Vad vill socialdemokraterna?

PARTIPOLITIK | I slutet av mitt vikariat som politisk redaktör på Kalmars stora dagstidning Barometern (moderat), gick jag igång på en ledare den 12/8 i konkurrenten Östran (socialdemokratisk) som rör S-politiken på riksnivå. Det var dock inte läge att publicera denna betraktelse i Barometern under min sista vecka, och såhär förutan dagstidningens storleksomfång har jag broderat ut texten – för det finns mycket att säga. Precis som Östran skriver är det bra att Socialdemokraterna nu till slut lyfter åtminstone en relevant fråga under valrörelsen: arbetslösheten.

Som allom bekant har Alliansregeringens fokus under hela mandatperioden varit just att få så många som möjligt i arbete – och på myntets andra sida minska andelen understödstagare. Såväl den socialdemokratiska retoriken som de politiska förslagen tyder på att om vi haft en S-regering efter 2006, så hade vi inte haft fler arbetstagare men desto fler bidragstagare idag. Finanskrisen har varit en rejäl utmaning i sammanhanget. Sverige har klarat sig bättre än alla andra EU-länder och prisas för sin ansvarsfulla ekonomiska politik över hela Europa. Och det är Alliansregeringen som prisas – för en politik som S punkt efter punkt har röstat emot i Sveriges Riksdag under de senaste fyra åren.

Nära – men inte tillräckligt nära

Givetvis kan man från S-håll kritisera Alliansens politik för att inte vara ”tillräckligt socialdemokratisk” – och det är också så som Östran och de flesta i S-leden tar sig an debatten. Man talar även genomgående om ”högerregeringen”, vilket är ett både vilseledande och direkt felaktigt ordval. Alliansen är en center-högerregering. Och den driver händelsevis en politik som är så pass närliggande S att S blivit fullständigt desorienterat, och i sitt vacklande behövt stödja sig på Miljöpartiet och Vänsterpartiet för att inte falla. Detta nya rödgröna samarbete är knappast en renodlad ”vänsterväg”, på samma sätt som Alliansregeringen ingalunda driver någon ”högerpolitik” i egentlig mening.

De socialemokratiska opinionsmegafonerna, inklusive Östran, sänker sig själva kvalitetsmässigt på detta vis med sin intellektuella ohederlighet. Det föranleder onekligen frågan om allt som återstår av socialdemokratins politiska agitation idag är tjuvnyp och svartmålande av Rörelsens motståndare? Se bara på LO:s (som alltjämt betraktar sig som en del av socialdemokratin, trots att en majoritet av fackförbundets medlemmar är emot detta) affischeringsbidrag till årets valrörelse, där uppochnedpå-vända porträtt på ett antal Alliansministrar ackompanjeras av fula ord om dem. Men, för att tala med August Palm som på 1880-talet grundade den svenska socialdemokratiska rörelsen: ”hvad hvilja Socialdemokratin?”

Vidareutbildning räcker inte

Det finns faktiskt ett konkret förslag, som Östran och alla socialdemokrater regelbundet tar upp: att erbjuda arbetslösa vidareutbildning. Detta är dock långt ifrån en lösning på grundproblemet, som är att erfarenhet alltid går före när utbildningsnivån är likvärdig. Förutsättningarna för att arbetsgivare ska ta risken att anställa en arbetssökande utan särskilt mycket erfarenhet, måste alltså förbättras. Det handlar bl.a. om att sänka arbetsgivaravgifterna, minska ner på allt regelkrångel för företagare och luckra upp LAS så att det blir lättare att avskeda och risken att anställa därmed blir mindre. Nej, detta är inte socialdemokratisk politik. Men det funkar, till skillnad från att ge arbetslösa vidareutbildning, som enbart tillfälligtvis placerar dem utanför arbetslöshetsstatistiken. Även på den högre utbildningsnivå som man kan nå upp till är ju konkurrensen hård från arbetssökande med lite mer erfarenhet.

S med den långa LO-svansen i släptåg är långtifrån det bästa idag för svenska arbetare och arbetslösa. S gör allt man kan för att i lönehänseende jämställa dem som arbetar med dem som inte arbetar, och fackrörelsens främsta syfte är att säkra de befintliga jobben mot konkurrens från dem som idag är arbetslösa. De arbetslösa ska få vidareutbildning och bidrag, men man motarbetar företagandet och företagarna så mycket man bara kan. Detta trots att det är företagandet i den privata sektorn som skapar de arbetstillfällen som drar in den skatt som får offentliga sektorn att gå runt – och också genererar de skattepengar som delas ut till de arbetslösa. Nej vi måste förenkla mycket mer för alla dem som har förmåga att bilda företag, bygga ut företag, och skapa fler arbetstillfällen. Det råder inte någon tvekan om att Alliansen objektivt sätt är bäst för både arbetare och arbetslösa i Sverige.

Själv håller jag i och för sig inte på Alliansen av detta skäl, så mycket som för att jag ännu inte gett upp hoppet om att det finns bättre förutsättningar i denna regeringskonstellation för en framtida borgerlig politik, än i en rödgrön. Med borgerlig politik menar jag framför allt frihet för medborgare och näringsliv; en begränsad statsmakt och offentlig sektor; relativt låga skatter; värnande om äganderätt och privatliv; samt vaktslående om grundläggande västerländska värden. Detta är värden som aldrig ett socialistiskt parti och knappast heller Miljöpartiet visat att de står upp för, och som det borgerliga blocket i alla fall traditionellt står upp för. Även om Alliansen också verkar rätt kompromissvilliga i dessa avseenden.

Två regeringsalternativ inför valet

Östran har förstås inte enbart fel. De har helt rätt i att förtroendet bara ökar för ”Reinfeldts jobbpolitik”. I frågor som rör jobb och arbetslöshet har Nya Moderaterna idag större förtroende bland väljarna än vad S har. Och det är inte så konstigt, när den arbetsmarknadspolitik som Alliansen för bevisligen är effektiv. Östran har också rätt när de påpekar hur genomgående oinspirerat det rödgröna arbetspolitiska programmet idag är.

Precis som Alliansen belyser i sin gemensamma valkampanj, är frågan inför höstens val om vi ska gå framåt med Alliansens politik – eller bakåt till socialdemokraternas politik. När t.o.m. en gammal socialdemokratisk trotjänare som Östran klagar på avsaknaden av nya fräscha visioner och behövliga ”extra tag” i det politiska program som S nu går till val på – ja, då är det svårt att se det på något annat sätt hur mycket man än vill.

Jakob E:son Söderbaum

6 Responses to “Vad vill socialdemokraterna?”


  1. 1 Allianspartisten augusti 19, 2010 kl. 21:12

    ”Det finns faktiskt ett konkret förslag, som Östran och alla socialdemokrater regelbundet tar upp: att erbjuda arbetslösa vidareutbildning.”

    …och här kommer de socialdemokratiska kamraterna alldeles för lindrigt undan i debatten och detta skulle Alliansens politiker mycket hårdare kunna attackera.

    Inte så att det i grunden är något fel på kompetensutveckling utan därför att historien från alla förlorade år av socialdemokratiskt regerande visar att utbildningarna inte varit behovsanpassade och att allt för många haft karaktären av ytlig orientering och i de värsta fallen urartat till rent tidsfördriv. Det övergripande syftet med de socialdemokratiska regeringarnas arbetsmarknadsutbildningar har varit att ”trolla med” arbestlöshetsstatistiken.

    Skall arbetsmarknadspolitiska utbildningar ha någon möjlighet att lyckas måste de genomföras i ett mycket nära samarbete med näringslivet för att säkerställa att de fyller ett behov.

    När det gäller ungdomsarbetslösheten, som är ett reellt problem, är en satsning på läringssystem och olika typer av trainee-utbildningar en nödvändighet. Facken har här också ett ansvar att se till att inte orimliga lönekrav, som stänger ute ungdomar från arbetsmarknaden, ställs.

  2. 2 Tomas Johansson augusti 20, 2010 kl. 7:47

    Det enda som är viktigt i många kommuner i norr efter valet är att socialdemokraterna inte får över 50% av rösterna än en gång (i min nuvarande hemkommun sedan 1943). Därför kan det bli så att det bästa som hänt i min kommun på länge är Mona Sahlin… Det handlar då inte om ideoligi eller så, utan resterna av enpartisystem, den totalt förstockade kommunpolitiken.

  3. 3 Tony augusti 20, 2010 kl. 11:41

    Det pajkastningsdebatten mellan de två ”regeringsalternativen” inte tar med, är att världen fortfarande befinner sig i ekonomisk kris. Blått och rödgrönt tävlar i vem som lovar mest och vem som kan locka till sig rätt intressegrupper osv.

    Men vem talar om lösningen?

    Det vi skulle behöva är en övergripande lösning på exempelvis problemet att era årslöner och pensioner nu slängs in i ett globalt kasino. Genomför en Glass-Steagall-lag, så kan vi lösa problemet. Se denna video:

    Sådant borde vi prata om i valdebatten!

  4. 4 Patrik augusti 20, 2010 kl. 18:54

    Det är skrämmande hur många som faktiskt vill att sossarna än en gång ska få dra på sig spenderarbyxorna och kasta bort allt det som alliansregeringen har åstadkommit och verkat för under dom senaste fyra åren för att istället börja gödsla bort pengar på bidrag och statliga utgiftskonton. När vi nu i rapport efter rapport får bevis för att Sveriges ekonomi faktiskt är på väg att repa sig så ska vi återgå till sosseSverige med höjda skatter och höjda bidrag, detta för att ”sätta jobben främst”. Vilket skämt.

    Det är samma gamla smörja som dom erbjuder, nu som då. Brandskatta dom ”rika”, och bränn detta temporära tillskott till statskassan på statligt administrerade bekvämligheter, sen när pengarna börjar sina och jobben flyr Sverige så kan vi alltid höja skatterna lite till, skära i välfärden och lägga till på vår statsskuld. Detta är vad som väntar om vänstern vinner valet.

    Nog är det välbekant alltid. Vänstern har ju trots allt en förkärlek för att bevara och cementera det som inte fungerar. Man tänkte nytt en gång i tiden, man fick testa alla sina nya fina idéer i verkligheten, och man misslyckades. Nu vill man få väljarnas förtroende till en andra omgång. Idéerna är dom samma, förslagen är dom samma, retoriken är densamma och resultatet lär oundvikligen bli detsamma.

    Socialismen har haft sin chans, det räcker nu.

  5. 5 Allianspartisten augusti 20, 2010 kl. 20:10

    ”Socialismen har haft sin chans, det räcker nu.”

    Detta är ett obestridligt historiskt faktum. Varje variant av socialistiskt samhällsbygge har misslyckats på det ena eller andra sättet. De extermare kommunistiska varianterna ledde till tyrannier som saknar motstycke i världshistorien medan de ”mildare” socialdemokratiska varianterna ledde till högskattesamhällen där utvecklingen förlamades av allt för stora och omfattande statsapparater.

    Socialismen bygger på teorier som togs fram, under helt andra förhållanden, i mitten av 1800-talet under ledning av bl.a. Marx. Marx teorier slog dock snett redan från början. Den förutspådda socialistiska revolutionen i Tyskland uteblev. Den socialistiska revolutionen kom istället i Ryssland, som enligt de marxistiska teoriernas lagbundenhet inte passerat alla de de lagbundna stadier som kräves för revolution.

    Det västerländska samhället, byggt på demokrati, marknadsekonomi och kapitalism, blev inte något utsugarsamhälle, som Marx förutspått, utan samhällen där folkflertalet lever under bättre förhållanden än någonsin tidigare´.

  6. 6 Tomas Johansson augusti 21, 2010 kl. 10:20

    Socialdemokratin o norr är inte någon ”ideologi”, det är mer som att hålla på hemmalaget i Hockey, ungefär. Den som inte är sosse är förrädare, oavsett orsak, ja hur ska man hitta ett skäl att hålla på fiendelaget? Att dom är bättre triggar ju bara mer.
    Sen finns nog koppling till statskyrkans historia här, den gamla påtvingade statsreligionen påminner kanske om den påtvingade sosserösten. Det är i bägge fallen lite av en självklarhet, och inte helt frivilligt. Tron på statens gud var ju alldeles uppenbart ett tvång, tron på sossarna är nästintill ett tvång, har du någon framskjuten samhällsposition och inte är sosse så är det nog ett ovanligt undantag. Så blir det i enformigheten, liknar andra enpartisystem. Den intelligensbefriade styrningen i norr kommer att fortsätta efter årets val.

    Arbetslösheten är alldeles uppenbart onödigt hög härikring, alla har acceperat hopplösheten, det går inte ens att sälja glass i den stora båthamnen, annat än att de stora bolagen ska sköta det. Småföretagandet är nästan obefintligt, några få klarar det. Oppositionen här uppe är ett lika hopplöst gäng, de som står ut med den rollen är aningens konstiga, de antas arbeta med politik utan att ha en skugga av en chans att någonsin få något igenom.

    Är det någon som begriper varför socialism alltid verkar finnas i kombination med vissa förutsättningar, glesbygd, brist på utbildning mm, långt till samhällscentrum osv. Min uppfattning är att socialism ofta får rollen att dölja verkligheten. Jugoslavien är ett välkänt exempel, Titos bygge döljde verkligheten, som jäste tills det exploderade. På samma sät döljs alla verkligt viktiga frågor här uppe, den kavarvarande koloniala arvet, norr och västerbotten som kolonier i kungens riksbygge, kronskogar och kronans älvar och gruvor. Därtill ett lönekollektiv.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,732 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar