Årets val är verkligen ett ödesval

Nu närmar sig sannerligen valet med stormsteg! Spänningen blir givetvis inte mindre för att Alliansen leder med ett starkt försprång i opinionsundersökningarna. Debatten handlar sedan en tid tillbaka om överbudspolitik, något som inte hör till vanligheterna i svenska valrörelser.

Men årets valrörelse är inte bara det senaste receptet på sockrat valfläsk. Valet den 19 september är också ett vägskäl inför en i allra högsta grad oviss framtid. Faktum är att oavsett dess utgång så kommer årets riksdagsval innebära ett stort steg bort från 1900-talets svenska politik.

Om de rödgröna skulle vinna valet så kommer mycket av vad Alliansen har åstadkommit under dessa fyra år att rullas tillbaka. Den politiska utvecklingen fortsätter då på samma sätt som den gjort under större delen av 1900-talet. D.v.s. en socialdemokratisk regering utgör normaltillståndet. Och den byts endast undantagsvis av med borgerliga regeringar, vilka då allra mest måste gå in för att reda ut de akuta ekonomiska och sociala problem som hunnit uppstå.

Den viktiga skillnaden gentemot hur det varit tidigare, är dock att S nu för första gången sedan Andra världskriget siktar på att samregera med andra partier. En följd av detta är att vi i så fall för första gången skulle få både miljöpartister och kommunister i Sveriges regering, något som aldrig varit på tal förut.

Om däremot Alliansen vinner valet så kan man verkligen tala om ett politiskt trendbrott i modern svensk historia. Då befästs utvecklingen sedan 1976 (då den första icke-socialdemokratiska regeringen på 44 år tillträdde), och den så djupt rotade socialdemokratiska regeringshegemonin i Sverige skulle därmed definitivt vara bruten. Då kommer för första gången sedan den allmänna rösträttens införande 1921 en borgerlig regering att ha styrt Sverige under en sammanhållen period av 8 år.

I så fall skulle det också innebära att vi framledes kan räkna med fler regeringsskiften, och att Sverige därmed närmar sig det slags tvåpartisystem som är det normala runtom i västvärlden. Något som i sig skulle medföra en vitaliserad svensk samhällsdebatt där argumenten måste vässas och den politiska retoriken förnyas med jämna mellanrum. Att så sker vore i allra högsta grad behövligt, med tanke på hur förstockad debatten idag är i floskler som myntats under första halvan av 1900-talet, i ett väldigt annorlunda politiskt sammanhang.

Därmed kan man definitivt säga att valet 2010 också är ett ödesval gällande förutsättningarna för den svenska samhällsdebatten. En bild som förstärks ytterligare av att det enligt opinionsundersökningarna är fullt möjligt att ett parti som Sverigedemokraterna nu kommer in i riksdagen.

Det är alltså mycket som står på spel ifråga om politiska principer och trender i årets val. När det gäller de konkreta sakfrågorna handlar det dock egentligen bara om en enda sak, och det är välfärden. (Att årets val skulle bli ett välfärdsval skrev jag om på Barometerns Almedalsblogg den 6 juli; SvD presenterade samma bedömning som stort uppslag först den 8 juli.) Den gamla parollen ”vård, skola och omsorg” har kommit till heders igen – på båda sidor om blockgränsen – och även pensionerna finns med i den överbudspolitik på välfärdens område som nu tagit vid.

Man hade förstås kunnat hoppas på att åtminstone något av de två regeringsalternativen skulle ha presenterat en tydligt ny välfärdspolitisk vision som känns 2000-tal snarare än 1900-tal. Så har tyvärr inte skett, i detta avseende handlar det enbart om finjusteringar i ett välfärdssystem som såg sina bästa dagar före 1980-talet. Så vi kommer ändå inte helt att lämna 1900-talet bakom oss i detta val.

Med en vitaliserad samhällsdebatt kan man emellertid gott tänka sig att vi faktiskt kommer att lämna de sista förlegade 1900-talsrelikerna bakom oss under de kommande fyra åren. Grundförutsättningen är utan tvekan att Alliansen får förnyat förtroende. Inom kort kommer vi här på T&F att presentera listor på särskilt lämpliga riksdagskandidater ur vår synpunkt att kryssa den 19 september.

Jakob E:son Söderbaum

10 Responses to “Årets val är verkligen ett ödesval”


  1. 1 geronten september 10, 2010 kl. 13:49

    Jag tror att du har rätt Jakob. Vi har definitivt ett ödesval framför oss. Om Alliansen vinner och får regera i fyra år till så kommer något historiskt att ske vid nästa val, 2014. Första- och andragångsväljarna 2014 kommer nämligen inte att medvetet ha upplevt något annat än en moderat statsminister. För dessa 18-20-åringar kommer det att vara fullt normalt att ha en borgerlig regering. För oss som är uppfödda under DDR-sverige är det fortfarande lite overkligt. En statsminister är för oss en socialdemokrat. Det är normen. Låt oss vid Gud se en alliansseger på valnatten!

  2. 2 Allianspartisten september 10, 2010 kl. 17:31

    Visst är detta ett ödesval. Alliansen har mödosamt börjat vända på den skuta som sedan 30-talet seglat i vänsterns farliga vatten. Allianssegern 2006 var ett trendbrott och det är mycket viktigt att försvara detta. Trendbrottet består i det faktum, som är självklart för oss borgerliga men obegripligt för socialister, nämligen att grunden för välstånd finns i arbete och inte i bidrag.

    Trots uppmuntrande opinionssiffror får vi inte ta ut något i förskott. Valarbetet måste fortsätta intills dess att vallokalerna stänger.

    Ändå är det sätt på vilket valrörelsen utvecklas mycket hoppingivande. Alliansen förmedlar vision och framtidstro medan den rödgröna sörjans kamrater mest ägnar sig åt gnällande och råskäll. Här finns inte tillstymelse till framtidsversion. Sörjans valmanifest utgörs av en samling, uppenbarligen mycket plågsamt, kohandlat valfläsk som inte hänger ihop.

    Svårigheten för sörjan att förmedla en vision är i och för sig inte så märklig efter som den interna oenigheten är avgrundsvid. Kommunister skall samsas med högersossar och miljöpartiets tillväxtfiender skall sammas med LO’s tradtionella tillväxtvänner. Den röda gröna sörjans allians är helt enkelt inte ett trovärdigt alternativ.

  3. 3 Johnny september 11, 2010 kl. 9:09

    ”Då kommer för första gången sedan den allmänna rösträttens införande 1921 en borgerlig regering att ha styrt Sverige under en sammanhållen period av 8 år.”

    Därför är valet viktigt, viktigt att borgarna vinner, viktigt att borgarna får en längre tids regeringsinnehav som leder till ett lägre skatteförtryck (47% av BNP) och ett starkt försvar. Jag vill se besparingar av lågprioriterade statliga utgifter för att nå ett skatteförtryck på max 25% av BNP, max 25% skatt på arbete.

    Skatt och arbetsgivaravgifter på arbete är fortfarande mycket hög, speciellt med hänsyn till konkurrensen med Kina och Indien. Uppstart av nya stora multinationella företag lyser med sin frånvaro, IKEA och H&M är de senaste. SAAB fabriken har mindre än 5000 anställda, vi skulle behöva minst 100 SAAB fabriker för att anställa våra 500.000 arbetslösa, för att ge perspektiv på behovet av nya företag. Viktigt med ren miljö och vacker natur förstås.

    Därför är det viktigt att utveckling mot lägre skatteförtryck fortsätter och att Alliansen inte bara blir de nya sossarna med 40-50% skatteförtryck och fortsatt statligt slöseri av medborgarnas pengar.

    Kan Alliansen följa den konservativa regeringen i Storbritannien vad gäller invandringspolitik så vore mycket vunnit. Där avser man att sänka antalet invandrare från 100.000/år till 10.000/år, motsvarande nivå/capita för Sverige blir 1.500/år. Vilket SD sannolikt skulle stödja med båda händerna, så jag är inte orolig för SD’s som vågmästare.

    Hoppas att raset för de rödgröna fortsätter ända fram till valdagen,🙂

  4. 4 Tomas Johansson september 11, 2010 kl. 13:20

    Beskattningens historia, ett ämne som varje svensk borde vara världsbäst på, när vi är världsbäst på skatt. Dessvärre vet inte många något om beskattningens historia, tur för sossarna…

  5. 5 Fläderblom september 12, 2010 kl. 9:42

    Ta inte ut valresultatet i förskott.

    SVT kommer att mobilisera sina mest vänsterfanatiska journalister för att trycka ner Alliansen nu under den sista veckan (minns Janne Josefssons valstugereportage från 2002).

    Kanske kommer även ”Anna”, Aftonbladets anonyma källa som eventuellt existerar, eventuellt är före detta prostituerad och eventuellt har haft Sven Otto Littorin som kund, att träda fram. Kanske har hon eventuellt haft andra kunder inom den politiska sfären också.

    Sådant kan påverka de osäkra väljarna mer än det borde.

  6. 6 Niclas september 12, 2010 kl. 21:04

    Tomas Johansson kanske kunde upplysa en fåkunnig om var god information om beskattnigens historia kan inhämtas? Det enda jag vet som är (nästan) utan kunskaper i ekonomisk historia är att skattetrycket är högt och användandet ineffektivt, men hur kom vi till denna nivå på skattetrycket? Hur motiverades det så att människor lät sig inordnas i systemet och hur kan det komma sig att så många tycks vilja behålla det?

  7. 7 Tomas Johansson september 14, 2010 kl. 16:32

    Nja, nu är väl inte jag heller kanske rätt person att reda ut begreppen. Men helt klart är att de höga skatterna inte är något som sossarna infört, de fanns redan låååångt tidigare. Detta lilla inlägg hittade jag på en chattsida:
    —————————————–
    Och vad tror du folk fick i utbyte mot att de betalade skatt under medeltiden?
    Staten och maffian har trotsallt ett gemensamt ursprung,
    eller mera korrekt, staten har utvecklats ur ett maffialiknande feodalsamhälle.
    Studerar man t.ex. 1800-talets sicilianska maffia med medeltidens Sverige
    så är detta mycket uppenbart.
    Under medeltiden betalade man t.ex. inte skatt för att man fick något tillbaka,
    utan för att alternativet var att få frugan våldtagen och boskapen stulen
    av kungens fogdar.
    Renodlad beskyddarverksamhet m.a.o.
    Syftet med att t.ex. betala tull på varor innan man kom in i en stad
    under medeltiden var självfallet inte att det skulle finansiera något allmännyttigt,
    utan att det skulle tillfalla de maffiagrupperingar/adel som för tillfället styrde landet,
    så att dessa kunde berika sig själva och så att dessa kunde lägga pengar på en våldsapparat
    för att stärka greppet över folket och för att skydda sin maktposition
    mot andra maffiagrupperingar/adel/stater.
    På samma sätt är det idag, där en försvinnande liten del av skatten går till det gemensamma
    (försvar, rättsväsende infrastruktur o.d.) och där huvuddelen går till olika särintressen
    (bidragssystem, presstöd, konstutbildningar, äventyrsbad, baseballplaner under tak o.s.v.)
    och för att berika den grupp som för närvarande kontrollerar landet
    (horder av offentligt avlönade politiker).
    ————————————————–slut citat
    Lite tillspetsat förståss, men rätt på nåt sätt.
    Höga skatter och handelshinder var ett sätt att bygga stater under stormaktstiden, våra kungar hade inget emot att beskatta till döds (Karl XI ägde 60% av landets tillgångar själv), men sen kom liberalismen och upplösningen av tyrannierna.
    Det är väl där som Sverige skiljer ut sig, vi hade aldrig någon folklig resning mot skatter och handelshinder som lyckades, desvärre, många bra försök under lång tid, Dacke kom längst men fick bita i gräset rejält. T ex så höjde Gustav Vasa skatten ordentligt, och ett av syftena med det var att kunna betala legoknektar från Lybeck som till stor del sysslade med att slå ner interna uppror mot höga skatter…(slå ihjäl svenskar)

    Så det jag lärt mig är att vi saknat de ”skattesänkande” omvälvningarna, och det man också lär sig är att skatt är inte det som de ofta beskrivs, nåt som folkrörelserna skulle stå bakom, tvärtom, folkrörelsernas misslyckanden gör att vår skatt ”ännu” är så hög.

    Så baklänges socialisternas snack om skatter blir om man fattat lite av historien runt skatt. I USA kan man höra uttrycket ”skatt är stöld”, och flykten över atlanten påskyndades av tyrannernas högskattesystem, så att låg skatt är nog en ”hederssak” i USA. USA bildades som en följd av uppror mot engelske kungens höga skatter (världens enda lyckade revolution f ö).
    Sensmoralen blir att de som nu kallas ”höger” i svensk plitik driver dåtida ”vänterns” syn på skatt, och vår nuvarande vänster driver tyrannernas (dåtida högerns) syn på skatt.
    Sen var skatt mycket mer än bara pengar, kronan la under sig det som var tillgängligt, kronans egendom kunde lite vadsomhelst bli, t ex all fisk i norrländska älvar osv.
    Gemensamt för Sverige och Ryssland m fl är väl att man gått från feodalt till socialistiskt, utan de mellanliggande liberala omvälvningarna.
    Beskattningshistoria kunde nog bli ett ämne att forska i på universiteten.
    Bara ordet ”skatt” är intressant, att söka efter skatter, som de som hittar kartor över nedgrävda guldskatter. Tänk dig hur direktöversättningen skulle bli, -pay ”trasure” to the government… Utomlands heter det ju ”taxes”, taxering alltså.
    Gjorde jag nån klokare?

  8. 8 Josefina Bergfast september 14, 2010 kl. 21:17

    På vilken chattsida hittade Tomas Johansson den citerade texten?

  9. 9 David Högberg september 14, 2010 kl. 21:35

    Niclas: Enkelt sagt kan man säga att under 1800-talet och större delen av 1900-talet hade Sverige en rätt låg skatt. Men under vänsteråren på 1960 och -70 talet sköt den svenska skatten upp från c:a 20-25% av BNP till 50% under en mindre mängd av år genom aktiv socialdemokratisk politik. Sedan dess har vi levt under det höga skattetryck som den perioden lämnade efter sig.

  10. 10 Tomas Johansson september 15, 2010 kl. 7:19

    David Högberg:
    Jag måste kolla detdär, men, jag tvivlar tills vidare på din analys, det kan möjligen stämma på vissa områden, men om man tar med hela ”beskattningen” så blir bilden en annan, skatt är inte bara en procentsats, det handlar om så mycket mer, det var på 1800-talet den största beskattningen i norr genomfördes då kronan beskattade oss på 3/4 av landarealen, den mark som nu är kronans (även då försökte man freda sig, även de upproren misslyckades, då med statskyrkan som upprorstävjare/bödel). Sådana saker förekom bara i områden som inte kunde försvara sig mot beskattning, som u-länder under kolonialt förtryck, Kongo t ex, och vidderna i norr, som ansågs var obefolkade (inte alls sant men en bild som spätts på eftersom, just för att förringa brottet).
    Jag förstår att väldigt många inkusive sossarna själva vill ha det till att socialdemokraterna stått för allt, hela statsbygget hela skattesystemet, jag är säker på att det är en överdrift, staten byggdes inte av arbetarrörelsen, inte skattesystemet heller, de har bara tagit över den, socialiserat den och hittat en fin metod att sko sig, precis som alla andra i samma situation skulle ha gjort.

    Josefina Bergfast:
    Texten är skriven under synonym på en av de vanliga chattsidorna, men innehållet är ju inte nytt, har sett liknade tidigare. I USA är det en del av vanligt folks vetande.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar