Den kulturpolitiska debatten får vänta

I en ledare i UNT 11/9 förvånar sig skribenten över den kulturpolitiska debatt som förts i bl.a. Aftonbladet under de senaste veckorna. Där har en rödgrön kultursyn konfronterats med en framför allt liberal, och frågor som synen på kvaliteten, kulturen som mål eller medel och förhållandet mellan offentligt och privat stöd har stötts och blötts. UNT har svårt att förstå hur det kan komma sig dels att kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth (M) tiger still, dels varför inte kulturpolitiken i och med detta har gjorts till en valfråga.

Egentligen är det faktiskt inte alls särskilt märkligt – och skälen hänger sannolikt tydligt ihop med varandra. Anledningen till att Adelsohn-Liljeroth inte lägger sig i debatten är förmodligen precis detsamma som varför Aftonbladet försöker piska upp en kulturpolitisk debatt, fast omvänt. D.v.s. för det första att det tar fokus från de frågor som nu dominerar valrörelsen och som Alliansen ser ut att gå segrande ur. För det andra att vänsterblocket sannolikt skulle vinna en kulturpolitisk debatt. För socialdemokratiska Aftonbladet handlar det om att göra vad man kan för att Alliansen inte ska vinna valet – och för Alliansens företrädare handlar det i valrörelsen om att antingen fokusera på jobb och välfärd, agera sköld mot socialdemokratiska framryckningar eller hålla sig undan från dem som bäst ägnar sig åt de föregående.

Att vänsterblocket med stor sannolikhet skulle vinna på kulturpolitikens område om sådana frågor blossade upp i en valrörelse, är förstås lika tragiskt som absurt. Socialismen är genomgående kulturfientlig, och de flesta kan ju se hur vänsterns kulturpolitik går ut på att uppfylla socialistiska politiska mål snarare än att värna vare sig kulturell särart eller högkultur. Men de har en allomfattande kulturpolitik klar för sig, och det har helt enkelt inte Alliansen. Precis som debatten i Aftonbladet indikerar, handlar det i alltför stor utsträckning om ett liberalt perspektiv på kultur, vars essens är att staten inte ska lägga sig i. Det är helt enkelt inte en ”borgerlig kulturpolitik” – det är istället brist på kulturpolitik från borgerligt håll.

Strax innan valet 2006 skrev Carl Johan Ljungberg och undertecknad en artikel i tidskriften Captus med rubriken ”Vad är borgerlig kulturpolitik?”. I denna sökte vi definiera och staka ut riktlinjer för en sådan. Läs gärna denna artikel som ett debattinlägg som fortfarande i allra högsta grad är aktuellt. Och det speglar också i sig problemet: en enstaka artikel som den vi skrev (för den är ganska unik i debatten) kan inte göras om vare sig till kulturpolitisk attityd eller för den delen till politik på några dagar eller veckor – det krävs ett par år, minst.

Alliansen verkar som sagt ha prioriterat andra politikområden, och de har de ur maktstrategisk synpunkt gjort alldeles rätt i. Ingenting är viktigare än att vinna en andra mandatperiod. Men det borde verkligen finnas utrymme för en kulturpolitisk debatt efter valet. Om de stora socialdemokratiska tidningarna då fortfarande är intresserade av att delta skulle det kunna bli riktigt intressant.

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

4 Responses to “Den kulturpolitiska debatten får vänta”


  1. 1 Allianspartisten september 12, 2010 kl. 22:31

    ”För det andra att vänsterblocket sannolikt skulle vinna en kulturpolitisk debatt.”

    Det tror jag inte alls. För mig är ord som kultur och kulturarv mycket positivt laddade ord medan kulturpolitik är ett negativt laddat ord som helt degenererar kulturens betydelse och som frammanar åsikten att kultur är något som kan skapas med politiska beslut. Kultur, i en vidare mening, är något som byggs och utvecklas från generation till generation och som beskriver hela vårt livsmönster varför det innehåller en enorm kunskap. Kulturen är inte statisk utan utvecklas i varje tidsålder.

    Även kultur i en lite snävare mening, skönlitteratur, teater, musik och konst har tiderna igenom varit viktiga bärare av både erfarenheter och nya idéer. Genom dessa kulturformer kan tankar och känslor uttryckas på ett helt annat och mycket vidare sätt än vad som låter sig göras i sakprosa eller i vanligt tal. Även dessa kulturformer är sådant som utvecklas över tiden.

    Historielösa socialister har aldrig förstått innebörden av kultur utan ser den istället som politiskt verktyg precis som vilket annat politiskt verktyg som helst. Den rödgröna sörjans valmanifest och skrivningen om kultur i detta är inget som imponerar. Så här skriver de sörjan:

    ”Vi vill ha ett kreativt Sverige med ett kulturliv som underhåller, ifrågasätter och ställer saker på sin spets. Om det finns uttrymme för ytterligare reformer under mandatperioden vill vi investera i en kulturmiljard. Den nya satsningen på kulturen ska till exempel kunna rymma en maxtaxa i kultur- och musikskolan, ett återinförande av succén med fri entré på statliga museer och ett populärkulturcentrum för film, musik, dataspel och serietecknande”

    Jag kan inte med bästa vilja i värden påstå att detta är något som visar på någon djupare insikt om kulturella värden. Snarare är det väl ett uttryck för sörjans benägenhet att sprida valfläsk om allt möjligt och omöjligt.

    Jag inte alls ha någon ”borgerlig kulturpolitik” i vänsterns kulturelitiska mening. Däremot vill jag ha en utbildningspolitik som både förmedlar vårt rika kulturarv och som tar tillvara de uttrycksformer som finns i litteratur, teater, musik och konst.

    I förmedlandet av kulturarvet har historieämnet en fundamental roll. Detta gäller såväl grundutbildning som forskning. I detta ligger också att vi måste slå vakt om museér och arkiv. Dock är jag tveksam till om fri entré till statliga muséer är rätt väg att gå. Det staliga muséerna ligger som bekant i Stockholm varför jag tror att pengarna skulle kunna användas bättre till att göra museérs och arkivs samlingar digitalt tillgängliga.

    Tillvaratagandet av kulturens uttrycksformer är även det något som måste grundläggas i utbildningen och även här är jag övertygad att mycket kan göras.

  2. 2 Tomas Johansson september 13, 2010 kl. 0:53

    Om du jobbar i svensk statsfinansierad kultur och inte har de rätta åsikterna (klassikt socialistiska) så betraktas du närmast som en förrädare, jag jobbar inom kultur själv så jag ser det dagligen.

    Kultur ska vara visionär och nyskapande, knappast det som erbjuds i de svenska kulturinstitutionerna. Låsningen till gamla ideal gör snarare att kulturen släpar efter, blir motsatsen till visionär och äkta konstnärlig.

    Alla betalar skatt till kultur, då ska den inte vända sig bara till dem som röstar rött. På samma sätt som med LO, de ska inte bara stödja det röda blocket, särskilt när de administrerar vår viktigaste försäkring, arbetslöshetsförsäkringen.

    Systemfelen från 30-talet finns i bakgrunden, då var de en del av ”klasskampen”, nu är de bara patetiska.

  3. 3 Söderbaum september 13, 2010 kl. 11:53

    Allianspartisten: Jag håller med om det allra mesta du skriver här. Men vänstern har mer eller mindre haft monopol på både kulturpolitik och definitionen av kultur sedan flera decennier, och högern har låtit dem få det just utifrån grundiinställningen att ”politikerna ska hålla sig borta från kulturen”. Förenklat uttryckt har vi därför idag hamnat i en situation där vänstern är de enda som verkar ”bry sig” om kulturen genom att ha en politik för det, och i och med att liberalerna dominerar den borgerliga debatten så besvaras detta med ett ryck på axlarna. Den kritik som finns mot att kulturen inte skulle klara sig utan extrainsatser utöver den fria marknadens mekanismer, kommer alltså synbarligen enbart från vänster. Vilket som sagt är fullkomligt absurt eftersom vänstern enbart vill använda kulturen för sina egna syften, medan vi konservativa ser ett egenvärde i kulturen och vill skydda den både från socialistisk exploatering och marknadens mekanismer. Men borgerlighetens förmåga att hantera den kulturpolitiska debatten är därmed dömd att misslyckas, eftersom man saknar/inte förstår/ej vill bry sig om den konservativa grundförståelsen för kultur och tankemönstren för opinionsbildning.

    Detta landar i att den vanlige svensken då skulle uppfatta en sådan debatt som att den handlade om avskaffandet av kulturlivet i samhället, och att högern (eg. liberalerna) är emot kulturen och bara tänker på profit. Därför skulle borgerligheten förlora en kulturpolitisk debatt mot vänstern i dagsläget.

    Det är i alla fall den analys jag gör, och som såvitt jag kan förstå också Alliansens strateger gör. Annars hade det ju onekligen inneburit att man vrider ett mycket kraftfullt vapen ur händerna på vänsterblocket. För socialismen har egentligen inga förutsättningar i teorin att framhärda som kulturvärnande samhällskraft.

  4. 4 Allianspartisten september 13, 2010 kl. 19:19

    Söderbaum: Jag förstår poängen i ditt resonemang och instämmer i denna. Det jag dock vänder mig emot är att vi talar om ”kulturpolitik” vilket, enligt min mening, är att föra debatten på socialisternas planhalva. På socialisternas planhalva är allt politik och då skall det följaktligen skrivas politiska program, vilka allt som oftast, när de realiseras, resulterar i en uppsjö av mer eller mindre genomtänkta bidrag och ibland en och annan myndighet av tveksamt värde.

    Också den politiska korrekthetens evangelium är också ett bärande element i det socialistiska kulturpolitiken. Populärkulturcentrum för dataspel verkar nu vara bland det prioriterade för den rödgröna sörjans kulturideologer … man tar sig för pannan.

    För mig finns kultur inom i princip alla områden varför den måste tas omhand inom respektive område. I mitt förra inlägg nämnde jag utbildningsväsendet som ett särskilt viktigt område. Det är på detta område vi måste börja för att ge fler en grundläggande förståelse för vad kultur egentligen är och för att inse vad den betyder.

    Vad det ytterst gäller är att befria kulturen från politiken i meningen kulturen som politiskt styrmedel. Däremot måste staten självklart ta ett ansvar för kulturarvet, ett arv som ständigt utvecklas och berikas.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 954,943 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar