Den rättroende Reinfeldt

I tisdags inledde både oppositionsledaren Mona Sahlin (S) och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) sina respektive valturnéer i Göteborg. Sahlin på centralstationen och Reinfeldt på Volvo Personvagnars Torslandafabrik. I sitt 20 min långa tal beskrev Reinfeldt vad Göteborgs-Posten målande beskriver som hans ”bestämda industripolitiska trossats”:

    – Vi kan inte ha en ordning där vinster går till ägare, och där kostnader skjuts över på skattebetalarna, kostnader som är helt naturliga i ett företags levnadscykel.

Detta är ju fullständigt klockrent! Det är väldigt viktigt att förstå att ett företags storägare alltid kommer att försöka maximera sin egen vinst. De har all rätt att göra så, och det är inget fel i det – eftersom det är deras företag, de ger andra arbete och försörjning, och de medverkar genom sitt företagande till att föra både teknikutvecklingen och samhällsutvecklingen framåt. Men om staten går in och garanterar de vanliga arbetstagarna deras arbeten med skattepengar, så betyder det att de pengarna i princip går rakt ner i företagsledarnas fickor. Om det i de flestas ögon kan te sig stötande med alltför höga vinstutdelningar, så är det härvid som det blir vedervärdigt ur moralisk synpunkt.

Saken är ju den att ägarna aldrig ger sig själva mer pengar än vad som faktiskt kan genereras i företaget. Vilket även inkluderar statliga tillskott. Men det är i det läget som det faktiskt börjar likna korruption.

Om staten tvärtom inte ger några sådana subventioner, måste företagets ägare och ledare tänka mer på verksamheten, hur den fungerar och vad den behöver från dem. Det tvingar vilken affärsman som helst att anpassa sina planer, prognoser och vinstuttag utifrån de reella förutsättningarna. Vidare, eftersom de som ansvarar för företagets verksamhet vill maximera sin personliga vinst, kommer de inte att låta verksamheten dö ut. Istället kommer de att göra vad de kan för att den ska gå bra, och allra helst expandera. Gör inte de ledande direktörerna ett bra jobb så blir de inte långvariga, utan ersätts med andra som gör bättre insatser för företaget.

På det viset utkrävs ansvar för företaget utigenom hela verksamheten. Det fungerar sällan helt perfekt (för ingen människa är perfekt!), men alltid bättre än att ingen tar ansvar för verksamheten om den kan förvänta sig att ”gå på respirator” genom statligt ekonomiskt understöd. Detta är den stora fördelen med konkurrens i en marknadsekonomi: ett företag måste bära sig självt för att överhuvudtaget kunna överleva – och att det överlever är lika mycket i ägarnas som i arbetstagarnas ekonomiska intresse.

Så långt Reinfeldt och Nya Moderaterna. Socialdemokraterna för sin del är alltså FÖR subventioner till stora företag som går dåligt. Vad de uppnår med det är för det första att socialdemokratiskt sinnade väljare ser att skattepengar används i uttalat syfte för att skydda deras jobb, vilket givetvis väcker (s)ympatier. För det andra att klasskampen underblåses, i och med att arbetarna kan fortsätta hata arbetsgivarna för att dessa tar ut så stora vinster till synes utan att bry sig om de vanliga arbetstagarnas arbeten. Vilket förstås tjänar socialdemokratins syften betydligt bättre än om arbetstagarna respekterade arbetsgivarna för att de har arbeten och försörjning för sig själva och sina familjer.

I verkligheten måste ju arbetsgivare inte ta hänsyn till de vanliga arbetstagarnas intressen om dessa ändå får socialdemokratiska subventioner. De måste bara ta hänsyn till de vanliga arbetstagarnas intressen om dessa är företagets viktigaste resurs – och så är det ju, inget företag utan arbetstagare.

Tänkandet är sannolikt Anders Borgs och formuleringen Per Schlingmanns. Vad vi behöver i Sverige är fler duktiga företagare, inte fler skattesubventioner till arbetarstagare inom yrken med förkärlek för socialdemokratin. Men så kommer Reinfeldt aldrig att uttrycka det. Det bästa för alla arbetstagare är givetvis att det finns välmående företag i den privata sektorn där man kan jobba, och där jobben genererar de skattepengar som krävs för att driva den offentliga sektorn – där det finns andra arbetstagare. Jobben framför allt, det säger Reinfeldt. Och han står också för precis det, med stor trovärdighet. Detta uttalande av Reinfeldt känns verkligen uppfriskande.

Jakob E:son Söderbaum

1 Response to “Den rättroende Reinfeldt”


  1. 1 Allianspartisten augusti 21, 2010 kl. 16:36

    ”Det är väldigt viktigt att förstå att ett företags storägare alltid kommer att försöka maximera sin egen vinst.”

    Jag håller inte riktigt med om detta påstående, i alla fall inte utan förbehåll.

    Ett företag kan generera mervärde för ägaren på två sätt. Ena sättet är att företaget genererar vinster som delas ut som utdelning. Det andra sättet är att värdet på företaget ökar, en värdeökning som sedan kan realiseras vid en framtida försäljning. Det finns självklart en koppling mellan dessa i det att en värdeökning innebär en förväntan om goda framtida vinster.

    Vidare tycker jag det är lite farligt att förbehållslöst resonera i termer av vinstmaximering. Detta är ett flitigt använt argument mot kapitalismen.

    Om man säger vinstmaximering och god tillväxt över tiden kan jag hålla med om att det är en rådande princip som jag egentligen inte har något att invända emot. Ser man det mer kortsiktigt, på årsbasis eller på några års basis, är det dock inte, i seriösa företag, kortsiktig vinstmaximering som är styrande. I ett seriöst företag är det den långsiktiga överlevnaden och tillväxten som är det viktiga. Denna aspekt underlättas givetvis om ett företag har stabila och långsiktiga ägare.

    Ägaren ställer oftast upp ett vinstkrav och ett tillväxtkrav för företaget. Det är dessa parametrar som är styrande för budgetarbetet och inte vinstmaximering. Jag vill nog också mena att företagsledningarna sedan i det operativa ledningsarbetet fokuserar på att hålla budget och prognoser. Avvikelser åt fel håll är i detta perspektiv alltid katastrofala men även stora avvikelser ”åt rätt håll” ger en signal om att företagsledningen kanske inte har helt koll på läget.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar