism?))

    Sedan blir det ofrivilligt komiskt när skribenten gör sig till islamexpert och hävdar att det

    4. inte finns några religiösa skäl att ha slöja, (vilket kanske är sant, vad vet jag? men på vilket sätt hör det hemma i en konservativ idédebatt?)

    vilket landar i slutsatsen att det inte handlar om religionsfrihet utan om ”alla människors lika värde och rätt till personlig frihet”.

    Det känns som att man vill kräkas. Detta är alltså sverigeeliten av konservativa skribenter.

  10. 10 Patrik Magnusson augusti 15, 2010 kl. 18:55

    ”Här har vi ett inlägg i slöjdebatten och inte ett enda konservativt argument. Bara liberalism.”

    Så synd att du inte tar chansen att framföra det du anser är konservativa argument, utan nöjer dig med att såga skribentens. Känns inte så konstruktivt.

    ”Detta är alltså sverigeeliten av konservativa skribenter.”

    Vi bugar och tackar för den komplimangen i alla fall.😉

  11. 11 Stoller augusti 16, 2010 kl. 9:04

    Visst finns det olika riktningar inom den konservativa idetraditionen. Men signaturen M:s tankegångar känner jag inte riktigt igen. Det hade varit kul om han ville redogöra för grundtankarna i sin syn på samhälle och människa samt hur de relaterar till den konservativa tankesfären.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,284 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar